FALL 1
I tidningen Metro kan man läsa följande artikel: Ronsy, 12, försvann för att rädda sin familj.
En tolvårig pojke, Ronsy, har försvunnit från sin mamma och sina syskon för drygt två veckor sedan. Familjen är kristna asylsökande från Irak, pappan är försvunnen och mamman är ensam med sina barn. Familjen har fått avslag på sin asylansökan och ska skickas tillbaka till Irak. I det skedet, när avslaget kom, försvann Ronsy, som hade hört att man inte kan deportera en familj om polisen inte kan hitta ett av barnen. Vem som helst kan förstå mammans ångest och oro för sin son som är borta och hur stor pressen måste vara på den lille pojken.
FALL 2
I tidningen Södermanlands Nyheter kan man läsa artikeln 63-åring får vård för Jamila-mordet.
En 63-årig man, asylsökande från Afghanistan, har fällts för mordet på sin hustru och sexbarnsmamman Jamila Nayel. Mannen har bedömts vara psykiskt sjuk och döms till rättspsykiatrisk vård av Nyköpings tingsrätt. Hans försvarsadvokat har motsatt sig utvisning trots att personer som har begått grova brott i Sverige (mord måste väl anses vara bland de grövsta) ska utvisas. Nyköpings tingsrätt har gått på försvarsadvokatens linje och hävt utvisningsbeslutet.
Mina reflektioner: Som jag ser det föreligger här en skriande obalans i myndigheternas beslutsfattande. Det är en otroligt märklig och – måste jag säga – ”svensk” syn på vilka som ska beviljas uppehållstillstånd och vilka som ska skickas ut när man tittar på de här två fallen (och många andra…).
Det finns alla möjligheter att, enligt gällande lag, bevilja Ronsys familj uppehållstillstånd i Sverige. Samtidigt finns det också alla möjigheter (och skyldigheter!) enligt gällande lag att utvisa en mördare i stället för att försörja honom resten av livet á minst 3.000 – 4000 kronor per dygn.
Filed under: Allmänt, Asyl&Migration | Kommentarer inaktiverade för Skriande obalans