DO:s mantra: ”Religionsfriheten är en del av det demokratiska och öppna samhället”

Nu har DO i ett långt inlägg som repeterar mantrat Religionsfriheten är en del av det demokratiska och öppna samhället flera gånger, replikerat på mitt inlägg på Newsmill. Som om jag någonsin hade hävdat motsatsen.

DO skriver: Merit Wager hävdar också att DO intar en partisk hållning, och att vi schablonmässigt har en färdig åsikt redan innan de anklagade fått säga sitt. Det är fel.
—–
Merit Wager kan själv kontrollera att det är så vi arbetar. Eftersom DO är en statlig myndighet är alla handlingar offentliga. Vem som helst har alltså möjlighet att följa en utredning, från anmälan till beslut.

Jag har gjort just det, nämligen tagit del av några av de offentliga handlingar som DO hänvisar till. Och det är inte alls fel att säga att DO intar en partisk hållning. Tyvärr. Det framgår av de offentliga dokumenten (två av dem kan läsas här och här) att det förutsätts att – i dessa fall – Västerorts vuxengymnasium är skyldigt till trakasserier innan de ens hunnit yttra sig. DO undrar nämligen:

Vilka åtgärder som i förekommande fall har vidtagits för att förhindra fortsatta trakasserier av FF?

Normalt påstås man inte vara skyldig till att trakasserat någon enbart på den ena partens utsaga, men DO har redan sin linje klar: ”trakasserier” och, lika säker som amen i kyrkan (!) därpå följande skadestånd till en ”förfördelad” som i 17 ord sagt att:

DO citerar mig helt korrekt: ”Enligt Merit Wager tillhör det inte ”vårt öppna och demokratiska samhällssystem att människor höljer sig i heltäckande plagg så att man inte kan se reaktioner i deras ansikten eller identifiera dem”.

Men när hon sedan fortsätter glider hon iväg: ”Jag skulle vilja säga precis tvärtom: religionsfriheten är en omistlig del av vårt öppna och demokratiska samhällssystem”. Vad hade mitt yttrande om att man i ett öppet samhällssystem inte kan ha människor som går omkring som anonyma, oidentifierbara tygtäckta figurer att göra med religionsfrihet? Det är ju två helt olika saker eftersom vi inte, som i muslimska länder, har en statsreligion som genomsyrar livet från vaggan till graven, alla samhällsfunktioner och lagen. Stat och kyrka, alltså stat och religion, är skilda åt i Sverige. Och i vårt öppna samhällssystem, i arbetslivet, i skolor, på gator och torg – alltså i det offentliga rummet – måste det vara en självklarhet att vi ska visa vilka vi är. Dessutom finns det inga påbud i Koranen om att muslimska kvinnor ska hölja sig i oformliga, ogenomskinliga tygsjok.

DO avslutar sin artikel så här:

Till de som befarar att bruket av slöja hotar jämställdheten i Sverige skulle jag vilja ställa en motfråga: På vad sätt gagnar det jämställdheten att utestänga kvinnor med slöja från utbildning och arbete?

Jag vet inte vika ”de” hon vänder sig till, men jag har då aldrig sagt något annat om ”slöja” (i meningen huvudduk, sjal som inte täcker ansiktet) än att den är acceptabel på samma sätt som turbaner och nunnedok är det. Jag har sagt att heltäckande klädsel är oacceptabel i det offentliga rummet i ett modernt, öppet och demokratiskt samhälle.. Under mina nära tio år som anställd på saudiska arbetsplatser, varav fem år på Saudiarabiens ambassad där jag lyssnade både på ambassadören och besökande imamer, lärde jag mig att de här typen av plagg inte har stöd i Koranen. Saudiarabien är islams hjärta, kung Abdullah bin Abdul Aziz al Saud är Custodian of the two Holy Mosques (ung Förvaltaren av de Två Heliga Moskéerna) och i kungadömet ligger islams heligaste platser, Makkah och Madinah dit miljoner muslimer vallfärdar under Hajj varje år. Så deras tolkning borde ju väga tungt..

Allt som står i min artikel står jag fast vid. Och undrar till slut varför DO inte med ett ord berör frågan om den overksamma Nämnden mot diskriminering som under åratal hade elva ledamöter, elva ersättare, sekreterare och ordförande men inte gjorde något alls?

Jag är fortsatt starkt kritisk till myndigheten DO.

”Riskerar utvisning”

Varför envisas man i Sveriges Radio – och även i andra medier – att säga och skriva sådant som:

Idag finns 1300 irakier som har fått avslag på sin asylansökan och som riskerar utvisning.

Det är fel att uttrycka sig så, eftersom alla som fått avslag på sina asylansökningar ska utvisas. De riskerar således inte att utvisas, den risken fanns innan de fick avslag. När de väl har fått avslag föreligger inte längre någon risk, då är det ett faktum. Alltså:

Idag finns 1300 irakier som har fått avslag på sin asylansökan som ska utvisas.

Det är bra om de som förmedlar nyheter och information gör det med ett korrekt språkbruk.

”Sakläget om Medborgarnas flyktingombudsman”

Under rubriken Sakläget om Medborgarnas flyktingombudsman (MFO) skriver nu riksdagsledamoten för Centern och tidigare medlemmen i MFO-kommittén Fredrick Federley på Newsmill. Detta med anledning av de osanna och fula påhopp på oss som var engagerade i den här ideella sammanslutningen, som folkpartisterna Anna SteeleKarlström (kommunalråd) och Peter Kjällkvist (politisk sekreterare) uttryckte i en artikel med rubriken Merit Wagers påstående är fullständigt absurt och i en ”ursäkt” bland kommentarerna där de hade fabricerat ett nytt påstående utan någon som helst grund.

Fredrick Federley skriver bland annat:

Dels visar det också på den djupa okunskapen de har om MFO:s verksamhet. Merit Wager var ombudsmannen och hade till sig knutet en kommitté där personer med vitt skilda politiska uppfattningar och arbetsområden ingick. Gemensamt för alla har varit ett intresse för migrationsfrågor.

Låt oss börja med medborgarförtroende. Steele Karlström och Kjällström gör klart att MFO inte hade något med medborgarförtroende att göra eftersom ombudsmannen inte var utsedd av staten. Dels visar det på hur långt socialismen etablerat sig i Sverige när två liberala debattörer anser att staten måste utse en position för att den skall åtnjuta förtroende.

Jag håller med Fredrick Federley om att det är märkligt att två liberala politiker anser att staten måste utse en position för att den skall åtnjuta förtroende. Förtroende ges inte uppifrån och det är inte alls säkert att alla som sitter som kommunalråd och politiska sekreterare åtnjuter något förtroende. Vi i MFO-kommittén – och jag som enskild individ – åtnjöt det förtroende vi skapade för oss som personer och individer. Och det smäller oerhört högt för mig!

Fredrick, Hoa, Thanh utanför Vietnams ambassad vintern 2006.

Läs också Kommunalråd och politisk sekreterare (FP) drar sig inte för att ljuga offentligt (21 augusti) och Folkpartisterna fortsätter att hitta på och bidrar inte precis till att öka respekten för politiker (21 augusti).

Och i inläggen Sverige och vietnameserna (16 mars 2006) och  Vietnameserna i Vingåker (17 april 2006) finns exempel på ett av hundratals engagemang som vi hade.

Fredrick Federleys – och alla MFO-medlemmars  – starka ideella engagemang för asylsökande, intresse för att se olika sidor av asylfrågan men också agera konkret och praktiskt,  gjorde verksamheten till, vågar jag påstå, något unikt i Sverige.

Det finns även lite information under fliken MFO (som jag ska utöka med mer material när jag får tid) och hela berättelsen om Thanh under kategorirubriken Vietnamesen. Dessutom kan nämnas att Fredrick Federley – också det utan att få betalt – gjorde en halvtimmes dokumentärfilm om Thanh som fick titeln Viet Nam Boy och som sändes två gånger på TV8 våren 2006.

Här kan man förresten se Thanh berätta om hur det gick till när han fick det lyckliga beskedet om att han hade fått permanent uppehållstillstånd. Och tisdagen den 25 augusti träffar jag honom igen för vårt ”en gång i månaden-fika”.