• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2009
    M T O T F L S
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Tiina Kantola i irakiska Kurdistan: Som familjemedlem i Akre

Här fortsätter Tiina Kantola, som flyttade till Erbil irakiska Kurdistan i början av året, sina berättelser därifrån. Läs gärna först Tiina Kantola, norra Irak. Del 1, Tiina Kantola, norra Irak. Del 2, Från Sverige till Irak, Tina om finskkurden Subhi Akreyi, finsk bastu och Kontio timmerhus i Erbil, Affärsbesök i Irak med annorlunda organisation. Del 1 och Affärsbesök i Irak med annorlunda organisation. Del 2.

Som turist och familjemedlem i Akre, irakiska Kurdistan

Tiina i bergenEn del av jobbet är att lära känna kulturen, traditionerna, geografin, människorna.

Jag tog ledigt från kontoret ett par dagar för att bo hos en kurdisk familj i Akre och besöka orterna omkring staden Akre och Dohuk.

Vägen från Erbil till Akre går via Bardarash, ganska nära Mosul. Men det är ingen fara, bara man ser till att ta de rätta avtagsvägarna och inte hamna i Mosul, där det fortfarande är oroligt då och då. På vägen finns det ganska många check points med peshmerga, den lokala militären, som kontrollerar våra papper. Jag blir glad varje gång jag får visa upp mitt uppehållstillstånd, for det betyder att de verkligen har bra kontroll och upprätthåller stabiliteten och tryggheten i Kurdistan!

Hemma hos mina kurdiska vänner i Akre blir jag mycket varmt välkomnad av hela familjen. Med svenska mått mätt känner jag mig verkligen som både en familjemedlem och en hedersgäst på samma gång. Akre är bördigare än Erbil, tack vare att både Stora Zab’s bifloder och vatten från bergskällorna försörjer naturen med vatten. Luften är också friskare med något lägre temperaturer. Vi vandrar i familjens trädgård och smakar på färska fikon, granatäpplen och aprikoser direkt från träden, samtidigt som mamman plockar några av dem till middagen.

Far i huset kommer från marknaden med lite andra matvaror på väg hem från sin klädbutik och kvinnorna i huset börjar laga middag. All matlagning sker på golvet, ja, nästan allt annat sker också på golvet. Vardagsrummet med sina sittdynor förvandlas snabbt till matplats genom att man breder ut en vaxduk mitt på golvet och dukar upp på den. Till natten lägger man ut madrasser på samma golv och det är aldrig brist på sovplatser. Praktiskt! Däremellan torkar man av golvet som är av betong, men blankt efter decenniers användning.

Resort i bergenPå kvällen går jag med några av familjemedlemmarna till en närliggande ”resort” Det finns mängder av sådana här ”resorts” i bergstrakterna i Kurdistan. Nästan vid varje vattenfall har man byggt bassänger och vattenrännor för att leda det friska, kalla vattnet mellan de byggda terrasserna. På dessa har man ställt bord och stolar eller rentav skärmar för att skapa avskilda ”rum” som besökare kan hyra för sin medhavda familjemiddag. Vi avnjuter en läsk till bruset av det friska vattnet och till ljudet av förtjusta skrik från vadande barn – de badar inte, de tycker att vattnet är för kallt.

När vi kommer hem på kvällen, ser vi att pappan redan gått och lagt sig. Han sover i en säng i trädgården, under ett fikonträd! Det ar vanligt har att sova ute under bar himmel på sommaren. Men vi sover inne på golvet, familjens manliga medlemmar i ett rum, det unga paret med ett litet barn I ett och vi kvinnor i vardagsrummet. Fönster och dörrar till trädgården är öppna och det fläktar så skönt av den milda bergsluften.

När jag slår upp mina blå på morgonen sitter mamman på sin dyna och ler. Hon är så vacker och så mild. Och klok. Hon har fött elva barn, varav hon har förlorat tre. Hon har 14 barnbarn utspridda i världen. Familjen har varit i flyktingläger I Iran i ett år. Mamman är 48 år och var 11 år gammal när hon gifte sig. Familjen säger att hon är gammal. Jag själv ar 58 år och inte gammal. Men här finns ett särskilt värde i att betraktas som gammal, något värdigt och eftersträvansvärt.

Fortsättning följer…

En migga om Ramadan på Migrationsverkets förvar

En migga ger nedan en inblick i verkligheten på Migrationsverkets förvar där personer som fått avslag på sina asylansökningar men vägrat återvända sitter i väntan på att lämna landet. Det som miggan berättar passar säkert inte allas inställning och syn på hur man vill att det ska vara och enligt många goda debattörer är detta knappast något som ska berättas. Men att sopa verkligheten under mattan kan inte vara något att sträva efter i ett s.k. fritt och öppet samhälle.

På samma sätt som jag skriver om – och låter andra skriva om – orättvisor, felaktiga beslut, utvisningar av människor som inte borde utvisas etc, låter jag också dem komma till tals som har saker att berätta som man sällan eller aldrig får ta del av i ”gammelmedia”. Att ”gammelmedia” inte rapporterar allsidigt beror kanske dels på att de helt enkelt inte har tillräckliga kunskaper: dels på en rädsla för att stämplas med de vanliga invektiven (”rasist”, ”främlingsfientlig”).

De som tror att samhället i längden har nytta av en ensidig rapportering från det stora området asyl- och annan invandring och att samhället gagnas av att man undantrycker sådant som ”någon” kan tycka är obehagligt eller jobbigt, har fel. I ett öppet och demokratiskt samhälle som säger sig omfatta åsikts- och yttrandefrihet ska dessa friheter gälla i realiteten och inte bara i lagparagrafer på papperet. Allt ska upp på bordet och folk ska inte smutskastas och svartmålas för att de för fram sanningar och sidor av samhällsfrågor som de som tidigare varit ensamma om rapporteringen, av någon anledning, vill kväva.

Läs vad helst denna migga berättar med neutrala glasögon och stämpla inte honom/henne med rasiststämplar utan ta gärna in det faktiska innehållet i hans/hennes berättelse!

Nu börjar Ramadan och det innebär att kravapparaten går igång igen. Det jag tänker på är kraven från muslimer som ska utvisas och som sitter på Migrationsverkets förvar.

Det sätts upp listor på förvaren där de som avser att fasta får skriva upp sig. Det brukar vara de flesta muslimerna. Och nu börjar en period av ständiga konflikter eftersom de som ”fastar” är uppe och äter, dricker och röker hela nätterna. När de är uppe hela nätterna så måste de ju också få sova hela dagen. Den enda gången de gör undantag från detta är när imamen kommer, för då är de uppe och visar att de är troende genom att be tillsammans med honom. När han har gått går de tillbaka till sängen igen.

På förvaren har man regler som säger att man ska gå upp på morgonen och sysselsätta sig med något så att dagen får en struktur. Att ligga i sängen hela dagen brukar inte accepteras. Utom givetvis när det gäller denna högljudda grupp, som bara går upp för att röka, vilket i sig är ett brott mot fastan. Men det är inte så noga…

Muslimerna tillåts –  strid med reglerna –  ligga och sova hela dagen och det retar givetvis upp de andra förvarstagna. På förvaren brukar man också hålla ganska hårt på tiderna när mat serveras, men det gäller naturligtvis inte denna grupp. Även detta retar upp de andra förvarstagna, eftersom det bara är muslimerna som får äta på nätterna. Om till exempel en ryss vill ha något att äta under natten så går det inte, han får nöja sig med att se muslimerna äta.

Det köps också in särskilda, inte sällan mycket goda, matvaror som delas ut till dem som fastar! Detta måste reta de andra något hemskt, eftersom de vet att de fastande sällan avhåller sig från att äta, utan ser till att också få mat, frukt och dryck smugglat till sig. Så sitter de på sina rum och äter och dricker och skrattar åt de dumma svenskarna.

Det här är den enda religiösa högtiden då det serveras något särskilt till en utvald grupp förvarstagna. Ryssarna  får till exempel ingen speciell mat eller besök av en ortodox präst under påsken. Jag frågade en gång en rysk förvarstagen om varför de inte sa att de ville ha speciell mat och andra undantag under påsken. Han bara skrattade och sa att de hade försökt, men fått besked att det inte gick att ordna. Han hade inte fått något svar på varför.

Jag förstår inte varför vissa förvarstagna ska få alla dessa undantag under en hel månad – Ramadan – med alla dessa undantag från alla regler som gäller på förvaren och den här specialbehandlingen som dessutom skapar ständiga konflikter. Förvarsledningen borde säga ifrån att Migrationsverket inte ställer sig bakom specialbehandling av vissa intagna på förvaren. Man kan kylförvara mat så den kan ätas senare, efter solnedgången. Men eftersom denna grupp har vant sig vid att få som den vill så verkar det som om ledningen inte orkar ta tag i det hela. Och så är man rädd för media, som omedelbart skulle hoppa på dem och troligen ta fram det fruktade ”rasist-kortet”. Nu börjar en fruktansvärd månad för den redan mycket hårt prövade personalen på förvaren. Jag lider med den.

Kommentar: Jag har själv arbetat på helt muslimska arbetsplatser i nästan tio år: på Saudia, det saudiarabiska flygbolaget, och som sekreterare till den saudiarabiske ambassadören för Sverige, Norge, Island och Finland. På båda ställena arbetade alla muslimer hela Ramadan, det var inga vuxna, friska människor som lade sig hemma i sina sängar på dagarna och var uppe hela nätterna! Alla arbetade och efterlevde reglerna i Koranen om att varken äta, dricka eller röka mellan soluppgång och solnedgång. Ingenting i Koranen säger att friska män (som det oftast handlar om på förvaren) ska ligga till sängs hela dagarna och avhålla sig från arbete en hel månad! Att tillåta det, så som svaga ledningar på Migrationsverkets förvar gör är fel, orättvist, dumt och onödigt konfliktskapande. Vet Migrationsverkets generaldirektör om att det går till så här? Har han sanktionerat det? I så fall: varför?

© Denna blogg.