Barmhärtighetsverket har tagit semester

Ur en artikel i Husis (Hufvudstadsbladet) den 4 juli:

”Hej, här är Heikki. Vi är på semester fram till början av augusti. Välsignad sommar till er alla.”

Det här automatiska meddelandet spelas upp för den som försöker ringa till den kända välgörenhetsföreningen Veikko och Lahja Hurstis Barmhärtighetsverk.

”Jag vet inte varför Heikki Hursti har semester men jag kan bra förstå att han behöver lite ledigt”, säger Hannu Hätönen  verksamhetsledare för Hyvä arki (God vardag).

Men då det är stängt hos Hursti får Hyvä arki dela ut även Hurstis andel av maten. Upp till 300 personer per dag får sin mat från Hyvä arki.

Då skaran av människor är brokig slinker det tyvärr med en och annan som försöker utnyttja systemet. Det värsta är enligt Hätönen de som försöker dra ekonomisk nytta av gratismaten.

”En del har ställt sig i kön redan fem timmar innan utdelningen börjar för att få tag på de bästa bitarna”.

Men laxen och filéerna har ingalunda hamnat på personernas matbord utan Hätönen säger att maten sålts vidare på torget. Det här har fått organisationen att skrida till åtgärder.

”Den här veckan började vi utdelningen från slutet av kön vilket väckte ilska”.

En annan problemgrupp är alkoholister som köper alkohol för sitt utkomststöd och skaffar sig gratis mat från brödköerna. Men Hätönen påminner om att de absolut flesta ändå är äldre människor med små pensioner och arbetslösa som behöver stöd tills de lyckas skaffa jobb.

Läs hela artikeln här.

Media är för dåliga på att rapportera allsidigt och korrekt

Det är i 99 fall av 100 svenska myndigheter, främst Migrationsverket, och media som kritiken i mina inlägg och artiklar om ”asyleriet” (samlingsord för allt som har med asyl.invandring att göra) riktar sig mot. Sällan, alltså, mot dem, som söker asyl!

Kritiken riktar sig mot att besluten ganska ofta blir felaktiga åt båda hållen: många som inte alls har några skäl enligt lagen får PUT (permanent uppehållstillstånd) medan andra, färre men ändå, som borde få det, får avslag på sina ansökningar.

Att människor helt utan asylskäl söker sig ett bättre liv i andra delar av världen än i sina fattiga och oroliga hemländer är naturligt – vem skulle inte göra det? Men att Sverige accepterar – eller inte genomskådar – bedrägerier och lurendrejerier är inte rätt. Det är inte heller rätt att media alltför sällan rapporterar om den stora gråzonen och att okritiska journalister inte tar reda på allt (bl.a. läser alla handlingar i ett ärende, bara en sådan enkel och självklar sak!) innan de skriver inkorrekta, ofta dramatiska och tragiska, men nästan lika ofta faktiskt felaktiga eller i varje fall ofullständiga berättelser om asylsökande som absolut måste få stanna. Det är inget mindre än ett svek mot allmänheten som tror att den får allsidig information.

Asylområdet är komplicerat och handlar om människors liv och framtid. Och givetvis kan en myndighet som Migrationsverket inte alltid göra rätt, det kommer alltid att finnas visst utrymme för lite olika tolkningar bland lagar och paragrafer. Det säger sig därför också självt att det alltid kommer att finnas en viss felmarginal, men den borde förstås vara så liten som någonsin möjligt. Migrationsverkets anställda som agerar som berättats i en del inlägg om bland annat hanteringen av ensamkommande unga asylsökande (i vissa fall barn), måste få bättre utbildning och avkrävas konkret ansvar för sina beslut. Och det är som sagt inte rätt att man i media belyser asylinvandringen och frågor kring den så ensidigt som man gör idag, av någon sorts rädsla för att inte vara ”politiskt korrekt” eller någon annan diffus anledning.

På inget annat samhällsområde accepteras så mycken ensidighet och okunnighet i rapporteringen, eller så vitt skilda tolkningar av lagar och regler som på asylområdet! Det skulle bli ett ramaskri om det skedde t.ex. när det gäller åldringsvård. Eller när det gäller skolan. Eller försvaret. Att media skulle rapportera ensidigt och utan att ha tagit del av handlingar etc samt undanhöll allmänheten mängder av viktig information på dessa områden skulle anses vara en stor skandal. Varför är det inte så på asylområdet?

© Vid citat, var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

En migga: ”Den här tonårspojken var brittisk och kom från en förort till London”

Tidigare inlägg: ”Det här med Migrationsverkets barnhantering är rena tramset” (30.6 2009), Vidare om Migrationsverkets barnhantering (3.7 2009) och ”Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över Migrationsverkets barnhantering” (4.7 2009).

Nu delar en av miggorna som skrivit en av de två första texterna med sig följande:

När man öppnar Pandoras ask…

När Migrationsverkets GD kommer in på ”ensamkommande barn” lägger han verkligen fingrarna på bordet och ber om en smäll. För vem ska ta ansvaret för hans eget fögderi om inte han själv?

På en av landets förvaltningsprocessenheter stoppades för ett drygt år sedan verkställigheten av utvisningen av en tonårspojke. När den prövande enheten frågade varför svarade processenheten att: ”Men det är ju ett barn!”. När den prövande enheten på nytt frågade vad som hade hänt svarade processenheten att barnets mor (som hade missbruksproblem) hade avlidit i tidig ålder. Därefter gick det inte att prata med processenheten längre, för allt studsade mot samma vägg: ”Det är ju ett barn!”. De stoppade allt och la det på is. Till sist hände det att barnet, som var en tonårspojke som hängde med kriminella ungdomsgäng i en förort i Sverige, försvann. ”Ärendet” avskrevs.

Kom pojken från slummen i Rio de Janeiro? Var han kommen från ett läger någonstans i Centralafrika? Hade han haft ett vidrigt liv som barnarbetare någonstans i Sydostasien? Svaret på alla frågor är ett entydigt nej. Det här ”ensamkommande barnet”, en tonårspojke, var brittisk och kom från en förort till London i EU-landet Storbritannien. Brittiska ambassaden och brittiska sociala myndigheter, som var underrättade och som dessutom väntade på att han skulle komma hem, var bara ett telefonsamtal bort. Men det hela studsade mot en processenhet på Migrationsverket, där mantrat var: ”Men det är ju ett barn”.

Den här pojken ville bara bo här! Och det är klart att man får bo var man vill inom EU – om man kan försörja sig och så vidare. Men den här pojken blev snabbt ett fall för det sociala, som bad Migrationsverkets tillståndsenhet att ordna ett hem honom – trots att det på intet sätt var en fråga för verket. Och allt gick bra via domstol och så, men när det kom till förvaltningsprocessenheten blev det ett verkställighetshindersärende (!!!!).

Det fanns all anledning att starkt klandra att Migrationsverkets förvaltningsprocessenhets ifrågasättande av brittiska myndigheters kompetens att ta hand om sina egna barn.

Kommentar: Har man inte på Migrationsverket fått det hela om bakfoten när man tror att verket ska hantera en tonårspojke från ett EU-land som har tagit sig till Sverige som om han vore asylsökande? Tror någon att UK Border Agency (motsvarigheten till Migrationsverket) bryr sig om en svensk tonåring som tar sig till London och ”bara vill bo där”? En svensk tonåring – involverad i ett kriminellt gäng i en London-förort skulle genast, via svenska ambassaden, överlämnas till sociala myndigheter i Sverige.

I åratal och otaliga gånger har jag skrivit och talat om att Migrationsverket har havererat. Jag säger det en gång till, trots att det är som att skrika för döva öron och som att spotta i motvind. Men det är väl så här illa svenska skattebetalare och väljare vill ha det.

© Denna blogg.

Lovvärt initiativ för att öka ungas språkintresse

Initiativet som det berättas om i den här notisen i DN Kultur den 4 juli 2009 är lovvärt. Slappheten i skolorna vad gäller såväl skriftliga som muntliga kunskaper i modersmålet svenska har varit – och är – monumental. Likaså är kunskaperna i svenska språket ofta otillräckliga hos de lärare, som i sin tur ska lära ut språket till nya generationer.

När de lärare som nu är 55+ försvinner så försvinner också mycken gedigen kunskap i grammatik, rättstavning och korrekt språkhantering, bland annat vad gäller syftning men också om hur man använder skiljetecken och när man ska särskriva respektive skriva ihop ord etc, etc, etc.

Så sent som den 1 juli 2009 blev svenska officiellt språk i Sverige och nu är det också hög tid  att svenskarna får lära sig sitt modersmål ordentligt, med alla dess nyanser och möjligheter att uttrycka sig. Och då ska förstås lärarna behärska språket så bra som någonsin möjligt, vilket i princip kräver att svenska är deras modersmål och att de har en gedigen utbildning och en stark språklig grund att stå på.

Läs också Svenska äntligen officiellt språk i Sverige!