• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

”Ämnet är kidnappning”

Jag blev starkt berörd över nedanstående kafkaliknande berättelse som jag har fått från en trogen bloggläsare. Berättelsen återges med personens tillåtelse.

Ämnet är kidnappning

Detta handlar om ett problem för en väninna, och inte bara för henne. Sverige saknar officiell statistik över antalet kidnappade barn men varje unge är en för många. Jag har noga undersökt vad man kan göra i ett läge där barn riskerar att föras bort av en förälder mot den andra förälderns vilja, och det verkar inte vara något alls. Inte förrän barnen fattas. Och då är det för sent.

Det behöver kastas ljus på detta som inte blivit bättre med åren, tvärtom. Med den automatiska gemensamma vårdnad som man oftast dömer till, blir fler och fler
mammor fast med misshandlare utan en chans att gömma sig och få trygghet, i alla fall hemma.

Den förälder som vill jävlas och förstöra får enorma möjligheter till det eftersom t.ex. besök på BUP måste godkännas av båda. Vill den ena inte, då blir det inget, hur väl ungarna än behöver det.

Nu finns också en regel om mantalsskrivning som  k a n  av Skatteverket tolkas så, att en man som tvingat kvinnan och barnen att fly hemmet kan få barnen skrivna hos sig enbart på grund av att att han ”bor kvar på ursprungsadressen”. Reson vägrar myndigheterna inte lyssna på.

Jag har en väninna som tidigare har varit sambo i tio år med en peruan, som hon sedan flytt ifrån. Grov misshandel samt mordförsök finns med i bilden. Mannen är kriminell och narkoman, något som hon naturligtvis inte fick reda på innan de fått barn ihop, Han är helt opålitlig och hotar henne hela tiden, direkt och via föräldrarna, även inför barnen. De är små, en flicka och en pojke.

Han hotar kvinnan med att kräva växelvist boende om hon inte tar tillbaka anmälan om misshandel, eller startar en bodelningsprocess. Och att döda henne, och lite annat. Nu antyder han också att han ska ta barnen ifrån henne. Hans familj bygger hus i Peru och talar om att flytta tillbaka. Pengar till det har lurats av henne.

UD har ingen hjälp att ge, denna person kan alltså lätt ta de gemensamma barnen  till t.ex. Spanien  utan pass och därifrån flyga till sitt hemland utan att någon kan stoppa honom. Barnen är för små för att kunna förstå eller agera. Mannen behöver dessutom bara ett papper på att han är pappa, det är allt, för att skaffa dubbelt medborgarskap. Sedan kan han få peruanska pass på ambassaden och resa helt lagligt. Då blir barnen hans ”egendom”.

I så fall finns inget hopp om återförenande. Visserligen har Peru skrivit under Haagkonventionen, men det är ingen garanti. Han har redan försökt få barnen vaccinerade inför en utlandsresa, utan att
berätta för mamman. BVC råkade avslöja det. Mamman har lagt en spärr för införskaffande av pass utan hennes medgivande, men det gäller bara det svenska passet.

Hon är helt förtvivlad. Som mamma som tvingats att fly för livet med barnen från hemmet och bo
lite varstans, körs hon nu helt över av handläggare som vägrar lyssna, socialen som vägrar att hjälpa och en ex-make som hotar och härjar.  Hon tvingar bo nära sin ex-make, för det anser socialen är bäst!!! Hon har  stresspuls, hjärtat flimrar, hon kan inte äta eller sova ordentligt och kommer att gå under om det här fortsätter. Ändå kämpar hon vidare för barnen, ser till att de får ha tryggheten på dagis och försöker orka arbeta.

Barnen har börjat kissa på sig, vilket inte skett på över ett år. De gråter hysteriskt hos pappan som skriker åt dem om det mesta. Han skriker också åt mamman i telefon och barnen får knappt säga god natt, trots att det är hans ursäkt för det dagliga samtalet. Vare sig barnen är hos honom eller hos henne.

Mamman har barnen nästan hela tiden utom vissa dagar i veckan då han hämtar dem på dagis och lämnar dem där igen. Han tar inget ansvar alls men kräver att få prata med henne varje dag, genom barnen. Blir hon sjuk finns där ingen hjälp att få. Vilket stressar henne enormt, då alla vänner också bor långt bort.

Min väninna har alltså fått förhandsbesked från Skatteverket om att barnen ska skrivas hos hennes ex-make. För att han bor i ”ursprungsfastigheten” som det heter och sagt att barnen är där mest. De tror mer på honom än på mamman. Han pratade med dem och de gav besked direkt, utan att ens fråga mamman. Någon ny bestämmelse ger dem möjligheten att tolka saker så.

Handläggarens chef säger sig ” ha fullt förtroende för ” handläggaren och vägrar ta tredje persons uppgifter om hur saker och ting är med i beräkningen utan ska bara lyssna på pappan och mamman. Även om han tycker att ” det låter förskräckligt”. Vilket hade varit okej om det varit ett normalt läge och inte hot om livet för mamman.

Jag har mammans tillåtelse att berätta hennes historia och att söka hjälp i situationen på alla sätt.
Jag har rått henne att stoppa umgänget eftersom det finns risk för bortförande, men det innebär konsekvenser för henne. Mannen kan då hävda att hon obstruerar umgängesrätten, saboterar, och på så sätt på ensam vårdnad. Och därmed flytta med barnen vart han vill. Trots att Familjebalken och svensk lag ger henne både rätt och skyldighet att agera. Hur hon än gör så blir det alltså fel.

Det som denna mamma nu är skräckslagen inför hände en annan väninna för några år sedan. Hennes räddning blev att hon var – och är – finsk medborgare. Svenska utrikesdepartementet beklagade, men det var också det enda de gjorde. Barnen återkom efter nästan ett år tack vare finska utrikesministeriets och hennes eget enträgna arbete. Och att en släkting som satts att passa barnen tröttnade på mannens fasoner. Men svenska utrikesministeriet var snabbt att i media försöka ta åt sig äran…

Vem kan hjälpa? Hur kan det vara möjligt att hennes barn inte har rätt att växa upp i trygghet och enligt de kriterier som anges i FN:s Barnkonvention?

%d bloggare gillar detta: