• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

En migga: ”Det här med Migrationsverkets barnhantering är rena tramset.”

Det här med Migrationsverkets barnhantering är rena tramset. Dessa barn hittar nämligen så gott som alltid sina föräldrar och andra släktingar så snart de har fått PUT. Och om de inte är barn utan vuxna så väntar de bara en tid och sedan visar de sin rätta identitet.

Så börjar ett mejl som jag fått från en migga. Det fortsätter så här:

Här är vad jag personligen varit med om bara i år:

1) Flicka från Balkan fick PUT, i asylberättelsen var hon ensam och pappan försvunnen. Tre månader senare sökte hennes pappa tillstånd på anknytning.

2) Pojke från Somalia fick PUT, för han hade ingen som kunde ta hand om honom. Sju månader senare stod en pappa, en styvmor och två syskon och knackade på dörren till ambassaden i Addis Abeba.

3) Flicka från Somalia fick PUT, var 22 år (sa hon) och utan hjälp. Två månader senare stod en make och en mamma och knackade på dörren till ambassaden i Addis.

4) 19-årig flicka från Somalia hade ingen släkting kvar och fick PUT. Sex månader senare anmälde sig hennes mamma och två syskonbarn.

5) 15-åring från Etiopien har ingen kvar. Men fyra månader efter PUT anmäler sig en halvbror och en pappa och vill ha tillstånd.

GD har ju nu gjort sig till tolk för ensamkommande barn. Det är i och för sig bara en stunt, för GD vill avleda ljuset från sig själv till att media istället ska peka på regering och riksdag och domstolar. Kan det möjligen också vara så att vår socialdemokratiske GD har börjat få politiska ambitioner, så här ett år före nästa val? Om jag vore moderat riksdagsman skulle jag troskyldigt ställa följande fråga till migrationsministern i kammaren, under en så mediebevakad debatt som möjligt:

”Kan ministern svara på hur stor andel av dessa ensamkommande barn som inom ett år från det att verket har beviljat uppehållstillstånd även har fått en möjlighet till återförening med vuxna?”

Och ministern kan lämna ett lika troskyldigt svar. Han kan nämligen rätt lätt få de statistiska uppgifterna.

Kommentar: Några frågor som bör ställas till Migrationsverket:

Dras uppehållstillstånden i uppenbart ogrundade asylärenden omedelbart in?
Eller följer Migrationsverket inte lagen som säger att uppenbart ogrundade uppehållstillstånd ska dras in?

Så här står det i utlänningslagen, 7 kap. Återkallelse av tillstånd:
1 § Visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd får återkallas för en utlänning som medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller medvetet har förtigit omständigheter, som varit av betydelse för att få tillståndet.

© Denna blogg.

Apropå Michael Jackons hudfärgsförändring

VitiligohänderBild från bildgalleriet på Vitiligoförbundets sajt.

I artiklar efter Michael Jacksons död har man kunnat läsa spekulationer kring hans med åren allt ljusare hud. Namnet på en hudsjukdom har nämnts, en hudsjukdom som är nästan lika vanlig som t.ex. psoriasis, men som är långt ifrån lika känd: vitiligo.

För att få lite mer information om den här sjukdomen som också många i Sverige drabbas av, läs gärna min text om Vitiligodagen den 9 maj!

Sanktioner mot arbetsgivare som anställer personer som vistas olagligt i EU

svea-rikes-lag Europaparlamentets och rådets direktiv om sanktioner mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU ska genomföras i svensk rätt. En utredare ska, på justitiedepartementets uppdrag,  se över frågan.

EG-direktivet behandlar bl.a. frågor om:
– kontroll- och underrättelseskyldighet för arbetsgivare
– sanktioner mot arbetsgivare som anställer tredjelandsmedborgare som saknar rätt att vistas i unionen
– fråntagande av rätt för arbetsgivare att delta i offentlig upphandling samt fråntagande av rätten till och återbetalningsskyldighet för offentliga förmåner, stöd och bidrag
– sanktioner och betalningsansvar för andra än arbetsgivare vid entreprenad
– inspektioner av arbetsplatser.

Det är redan nu förbjudet att anställa personer som inte har arbetstillstånd (eller undantag från kravet att inneha arbetstillstånd), och som vistas olagligt i Sverige. Men med ovanstående sanktioner, om de införs i svensk rätt, kommer knappast någon att längre anställa personer som inte har alla papper i ordning.

Det kan också komma att införas en utvidgad underrättelseskyldighet för arbetsgivare att informera Migrationsverket när en utlännings anställning upphör och om det ska införas en skyldighet för Migrationsverket att underrätta arbetsgivare i vissa fall.

Det är bra att man, i spåren av lagen om arbetskraftsinvandring, förtydligar och skärper bestämmelserna kring vilka som har rätt att arbeta i Sverige. Och att sanktionerna blir så kännbara för de arbetsgivare som svartanställer och på andra sätt fifflar med arbetskraft att de upphör med det. Att reglerna blir desamma i hela EU är också bra. En harmonisering av lagar och regler skapar tydlighet och överblickbarhet.

Lars Ohly om det jag skrev om i min kolumn i SvD

Läs artiklar och repliker i denna ordning:
Systemet och SVT tycks undgå facket
– Svenska Dagbladet 10 juni 009
Replik | Jag bryr mig om Lagenas anställda
– Svenska Dagbladet 11 juni 2009
Replik från SJF: Är det några som bryr sig är det Journalistförbundet
– Svenska Dagbladet 11 juni 2009
Ohly till hård kritik mot SVT
– Expressen 29 juni 2009

Vad har Journalistförbundet gjort och vad gör det för sina medlemmar på det här området? Och tycker regeringen att det är okej att pengar vräks ut till mellanhänder som tjänar storkovan på att hyra tillbaka samma människor som nyss jobbade på SVT och då kostade 40, 50 % mindre? Och vem frågar dem, som det här spelet gäller, vad de tycker? De först anställda (eller redan vikarierande), sedan sparkade och därefter intagna via Mediakompetens?

Lästips

Om man gör mycket för att kringgå lagen, då har lagen mist sin legitimitet (10 juni), WLW replikerar (11 juni), “Är det några som bryr sig är det Journalistförbundet” (12 juni), min artikel på Newsmill: Om facket, arbetsgivarna och LAS (18 juni) och Journalistförbundets svar på min artikel på Newsmill: Problemet är inte LAS utan arbetsgivarna (24 juni).

Tiina i Erbil, norra Irak. Del 1.

Tiina mot Shaqlava 010Tiina Kantola – på bilden på väg mot Shaqlava – är en finsk kvinna som sedan snart ett halvår är bosatt i Erbil i norra Irak. Hon har mycket att berätta. Så här börjar hon:

Tro inte där i Sverige att det bara finns bomber och elände i Irak! Här i de norra delarna är det stabilt, businessen går framåt och det är underbart vackert uppe i bergen!

Tiina har som sagt mycket att berätta och delar med sig av sina upplevelser här på bloggen. Hon tröttnade på Sverige och den inskränkta och fyrkantiga synen på människor och tog sitt öde i sina egna händer. För i Sverige ser man inte fördelarna och potentialen hos en kvinna på 58 år. Men finsk som hon är, och väl medveten om sin kompetens och sitt värde, skaffade hon sig ett toppjobb i en del av världen där svenskarna verkar tro att det bara bor stackare som man ska hjälpa och att man alltså bara kan idka biståndsarbete. Trots att norra Irak – irakiska Kurdistan – är ett eldorado för dem som har visioner, vill göra affärer och är lite snabbtänkta och smarta. Som tyskar och engelsmän och andra… Och kurderna själva.

Här berättar Tiina om sina upplevelser på

Hamam – eller spa # 1

Idag har vi 42 C i skuggan. Glöm promenader. På morgonen hastigt från den AC-svala bostaden till bastuliknande bilen. AC:n kyler snabbt ner bilen till behaglig körtemperatur. Från bilen sedan hastigt till det AC-svala kontoret.

Jag behöver röra på mig och har hört mig för om sportanläggningar. I närheten finns en simbassäng med tak, men där är det öppet för kvinnor bara på dagtid. Javisst ja, kvinnor antas inte jobba, eller inte vara hemifrån på kvällstid, så all kvällstid är för män… ok. Jag har ju tittat på den stora skylten till J&K Women´s Fitness Center flera gånger, så varför inte försöka sig på en liten guidad tur. Huset är ju ståtligt och relativt nytt och ligger i samma stadsdel som jobbet och bostaden.

Jag parkerar vid gatan utanför och konstaterar att grinden är stängd och att den stora entrédörren ser inte ut att ha varit öppen på flera månader, av allt byggdamm att döma. Men det måste ju finnas en ingång. Jag går längs staketet några hundra meter och hittar ett hål i staketet som säkert inte är menat som entré, men jag slinker in och går längs staketets insida mot huset. Några bilar står parkerade på en ojämn lerplan. Aha, en parkeringsplats – till det fashionabla centret?

På en vitmålad byggbarack står det ”Reception”, men där finns ingen aktivitet. Eftersom jag färdats hit med en svenskkurdisk kille, blir vi genast stoppade av några killar utanför. De förklarar att män inte får gå in. Nej, nej, men var går man in? Jag kikar in genom en grind med vaktkur och en fantastisk grönskande oas breder ut sig där innanför. I vaktkuren sitter en beslöjad äldre kvinna, som höjer handen till vänlig hälsning. Min kompis får stanna utanför grinden.

Vilken påkostad lobby! Vilka enorma soffgrupper i äkta Mellanösternmanér, säkert åtta grupper där kvinnor kan sitta och bar slappa, i anslutning till receptionen där jag kliver in! En liten välvårdad tjej i västerländsk klädstil hälsar mig välkommen på nästintill perfekt engelska. Efter några hälsningsfraser och efter att ha fått prisuppgifter per dag och för medlemskap och behandlingar, vill jag gärna se vad som erbjuds.

Jösses, det är faciliteter i tre plan! Entréplanet består av, förutom den enorma lobbyn, en shop med baddräkter, badhus med semi-olympic bassäng – vad är det? Halva längden, gissar jag. Fik bredvid bassängen, vilstolar längs bassängkanterna, babybassäng och barnbassäng, två äkta bastur, ”steam room” med mintdoftande ånga, duschar, toaletter, skåp – men inget utrymme för omklädning utöver de smala gångarna mellan ett par hundra skåp med nyckel.

På det nedre planet ligger ett enormt turkiskt bad, vackert dekorerat kakel överallt och skum belysning. Där finns också en större restaurang för uthyrning till bröllopssällskap och dylikt. Högst upp finns också gym med all tänkbar utrustning, och en skönhetssalong med alla behandlingar plus frissa, samt en sal för aerobic, stretching, body pump, och alla möjliga classes.

Jag är överväldigad över detta tempel för fitness, och bestämmer mig för att bli medlem på en gång, 500 US$ för tre månader, svindyrt, men välbehövligt. Då har jag tillgång till allt förutom behandlingar.

Men fullt så enkelt skulle det inte bli för Tiina, visade det sig. To be continued…

Paradisiskt på Söder söndagen den 28 juni 2009

Tomt på Söder 28.6.09 nr 1Tomt på Söder 28.6.09 nr 2Tomt på Söder 28.6.09 nr 3Tomt på Söder 28.6.09 nr 4Så här folktomt och biltrafikfritt är det i kvarteren kring Nytorget på Söder i Stockholm, söndagen den 28 juni kl åtta på morgonen. Alla svenskar verkar vara på landet (utom en del som sover länge). Det är en fantastisk atmosfär när det är så här tomt och tyst mitt inne i en storstad.

Termometern visar 25 grader i skuggan. Fikeriet öppnar och Ali och Mimmi bär ut stolar och bord i lugn takt, fåglarna kvittrar men i övrigt är det tyst. Jag tar en slät kopp kaffe och fiskar upp morgontidningarna ur väskan.

Efter ett tag anländer H, busschauffören som är stammis och  som fikar där varje morgon. Vi småpratar en stund. Han kan lite finska eftersom han har haft ”några finska flickvänner”… H jobbar tre, fyra dagar i veckan och klarar sig utmärkt på den inkomsten för han har inga lån och inga andra skulder heller. Han känner att han har livskvalitet eftersom hans liv består av en behaglig blandning av arbete och ledighet. Han är egentligen ledig denna söndag, men ska jobba in en dag så efetr en stund ger han sig iväg, lugnt och ostressat.

Det är jättevarmt inne i lokalen så lite emellanåt sätter sig Ali ute och röker och dricker kaffe eller vatten och hejar och pratar med gästerna som, efter halv nio, nio börjar droppa in. Men många är de inte denna tidiga sommarsöndagmorgon.

kanelbullen-31708Mimmi kommer ut med en ångande het kanelbulle och jag har fullt sjå att jaga bort sparvarna som är så tama och så fräcka att man får vara på sin vakt så de inte dyker rakt ner och pickar i sig halva bullen.

Matte går förbi, han ska köpa cigarretter. Vi pratar lite om hans kommande debut som ståuppare och om livet i största allmänhet. En av grannarna i mitt hus sätter sig vid ett bord med en kille som han känner och slår sig i slang med honom. Samtalet flödar, det låter som ett behagligt surr där bara enstaka ord och meningar emellanåt kan urskiljas.

Jag läser mina tidningar och tar en påtår. Taxichaufförerna stannar till och hejar på varandra och på Ali och några av gästerna. Slänger lite käft på ett genomsvenskt sätt, munhuggs, liksom. Någon lånar en av mina många tidningsdelar, någon annan går och lämnar kvar sina tidningar på bordet för andra att läsa.

Om inte sådana här fantastiska, sköna, soliga, lugna, speciella men ändå så vanliga sommarmorgnar på Söder är nästintill paradiset så vet jag inte vad som skulle kunna vara det!