När kommer de första miljöflyktingarna? Och: utvisa inte kristna till Irak!

Miljökatastrofer inträffar i olika delar av världen, nu senast har tyfonen Morakot i Kina i vars spår har följt de värsta översvämningarna på över ett halvt sekel. Katastrofen har medfört att närmare en miljon människor evakuerats undan den. Läs bland annat här.

Enligt utlänningslagens 4 kap. 2 § 3 står att läsa under kapitelrubriken Flyktingar och skyddsbehövande i övrigt att ”Med skyddsbehövande i övrigt avses i denna lag en utlänning som i andra fall än som avses i 1 § befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon inte kan återvända till sitt hemland på grund av en miljökatastrof”. Liknande lagar finns med stor sannolikhet också i många andra EU-länder.

Är regeringen och folket beredda på att Sverige – som redan tar emot ett mycket, mycket stort antal asylsökande både med och utan asyl- och skyddsskäl; asylsökande utan id-handlingar som vi inte vet vilka de är och varifrån de kommer och varför samt  hundratals s.k.ensamkommande barn där många inte är minderåriga eller föräldralösa som de säger sig vara – också kan bli den största fristaden inom EU för tiotusentals, kanske hundratusentals ”miljöflyktingar”? Hur många asylsökande av alla möjliga slag kan ett litet land med nio miljoner invånare ta emot? Ett land där arbetslösheten är hög och en minoritet ska försörja dem som inte arbetar och – förutom en stor flyktingmottagning – bekosta alla samhällsinstitutioner.

Det är storslaget och välvilligt att – som många riksdagspolitiker (också de skatteavlönade), alla möjliga ”goda” organisationer och föreningar samt en del journalister som inte tar in vidden av det hela utan enbart fokuserar på välvillighet –  tala om att man inte ska tänka på pengar när det handlar om människor i nöd. Men i realiteten, rent krasst och faktiskt är det helt enkelt så att det inte går att sänka standarden och höja skatterna hur mycket som helst för dem som tvingas arbeta allt högre upp i åldrarna för att betala alltihop.

Ansvariga i Sverige kanske borde ta del av vad Birgitta Elfström föreslår i sin text En allvarlig uppmaning till regeringen och samtidigt måste den arbeta vidare med kraft och goda argument för att EUs andra medlemsländer ska delta i mottagandet av människor som, för kortare eller längre tid, behöver en fristad.

EUs länder måste gå samman så att människor i behov av skydd, vare sig de är miljöflyktingar, flyktingar undan krig eller förföljelse på grund av religion (som de kristna i Irak), kan få det. Kanske inte i form av permanenta uppehållstillstånd utan oftare tillfälliga tillstånd eftersom många kommer att kunna återvända till sina hemländer. Asylsökeri ska inte vara en form av invandring och bidragsförsörjning i en främmande kultur, ett främmande land. Permanenta uppehållstillstånd ska inte ges om det inte är absolut nödvändigt och kanske först efter några år om det då visar sig att det fortfarande är omöjligt att återvända till hemlandet. Och då ska det inte handla om att den som under en tid fått en fristad här själv ska kunna välja att hellre stanna i bidragsförsörjning eller svartjobb än att att återvända.

Som det ser ut i Irak idag – vilket påpekas av många relevanta, trovärdiga källor – och efter de fruktansvärda berättelser jag tagit del av om hur kristna förföljs, trakasseras, förnedras, skräms, kidnappas, våldtas och t.o.m. dödas är det svårt att förstå hur man kan utvisa kristna dit. Om Sverige inte ensamt kan ta emot de många som kommer just hit, måste Sverige be andra medlemsländer inom EU att ta emot en del. Att återsända kristna och andra religiösa minoriteter till Irak är i de flesta – kanske alla – fall inte ett alternativ.

© Copyright denna blogg! Vid citat ur denna
och andra texter här på bloggen, ange källa och
länka hit så att hela texten kan läsas
och inte bara lösryckta ord eller meningar.

Om religiösa minoriteter från Irak

I inslag i Sveriges Radios Ekot kan vi höra om hur kristna från Irak, som sökt asyl i Sverige, inte beviljats uppehållstillstånd här och därför utvisats:

Trots systematiskt våld mot icke-muslimer i Irak tvångsutvisar Sverige kristna irakier. Ekot har följt 25 kristna assyrier som i år utvisats till Bagdad.

Det har hittills (10 augusti före kl 09.00) inte sagts någonting om hur andra EU-länder gör, bara att Sverige inte anser att det finns generella skäl för alla som är kristna att få uppehållstillstånd. Det hade varit bra att få veta huruvida kristna från Irak sökt asyl i många andra EU-länder och där fått skydd. Eftersom information om olika länders asyllagar och ändringar i dessa sprids i asylländerna med blixtens hastighet, borde i så fall det vara väl känt i vilka länder kristna från Irak får uppehållstillstånd enbart för att de är just kristna från Irak, och då skulle strömmarna av asylsökande ha sökt sig dit. Så den informationen hade varit intressant att få. Den kanske kommer, längre fram i rapporteringen…

Hur man på det svenska  Migrationsverket tänker gällande religiösa minoriteter som – enligt samstämmiga uppgifter –  förföljs i Irak är svårt att förstå. Hur man tänker där överhuvudtaget är ofta svårbegripligt. Det är bra att den här frågan, som kan handla om liv eller död men i varje fall om ett liv i rädsla och ofta misär för kristna från Irak, uppmärksammas. Givetvis kan det inte vara så att Sverige ensamt borde ta emot alla kristna från Irak, men eftersom man inte inte i rapporteringen från Sveriges Radio säger något om hur andra EU-länder ser på asyl- och skyddsskälen hos kristna, är det svårt att uttala sig om hur de 26 andra EU-länderna borde agera. Generellt kan väl sägas att det vore bra om hela EU delade på den börda som det trots allt innebär – i varje fall för små länder – att ta emot tusentals, ofta tiotusentals människor varje år med varierande bakgrund, utbildning och möjlighet att anpassa sig till livet i europeiska samhällen Och det pågår ju faktiskt ett intensivt arbete om att skapa  någon form av gemensamt asylsystem inom hela området.

Sverige ska dock inte utvisa människor som, enligt internationella konventioner och svensk utlänningslag, har styrkt sina identiteter och på ett trovärdigt sätt redogjort för sina behov av och rätt till skydd. Oavsett hur man gör i andra länder.