• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En fjärde migga om Migrationsverkets hantering av asylsökande, ensamkommande ungdomar

Här finns de senaste texterna i ämnet: ”Det här med Migrationsverkets barnhantering är rena tramset” (30.6 2009), Vidare om Migrationsverkets barnhantering (3.7 2009), ”Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta åt Migrationsverkets barnhantering” (4.7 2009) och ”Den här tonårspojken var brittisk och kom från en förort till London” och Media är för dåliga på att rapportera allsidigt och korrekt (5.7 2009). Läs dessa texter först!

Nu skriver ytterligare en migga om den här frågan som det verkar som om jag är tämligen ensam om att uppmärksamma här på min blogg:

Angående Migrationsverkets barnhantering

Ärenden som handlar om ”ensamkommande barn” bör vara avgjorda inom tre månader, enligt målet som någon bestämt. Motsvarande mål för vuxna har varit sex månader, det s.k. sexmånadersmålet.  De ”ensamkommande barnen” saknar i regel i ID-handlingar och det är ofta mycket svårt att avgöra vilka de är, om de ens är minderåriga och varifrån de kommer. Deras egna berättelser ger sällan några svar.

En person som bedöms möjligen kunna vara under 18 år betraktas som ”barn” och vi på verket ställer då inte samma krav på dem att lämna detaljerade berättelser eller ens tala sanning som på vuxna asylsökande. I och med att de bedömts vara barn har de även rätt till en god man, ett offentligt biträde och ett barnanpassat boende. Att tillgodose allt detta tar tid och när asylhandläggaren får ärendet har det ”ensamkommande barnet” redan hunnit vistas i Sverige som asylsökande i 1-2 månader. Beslutet måste alltså komma under de påföljande två månaderna.

Det blir svårt att få hjälp av hemlandets ambassad (som Birgitta Elfström föreslagit) om vi inte ens vet vilket land som är hemlandet. Ambassaderna samarbetar dessutom inte så gärna när det gäller asylsökande personer, vuxna eller barn, vars identiteter är helt okända. Möjligheterna att avgöra ett ärende gällande unga under 18 år inom tre månader är inte stora. Därför ges dessa ”ensamkommande barn” inte sällan slentrianmässigt PUT (permanent uppehållstillstånd) trots att de saknar skyddsskäl och trots att vi inte vet vilka de är.

Man anser det oacceptabelt att en ensam minderårig ska behöva leva som asylsökande en längre tid. För mig är det dock mycket svårt att tro att dessa barn eller ungdomar inte har anhöriga här i Sverige. Inte sällan finns det bröder, farbröder, mostrar etc. Ungdomarna avviker från Migrationsverkets boende och kommer sedan tillbaka med skiftande förklaringar. De får ”nya vänner, via Internet” som är från hemlandet men bosatta långt borta från boendet, i en annan stad. Självklart är det släkten de besöker. Någon gång har det gått så långt att det ”ensamkommande barnet”  har lagt fram sina ID-handlingar som visar att han eller hon är vuxen, bara för att slippa boendet och kunna flytta till släkten.

I en del andra länder inom EU beviljar man TUT (tidsbegränsade tillstånd) i motsvarande fall. Det finns, även hos oss, lagligt utrymme att bevilja TUT när den sökandes identitet är okänd. grunden ska ju vara att man vet vilka man beviljar uppehållstillstånd och varför, och då ska man ge TUT medan man fortsätter göra allt för att ta reda på vilka personerna är som söker asyl här.

Även om lagens avsikt är att barn ska förenas med sina föräldrar och inte tvärtom så är det mer regel än undantag att ett antal tidigare  ”försvunna” anhöriga ansöker om uppehållstillstånd på anknytning så fort det ensamkommande barnet fått sitt PUT. Ibland lyckas de, ibland inte.  Detta missbruk av ”ankarbarn” skulle kanske minska om enbart TUT beviljades i fall då skyddsskäl saknas (i de flesta fall) och identitet, eller familjebakgrund  är oklar.

Det är, som sagt, också min uppfattning att asylskäl för det mesta saknas och att anhöriga finns, såväl i hemlandet som  Sverige. De anhöriga i Sverige är inte tillräckligt närstående för att tillstånd enligt lag ska kunna beviljas på anknytning. Kravet (om det nu finns ett sådant krav från regeringen?!?) på tre månaders handläggning är orimligt. Det finns ingen möjlighet att hinna utreda identitet och göra ambassadfrågor inom de 1-2 månader som återstår efter formaliteterna. Ett ”barn” som är 16-18 år måste väl ändå kunna avkrävas en sammanhängande, sanningsenlig berättelse  och måste kunna visa upp någon handling som visar vem han är och varifrån han kommer etc. Daltandet hos oss har gått alldeles för långt och det är inte heller förenligt med lagen.

Och om personen faktiskt är 16-18 år (det finns ofta anledning att misstänka att de är äldre) så mår han eller hon säkert ganska dåligt av den teater som han eller hon tvingas att spela i ett främmande land, i rollen som ankarbarn.

Kommentar: Ingen tycks bry sig om det som nu fyra, av varandra helt oberoende, miggor berättar. Det är svårt att förstå att de beskrivna turerna kring vad som närmast måste ses som ”ankarbarn” kan få pågå. Om Migrationsverket inte klarar sitt uppdrag så måste regeringen vidta åtgärder, så här kan det väl ändå inte fortsätta? Eller så måste regering och riksdag ändra utlänningslagen så att den anpassas till hur Migrationsverket redan agerar.

Egentligen: Om det räcker att komma till Sverige, säga att man är under 18 år och att alla släktingar är döda eller försvunna, att man inte har – och ofta aldrig ens har haft – några id-handlingar och om knappt vet vad man heter och var man kommer ifrån (eller ha hopljugna historier som man serverar) för att få PUT, då behövs det väl inte ens någon asylprocess för dem som påstår sig vara under 18 år?

Tillägg: Inte blir det bättre med mesiga boendeansvariga i de olika kommunerna, som tiger om att unga har ljugit om både ålder och identitet – för att de inte har ”riktlinjer”!!!! Herre Gud, vad är det för människor som inte kan tänka själva? Vad är det för ”riktlinjer” de vill ha och av vem? Det är givetvis deras skyldighet att se till att inte felaktiga uppehållstillstånd beviljas, och till personer man inte vet vilka de är. Det finns ju redan lagar och regelverk, inte behövs det några ytterligare ”riktlinjer” för det!

© Denna blogg.