Inga kollektiva beslut?

Som alltid på asylområdet finns det inga absolut klara och tydliga sätt att agera och att tolka lagen. Det är något som gör alla med någon insyn i och kunskap om asylprocessen så oerhört frustrerade. När nu Ekot i sin gedigna genomlysning av hanteringen av kristna asylsökande från Irak får det i o f s korrekta beskedet från Migrationsverket och migrationsministern om att det är individuella skäl som gäller inte kollektiva, så bör de (och andra  som är involverade på asylområdet) ta del av vad några miggor berättar om just detta. För det går faktiskt stick i stäv med beskedet till Ekot från de ansvariga!

Alltså, så här skriver en av miggorna till mig (fler texter följer i kommande inlägg):

Angående individuella och kollektiva bedömningar

Det har inte alltid varit så att man gjort individuella bedömningar. Tills helt nyligen fick exempelvis alla romer som kunde visa att de var från Kosovo (och det inte framkom att de hade tillstånd eller rätt att vistas i annat land) PUT, RD och FF. Deras individuella skäl spelade ingen roll eftersom Kosovo, enligt UNHCR, inte ansågs vara en plats dit romerna kunde återvända.

UNMIK, som skötte återvändandet i samarbete med svenska myndigheterna, tog inte heller emot romer. Jag tycker ändå att det var rätt att vi då följde UNHCR:s rekommendationer när det gällde romerna från Kosovo. Romerna var – och är – en utsatt grupp i Kosovo. Men nu är Kosovo självständigt och praxisen har ändrats.

Nu tillämpas i stället kollektiva bedömningar när det gäller eritreanska asylsökande! Asylskälen spelar egentligen ingen roll. Om personen är eritrean och ännu inte pensionär ska vi på Migrationsverket anta att han måste ha lämnat landet illegalt om han påstår det, och då kan han inte återvända utan att råka ut för repressalier. Detta liknar den praxis som vi en gång i tiden hade mot irakier. Skillnaden är bara att irakierna som sökte asyl under Saddams tid oftast fick tillstånd på humanitära skäl och inte som skyddsbehövande i övrigt om de inte hade egna,  individuella asylskäl. Detta trots att vi ansåg att de skulle kunna råka illa ut om återvände till Irak efter att ha lämnat landet illegalt. Jag har inte något emot att vi följer UNHCR:s  rekommendationer när det gäller eritreanska asylsökande. Det kanske är så att vem som helst som återvänder från en utlandsvistelse råkar illa ut i Eritrea, oavsett om han reste ut legalt eller illegalt.

Jag är inte insatt i kristnas situation i Irak. Jag vet inte heller varför vi i deras fall inte bryr oss om UNHCR.s rekommendationer.

Ibland går det bra med kollektiva beslut, ibland inte. Ibland följer man UNHCR:s rekommendationer, ibland inte. Att följa tankevindlingarna hos dem som fattar besluten är inte lätt…

© Copyright denna blogg! Vid citat ur denna
och andra texter här på bloggen, ange källa och
länka hit så att hela texten kan läsas
och inte bara lösryckta ord eller meningar.

Tänkvärda citat ur Ulf Nilsons krönika Expressen

Citat ur Ulf Nilsons krönika i Expressen den 11 augusti:

Ja, lika sorgfälligt som man glömde att slå fast – och detta gör mig rasande – att om man tvingat somalierna i Rinkeby att lära sig svenska och läsa de instruktioner om uppträdande vid eldsvåda som faktiskt finns – om det skett skulle sju människoliv ha räddats.

Nu vann döden. Därför att myndigheter och folkvett för länge sen tog time out i våra invandrarghetton.

Lagar ska följas – men lagar tolkas av människor…

Det kan uppfattas som en aning otydligt för den del av allmänheten som inte är bevandrad i asyleriets irrgångar, när Sveriges Radio rapporterar om att ”irakier ser sig tvingade till frivillighet”. Det här är komplicerade frågor, därför behövs också extra stor tydlighet och klarhet från mediernas sida, så att människor kan bilda sig en uppfattning på så goda grunder som möjligt.

1) Den som av både Migrationsverket och Migrationsdomstolen har fått avslag på sin ansökan om att få stanna i Sverige, ska lämna landet. Givetvis, eftersom asylprocessen ju har haft sin gång och eftersom beslutet inte kan överklagas efter att Migrationsdomstolen sagt sitt, och det därmed är slutgiltigt och har vunnit laga kraft. Det spelar ingen roll vad personen ifråga tycker om beslutet, beslutet är fattat och innebär att man inte har rätt att stanna kvar i landet. Något möjlighet att ”frivilligt” välja att lämna landet eller att stanna kvar finns alltså inte. Vad medierna menar när de talar om ”frivilligt” är att utvisade antingen reser tillbaka så som beslutet säger att de måste eller att de, om de vägrar följa ett lagakraftvunnet beslut, utvisas med hjälp av polisen.

2) En helt annan sak är att asylsökande kan tycka att besluten i deras ärenden är felaktiga. Beslut i asylprocessen kan, precis som i andra rättsliga processer, faktiskt vara det. Men en dom som avkunnats och prövats på alla de sätt som finns inom svenskt rättsväsende och som har vunnit laga kraft, står fast. Många är missnöjda med Migrationsverkets och sedan Migrationsdomstolens (och i mycket speciella fall Migrationsöverdomstolens) beslut. Man kanske inte vill eller anser sig kunna lämna Sverige, men på samma sätt som andra lagar måste följas så måste också utlänningslagen följas. Det är inte upp till asylsökande att, efter att deras ärende avgjorts i alla instanser och de fått avslag på sina ansökningar, själva ändå välja att stanna kvar!

Man ska inte vare sig uppmuntra eller eftersträva anarki på asylområdet, lagar ska tillämpas och lagar ska följas. Lagen är ett fundament i en fungerande demokrati och den ska gälla för alla. Det förutsätter dock en gedigen utbildning och stora kunskaper hos dem som har att avkunna domar och fatta beslut som får livsavgörande betydelse för människor – i detta fall de asylsökande – och stor betydelse för det svenska samhället. Finns den kompetensen hos alla beslutsfattare (och föredragande) inom Migrationsverket och Migrationsdomstolen?

Det man kan göra om man anser att lagen är felaktig är att arbeta för en förändring av lagstiftningen, och utlänninsglagen har ändrats och processen likaså, genom åren. T.ex. försvann den så starkt kritiserade Utlänningsnämnden och ersattes av domstolsprövning för ett antal år sedan. Också andra förändringar har gjorts, bland annat att det nu ges en liten möjlighet för arbetande asylsökande att ”byta spår” till arbetskraftsinvandring. En undantagsregel som är tämligen strikt, men i alla fall.

Och om man anser att det finns grava felaktigheter – och man kan styrka dem – i ett beslut som fattats, kan man begära att Migrationsverket öppnar ärendet en gång till och ser över det. Men det sker givetvis i ytterst få fall och kan inte bli en ny ”överprövningsväg” för alla som är missnöjda. Det är i enstaka, ytterst få fall, som verket undantagsvis kan göra så. I övrigt är det som inom resten av rättsväsendet att domar och beslut som gått igenom hela rättskedjan står fast och ändras inte för att enskilda eller vissa grupper tycker att besluten borde vara annorlunda.

Alltså: Regering och riksdag har stiftat utlänningslagen. Migrationsverket tolkar den. Migrationsdomstolarna prövar överklaganden från människor som är missnöjda med verkets beslut. Beslut som står fast ska efterlevas, det finns ingen ”frivillighet” för den som har fått ett beslut om utvisning. Det finns bara två olika sätt att lämna Sverige: med ett återvändandebidrag i fickan (gäller f.n. Irak och Afghanistan) och utan poliseskort eller utan återvändandebidrag och med det tvång som situationen kräver i form av eskort av polis och personal från Kriminalvårdens transporttjänst och eventuellt tvångsmedel som handklovar för att det inte ska uppstå våld och blodvite. Detta andra sätt är inte särskilt attraktivt (men ibland enda sättet) och det är också mycket dyrt och därför säger Migrationsverkets personal just exakt det som citeras i Ekot om att ”det är bättre att återvända frivilligt” och att ”du har inget val”. Och det är helt riktigt, helt sant: man har inget val, man måste lämna landet. Hur fel man än tycker att beslutet är och hur ogärna man än vill lämna Sverige.

En helt annan sak är att kristna som förföljs i Irak inte borde utvisas…

© Copyright denna blogg! Vid citat ur denna
och andra texter här på bloggen, ange källa och
länka hit så att hela texten kan läsas
och inte bara lösryckta ord eller meningar.

Migrationsministern har rätt. Men…

Migrationsminister Tobias Billström uttalar sig om kristna från Irak (läs tidigare inlägg före det här). Han säger till Sveriges Radio (lyssna också här) den 10 augusti:

Vi har en individuell prövning. Vi gör inte kollektiva bedömningar i Sverige utan vi går in och tittar på huruvida det finns skyddsskäl eller inte. Migrationsverket gör en prövning i varje enskilt ärende och kontrollerar om det finns ett hot som är upplevt, verkligt, som kan beläggas och om detta är tillräckligt för att man ska kunna få asyl. Uppfyller man de kraven så får man lov att stanna, gör man inte det så ska man återvända.

Det är korrekt att utlänningslagen förutsätter individuell prövning. Skulle de som nu tar upp frågan om kristna från Irak acceptera att man fattade kollektiva beslut om utvisning? Knappast. Lika lite kan man fatta kollektiva beslut om uppehållstillstånd. Så i den delen är det förstås helt rätt, det som migrationsministern säger.

En annan och mycket viktig sak är hur Migrationsverket beslutar och bedömer i varje asylärende. När man gör individuella prövningar så finns vetskapen om hur kristna behandlas i Irak (förföljelse, trakasserier, hot, kidnappningar, våld etc),  som en grund när man tittar på asylansökningarna.

Självklart måste man kontrollera varje ärende noga, få klara papper på vilka människorna är som söker asyl och bedöma att de är de som de utger sig för att vara och att de alltså verkligen är kristna från Irak och inte t.ex. Syrien, och att de verkligen är i behov av skydd. Kanske kommer mer information och resonemang också kring detta i den serie som Sveriges Radio just nu sänder att presenteras under kommande dagar. Och förhoppningsvis kommer det också att rapporteras om hur andra EU-länder ser på asylsökande kristna från Irak. För det är väl inte bara i Sverige de finns?

Och vad säger Migrationsverkets generaldirektör? Vad säger han, som högsta ansvarig för den myndighet som prövar människors asyl- och skyddsskäl, om att inte alla kristna från Irak inte beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Det är vad han säger och gör som är det viktiga i sammanhanget, faktiskt viktigare än vad ministern uttalar. Det är Migrationsverkets generaldirektör som via sin myndighets personal ska tillämpa lagen som stiftats av regering och riksdag. Det ska inte migrationsministern göra.

© Copyright denna blogg! Vid citat ur denna
och andra texter här på bloggen, ange källa och
länka hit så att hela texten kan läsas
och inte bara lösryckta ord eller meningar.