• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

En migga kommenterar inlägget ”Utlänningslagen medger inte sjukdomsinvandring”

Här följer en kommentar till texten Utlänningslagen medger inte sjukdomsinvandring.  från en migga som arbetar på en asylenhet vid Migrationsverket:

Utan att i detalj känna till omständigheterna i den azerbadjzanske mannens ärende håller jag helt med dig om, att en läkarens ord om huruvida en person kan överleva flygresan hem eller inte måste tas på allvar. Beslutsfattare på verket har ingen medicinsk kompetens att komma med  en annan bedömning om detta än läkaren.

Det finns faktiskt – som du påpekar i din text – en möjlighet att i enlighet med lagen ge en person uppehållstillstånd på grunden ”synnerligen ömmande omständigheter”, om personen lider av en livshotande sjukdom som inte kan behandlas i hemlandet (för att det inte finns sådan behandling och därför att det inte är möjligt att få utresetillstånd till ett grannland som har behandlingen). Detta under förutsättning att den svenska behandlingen kan bota eller åtminstone leda till att personen överlever…

Jag tror att vi på verket tillämpar ”synnerligen ömmande omständigheter” på ett godtyckligt sätt och att även domstolarna gör det. Själv anser jag det ganska stötande att utvisa en person som är döende men som ändå har en liten chans att överleva om behandlingen i Sverige slutförs. Det kan röra sig om cellgiftsbehandling etc.

Vi på Migrationsverket har också möjlighet att besluta om tidsbegränsade uppehållstillstånd, precis som du skriver. Särskilt när det rör sig om en person från ett land som vägrar ta emot sina egna medborgare (där måste Sveriges regering agera gentemot det landet) och där verkställighetsarbetet kan ta flera år, känns det inhumant att skriva utvisningsbeslut till någon som kanske bara har några månader att leva, men som fortfarande inte själv kommit till insikt om detta. Nu menar jag personer som  har insjuknat här, akut, under asylprocessen. De positiva beslut som vi fattar i sådana fall, tidsbegränsade eller permanenta, skrivs det aldrig om i medierna…

Jag litar inte på mediernas beskrivningar, jag har många  erfarenheter av dem. Den ögonsjuka flickan Nadina, till exempel. Jag har fortfarande inte förstått varför hela den familjen, inklusive den vuxna friska storasystern skulle beviljas permanenta uppehållstillstånd i Sverige, med hänvisning till Nadinas tämligen vanliga ögonsjukdom! Denna familj saknade helt asylskäl. Det skulle vara bra om någon följt upp Nadinas fall, om hur det går för henne nu i Bosnien. Men så långt sträcker sig inte mediernas intresse – eller också har de redan tagit reda på hur det förhåller sig och funnit att Nadina mår lika bra där som hon skulle ha mått här. Och då är det inte intressant att berätta sanningen.

Det är fel att missbruka asylrätten genom att komma till Sverige för att få en ”second opinion” om sjukdomar och genom att försöka ordna till sig och sin familj hemtjänst, färdtjänst, handilkappersättning etc. Även om många länder saknar dessa möjligheter är det inte ekonomiskt försvarsbart att Sverige ska ta hand om habiliteringen av världens handikappade, inom ramen av asylprövningen. Det är som du skriver: ”Utlänningslagen medger inte sjukdomsinvandring”.

© Denna blogg.