En migga: ”Det här med Migrationsverkets barnhantering är rena tramset.”

Det här med Migrationsverkets barnhantering är rena tramset. Dessa barn hittar nämligen så gott som alltid sina föräldrar och andra släktingar så snart de har fått PUT. Och om de inte är barn utan vuxna så väntar de bara en tid och sedan visar de sin rätta identitet.

Så börjar ett mejl som jag fått från en migga. Det fortsätter så här:

Här är vad jag personligen varit med om bara i år:

1) Flicka från Balkan fick PUT, i asylberättelsen var hon ensam och pappan försvunnen. Tre månader senare sökte hennes pappa tillstånd på anknytning.

2) Pojke från Somalia fick PUT, för han hade ingen som kunde ta hand om honom. Sju månader senare stod en pappa, en styvmor och två syskon och knackade på dörren till ambassaden i Addis Abeba.

3) Flicka från Somalia fick PUT, var 22 år (sa hon) och utan hjälp. Två månader senare stod en make och en mamma och knackade på dörren till ambassaden i Addis.

4) 19-årig flicka från Somalia hade ingen släkting kvar och fick PUT. Sex månader senare anmälde sig hennes mamma och två syskonbarn.

5) 15-åring från Etiopien har ingen kvar. Men fyra månader efter PUT anmäler sig en halvbror och en pappa och vill ha tillstånd.

GD har ju nu gjort sig till tolk för ensamkommande barn. Det är i och för sig bara en stunt, för GD vill avleda ljuset från sig själv till att media istället ska peka på regering och riksdag och domstolar. Kan det möjligen också vara så att vår socialdemokratiske GD har börjat få politiska ambitioner, så här ett år före nästa val? Om jag vore moderat riksdagsman skulle jag troskyldigt ställa följande fråga till migrationsministern i kammaren, under en så mediebevakad debatt som möjligt:

”Kan ministern svara på hur stor andel av dessa ensamkommande barn som inom ett år från det att verket har beviljat uppehållstillstånd även har fått en möjlighet till återförening med vuxna?”

Och ministern kan lämna ett lika troskyldigt svar. Han kan nämligen rätt lätt få de statistiska uppgifterna.

Kommentar: Några frågor som bör ställas till Migrationsverket:

Dras uppehållstillstånden i uppenbart ogrundade asylärenden omedelbart in?
Eller följer Migrationsverket inte lagen som säger att uppenbart ogrundade uppehållstillstånd ska dras in?

Så här står det i utlänningslagen, 7 kap. Återkallelse av tillstånd:
1 § Visering, uppehållstillstånd och arbetstillstånd får återkallas för en utlänning som medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller medvetet har förtigit omständigheter, som varit av betydelse för att få tillståndet.

© Denna blogg.

Apropå Michael Jackons hudfärgsförändring

Bild från bildgalleriet på Vitiligoförbundets sajt.

I artiklar efter Michael Jacksons död har man kunnat läsa spekulationer kring hans med åren allt ljusare hud. Namnet på en hudsjukdom har nämnts, en hudsjukdom som är nästan lika vanlig som t.ex. psoriasis, men som är långt ifrån lika känd: vitiligo.

För att få lite mer information om den här sjukdomen som också många i Sverige drabbas av, läs gärna min text om Vitiligodagen den 9 maj!

Sanktioner mot arbetsgivare som anställer personer som vistas olagligt i EU

Europaparlamentets och rådets direktiv om sanktioner mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU ska genomföras i svensk rätt. En utredare ska, på justitiedepartementets uppdrag,  se över frågan.

EG-direktivet behandlar bl.a. frågor om:
– kontroll- och underrättelseskyldighet för arbetsgivare
– sanktioner mot arbetsgivare som anställer tredjelandsmedborgare som saknar rätt att vistas i unionen
– fråntagande av rätt för arbetsgivare att delta i offentlig upphandling samt fråntagande av rätten till och återbetalningsskyldighet för offentliga förmåner, stöd och bidrag
– sanktioner och betalningsansvar för andra än arbetsgivare vid entreprenad
– inspektioner av arbetsplatser.

Det är redan nu förbjudet att anställa personer som inte har arbetstillstånd (eller undantag från kravet att inneha arbetstillstånd), och som vistas olagligt i Sverige. Men med ovanstående sanktioner, om de införs i svensk rätt, kommer knappast någon att längre anställa personer som inte har alla papper i ordning.

Det kan också komma att införas en utvidgad underrättelseskyldighet för arbetsgivare att informera Migrationsverket när en utlännings anställning upphör och om det ska införas en skyldighet för Migrationsverket att underrätta arbetsgivare i vissa fall.

Det är bra att man, i spåren av lagen om arbetskraftsinvandring, förtydligar och skärper bestämmelserna kring vilka som har rätt att arbeta i Sverige. Och att sanktionerna blir så kännbara för de arbetsgivare som svartanställer och på andra sätt fifflar med arbetskraft att de upphör med det. Att reglerna blir desamma i hela EU är också bra. En harmonisering av lagar och regler skapar tydlighet och överblickbarhet.

Lars Ohly om det jag skrev om i min kolumn i SvD

Läs artiklar och repliker i denna ordning:
Systemet och SVT tycks undgå facket – Svenska Dagbladet 10 juni 009
Replik | Jag bryr mig om Lagenas anställda – Svenska Dagbladet 11 juni 2009
Replik från SJF: Är det några som bryr sig är det Journalistförbundet – Svenska Dagbladet 11 juni 2009
Ohly till hård kritik mot SVT – Expressen 29 juni 2009

Vad har Journalistförbundet gjort och vad gör det för sina medlemmar på det här området? Och tycker regeringen att det är okej att pengar vräks ut till mellanhänder som tjänar storkovan på att hyra tillbaka samma människor som nyss jobbade på SVT och då kostade 40, 50 % mindre? Och vem frågar dem, som det här spelet gäller, vad de tycker? De först anställda (eller redan vikarierande), sedan sparkade och därefter intagna via Mediakompetens?

Lästips

Om man gör mycket för att kringgå lagen, då har lagen mist sin legitimitet (10 juni), WLW replikerar (11 juni), “Är det några som bryr sig är det Journalistförbundet” (12 juni), min artikel på Newsmill: Om facket, arbetsgivarna och LAS (18 juni) och Journalistförbundets svar på min artikel på Newsmill: Problemet är inte LAS utan arbetsgivarna (24 juni).

Tiina i Erbil, norra Irak. Del 1.

Tiina Kantola – på bilden på väg mot Shaqlava – är en finsk kvinna som sedan snart ett halvår är bosatt i Erbil i norra Irak. Hon har mycket att berätta. Så här börjar hon:

Tro inte där i Sverige att det bara finns bomber och elände i Irak! Här i de norra delarna är det stabilt, businessen går framåt och det är underbart vackert uppe i bergen!

Tiina har som sagt mycket att berätta och delar med sig av sina upplevelser här på bloggen. Hon tröttnade på Sverige och den inskränkta och fyrkantiga synen på människor och tog sitt öde i sina egna händer. För i Sverige ser man inte fördelarna och potentialen hos en kvinna på 58 år. Men finsk som hon är, och väl medveten om sin kompetens och sitt värde, skaffade hon sig ett toppjobb i en del av världen där svenskarna verkar tro att det bara bor stackare som man ska hjälpa och att man alltså bara kan idka biståndsarbete. Trots att norra Irak – irakiska Kurdistan – är ett eldorado för dem som har visioner, vill göra affärer och är lite snabbtänkta och smarta. Som tyskar och engelsmän och andra… Och kurderna själva.

Här berättar Tiina om sina upplevelser på

Hamam – eller spa # 1

Idag har vi 42 C i skuggan. Glöm promenader. På morgonen hastigt från den AC-svala bostaden till bastuliknande bilen. AC:n kyler snabbt ner bilen till behaglig körtemperatur. Från bilen sedan hastigt till det AC-svala kontoret.

Jag behöver röra på mig och har hört mig för om sportanläggningar. I närheten finns en simbassäng med tak, men där är det öppet för kvinnor bara på dagtid. Javisst ja, kvinnor antas inte jobba, eller inte vara hemifrån på kvällstid, så all kvällstid är för män… ok. Jag har ju tittat på den stora skylten till J&K Women´s Fitness Center flera gånger, så varför inte försöka sig på en liten guidad tur. Huset är ju ståtligt och relativt nytt och ligger i samma stadsdel som jobbet och bostaden.

Jag parkerar vid gatan utanför och konstaterar att grinden är stängd och att den stora entrédörren ser inte ut att ha varit öppen på flera månader, av allt byggdamm att döma. Men det måste ju finnas en ingång. Jag går längs staketet några hundra meter och hittar ett hål i staketet som säkert inte är menat som entré, men jag slinker in och går längs staketets insida mot huset. Några bilar står parkerade på en ojämn lerplan. Aha, en parkeringsplats – till det fashionabla centret?

På en vitmålad byggbarack står det ”Reception”, men där finns ingen aktivitet. Eftersom jag färdats hit med en svenskkurdisk kille, blir vi genast stoppade av några killar utanför. De förklarar att män inte får gå in. Nej, nej, men var går man in? Jag kikar in genom en grind med vaktkur och en fantastisk grönskande oas breder ut sig där innanför. I vaktkuren sitter en beslöjad äldre kvinna, som höjer handen till vänlig hälsning. Min kompis får stanna utanför grinden.

Vilken påkostad lobby! Vilka enorma soffgrupper i äkta Mellanösternmanér, säkert åtta grupper där kvinnor kan sitta och bar slappa, i anslutning till receptionen där jag kliver in! En liten välvårdad tjej i västerländsk klädstil hälsar mig välkommen på nästintill perfekt engelska. Efter några hälsningsfraser och efter att ha fått prisuppgifter per dag och för medlemskap och behandlingar, vill jag gärna se vad som erbjuds.

Jösses, det är faciliteter i tre plan! Entréplanet består av, förutom den enorma lobbyn, en shop med baddräkter, badhus med semi-olympic bassäng – vad är det? Halva längden, gissar jag. Fik bredvid bassängen, vilstolar längs bassängkanterna, babybassäng och barnbassäng, två äkta bastur, ”steam room” med mintdoftande ånga, duschar, toaletter, skåp – men inget utrymme för omklädning utöver de smala gångarna mellan ett par hundra skåp med nyckel.

På det nedre planet ligger ett enormt turkiskt bad, vackert dekorerat kakel överallt och skum belysning. Där finns också en större restaurang för uthyrning till bröllopssällskap och dylikt. Högst upp finns också gym med all tänkbar utrustning, och en skönhetssalong med alla behandlingar plus frissa, samt en sal för aerobic, stretching, body pump, och alla möjliga classes.

Jag är överväldigad över detta tempel för fitness, och bestämmer mig för att bli medlem på en gång, 500 US$ för tre månader, svindyrt, men välbehövligt. Då har jag tillgång till allt förutom behandlingar.

Men fullt så enkelt skulle det inte bli för Tiina, visade det sig. To be continued…

Paradisiskt på Söder söndagen den 28 juni 2009

Så här folktomt och biltrafikfritt är det i kvarteren kring Nytorget på Söder i Stockholm, söndagen den 28 juni kl åtta på morgonen. Alla svenskar verkar vara på landet (utom en del som sover länge). Det är en fantastisk atmosfär när det är så här tomt och tyst mitt inne i en storstad.

Termometern visar 25 grader i skuggan. Fikeriet öppnar och Ali och Mimmi bär ut stolar och bord i lugn takt, fåglarna kvittrar men i övrigt är det tyst. Jag tar en slät kopp kaffe och fiskar upp morgontidningarna ur väskan.

Efter ett tag anländer H, busschauffören som är stammis och  som fikar där varje morgon. Vi småpratar en stund. Han kan lite finska eftersom han har haft ”några finska flickvänner”… H jobbar tre, fyra dagar i veckan och klarar sig utmärkt på den inkomsten för han har inga lån och inga andra skulder heller. Han känner att han har livskvalitet eftersom hans liv består av en behaglig blandning av arbete och ledighet. Han är egentligen ledig denna söndag, men ska jobba in en dag så efetr en stund ger han sig iväg, lugnt och ostressat.

Det är jättevarmt inne i lokalen så lite emellanåt sätter sig Ali ute och röker och dricker kaffe eller vatten och hejar och pratar med gästerna som, efter halv nio, nio börjar droppa in. Men många är de inte denna tidiga sommarsöndagmorgon.

Mimmi kommer ut med en ångande het kanelbulle och jag har fullt sjå att jaga bort sparvarna som är så tama och så fräcka att man får vara på sin vakt så de inte dyker rakt ner och pickar i sig halva bullen.

Matte går förbi, han ska köpa cigarretter. Vi pratar lite om hans kommande debut som ståuppare och om livet i största allmänhet. En av grannarna i mitt hus sätter sig vid ett bord med en kille som han känner och slår sig i slang med honom. Samtalet flödar, det låter som ett behagligt surr där bara enstaka ord och meningar emellanåt kan urskiljas.

Jag läser mina tidningar och tar en påtår. Taxichaufförerna stannar till och hejar på varandra och på Ali och några av gästerna. Slänger lite käft på ett genomsvenskt sätt, munhuggs, liksom. Någon lånar en av mina många tidningsdelar, någon annan går och lämnar kvar sina tidningar på bordet för andra att läsa.

Om inte sådana här fantastiska, sköna, soliga, lugna, speciella men ändå så vanliga sommarmorgnar på Söder är nästintill paradiset så vet jag inte vad som skulle kunna vara det!

Oacceptabelt av svensk polis och oacceptabelt av iranier bosatta i Sverige

Läs först t.ex. Demonstration vid ambassad urartade (BLT 26.6) och Iransk protest efter bråk vid ambassad (SR Ekot 27.6) bland många andra artiklar om demonstrationen vid Irans ambassad den 26 juni.

Det var helt oacceptabelt att svensk polis inte förmådde skydda Irans ambassadpersonal och egendom på vad som, i enlighet med Wienkonventionen från 1961 som reglerar förhållanden för ambassader, konsulat och diplomater, är iranskt territorium. När iranier bosatta i Sverige demonstrerade (med tillstånd) utanför Irans ambassad den 26 juni, förmådde de inte efterleva de demokratiska spelregler som de kräver ska genomföras i deras forna hemland Iran utan tog också själva till våld. Det är ett nederlag för iranierna och jag är övertygad om att många bland dem är besvikna på sina landsmän som inte klarade att utföra en fredlig demonstration utan att hota och skada människor och förstöra andras egendom på det område som ska vara fredat enligt både svensk lag och den internationella överenskommelser.

Jag tror att alla vi icke-iranier också önskar frihet åt Irans folk. Vi förstår den frustration och vrede som iranierna känner när de ser vad som händer i deras land. Att eftersträva frihet, att vilja leva ett liv utan total kontroll och rädsla, att vilja se – långt fram i tiden, men ändå – landet utvecklas i mer demokratiskt riktning är legitimt och sunt. Men om man vill ha fred, frihet, respekt, demokrati etc då måste man också själv kunna agera enligt dessa principer och inte bete sig som den mobb som störtade in på Irans ambassadområde den 26 juni!

Dessutom: det är skandal att svensk polis inte klarar det som vi kräver av andra länders polisväsende när det gäller svenskt territorium i form av svenska ambassader, nämligen att upprätthålla säkerheten och skydda en utländsk beskicknings personal och egendom. Jag är inte förvånad över att Polisen i bananmonarkin Sverige inte klarar det (liksom den inte klarar en mängd andra uppgifter heller) och att s.k. ansvariga inom Polisen, typ Ingemo Melin-Olsson, svamlar när de får frågor om hur det här kunde hända. Men icke desto mindre är det skandal.

Mona Sahlin med anledning av Michael Jacksons död

Jag hörde statsministerkandidaten Mona Sahlin, S, i TV4 Nyhetsmorgon läsa en egen text med anledning av Michael Jacksons död:

Jag är ledsen idag över någon jag aldrig har träffat. Ledsen över en sabbad barndom. Ledsen över en dömande allmänhet. Ledsen över behovet av att hata det som inte är ”normalt”. Ledsen över att inte få se moonwalk igen. Ledsen över att kungen bara blev 50 år. Men glad över att ha fått växa upp med hans musik i hjärtat och benen.

Samma text finns också i hennes artikel på Newsmill, under rubriken Jag känner kärlek för Michael Jacksons mod att vara annorlunda.

Det är inget fel i att en människa uttrycker vad hon känner när en stor popstjärna går ur tiden. Men en partiledare med statsministerambitioner kanske inte nödvändigtvis offentligt ska skriva lite barnsliga hyllningstexter till en i o f s fantastisk artist men samtidigt med ett minst sagt tvivelaktigt leverne med bland annat anklagelser om pedofili. Fast å andra sidan kanske man väl säga att också en statsministerkandidat får vara lite barnslig ibland, i exceptionella sammanhang.

Snygg var hon i alla fall i TV4 Nyhetsmorgon, Mona Sahlin, och det helt utan retuschering och air brush och allt vad det heter. Den klart ceriserosa skjortjackan och samma färg på ögonskuggan och även i övrigt snygga make upen klädde henne mycket, mycket bra. Och notera att jag skulle ha skrivit om det utvändiga också om det handlat om en man, så det är inte så att det bara är kvinnor som kommenteras för sitt utseende och sin klädsel.

Svenskt floskelmantra: ”Alla människor har lika värde”

En 12-årig pojke anmäldes försvunnen den 23 maj, alltså för 34 dagar sedan. Var är han? Är han efterlyst? När gick efterlysningen i så fall ut? Och viktigast: har Polisen satt in samma resurser som skulle ha satts in om ett svenskt barn försvunnit? Om inte: Varför inte?

Det är ett floskelmantra i Sverige att alla människor har lika värde. Liksom det är ett floskelmantra att vi lever i en demokrati och i en rättsstat. Och att ”Sverige är ett civiliserat land”. Det är tomt prat om det går till som i fallet med den försvunna 12-åringen (läs bl.a. Ronsy, 12, försvann – för att rädda sin familj i tidningen Metro den 11 juni). Citat ur artikeln:

Ronsy är bara tolv år, men tänker som en vuxen. Han frågade mig om det stämmer att de inte kan deportera familjen om polisen inte kan hitta ett av barnen. Han var livrädd för att återvända, både för sin egen och familjens skull, säger en flyktingpräst som hjälper familjen.

Alla människor har lika värde. Alla människor har lika värde. Alla människor har lika värde. Det är det mantra som upprepas och upprepas och upprepas. Ord som alla känner igen. Ord som låter fina, empatiska, varma. Alla människor har lika värde. Men vad betyder orden i verkligheten? Vad betyder de för Ronsys mamma, hans syskon och honom själv?

Att man efter bara några dagar skulle sluta leta efter en 12-årig son till en svensk kvinna, vars make dessutom också är försvunnen, om pojken försvann på det sätt som Ronsy Ramez George försvunnit, är otänkbart. Tänk bara på hur människor gick man ur huse när lilla Engla i Stjärnsund örsvannt, till exempel. De som håller kontakt med och stödjer mamman säger sig inte ha fått n ågon bekräftelse på att någon efterlysning av Ronsy skulle ha gjorts. Och enligt dem letar Polisen inte efter honom heller. I varje fall långt ifrån lika energiskt och ordentligt som man hade gjort om han varit svensksvensk med evigt uppehållstillstånd i frihetens och godhetens stamort på jorden, Sverige.

Undring: Om det var t.ex statsministerns son som varit borta i 34 dagar (Gud förbjude!), vad hade Polisen gjort då? Alla människor har lika värde, ja visst. Det är bara det att en del liksom har lite mera ”lika” värde än andra.

Fatta beslut om uppehållstillstånd i första instans då, Migrationsverket!

I Sveriges Radio i går uttryckte Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson att han tycker att det borde bli lättare för barn (det handlar främst om pojkar i 16, 17 och nästan 18-årsåldern) som söker uppehållstillstånd att få stanna i Sverige. Han anser att:

Migrationsöverdomstolen har gjort en rad stränga tolkningar och avvisat barn som kanske borde ha fått stanna.

Och inte nog med det, han tycker också att:

Det är lagstiftningen som är för sträng.

Så det är både så att Migrationsdomstolen gör för stränga tolkningar och att lagstiftningen är för sträng?! Det går inte ihop. Om lagstiftningen är för sträng så är det väl klart att Migrationsdomstolens tolkningar blir därefter! Om Eliasson däremot uttrycker sig oklart och i själva verket menar att Migrationsöverdomstolen tolkar lagen för strängt – i jämförelse med vad? – så är det väl upp till honom själv och hans rättschef och hela deras rättsavdelning att komma överens om en mildare tolkning så att de ungdomar Eliasson nu ömmar för får uppehållstillstånd i första instans, nämligen hos Migrationsverket. Det är ingen som tvingar Eliasson och hans lagkunniga personal att avslå ansökningar om de finner stöd för en annan bedömning i utlänningslagen. Tvärtom, det är rentav önskvärt att processen kortas och att beslut om uppehållstillstånd, om det finns laglig grund för det, meddelas redan av Migrationsverket utan att ärendena valsar runt i migrationsdomstolarna och, i särskilda fall, överprövas av Migrationsöverdomstolen.

Det är dålig stil att skylla på antingen ”för sträng lagstiftning”, d.v.s. riksdag och regering, eller på att Migrationsöverdomstolen fattar för stränga beslut eller bådadera. Fatta era egna beslut då, Migrationsverket! Det är er uppgift att tolka lagen och meddela korrekta beslut redan i första instans. Varför gör ni inte det utan drar ut på processen och ökar alla kostnader för samhället genom att flytta över en stor del av ert ansvar på migrationsdomstolarna och, i sista hand, på Migrationsöverdomstolen?

Här är ett exempel som generaldirektören väljer att hålla fram:

Ung flicka från Burundi, psykisk ohälsa, har ingenting att åka hem till, föräldrar finns inte, ingen organisation som tar emot. Hon får inte stanna, till exempel.  Vi har barn som har varit här ganska lång tid. Det finns ett antal sådana här situationer som man bör analysera noggrant.

Om det enligt utlänningslagen går att bevilja uppehållstillstånd på dessa grunder (psykisk ohälsa, har ingenting att åka hem till, föräldrar finns inte, ingen organisation som tar emot), då förstår jag inte var problemet ligger för Dan Eliasson? Som sagt: om han och hans rättslärde anser att Migrationsöverdomstolen gör felaktiga, för stränga tolkningar, varför i hela fridens dar går ärendet vidare via migrationsdomstolen till Migrationsöverdomstolen? Varför fattar inte Migrationsverket de mildare beslut som Dan Eliasson anser borde fattas?

Här finns inslaget i Sveriges Radio den 24 juni 2009: Migrationsverket vill hjälpa barn stanna.

Tänkvärt om jordgubbar

Tankeställare om jordgubbar hos ”min” matbutik Cajsa Warg!

Klicka på skyltbilderna för att kunna läsa texterna ordentligt.

Orimliga krav på Sverige

Apropå att utrikesdepartementet (UD) börjat ge råd åt unga med utländsk bakgrund som reser till sina hemländer och kan komma att giftas bort mot sin vilja, uttalar sig andra personer med utländsk bakgrund på ett märkligt sätt om vad de anser att UD ska göra för deras landsmän. Bland annat Sara Mohammad till Sveriges Radio:

Jag tycker inte att UD tar sitt ansvar. Å ena sidan rekommenderar de det, å andra sidan gör de inte något för att hjälpa dem som redan hamnat i denna situation.
—
Och då menar jag att UD borde sätta krav på de gamla hemländer och myndigheterna där för att hjälpa flickorna att komma tillbaka till Sverige. Och innan att de reser kunna stödja och hjälpa dem i förebyggande syfte. Det borde finns ett nätverk bland polisen, sociala myndigheter, skolan och UD för att kunna förhindra kidnappningar till gamla hemländer för att bli bortgifta eller bortförda för evigt och aldrig komma tillbaka till Sverige eller andra länder.

Men Herre Du Milde, ansvaret är väl inte svenska UD:s! Ansvaret är de människors, som utsätter sina barn för hedersrelaterat våld. Det svenska utrikesdepartementet kan knappast utvecklas till att bli en servicemyndighet åt människor med utländsk bakgrund i Sverige som utsätter sina barn för tvångsäktenskap och våld. Sverige kan inte lägga sig i vart och varför människor reser. Begår människor lagbrott ska det polisanmälas om det går, men det är knappast den svenska regeringens – via UD – sak att agera hjälpstation i de här sammanhangen.

På UD:s sajt kan man läsa det mesta om vad som gäller för svenska medborgare och personer med dubbla medborgarskap (varav det ena är svenskt). Notera att detta är lagar och regler som man själv har ansvar för att känna till! Bland annat:

Det kan medföra risker eller problem att ha dubbla medborgarskap. Nedan hittar du exempel på situationer där problem kan uppstå och där Sverige har svårt att hjälpa till.

Den främsta risken är att ditt svenska medborgarskap kanske inte erkänns av det andra landet, där du också är medborgare. Det innebär till exempel att myndigheterna i det landet inte tillåter Sverige att ge dig konsulär hjälp om du skulle frihetsberövas/gripas av polisen. Det kan till och med hända att en svensk ambassadtjänsteman inte ens får träffa dig.

Du kan också få problem i tredje land, i synnerhet om du inte rest in i landet på ditt svenska pass utan i stället använt ditt andra pass. Då kan myndigheterna i landet hävda att Sverige inte har rätt att hjälpa dig om du får problem.

För alla svenska medborgare – och det gäller också f.d. asylsökande och andra som invandrat från andra länder – gäller samma lagar och regler. Det finns inga speciallagar för människor som tidigare haft ett annat medborgarskap eller som har dubbla medborgarskap.

”Ämnet är kidnappning”

Jag blev starkt berörd över nedanstående kafkaliknande berättelse som jag har fått från en trogen bloggläsare. Berättelsen återges med personens tillåtelse.

Ämnet är kidnappning

Detta handlar om ett problem för en väninna, och inte bara för henne. Sverige saknar officiell statistik över antalet kidnappade barn men varje unge är en för många. Jag har noga undersökt vad man kan göra i ett läge där barn riskerar att föras bort av en förälder mot den andra förälderns vilja, och det verkar inte vara något alls. Inte förrän barnen fattas. Och då är det för sent.

Det behöver kastas ljus på detta som inte blivit bättre med åren, tvärtom. Med den automatiska gemensamma vårdnad som man oftast dömer till, blir fler och fler
mammor fast med misshandlare utan en chans att gömma sig och få trygghet, i alla fall hemma.

Den förälder som vill jävlas och förstöra får enorma möjligheter till det eftersom t.ex. besök på BUP måste godkännas av båda. Vill den ena inte, då blir det inget, hur väl ungarna än behöver det.

Nu finns också en regel om mantalsskrivning som  k a n  av Skatteverket tolkas så, att en man som tvingat kvinnan och barnen att fly hemmet kan få barnen skrivna hos sig enbart på grund av att att han ”bor kvar på ursprungsadressen”. Reson vägrar myndigheterna inte lyssna på.

Jag har en väninna som tidigare har varit sambo i tio år med en peruan, som hon sedan flytt ifrån. Grov misshandel samt mordförsök finns med i bilden. Mannen är kriminell och narkoman, något som hon naturligtvis inte fick reda på innan de fått barn ihop, Han är helt opålitlig och hotar henne hela tiden, direkt och via föräldrarna, även inför barnen. De är små, en flicka och en pojke.

Han hotar kvinnan med att kräva växelvist boende om hon inte tar tillbaka anmälan om misshandel, eller startar en bodelningsprocess. Och att döda henne, och lite annat. Nu antyder han också att han ska ta barnen ifrån henne. Hans familj bygger hus i Peru och talar om att flytta tillbaka. Pengar till det har lurats av henne.

UD har ingen hjälp att ge, denna person kan alltså lätt ta de gemensamma barnen  till t.ex. Spanien  utan pass och därifrån flyga till sitt hemland utan att någon kan stoppa honom. Barnen är för små för att kunna förstå eller agera. Mannen behöver dessutom bara ett papper på att han är pappa, det är allt, för att skaffa dubbelt medborgarskap. Sedan kan han få peruanska pass på ambassaden och resa helt lagligt. Då blir barnen hans ”egendom”.

I så fall finns inget hopp om återförenande. Visserligen har Peru skrivit under Haagkonventionen, men det är ingen garanti. Han har redan försökt få barnen vaccinerade inför en utlandsresa, utan att
berätta för mamman. BVC råkade avslöja det. Mamman har lagt en spärr för införskaffande av pass utan hennes medgivande, men det gäller bara det svenska passet.

Hon är helt förtvivlad. Som mamma som tvingats att fly för livet med barnen från hemmet och bo
lite varstans, körs hon nu helt över av handläggare som vägrar lyssna, socialen som vägrar att hjälpa och en ex-make som hotar och härjar.  Hon tvingar bo nära sin ex-make, för det anser socialen är bäst!!! Hon har  stresspuls, hjärtat flimrar, hon kan inte äta eller sova ordentligt och kommer att gå under om det här fortsätter. Ändå kämpar hon vidare för barnen, ser till att de får ha tryggheten på dagis och försöker orka arbeta.

Barnen har börjat kissa på sig, vilket inte skett på över ett år. De gråter hysteriskt hos pappan som skriker åt dem om det mesta. Han skriker också åt mamman i telefon och barnen får knappt säga god natt, trots att det är hans ursäkt för det dagliga samtalet. Vare sig barnen är hos honom eller hos henne.

Mamman har barnen nästan hela tiden utom vissa dagar i veckan då han hämtar dem på dagis och lämnar dem där igen. Han tar inget ansvar alls men kräver att få prata med henne varje dag, genom barnen. Blir hon sjuk finns där ingen hjälp att få. Vilket stressar henne enormt, då alla vänner också bor långt bort.

Min väninna har alltså fått förhandsbesked från Skatteverket om att barnen ska skrivas hos hennes ex-make. För att han bor i ”ursprungsfastigheten” som det heter och sagt att barnen är där mest. De tror mer på honom än på mamman. Han pratade med dem och de gav besked direkt, utan att ens fråga mamman. Någon ny bestämmelse ger dem möjligheten att tolka saker så.

Handläggarens chef säger sig ” ha fullt förtroende för ” handläggaren och vägrar ta tredje persons uppgifter om hur saker och ting är med i beräkningen utan ska bara lyssna på pappan och mamman. Även om han tycker att ” det låter förskräckligt”. Vilket hade varit okej om det varit ett normalt läge och inte hot om livet för mamman.

Jag har mammans tillåtelse att berätta hennes historia och att söka hjälp i situationen på alla sätt.
Jag har rått henne att stoppa umgänget eftersom det finns risk för bortförande, men det innebär konsekvenser för henne. Mannen kan då hävda att hon obstruerar umgängesrätten, saboterar, och på så sätt på ensam vårdnad. Och därmed flytta med barnen vart han vill. Trots att Familjebalken och svensk lag ger henne både rätt och skyldighet att agera. Hur hon än gör så blir det alltså fel.

Det som denna mamma nu är skräckslagen inför hände en annan väninna för några år sedan. Hennes räddning blev att hon var – och är – finsk medborgare. Svenska utrikesdepartementet beklagade, men det var också det enda de gjorde. Barnen återkom efter nästan ett år tack vare finska utrikesministeriets och hennes eget enträgna arbete. Och att en släkting som satts att passa barnen tröttnade på mannens fasoner. Men svenska utrikesministeriet var snabbt att i media försöka ta åt sig äran…

Vem kan hjälpa? Hur kan det vara möjligt att hennes barn inte har rätt att växa upp i trygghet och enligt de kriterier som anges i FN:s Barnkonvention?

Alexander Stubb Sommarpratar i Sveriges Radio

Den 24 juni Sommarpratar Finlands utrikesminister Alexander Stubb i Sveriges Radios P1 (92,4). Läs mer här. Här kan man lyssna på hela programmet och här finns bonusklipp ur  Ekots lördagsintervju med Alexander Stubb.

Här är vad Wikipedia berättar om Alexander Stubb, och här är utrikesministerns egen hemsida.

Sverige, paradis för brottslingar!

När jag bläddrade i Svenska Dagbladet idag (23 juni) fann jag i denna ganska sommartunna tidning, två notiser, två horribla exempel på den s.k. rättsskipningen i Sverige.

Exempel 1
Migrationshandläggare dömd
Den utvisningshotade mannen från Afghanistan skulle få uppehållstillstånd i Sverige – om han betalade.

Det löftet fick han av en tjänsteman på Migrationsverket som han kom i kontakt med när han gått under jorden. Men trots att han betalade tiotusentals kronor till mannen så hände ingenting. När han anade oråd spelade han in flera av deras samtal med sin mobiltelefon.

Han skrev sedan ett brev till en chef på Migrationsverket och berättade vad som hänt. Händelsen polisanmäldes och tjänstemannen dömdes i går i Solna tingsrätt för bedrägeri och dataintrång till 40.000 kronor i böter.

Läs också Lovades uppehållstillstånd – lurades på 40 000 i Aftonbladet.

Kommentar:
Straffet för bedrägeri och dataintrång blir alltså inget annat än böter! Fritt fram för dataintrång och bedrägerier, således. Lägg bara undan lite kosing för säkerhets skull ifall du skulle åka fast (risken är minimal), fängelse behöver du inte oroa dig för, det är bara att betala och gå vidare. Lär ut detta i skolorna också, till Sveriges unga, att bedrägeri inte är något särskilt allvarligt brott, liksom inte heller dataintrång, så att de vet sina rättigheter.

Exempel 2
Mamma torterade sina barn med spik
En 30-årig kvinna från västra Stockholm sitter häktad för långvarig misshandel av sina barn. Kvinnan misstänks bland annat ha skurit dem med glasbitar och spikar. Barnen, som är två, fem och sju år gamla, berättar att deras mamma hållit dem isolerade från omvärlden.

De tre barnen har tidigare varit omhändertagna av sociala myndigheter, men kvinnan återfick vårdnaden i maj förra året. Polisen misstänker att misshandeln har pågått sedan dess. Barnen är nu omhändertagna.

Kvinnan misstänks för grov fridskränkning eftersom brottet har pågått under lång tid och vid upprepade tillfällen. Hon riskerar nu minst sex månaders fängelse.

Här låstes barnen in, berättar Expressen. Läs också Mamma torterade sina barn med spik i Metro.

Kommentar:
”Grov fridskränkning” som är en juridiska termen för när man håller människor inlåsta mot deras vilja, och regelrätt tortyr såväl psykiskt som fysiskt (medelst spikar och gasbitar, bl.a.) mot de allra minsta och mest värnlösa, är heller ingen big deal. Sex månaders fängelse kan det ge. Eller kanske 8 månader eller möjligen ett år. Men det kan också bli bara just sex månader i fängelse för mamman som misshandalde sina barn. Hon kanske inte tidigare är straffad och döms till det kortast tänkbara fängelsestraffet. Att man plågar och torterar sina barn är alltså inget som man tar särskilt hårt på i Sverige. Det är bara att göra det i ett år eller längre och åker man fast så blir det helpension med möjlighet till studier etc i ett halvår, kanske ett år. Hej och hå!

Och: dödar man en psyksjuk man genom att lägga sig på honom och hålla honom i en position så han inte kan andas och han hjärta inte orkar pumpa, ja då får man inget straff alls!

Läs om Mats här och läs också Psykiatrins farliga grepp, som berättar om Mats och Södertälje sjukhus på Sveriges Radios sajt).

Sverige – brottslingarnas paradis? Eller dårarnas? Eller bådaderas?

Ateisternas reklamkampanj förargar finländare, särskilt muslimer

Det finns ca 20 000 muslimer i Helsingfors med omnejd. De är irriterade på Ateisternas reklamkampanj som nu kommit till Finland, och som också pågår i större städer i Sverige.Muslimerna vill varken åka med eller köra bussarna med reklamaffischer där det står:

JUMALA TUSKIN ON OLEMASSA. LOPETA SIIS MUREHTIMINEN JA NAUTI ELÄMÄSTÄ. (Gud finns nog inte. Sluta alltså att oroa dig och njut av livet).

I Tammerfors och Åbo möttes reklamen av så starkt motstånd, att de fick ändras. På bussarna i dessa två städer står det:

ILOITSE ELÄMÄSTÄSI KUIN SE OLISI AINOASI. KOSKA SE ON. (Gläd dig åt ditt liv som om det var ditt enda. Därför att det är det).

Abdullah Tammi, ordförande i Finlands islamistiska parti, säger att han uppmanar muslimerna att inte använda bussar med Ateisternas reklam, och muslimska bussförare vill inte köra bussar med den. I inget annat land har muslimer reagerat som i Finland.

Se Uutisets sändning den 22 juni (kan ses t.o.m. söndag 28 juni 2009), ca 3.25 in i sändningen. Läs om kampanjen i Sverige här. Och läs artikel på Svenska Yle:s sajt här.

Europadomstolen: ”Svenska Byggnads agerande är olagligt”

Stort tack till Centrum för rättvisa för att de tar rättslig strid mot det svenska fackets maffiafasoner! Och inte en dag för tidigt!

I en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 22 juni, skriver juristerna Gunnar Strömmer och Clarence Crafoord under rubriken Facket måste betala olaglig blockad bland annat:

När byggfirman HGS vägrade skriva på ett kollektivavtal försattes företaget i blockad av fackförbundet Byggnads. En dom i Europadomstolen visade att blockaden var olaglig, men då hade HGS redan gått i konkurs.

Med olagliga metoder drev således ett jättefackförbund en liten firma i konkurs och gjorde också flera människor arbetslösa. Fackförbunden är icke vad de en gång var; de är inte längre föreningar som verkar för arbetande människors bästa utan föreningar för pampar som driver verksamheten för egen vinnings skull, med delvis olagliga maffiametoder. För maffiametoder är det att driva ett litet företag i konkurs; ett företag som utnyttjat sin lagstadgade föreningsfrihet och valt att stå utanför facket. Och maffiametoder är det att driva in ”granskningsavgifter” på samma sätt som maffian går runt på krogar och barer och kräver en viss andel av vinsten för att ge dem sitt ”beskydd”.

Eftersom Europadomstolen har slagit fast att om man, som i Sverige, väljer att delegera makten över arbetsmarknaden från staten till privata parter, det vill säga fack och arbetsgivare, så måste dessa parter även ta ansvar för sina egna övertramp, så ser det ljust ut för Henrik Gustavsson och för alla andra företagare i Sverige som i framtiden kommer att slippa fackets brutala metoder för att kväsa dem och fösa in dem i sina fållor. Centrum för rättvisa ställer en fråga som gäller tusentals och åter tusentals människor i Sverige:

Är det verkligen förenligt med den svenska modellen att med stridsåtgärder söka tvinga igenom ett avtal som inte bara är olagligt, utan som till och med strider mot Europakonventionen? Om detta är god sed på arbetsmarknaden, vad är då dålig sed?

Svaret kan bara vara det som Europadomstolen redan givit. Svensk domstol kan inte göra annat än respektera dess utlåtande och följa Europakonventionen som gäller över svensk lag. Facket måste sluta  köra över folk, maffiametodernas dagar är över.

Birgitta Elfström från Västbanken: ”Salaam, Shalom”

Läs först “Hur kan SIDA bygga ett sådant skrytbygge utan att se till att det blir ett självgående projekt? (16 juni), Birgitta Elfström rapporterar från Västbanken igen (17 juni) och Birgitta Elfström rapporterar från rättegångsobservationer (19 juni).

Det här är juristen och f.d. beslutsfattaren på Migrationsverket, Birgitta Elfström, fjärde och sista från hennes och makens, Arne Malmgren (som också varit beslutsfattare på Migrationsverket), och barnbarnet Amandas, jur.stud., resa till Västbanken. Huvudanledningen till resan har varit att agera rättegångsobservatörer i israeliska militärdomstolar. Här berättar hon om hur

Resan närmar sig sitt slut

Vi har också, utöver vårt uppdrag som rättegångsobservatörer, hunnit med att bada i Döda Havet. Vi har smort in oss med lera som gjort oss minst 10 år yngre. Vi har också shoppat pa Ben Yehoda Street och sippat färskpressad juice, beundrat den underbart vackra keramik som pryder entréer till affärer och på trappavsatser samt lagt några pengar i tiggares händer.

Och så har vi vandrat upp och ner över Olivberget, tagit en tupplur i Getsemane trädgård, besökt Klagomuren, Al Aqsamoskén, Klippmoskén, Abrahammoskén i Hebron, Ryska kyrkan, Maria Bebådelsekyrka och många fler intressanta platser.

På midsommarafton intog vi en fantastiskt god middag under hundraåriga olivträd och vinrankor i trädgården till Jerusalem Meridian Hotel i det annekterade östra Jerusalem. Då kan många nog förstå att det inte blev sill och potatis…

Inshallah, kommer vi tillbaka……

Salaam, Shalom!

Debatt på Facebook om vad svenska ambassaden kan göra i Teheran, Iran

är en lysande uppfinning! Och så här kan en minidebatt se ut. Den utspann sig den 21 juni mellan mig och en av mina FB-vänner, en klok och engagerad ung man som kallas Tobbe och som jag har känt i mer än 20 år. Jag tyckte den var så levande och intressant att jag flyttar över texterna hit så att fler än mina FB-vänner kan ta del av den. Stor tack till Tobbe för god debatt!

Merit Wager: Jag undrar hur man tänker när man kräver att svenska ambassaden i Teheran ska ”öppna sina dörrar” för alla som behöver det? En tämligen liten ambassad ska alltså – i det svåra läge som råder – släppa in alla som vill på sitt område, HUR är det tänkt att det ska funka? Ska 10 släppas in? 100? 1.000? 100.000? Ännu fler? Så kan Sverige inte bete sig i ett land där de har en diplomatisk representation.

Tobbe Engberg: Det är en desperat situation som kräver desperata lösningar kanske andra ambassader hakar på. Tanken är god.

Merit Wager: Jag håller helt med och jag beundrar ambassadör Harald Edelstam för vad han gjorde i Chile på sin tid. Och jag hoppas – och tror – att utländska ambassader i Teheran också hjälper människor, i tysthet och efter bästa förmåga. Vad jag vänder mig emot är en naiv tro här hemma på att man kan kräva att svenska ambassaden (och andra ambassader) öppnar upp för alla som behöver akut hjälp! Tänk också på att en vacker dag måste de lämna ambassaden också, de kan inte leva där hur länge som helst. Mina tankar är hos det iranska folket som vill leva ett normalt liv, måtte de lyckas få en förändring till stånd!

Tobbe Engberg: Så sant, så sant. Men en debatt krävs för att få till stånd någon sorts nöd lösning. personen som skrev det ville förhoppningsvis bara öppna en dörr för de drabbade genom sitt uttalande (förmodligen svensk) men om EU:s alla ambassader och övriga världen öppnar sina dörrar för oppositionen så skakar man om regimen i grunden. Må demokratin segra!

Merit Wager: Jag önskar att det kunde funka som du skriver, men hur många EU-ambassader finns det? Hur många iranier kan få plats att bo i varje? Hur länge ska de vara där? Utländska beskickningar måste följa Wienkonventionen från 1961 som reglerar diplomatiska förbindelser och kan inte öppna dörrrar för landets medborgare och hålla dem på sitt område utan att bryta mot dessa regler. Det är därför jag menar att hjälp kan ges – och ges säkert redan – i liten skala åt enstaka individer och då i det fördolda – men att kräva att ambassader ska ta emot alla som vill eller ens behöver skydd är orimligt. Även om man skulle önska att det gick. Mitt i alltihop måste man också vara realistisk.

Tobbe Engberg: Även om ambassaderna inte kan ta emot alla, så visar det att om världen kräver att rösterna räknas om alt. nyval. Jag har själv kört en självmordsbenägen tjej till psykakuten, för att sedan köra hem henne.(Gäller bara att hitta lösning på frågan.) Kanske inte samma som situationen i iran men om en total främling kan få nån att må bättre så tror jag att att med allas hjälp så kan vi tillsammans lösa den konflikt som uppstått i Iran.

Merit Wager: Jag håller med dig, Tobbe, i teorin och med hjärtat. I realiteten är det annorlunda. Men – och jag upprepar vad jag sagt tidigare – jag är helt för civil olydnad, som här kan kallas moraliskt rätt agerande, vilket innebär att man hjälper där man kan. Också om man måste bryta mot regler. Men man kan inte göra det offentligt och som svar på några krav från folk i Sverige! Se förresten hur man genom att, svenskt välmenande, har förstört alla möjligheter för den eritreanske journalisten med svenskt medborgarskap, Dawit Isaak när man gick ut offentligt och krävde (krävde!) att han ska släppas. Han kommer aldrig ut efter detta!

Svenskarna ska inte förstöra för de iranier som ändå kan få hjälp, s.a.s. i det tysta,  genom att sitta här hemma i tryggheten och ”kräva” att ambassaderna ska göra ditten eller datten. Man ska i stället hoppas pch tro på att det finns fler som agerar som Harald Edelstam på sin tid och den finske konsuln som smugglade ut en kidnappad pojke ur Ryssland helt nyligen. (Läs de fem översta bloggningarna om smugglingen här).

Tobbe Engberg: Det bästa med mänskligheten är att vi är så olika. Tyvärr så är det folk som drar nytta av detta och startar krig och elände, för att eniga kommer vi aldrig att bli. Se bara en fotbollsmatch t.ex. och demokratin skulle inte finnas om vi alla tänkte likadant.

Läs också Pappa räddade liv- blev mobbad på UD. Här finns Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser, ratificerad i Wien 1961.