• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2009
    M T O T F L S
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En allvarlig uppmaning till regeringen

Birgitta Elfström är jurist med stor erfarenhet av och kunskap i asyl- och migrationsfrågor. Hon har tidigare under många år varit beslutsfattare hos Migrationsverket, hon har varit observatör i israeliska domstolar vid rättegångar mot palestinska ungdomar och har rest i alla länder i Mellanöstern otaliga gånger. 1996 utsågs hon till Migrationsverkets första  utlänningsattaché i Damaskus i Syrien. Sedan Birgitta Elfström pensionerats från Migrationsverket föreläser hon om mänskliga rättigheter, skriver artiklar, agerar ombud åt asylökande och mycket annat.

Här följer Birgitta Elfströms text:

Birgitta Elfström maj2009_3Det är dags att regeringen klart och tydligt visar att Sverige inte längre har möjlighet att bevilja uppehållstillstånd åt utlänningar som har behov av ”skydd i övrigt”, vilket avser dem som uppfyller kriterierna i 4 kap. 2 § första stycket punkterna 2 och 3 i utlänningslagen.

Regeringen har den lagliga möjligheten att tillämpa 5 kap. 25 § utlänningslagen som sätter stopp för att bevilja uppehållstillstånd för de utlänningar som inte bedöms uppfylla kriterierna för flyktingskap. I lagen anges:

25 § Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas för skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket eller 3, om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.

Regeringen skall anmäla sådana föreskrifter till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre månader

Den som har varit med i debatten om invandringen länge kommer säkert ihåg det s.k. 13-decemberbeslutet 1989. Då satte den dåvarande regeringen stopp för just nämnda grupp. Sverige har inte råd och inte heller annan möjlighet att ge alla människor som söker uppehållstillstånd positiva beslut. Sverige måste stanna upp och ge de personer som redan fått permanent uppehållstillstånd i Sverige och som ännu inte integrerats i det svenska samhället en chans att etablera sig här.

Vi måste se sanningen i vitögat och inse att den ”invandring” som skett under de senaste åren till Sverige inte enbart har varit av godo. Ett mycket stort antal utlänningar står helt utanför det svenska samhället. De talar inte svenska trots många år i Sverige. De saknar arbete. Många vill inte acceptera svenska lagar och normer.

Sverige är inte redo att hysa burkaklädda kvinnor, män som förordar könsstympning av flickor, män som förordar hedersmord, män som inte är för jämställdhet mellan könen. I Sverige tar vi i hand och hälsar på varandra, vi skär inte av klitoris på kvinnor, vi mördar inte i hederns namn, vi låter pojkar och flickor umgås med varandra, vi låter flickor delta i idrott och dans, vi låter kvinnor gå ensamma ut och handla, vi låter kvinnor visa sitt hår, vi låter kvinnor delta i föreningslivet och i det politiska livet, vi är helt enkelt för jämställdhet på alla plan.

Det är mer än dags för regeringen att åter ta ett beslut liknande det s.k. 13-decemberbeslutet Därefter måste regeringen sätta press på regeringar i stater som inte ger sina medborgare tillgång till mänskliga rättigheter. Om ett land kränker mänskliga rättigheter skall det kosta. Sådana länder bör helt enkelt bojkottas/frysas ut ur det internationella samfundet. Det måste kännas när mänskliga rättigheter kränks. Det är inte Sveriges skyldighet eller sak att ta hand om alla som kränks i sina hemländer!

Sveriges regering måste visa att de bryr sig om oss som bor permanent i landet eller också får den helt enkelt säga till oss att det är viktigare att värna om dem som utan faktiska asyl- eller skyddsskäl söker asyl i vårt land, och vägrar lämna det om de får avslag på sina ansökningar.

© Copyright denna blogg! Vid citat ur denna
och andra texter här på bloggen, ange källa och
länka hit så att hela texten kan läsas
och inte bara lösryckta ord eller meningar.

Borgå tingsrätt flyttar till Kigali i Rwanda när Finlands folkmordsmisstänkte rwandier ställs inför rätta

Läs först: Första folkmordsrättegången någonsin i Finland (1 juni 2009), om den för folkmord misstänkte rwandiske pastorn i Finland. I texten länkas till flera tidigare inlägg i fallet.

Från Borgå i Finland, där det också – liksom i Sverige – finns en rwandier misstänkt för folkmord, ska hela tingsrätten flytta till Rwandas huvudstad Kigali. Den reser dit den 12 september och ska stanna i fyra veckor.  Men lagman Lars Karlsson är inte glad, och i Hufvudstadsbladet kan man bland annat läsa följande:

Efter att lagman Lars Karlsson redogjort för alla praktiska problem i anslutning till processen påminner han om att Sverige, som har ett motsvarande fall, har beslutat utvisa sin misstänkte rwandier.

– Jag ser ingen orsak till att inte Finland kunde fatta samma beslut, utvisa den misstänkte och låta rwandisk rättvisa ha sin gång.
————
Eftersom justitieminister Tuija Brax bestämt att den misstänkte rwandiern inte utvisas utan åtalas i Finland och i Borgå tingsrätt har Lars Karlsson nu fullt upp med att förbereda rättegången som inleds den förs ta september.

— Efter att ha hört åklagaren och försvaret kommer vi att höra två internationella experter på Rwanda som ger en bakgrund till händelserna 1994. Sedan flyttar tingsrätten den 12 september till Rwandas huvudstad Kigali för fyra veckor.

Överkommissarie Thomas Elfgren reste redan i början av juli till Rwanda för att förbereda processen. Han stannar kvar tills allt är över.

– Med domare, åklagare, försvar och centralkriminalens trupp blir vi sammanlagt över tio personer som flyger till Rwandas huvudstad Kigali. Tyvärr kommer inte den åtalade mannen med. Han vägrar resa och flygbolag tar inte med passagerare mot deras vilja, berättar Lars Karlsson med en suck.

Eftersom rwandiern inte kan tvingas resa måste satellitförbindelse upprättas mellan Kigali och Finland så att den åtalade kan följa med vad åklagarens 40 vittnen säger.

– Ytterligare ett problem är att alla 40 vittnen bor i Butare, tre timmars väg från Kigali. Att transportera alla 40 till Kigali så att de finns på plats rätt dag, höra dem och se till att satellitförbindelsen till Finland fungerar är en jätteutmaning. För att inte tala om tolkandet. Rättegången förs på engelska, franska, finska och kinyarwandiska.
———-
– Vi ska vara mycket nöjda om vi lyckas höra alla 40 åklagarvittnen under fyra veckor. Det är mycket optimistiskt räknat, men kan fungera. När försvarets vittnen ska höras blir en senare fråga. Folkmordsprocessen kommer att bli en dyr affär. Hur dyr har ingen ännu försökt räkna ut,
säger Lars Karlsson. Hotellet var för dyrt. 300 euro per natt ville de ha så jag sade blankt nej. Nu bor vi i lägenheter i stället. Det blir en mycket speciell process med tanke på alla praktiska svårigheter. Men om jag är ärlig så måste jag medge att jag gärna hade varit utan den här erfarenheten.

Det här blir en dyr historia för Finland. Att skicka Borgå tingsrätt till Rwanda för att i fyra veckor höra åklagarens vittnen kostar 600 000–800 000 euro (6,5 – 8,6 miljoner kronor), rapporterar Justitieministeriet. Då ingår allt. Domarnas, åklagarnas och advokaternas resor, logi, dagtraktamenten och transporter i Rwanda. Hufvudstadsbladet skriver vidare att det svenska fallet är unikt och på frågan ”Hur kunde svenskarna komma till motsatt beslut mot Finland, att utlämna sin rwandier?” svarar chefen för internationella avdelningen på Justitieministeriet Matti Joutsen försäkrar att Finland varit i kontakt med andra länder innan beslutet att åtala den rwandiske pastorn i Finland fattades och säger vidare att:

– I det här fallet följer Finland samma linje som andra länder. Det svenska fallet är unikt, mig veterligen har inget annat land ansett det tryggt att utlämna för folkmord misstänkta rwandier till Rwanda.

– Innan Finland fattade sitt beslut diskuterade vi fallet med EU och med andra länder i motsvarande situation. Vi fattade vårt beslut självständigt, men alla andra länder har kommit till samma resultat – utom Sverige.

Under en kort tid har fyra mycket liknande fall avgjorts i fyra olika europeiska länder. Hufvudstadsbladet berättar också att:

I Rwanda applåderar man det svenska beslutet.

– Det visar att Sverige förstått att vi kan garantera lika stor rättvisa som till exempel Frankrike och USA. Vi hoppas fler länder följer Sveriges exempel. De som inte litar på oss är välkomna att komma hit och följa rättegången, säger Nkufi Augustin som är talesman för Rwandas åklagarväsende.

Lästips

Söndag med palestinier från Gaza (25 juli 2009), Sex timmar i en annan värld (26 juli 2009) och Och hur var det med arbetslinjen? (27 juli 2009).