• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Sanktioner mot arbetsgivare som anställer personer som vistas olagligt i EU

svea-rikes-lag Europaparlamentets och rådets direktiv om sanktioner mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU ska genomföras i svensk rätt. En utredare ska, på justitiedepartementets uppdrag,  se över frågan.

EG-direktivet behandlar bl.a. frågor om:
– kontroll- och underrättelseskyldighet för arbetsgivare
– sanktioner mot arbetsgivare som anställer tredjelandsmedborgare som saknar rätt att vistas i unionen
– fråntagande av rätt för arbetsgivare att delta i offentlig upphandling samt fråntagande av rätten till och återbetalningsskyldighet för offentliga förmåner, stöd och bidrag
– sanktioner och betalningsansvar för andra än arbetsgivare vid entreprenad
– inspektioner av arbetsplatser.

Det är redan nu förbjudet att anställa personer som inte har arbetstillstånd (eller undantag från kravet att inneha arbetstillstånd), och som vistas olagligt i Sverige. Men med ovanstående sanktioner, om de införs i svensk rätt, kommer knappast någon att längre anställa personer som inte har alla papper i ordning.

Det kan också komma att införas en utvidgad underrättelseskyldighet för arbetsgivare att informera Migrationsverket när en utlännings anställning upphör och om det ska införas en skyldighet för Migrationsverket att underrätta arbetsgivare i vissa fall.

Det är bra att man, i spåren av lagen om arbetskraftsinvandring, förtydligar och skärper bestämmelserna kring vilka som har rätt att arbeta i Sverige. Och att sanktionerna blir så kännbara för de arbetsgivare som svartanställer och på andra sätt fifflar med arbetskraft att de upphör med det. Att reglerna blir desamma i hela EU är också bra. En harmonisering av lagar och regler skapar tydlighet och överblickbarhet.

Lars Ohly om det jag skrev om i min kolumn i SvD

Läs artiklar och repliker i denna ordning:
Systemet och SVT tycks undgå facket
– Svenska Dagbladet 10 juni 009
Replik | Jag bryr mig om Lagenas anställda
– Svenska Dagbladet 11 juni 2009
Replik från SJF: Är det några som bryr sig är det Journalistförbundet
– Svenska Dagbladet 11 juni 2009
Ohly till hård kritik mot SVT
– Expressen 29 juni 2009

Vad har Journalistförbundet gjort och vad gör det för sina medlemmar på det här området? Och tycker regeringen att det är okej att pengar vräks ut till mellanhänder som tjänar storkovan på att hyra tillbaka samma människor som nyss jobbade på SVT och då kostade 40, 50 % mindre? Och vem frågar dem, som det här spelet gäller, vad de tycker? De först anställda (eller redan vikarierande), sedan sparkade och därefter intagna via Mediakompetens?

Lästips

Om man gör mycket för att kringgå lagen, då har lagen mist sin legitimitet (10 juni), WLW replikerar (11 juni), “Är det några som bryr sig är det Journalistförbundet” (12 juni), min artikel på Newsmill: Om facket, arbetsgivarna och LAS (18 juni) och Journalistförbundets svar på min artikel på Newsmill: Problemet är inte LAS utan arbetsgivarna (24 juni).

Tiina i Erbil, norra Irak. Del 1.

Tiina mot Shaqlava 010Tiina Kantola – på bilden på väg mot Shaqlava – är en finsk kvinna som sedan snart ett halvår är bosatt i Erbil i norra Irak. Hon har mycket att berätta. Så här börjar hon:

Tro inte där i Sverige att det bara finns bomber och elände i Irak! Här i de norra delarna är det stabilt, businessen går framåt och det är underbart vackert uppe i bergen!

Tiina har som sagt mycket att berätta och delar med sig av sina upplevelser här på bloggen. Hon tröttnade på Sverige och den inskränkta och fyrkantiga synen på människor och tog sitt öde i sina egna händer. För i Sverige ser man inte fördelarna och potentialen hos en kvinna på 58 år. Men finsk som hon är, och väl medveten om sin kompetens och sitt värde, skaffade hon sig ett toppjobb i en del av världen där svenskarna verkar tro att det bara bor stackare som man ska hjälpa och att man alltså bara kan idka biståndsarbete. Trots att norra Irak – irakiska Kurdistan – är ett eldorado för dem som har visioner, vill göra affärer och är lite snabbtänkta och smarta. Som tyskar och engelsmän och andra… Och kurderna själva.

Här berättar Tiina om sina upplevelser på

Hamam – eller spa # 1

Idag har vi 42 C i skuggan. Glöm promenader. På morgonen hastigt från den AC-svala bostaden till bastuliknande bilen. AC:n kyler snabbt ner bilen till behaglig körtemperatur. Från bilen sedan hastigt till det AC-svala kontoret.

Jag behöver röra på mig och har hört mig för om sportanläggningar. I närheten finns en simbassäng med tak, men där är det öppet för kvinnor bara på dagtid. Javisst ja, kvinnor antas inte jobba, eller inte vara hemifrån på kvällstid, så all kvällstid är för män… ok. Jag har ju tittat på den stora skylten till J&K Women´s Fitness Center flera gånger, så varför inte försöka sig på en liten guidad tur. Huset är ju ståtligt och relativt nytt och ligger i samma stadsdel som jobbet och bostaden.

Jag parkerar vid gatan utanför och konstaterar att grinden är stängd och att den stora entrédörren ser inte ut att ha varit öppen på flera månader, av allt byggdamm att döma. Men det måste ju finnas en ingång. Jag går längs staketet några hundra meter och hittar ett hål i staketet som säkert inte är menat som entré, men jag slinker in och går längs staketets insida mot huset. Några bilar står parkerade på en ojämn lerplan. Aha, en parkeringsplats – till det fashionabla centret?

På en vitmålad byggbarack står det ”Reception”, men där finns ingen aktivitet. Eftersom jag färdats hit med en svenskkurdisk kille, blir vi genast stoppade av några killar utanför. De förklarar att män inte får gå in. Nej, nej, men var går man in? Jag kikar in genom en grind med vaktkur och en fantastisk grönskande oas breder ut sig där innanför. I vaktkuren sitter en beslöjad äldre kvinna, som höjer handen till vänlig hälsning. Min kompis får stanna utanför grinden.

Vilken påkostad lobby! Vilka enorma soffgrupper i äkta Mellanösternmanér, säkert åtta grupper där kvinnor kan sitta och bar slappa, i anslutning till receptionen där jag kliver in! En liten välvårdad tjej i västerländsk klädstil hälsar mig välkommen på nästintill perfekt engelska. Efter några hälsningsfraser och efter att ha fått prisuppgifter per dag och för medlemskap och behandlingar, vill jag gärna se vad som erbjuds.

Jösses, det är faciliteter i tre plan! Entréplanet består av, förutom den enorma lobbyn, en shop med baddräkter, badhus med semi-olympic bassäng – vad är det? Halva längden, gissar jag. Fik bredvid bassängen, vilstolar längs bassängkanterna, babybassäng och barnbassäng, två äkta bastur, ”steam room” med mintdoftande ånga, duschar, toaletter, skåp – men inget utrymme för omklädning utöver de smala gångarna mellan ett par hundra skåp med nyckel.

På det nedre planet ligger ett enormt turkiskt bad, vackert dekorerat kakel överallt och skum belysning. Där finns också en större restaurang för uthyrning till bröllopssällskap och dylikt. Högst upp finns också gym med all tänkbar utrustning, och en skönhetssalong med alla behandlingar plus frissa, samt en sal för aerobic, stretching, body pump, och alla möjliga classes.

Jag är överväldigad över detta tempel för fitness, och bestämmer mig för att bli medlem på en gång, 500 US$ för tre månader, svindyrt, men välbehövligt. Då har jag tillgång till allt förutom behandlingar.

Men fullt så enkelt skulle det inte bli för Tiina, visade det sig. To be continued…