Om ensamkommande unga asylsökande på DN Debatt m.m.

På DN Debatt den 4 augusti 2009 skriver Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson, Svenska Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin och barnombudsmannen Fredrik Malmberg. under rubriken ”Situationen ohållbar för ensamma asylsökande barn”. Frågan tas också upp i Studio Ett den 4 augusti.

Med tanke på vad flera miggor berättar (se nedan), undrar man om generaldirektören och miggorna jobbar på samma ställe och upplever samma saker. Visserligen är ingenting enbart svart eller enbart vitt, men det som miggorna berättar i flera inlägg är att en majoritet av de ensamkommande unga 1) sällan har egna asylskäl, 2) inte alltid är så unga som de säger sig vara, 3) inte alltid kommer från det land de säger sig komma från och alltså inte är de som de säger sig vara samt 4) inte heller alltid talar sanning om sina döda eller försvunna släktingar (eftersom många återfinns eller återuppstår snabbt efter att den unge har fått permanent uppehållstillstånd, PUT).

Ska vi ha skygglappar och spela teater? Ska vi bevilja PUT åt unga människor som skickats hit som ”ankare” för att resten av familjen också ska kunna komma till Sverige och därmed få försörjning i Sverige? Ska vi fokusera på att kommuner ska ta emot unga killar som ibland är ganska svåra att handskas med (läs här och här, bland annat) och som bara snabbt vill få det som de är hitskickade för: PUT? Eller ska vi fokusera på att avvisa dem som inte har asylskäl (vilket lagen säger) och – om de är över 18 år – sända dem till hemlandet direkt? Och och om de är under 18 år, ska svenska myndigheter då vända sig till de ungas respektive ambassader och be om hjälp att hitta föräldrar och andra släktingar så att barnen kan återförenas med dem – i hemlandet?

Generaldirektören ser det hela på ett sätt, många anställda och andra med insyn ser det på ett annat sätt.

För att få en balans i rapporteringen och beskrivningen av läget för ensamkommande unga pojkar / män som utgör en majoritet av dem som i debattartikeln kallas ”ensamkommande barn” och ofta är 16, 17, 18 år men inte sällan betydigt äldre, kan också följande texter vara viktiga att läsa:
Om asylsökande “ensamkommande barn” – 4 mars 2008
Unga utan skyddsskäl gömmer sig när de får avslag på sina asylansökningar – 17 juni 2009
“Det här med Migrationsverkets barnhantering är rena tramset.” – 30 juni 2009
Vidare om Migrationsverkets barnhantering – 3 juli 2009
Svar om ensamkommande unga från Migrationsverkets rättsenhet – 10 juli 2009
“Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta över Migrationsverkets barnhantering” – 4 juli 2009
En fjärde migga om Migrationsverkets hantering av ensamkommande ungdomar – 6 juli 2009
En fråga till. Och ett troligt svar. Och en kommentar. – 10 juli 2009

Jag borde inte behöva säga det, men vis av skadan och van vid att en del – medvetet eller omedvetet – förvränger det jag skriver, påpekar jag att det helt säkert finns en liten minoritet som faktiskt är ”ensamkommande barn med egna asylskäl” och som någon har bekostat resan för, hela vägen till Sverige. Men att den gruppen som faktiskt har rätt till uppehållstillstånd enligt utlänningslagen skulle vara stor är helt uteslutet, enligt de miggor som hört av sig.

Här finns  Migrationsverkets statistik över asylsökande till Sverige år 2008. 1.510 var s.k. ensamkommande barn.

Till slut: Ingenstans berättas hur alla dessa tusentals unga, särskilt de som ofta säger sig vara föräldralösa och släktlösa och mycket fattiga och traumatiserade, har kunnat ta sig ända till Sverige. Det skulle vara intressant att veta. Få svenskar kan skrapa ihop 100.000 – 200.000 kronor för en resa till ett annat land, allra minst om de är under 18 år och utan föräldrar och släkt. Summan är stor för en svensk; för en ensam afghansk eller somalisk pojke kunde man tro att det är nästintill en omöjlighet. Migrationsverket bör kunna svara på detta, de måste ju noggrant gå igenom de unga asylsökandes bakgrund och resväg etc. Jag ska fråga Migrationsverket!

© Copyright denna blogg! Vid citat ur denna
och andra texter här på bloggen, ange källa och
länka hit så att hela texten kan läsas
och inte bara lösryckta ord eller meningar.

Frågor till försäljningschefen på Fortum Värme

Följande förklaring har inkommit från Fortum Värme med anledning av min kolumn i Svenska Dagbladet den 3 augusti med rubriken Den gamla oljepannan får duga.

När vi bygger ut fjärrvärme till villor genomför vi det som ett stort projekt där vi samtidigt ansluter de som är intresserade inom ett helt område. På det sättet får vi ned de mycket stora kostnaderna till en rimlig nivå genom att hela gatan grävs upp samtidigt och alla blivande kunder ansluts i ett gemensamt projekt. Vi behöver en anslutningsgrad på cirka 60% i ett område för att ett projekt ska bli av i huvudtaget. De som är intresserade får ett erbjudande som varierar mellan 50 -70 000 kronor. Variationen i pris beror på hur området är beskaffat när det gäller avstånd mellan husen och lätt eller svårt det är att gräva ned fjärrvärmerören.

När gatan väl är igengrävd, som i ditt exempel och åter är asfalterad är det mycket kostsamt att återetablera och gräva upp för att ansluta bara en kund. Det är det som avgör det högre priset och inget annat. Kunder som ligger väldigt långt från huvudledningen offererar vi separat och vederbörande får ta ställning till om det är värt priset i förhållande till andra uppvärmningsalternativ som till exempel bergvärme eller pellets. Det finns ingen koppling överhuvudtaget mellan regeringens beslut om ROT-avdrag och det högre priset. Vi blir naturligtvis bedrövande om någon uppfattar det som negativt och alla som har frågor eller synpunkter är välkomna höra av sig till oss.

Hälsningar Mikael Berglöf
Försäljningschef Fortum Värme

Tack till Mikael Berglöf som så snabbt hörde av sig. Hans mejl ger dock tyvärr inte riktigt klara besked, hur vänlig och förklarande den är till tonen. Därför ställer jag å Brita och Lars (och många andras, som hört av sig efter artikeln) vägnar några raka frågor som jag skickar till Mikael Berglöf för lika raka svar.

Kostnaden, som finns svart på vitt, för fjärrvärmepaketet har angetts till 94.500 kronor inklusive moms. Summan är uppdelad enligt följande:
– prefabricerad fjärrvärmecentral 9.835 kronor
– arbetskostnad för driftsättning och installation 53.430 kronor
– materialkostnad 31.235 kronor

Frågor:
1) Varför är arbetskostnaden 130 % högre 2009 än 2006?
2) Varför är kostnaden för enbart arbetet hos Fortum högre än hela paketet  hos t.ex. Sollentuna Energi och Vattenfall?
3) Också materialkostnaden ter sig orimligt hög när man jämför med de andra leverantörerna. Varför?
4) Om Fortum har mycket sämre avtal med materialleverantörer än Sollentuna Energi och Vattenfall så är frågan: Varför?
Hela grundarbetet är redan gjort år 2006, det enda som behöver göras nu är att ansluta enstaka hushåll till huvudledningen. Huvudledningen är redan inlagd och från den behöver endast ca 4 m ledning grävas ned, 40 cm djupt, tvärs över gatan till tomtgränsen och sedan till husväggen, totalt en sträcka på ca 10 m. Asfalteringen gäller gatan och trottoaren, totalt ca 5 m.

En säljare på säljbolaget Conpendi som jag valt att kalla Max, har genom att lämna ett visitkort med Fortums logo, e-postadressen smahus.varme@fortum.com  och sitt namn framstått för Lars och Brita som anställd hos Fortum. Det visar sig senare att så inte alls är fallet utan att han i stället representerar ett säljbolag som av sin hemsida att döma är tämligen litet, och att han via säljbolaget agerar som någon sorts mellanhand. Säljaren hävdade dessutom att de bundna taxorna följde KPI, men det visade sig att det bara gällde den rörliga taxan. De bundna taxorna hade på tre år höjts med 12–15 % medan KPI var ca 5,7 %. Säljaren kunde inte svara på frågan om vem som bestämmer prissättningen på Fortum och hur taxorna hade beräknats gick inte att diskutera med någon på Fortum.

Frågor:
5) Varför anlitar Forum, som har monopol på fjärrvärmeanslutningar i Stockholm, ett säljbolag som ju självklart fördyrar för kunden?
6) Hur stor andel eller provision går till säljbolaget, som kunderna hade kunnat slippa om de sluppit denna mellanhand?

Inget säljarbete behövs egentligen eftersom kunden ju köper ett färdigt paket och inte kan förhandla om priset. Kunden kan enkelt anmäla sitt intresse direkt på hemsidan. Det finns nu enligt säljaren många som vill ansluta sig så frågan är inte längre om en enstaka kund.

Mikael Berglöfs svar på frågorna samt kommentarer till ovanstående kommer att läggas ut när de inkommer. Det är många som följer den här frågan och det är bra att kunna publicera tydliga besked från Fortum i en fråga där det mesta varit tämligen otydligt hittills.

Om rapporteringen i Sveriges Radios Ekot är sann så är det en jätteskandal

I Sveriges Radios Ekot rapportering om att asylsökand får vänta allt längre på beslut och att anhöriginvandringen ökar berättas om Sivakaran från Sri Lanka. Enligt Ekot har han ”väntat på slutgiltigt besked om avvisning eller uppehållstillstånd i åtta år”.

Som lyssnare och licensbetalare vill jag kunna lita på att Public Service-företaget Sveriges Radios rapportering är korrekt. Jag har – under mina 13, 14 år som asylombud, Medborgarnas flyktingombudsman och allmänt engagerad i asyl- och migrationsfrågor aldrig någonsin hört talas om ett fall där en asylsökande fått vänta i åtta år på slutgiltigt beslut. Aldrig! Den längsta väntetid jag varit med om var fyra år, och det var på grund av att Migrationsverket slarvat bort handlingarna, eller rättare sagt: handlingarna hade blivit liggande i en låda utan att något hände.

Om Sivkarans ärende inte har avgjorts slutgiltigt på åtta år så är det en enorm skandal och då ska de som inte gjort sina jobb JO-anmälas och omedelbart få helt andra arbetsuppgifter!

Mer troligt är dock, vilket Public Service förtiger, att Sivkaran har fått avslag både hos Migrationsverket och i Migrationsdomstolen (eller Utlänningsnämnden) för länge, länge sedan (=slutgiltigt beslut), men inte accepterat det för att han vill stanna i Sverige. Han har då hållit sig kvar och sedan startat en ny omgång med nya ansökningar sedan det slutgiltiga beskedet preskriberats efter fyra år för att han vägrat lämna landet och myndigheterna inte gjort sitt jobb och avvisat honom. Om det förhåller sig så, då kan man knappast påstå som man gör i inslaget, att han har fått vänta i åtta år på slutgiltigt beslut.

Än en gång: Som lyssnare och licensbetalare ska jag kunna lita på att ett Public Service-företag rapporterar korrekt. När Sveriges Radio inte gör det har man brutit mot de regler som stipulerar verksamheten, och allmänhetens tilltro till mediet minskar. Liksom viljan att licensavgiften. Och Sveriges Radio bidrar också till att ge en skruvad, vriden eller direkt osann bild av verkligheten och vilseleder därmed den allmänhet som Public Service är till för.

Jag hoppas att Sveriges Radio klargör hur det ligger till i det fall de valt att lyfta fram – Sivkaran som väntat i åtta år på slutgiltigt beslut om avvisning eller uppehållstillstånd – så att allmänheten får helt sanningsenlig information. Och om det är sant som Ekot rapporterar, att en här asylsökande mannen faktiskt inte fått slutgiltigt besked på åtta år, då måste hanteringen av hans ärende granskas av JO så att man år reda på vad som har hänt i det mycket ovanliga fallet.

Det kan också i sammanhanget (långa väntetider, höga kostnader) finnas anledning att påminna om vad juristen och f.d. beslutsfattaren vid Migrationsverket, Birgitta Elfström, skriver  om den lagliga möjligheten att tillämpa 5 kap. 25 § utlänningslagen och stoppa beviljandet av uppehållstillstånd för de utlänningar som inte bedöms uppfylla kriterierna för flyktingskap. I sin text En allvarlig uppmaning till regeringen citerar hon ur lagen:

25 § Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas för skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket eller 3, om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.

När det gäller den stora ökningen av anhöriginvandrare finns hos regeringen planer på att införa någon form av krav på försörjning innan familjer får hämtas till Sverige. En sådan bestämmelse skulle minska pressen på myndigheterna och även minska utgifterna för samhället. Hur långt de planerna fortskridit och om Sverige kommer att göra som de flesta andra länder och införa försörjningskrav är ännu inte klart.

© Copyright denna blogg! Vid citat ur denna
och andra texter här på bloggen, ange källa och
länka hit så att hela texten kan läsas
och inte bara lösryckta ord eller meningar.