• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2009
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga om Migrationsverkets Visionsdag den 30 september

Så här berättar en migga från Migrationsverkets Visionsdag i Stockholm den 30 september 2009:

Det var roligt att träffa folk från olika enheter. Men Visionen, generaldirektörens Vision, innebär ingenting alls när det gäller asylområdet:

Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.

Det är min personliga åsikt, som delas av många andra. Men det är nog inte så lämpligt att tycka så eller säga det högt. Att vara tillgänglig och respektfull mot den asylsökande är ingenting som fötts ur Visionen

I förvaltningslagen finns bestämmelser om hur vi, som arbetar på en myndighet, ska agera mot de sökande. Dessutom får man väl hoppas att vi som är anställda på Migrationsverket också själva förstår att vi inte ska förolämpa eller mobba de sökande eller våra arbetskamrater. Det som hände på verket för några år sedan: champagne – och tårtfesterna, förolämpningen mot den blinde asylsökande mannen etc, hände inte p.g.a. av att vi inte hade fått Visionen ännu.

Dessutom har vi som jobbar på asylområdet alltid – långt innan Visionen hade formulerats – både förstått och tillämpat principen ”hellre fria än fälla”. Det vill säga att om det finns ett ärende som står och väger så beviljar vi PUT (permanent uppehållstillstånd). På asylspråk heter det att ”personen ska ges tvivelsmålets fördel”. Detta är en del av vår rättstillämpning. Men hur många sådana ärenden har vi egentligen?

Det vi inte kan göra är att upphäva utlänningslagen och tillämpa Visionen i stället. Visst, utlänningslagen är en ramlag, men när det gäller tolkningen av den så vi har vi dels förarbeten,dels praxis från Kammarrätten att gå efter.

Det är så med juridiken (vilket även asylrätt är) att det är dessa tre rättskällor vi har : lagen, förarbeten och praxis. Jag kan inte ta tillvara ”den globala migrationens möjligheter” (Visionen) även om jag skulle tycka att den sökande som sitter mitt emot mig är en person som jag gärna skulle vilja bevilja tillstånd eftersom det är synd om honom eller eftersom han är en förträfflig och högt utbildad person som kommer att berika Sverige på alla sätt och vis. Om hans asylskäl inte är tillräckliga eller trovärdiga så kan jag inte, i egenskap av beslutsfattare på asyl, ge honom PUT.

Det är onödigt att lasta oss som jobbar med dessa svåra ärenden med insinuationer om att vi inte skulle vilja se nya invandrare i Sverige, att vårt agerande i tjänsten styrs av denna fördom. Jag vet förstås inte vad alla andra som jobbar på asylprövningen innerst inne tänker, med för mig som person är denna fråga fullständigt egalt. Och jag kan inte tro att att någon av mina arbetskamrater heller, oavsett vilket parti de röstar på, blandar in sina personliga fördomar i de beslut de fattar.  Det är politikernas sak att bestämma vilka regler vi har när det gäller invandring.  Min uppgift är att tillämpa den rätt som vi har just nu.  Om och när den ändras, genom lagändring eller genom att Kammarrätten ändrar vår praxis så är jag lika glad för att följa den nya lagen/ praxisen.

Visionen kan säkert vara bra när det gäller området besök och bosättning och de utökade möjligheterna till arbetskraftsinvandring. För oss på asylprövningen är Visionen mer som en patient som ska hållas vid liv med konstgjord andning på så sätt att vi då och då måste diskutera redan självklara frågor om bemötande, serviceskyldighet etc.

© Denna blogg.

 

En migga: ”Migrationsverket och visionen – och den alltid så förbannade verkligheten.”

En migga skriver:

GD:s (generaldirektörens) vision lyder: Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.

Då ska GD först få två knäppar på näsan: dels tillhör han ett parti (Socialdemokraterna) som i decennier motsatt sig arbetskraftsinvandring;  dels har han valt ett valspråk som bara retar upp större delen av hans personal.

Prövning av asyl och andra och skyddsskäl har inte ett smack med globalisering att göra – såvida nu inte vår GD i själ och tanke närmat dig de ”hjälpare ” som tycker att asyleriet ska vara en täckmantel för totalt fri rörlighet, där det gäller ekonomiska och sjukvårdsmässiga skäl.

Sedan ska vi se hur verket deltar i globaliseringen. De delar av verket som hanterar detta finns i Verksamhetsområde Besök, Bosättning och Medborgarskap (BBM). Och hur stort engagemang har vår GD där?

Verkets rättschef och rättsenhet kan vi förresten avskriva direkt, för de vaknar bara till liv om det gäller asylfrågor. Rättsenheten, som snart har funnits i fem år, har inte lyckats samla ihop sig till ett enda s.k. vägledande beslut som gäller den globala migrationen! Jag såg också i deltagarförteckningen till en av de ansvariga samordningsgrupperna att rättsenhetens representant lyckats hålla sig borta från alla möten utom två under fyra års tid. Starkt jobbat!

Vad gäller resten så håller den väl sammanhållna medborgarskapsenheten hög klass. Likaså de enheter som arbetar med arbetstillstånd, egna företagare, gäststuderande och viseringar. De är små, lite ”egna” och specialiserade med hög profil i rättstillämpningen.

Sedan har vi de riktiga sorgebarnen: resten av tillståndsenheterna. De är numer 20 stycken, spridda över landet. De ska exempelvis hantera familjeanknytning. Och då ser vi helt plötsligt följande:

– De viktigaste avsnitten i Migrationsverkets egen handbok är inte uppdaterade på tre år.
– Det finns en intern kurs som heter Rättsregler, som översiktligt (sex utbildningsdagar) behandlar tillståndsprövningen.
– Det finns ett bristfälligt underlag i LIFOS (Migratinsverkets samlade länderinformation) om andra länders familjelagstiftningar, som i bästa fall kan kallas för undermåligt.
– Det finns på papperet en intern kurs som heter Internationell familjerätt. Den kursen har aldrig hållits, den har inga lärare och ingen kursplan. Men jag förstår att den är fin att visa upp på en powerpoinbild om någon intresserad politiker hör av sig.
– Det finns ingen intern kurs som handlar om bevisfrågor och bevisregler. Jo, det finns en, men den riktar sig mot processande i domstol och är nästan oanvändbar för den vanlige handläggaren.

Summan av kardemumman är att här kan ungefär 1 av 5 den utländska familjerätt som ligger på bordet, och 1 av 10 kan de internationella regler som styr detta. Därför fanns det ansvariga chefer på verket som under en längre tid hade avskaffat de mest tvingande av alla tvingande reglerna på familjerättens område, nämligen adoptionsreglerna: kompetensen var inte högre. Kompetensen är så svag att ytan lätt går att skrapa bort. Exempelvis kan folk i en samordningsgrupp sitta och säga att fullmaktsäktenskap erkänns i Sverige, när den som bara är aldrig så lite läskunnig vet att så inte är fallet. De vanligaste meningarna på en tillståndsenhet börjar med ”jag tror…” eller ”jag tycker…”.

Men som ordspråket säger: ”Som man sår får man skörda”. Har cheferna inte större intresse än så för den globala migrationens innehåll så blir det också så här. Det är inte innehållet som räknas, bara antalet beslut. Och då går det som det går.

Migrationsverkets verkliga lotterienhet sitter inte på asylenheterna, den sitter på tillståndsenheterna. Och enda anledningen till att det här lotteriet inte pryder löpsedlarna är att debatten bara är intresserad av ”asyl”.

© Denna blogg.

Konst!

RKs tavlorTill er som vill ha vilsam, skön konst i mjuka färger och svepande linjer på väggarna i era kontor eller hem: titta på dessa två tavlor!

Just nu är de utställda på väggen i vårt arbetsrum. Akryl, 27 x 35. Konstnärens verk ställs kontinuerligt ut på hans arbetsplats som upplyftande inslag i vardagen eller föremål för diskussion. Dessutom har han haft några utställningar på galleri, café, församlingslokal etc.

Hör av er om ni är intresserade så förmedlar jag kontakt med konstnären!

Ringholm & Ask

För ganska exakt fyra år sedan (19 september 2005) sa dåvarande justitieministern, Bosse Ringholm så här:

Bosse RingholmJag kan ju se om du går in hos en tobakist i Stockholm här. Många har ju ett draperi och försök komma bakom det draperiet så får du se vad som står där. Där står oftast en illegal spelmaskin. Det är ju inte svårare för kvarterspolisen att gå in och kolla det, men det gör de inte. De är så jävla slöa!

Han trodde att han avslutat en telefonintervju med TV 4. Men hans interna eftersnack kring intervjun fångades upp av TV 4:s bandspelare. Ringholm kallar en polis för idiot och säger att andra poliser ”är slöa”. Han sa vad han tyckte, men gjorde ändå en pudel och bad om ursäkt för vad han tyckte.

Fyra år senare, den 29 september 2009, säger nuvarande justitieministern, Beatrice Ask, bland annat med anledning av att källor uppger att missnöjda poliser medvetet försöker sabotera utredningen genom att läcka hemliga uppgifter:

Beatrice AskJag hoppas att ingen av dem har tid att skvallra i största allmänhet utan att de håller käften och gör sitt jobb.

Hoppas att Beatrice Ask inte gör som Bosse Ringholm, d.v.s. pudlar sig!

En migga: ”Inom EU har Sverige störst belastning av bedrägerier i familjefall, s k skenförhållanden.”

En migga skriver:

Inom EU har Sverige störst belastning av bedrägerier i familjefall, s k skenförhållanden.

Anledningarna är fem:
1) prövotiden för nya förhållanden är 2 år. I resten av EU är den 5 år.
2) det finns inga försörjningskrav under prövotiden. I resten av EU finns försörjningskrav.
3) den som varit gift – även om det är skengift – med en svensk kan få svenskt medborgarskap redan efter 3 år. Motsvarande regel finns inte i resten av EU.
4) kontrollerna är nästan obefintliga i Sverige. I den del EU-stater sker åtminstone hembesök om det misstänks något fuffens.
5) sanktionen är i princip noll. Som lagen är utformad klassas inte skenförhållanden som människosmuggling och inte heller som vanligt bedrägeri. Det är istället bötesbrott, ungefär som att köra bil utan körkort, och preskriberas efter 2 år.

Så det vanligaste bedrägerifallet är nog inte att tota ihop en falsk asylberättelse, det är att tota ihop ett förhållande. Men som hjälparna brukar säga: Alla, oavsett hur det går till, ska få bo i Sverige,  för ingen människa är illegal.

Kommentar: I Sverige silar man mygg och sväljer kameler. Så har det varit i åratal, rentav i decennier. Och hur många nya poliser och hur stora satsningar på rättsväsendet regeringen än gör så hjälper det inte. Invandringen till Sverige blir mer och mer ”fri” och kravlös.

Istället för att använda all kraft och tid för att ta itu med alla missförhållanden och rensa upp i floran av falska identiteter och skenförhållanden och 22-åriga ”minderåriga” etc, så satsar nu Migrationsverket på en dyr Visionsdag den 30 september, med obligatorisk närvaro (!) för miggor, som hellre skulle jobba och beta av de stora högarna av väntande ärenden. Som en av dem säger:

Jag kan inte tänka mig att Visionen skulle ha någon bäring på tillämpningen av utlänningslagen när det gäller asyl. Där måste vi noga följa lag och praxis, oavsett hur mycket vi brinner för den ”globala migrationens möjligheter”, som är den lite svårbegripliga slogan som möter oss varje morgon på våra datorer.

Kommentar: Samtidigt med den stora släpphäntheten på områden som skenförhållanden, ensamkommande ungdomar, falska identiteter och falska asylhistorier så är man stenhård på områden där man borde ta sig både en och två ordentliga funderare innan man beslutar om utvisning. Till exempel när det gäller kristna och statslösa från Irak, men också i andra fall där besluten ibland är totalt obegripliga.

© Denna blogg.

Finland: 400 barn får hemundervisning

Finlands flaggaHemundervisning blir allt populärare i Finland. Nästan 400 barn i Finland undervisas nu i hemmen. Den vanligaste orsaken till att man väljer att undervisa barn hemma är religiösa skäl. Många anser att de kristliga värdena helt saknas i grundskolan. Enligt lagen krävs inget speciellt tillstånd för hemundervisning, det räcker med ett meddelande.

Alla kommuner förhåller sig inte ändå helt positivt till hemundervisning. De lärare som undervisar barn i hemmen är inte heller alltid nöjda. Några har vänt sig till Högsta förvaltningsdomstolen och krävt att kommunerna tillhandahåller undervisningsmaterial kostnadsfritt.

Källa: Yle

Be my guest # 84: Lars Odrup, Pälkäne, Finland

lars-odrupGästbloggning från Lars Odrup som efter sin pensionering från den svenska armén beslutade sig för att bli invandrare och flyttade med sin finska hustru till ett purfinskt område utanför Tammerfors, Finland.

Han jobbar periodvis hårt med att lära sig finska och får mycket stöd av folket i byn men möter ofta ”folkskollärare” då han öppnar munnen och börjar misshandla det finska språket.

Blev så inspirerad av din kolumn i Svenska Dagbladet den 28 september om ministern som lät sig bjudas på födelsedagsfest hos en god vän att jag inte kunde låta bli:

Kommunalrådet tittade dystert på ett prydligt brev som han fått med dagens post:
– Nu har den förb-e direktören vid Åvikens sågverk bjudit oss till sin dotters bröllop!
– Ja men, det var väl trevligt, kvittrade kommunalrådskan och såg sig redan sväva ut i dansens virvlar med någon stilig kavaljer från Åvikens societet.
– Trevligt? Det är ju bara ett oblygt försök att muta oss. Tänk om pressen får nys om det här?
– Muta? Ni umgås ju redan i Rotary, spelar golf ihop och sedan har vi ju haft dem på middag hos oss flera gånger.
– Men han bjuder! Förstår du, b-j-u-d-e-r!
– Och?
– Om han ändå haft den goda smaken att under o.s.a. skriva ”politiker och andra förtroendevalda betalar en kuvertavgift om 750 kronor vilket även inkluderar hämtning med limousin” men inte då…
– Det är ju bara ett bröllop.
– ”Bara”? Det är inte bara det att han bjuder. Tänk om han vid något senare tillfälle säger något om muslimer? Då kommer det att heta att vi ”umgås i främlingsfientliga kretsar!” Jag ser bara två utvägar ur det här dilemmat. Antingen anmäler jag honom för bestickning eller också tackar vi nej på grund av sjukdom men att falskeligen säga sig vara sjuk är oärligt och då återstår bara att anmäla honom. Det är på tiden att någon visar lite civilkurage.
– Vore det inte ärligare att bara tacka nej?
– Nej, sådant här måste fram i ljuset. Det bästa är att ringa anonymt till Bygdenytt och påtala mutförsöket men också att det rakryggade kommunalrådet med avsmak avböjt mutan från den sannolikt främlingsfientlige direktören. Sedan får rättvisan ha sin gång och den där smygmoderate direktören blir en paria i vårt samhälles toppskikt.

Kommunalrådet kommer förmodligen att gå långt inom den svenska politiken. Och innan kommunalrådet belåtet somnade in på kvällen tänkte han bekymrat på hur svårt det måste vara för många invandrare att förstå de subtila svenska sociala koderna.

Läs fler av Lars Odrups texter!

Det hade varit bra om Mona Sahlin hade gjort som Nyamko Sabuni

Signaturen ”Lars” skriver på svd.se i en kommentar till min kolumn Nyamko Sabuni står för vad hon gör:

Om bara Mona Sahlin hade deltagit? Undrar om Merit Wager hade rusat tii försvar om det bara varit Mona Sahlin som deltagit? Då hade det inte ens hjälpt om Mona hade betalt för sin resa. Vissa tidningar gick först felaktigt ut med informationen att bara Mona deltagit och ”struntat i” kyrkovalet och att hon hade blivit bjuden. När det sedan visade sig att moderata kyrkoministern och folkpartistiske integrationsministern deltagit blev det plötsligt väldigt tyst i pressen. Vilket hyckleri!

Det här är en människa som inte har en aning om vad jag tänker och tycker om det faktum att Mona Sahlin reste på den här festresan eftersom jag inte skriver ett ord om Mona Sahlin, men som ändå tar sig rätten att påstå saker som inte stämmer för fem öre. Otroligt!

Som sagt: jag skrev om den enda politikern, i detta fall en minister, som stod för sitt val att låta sig bjudas på 50-årskalas. Vad har det med kulturminister Lena Liljeroth Adelsohn och partiledare Mona Sahlin att göra? Ingenting, eftersom dessa två kvinnor valde att åka och att betala för festligheterna själva! Hade Mona Sahlin valt att stå rak och tydlig som Nyamko Sabuni så hade jag sagt detsamma om henne som om Nyamko Sabuni. Men det gjorde inte Mona Sahlin. Hon stod inte för sin vänskap med Michael Bindefeld, som vad jag förstår har pågått minst lika länge som Nyamko Sabunis. Hur länge kulturministern och festfixaren varit vänner vet jag ingenting om och kan därför inte uttala mig.

Signaturen ”Lars” tycks inte ens ha det klart för sig att Mona Sahlin alltså faktiskt var med på festen, med sin make – precis som Nyamko Sabuni. Han skriver ju:

Undrar om Merit Wager hade rusat till försvar om det bara varit Mona Sahlin som deltagit? Då hade det inte ens hjälpt om Mona hade betalt för sin resa.

Man ska reda på fakta innan man skriver dumheter! Och nästa gång tycker jag att det vore trevligt om Mona Sahlin också stod för sin vänskap och att hon inte tyckte att hon skulle betala för att gå på sin väns fest. Som Nyamko Sabuni!

Ska inte heller flygbolag och passagerarfärjor få kräva att deras resenärer identifierar sig?

I en artikel Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 25 september, med rubriken SJ:s personliga biljetter oacceptabla, skriver riksdagsledamoten Nina Larsson (FP) bland annat:

Nina Larsson FP2Hur än SJ vänder och vrider på argumenten så är införandet av personliga biljetter oacceptabelt – framförallt ur integritetssynpunkt. Det begränsar också gömda flyktingars rörelsefrihet. Det handlar om gömda flyktingar som saknar giltig legitimation. Dessa människor lever i Sverige och kommer med SJ:s agerande få sin rörelsefrihet begränsad ytterligare.

Men asylsökande som fått sina asylansökningar avslagna, har ju inte rätt till någon rörelsefrihet i landet, de ska lämna landet när alla instanser har beslutat att de inte får stanna. Nina Larsson kan väl inte som riksdagsledamot mena allvar med att SJ och andra ska väga in hur deras åtgärder och regler eventuellt påverkar människor som vistas olagligt i landet???

1) Det ska väl ändå inte krävas av företag  i Sverige att de ska ta hänsyn till hur deras beslut eventuellt påverkar människor som visats i landet illegalt (olagligt?

2) Det är inget konstigt alls i att SJ vill att man ska identifiera sig och visa att man är den som har köpt en resehandling; det handlar om att stävja svartabörshandel med biljetter!

3) Vill riksdagsledamoten Nina Larsson (FP) i konsekvensens namn och på motsvarande sätt och med samma argument förbjuda flygbolag och passagerarfärjor att kräva att deras resenärer identifierar sig?

Nina Larsson (FP) skriver också:

Regeringens ägarenhet borde ta SJ i örat och få ett stopp på denna galenskap.

Kanske borde FP ta Nina Larsson i örat och be henne tänka efter innan hon skriver? Förtroendet för riksdagen är redan lågt och legitimiteten för jättekadern (349!) människor i Sveriges riksdag sjunker snabbt. Det blir inte bättre av ogenomtänkta utspel av dem som kallar sig ”förtroendevalda”.


Om att ministrar går på privata fester hos privata vänner

nyamko-sabuniDet blev – som man väl kunde vänta – uppmärksammat i mederna när bland annat integrationsminister Nyamko Sabuni reste till Mallorca på flott födelsedagsfest på inbjudan av sin långtida privata vän, festfixaren Michael Bindefeld. Många tycker att ministrar inte borde låta sig bjudas på någonting alls och att om de väljer att åka på fest hos en vän så ska de i alla fall betala själva.

”Jag brukar inte betala för att gå på kalas”, sa Nyamko Sabuni själv.

Så här tänker jag i mn kolumn i Svenska Dagbladet den 28 september: Nyamko Sabuni står för vad hon gör

En migga: ”Är det av betydelse att en anställd på Migrationsverket växte upp i en ”fin” förort?”

En migga har börjat läsa den nyligen utkomna boken De apatiska och skriver nu en egen ”recension”. Kanske borde man ågon gång lyssna på miggorna också… Här får man i alla fall chansen att ta del av en miggas åsikter och synpunkter om Gellert Tamas nya bok De apatiska:

Jag läser nu boken De apatiska och jag är förvånad över författarens ”påhopp” på enskilda tjänstemän på Migrationsverket samt på läkare och andra. Vissa karakteriseras faktiskt som främlingsfientliga. Hörsägen från biträden och även från anonyma källor är det mest substantiella när dessa människor beskrivs.

De apatiskaVarför beskrivs tjänstemännens uppväxt och bakgrund? Är det av betydelse att en anställd på verket växte upp i en ”fin” förort, gifte sig med en företagare, röstade på moderaterna? Och hur vet författaren vilket parti denna person röstade på? Och om någon gjort fel, när det gäller de ”apatiska barnen”, varför får den personen vara kvar på verket och annanstans där den jobbar?

Jag har bara hunnit till sidan 239 och det finns över 600 sidor. Kanske kommer dessa uthängda att få komma till tals och säga sitt senare i boken, men jag betvivlar det. Det mest komiska är att författaren, som på de första sidorna i sin bok ställer sig väldigt skeptisk till just hörsägen ( avseende de apatiska), själv sedan bygger upp någon sorts konspirationsteori, baserad på hörsägen!
———-
Nu har jag läst nästan hela boken. Om jag förstått det rätt så anser Tamas att det ytterst var den dåvarande regeringen som stod bakom en konspirationsteori om att de apatiska barnens föräldrar iscensatt sjukdomstillståndet hos sina barn exempelvis genom att medicinera dem. Denna teori ska ha lanserats med hjälp av några anställda på verket, några barnpsykologer utan vare sig kompetens eller empati, och framför allt av regeringens utredare Hessle.

De omnämnda anställda på verket skildras som främlingsfientliga. De var dessutom inkompetenta och kunde inte få jobb någon annanstans än på Migrationsverket. En av dem har en make som en gång kanske ville rösta på ett främlingsfientligt parti men fortsatte att rösta på moderaterna i stället. Vilket någon berättat för Tamas. En annan anställd var ursprungligen från Ryssland vilket redan i sig måste innebära att hon var främlingsfientlig och brysk. Även hon saknade givetvis all kompetens och hade anställts enkom för att hon talade ryska. Hessle beskrivs som en person med en grav psykisk störning. Utan att detta eller diagnosen ”borderlinepersonlighet” någonsin nämns i boken ligger det närmast till hands att dra slutsatsen att detta är vad Tamas anser om Hessle. Han baserar allt på vad andra människor, namngivna och anonyma, har berättat om sina möten med Hessle.

De apatiska barnens föräldrar däremot, var enligt boken enbart offer utan något som helst eget ansvar, t.ex. för att börja förbereda hemresan och ta kontakt med sjukvården och anhöriga i hemlandet för att på bästa sätt ordna för sina barn vid hemkomsten. Ingenstans nämns heller att handläggningstiden i ett antal ärenden redan var till ända när barnen insjuknade, att familjerna hade fått det definitiva beslutet om avvisningen men i stället reste till Norge eller Finland, eller gömde sig i Sverige. I stället påstås – felaktigt – att en del familjer fått vänta flera år på besked om de får stanna i Sverige eller inte vilket naturligtvis bidragit till att barnen börjat må dåligt. Jag vet inte vad som menas med ”definitivt besked” i Tamas värld, under den tid som skildras i boken var ju Utlänningsnämndens beslut det definitiva beskedet. Och visst, handläggningstiderna var långa men aldrig mer än tre, fyra år från ansökan till Utlänningsnämndens beslut.

Jag känner personligen inte någon av de människor som skildras i boken, varken Hessle, politikerna, de anställda på verket som berörs, barnpsykologerna eller de apatiska barnens familjer. Jag känner inte heller Gellert Tamas. Jag tycker ändå att det är lite komiskt att Tamas Gellert lanserar en konspirationsteori, om att en skandalös konspiration i politiska syften skulle ha ägt rum, enkom för att den dåvarande socialdemokratiska regeringen inte ville gå med på amnesti för alla asylsökande som fått avslag på sina ansökningar men ändå vistades i landet. Om så är fallet, hoppas jag att dessa tjänstemän på Migrationsverket och hos polisen, Socialstyrelsen och de läkare och annan vårdpersonal som agerat på detta sätt och i ett sådant syfte ställs till ansvar. Tillsammans med den dåvarande regeringen och dess utredare Hessle.

Gellert Tamas bok väcker ytterligare frågor, åtminstone hos mig som inte är insatt i problematiken kring de apatiska barnen. Bland annat:

1) Om barnen var helt apatiska och levde i sin egen värld, oförmögna att reagera eller ta in någonting, hur kommer det sig då att de blev bättre när de fick PUT? Tillfrisknandet sägs ha gått långsamt, i vissa fall kan det ha tagit månader, enligt Gellert Tamas.
2) Men hur fick dessa barn, som var helt oförmögna att ta emot intryck från omvärlden, reda på att familjen fått PUT så att de från den dagen kunde påbörja sin långa process mot tillfrisknande?
3) Vad hände med de svårt sjuka, apatiska barnen, som utvisades från Sverige? Lever de idag? Endast den bosniska Tanja som snart gått färdig gymnasiet finns med i boken. Vad hände med de andra?

Läs denna bok själva, den är intressant. Men läs den kritiskt. Jag vet inte vad som är sant och vad som är falskt. Jag har inte jobbat med de ”apatiska”.

© Denna blogg.

Finland: McDonalds säljer ”ofrivilliga” halal-burgare

Kanahampurilainen_sSnabbmatskedjan McDonald’s säljer hamburgare i Finland vars kycklingkött är slaktat enligt den islamska halal-metoden, men ingenstans informeras om att tillverkningen av köttet följer en religiös lag.

McDonald’s köper över hälften av sitt kycklingkött från den danska producenten Danpol, som följer islams regler i sin slaktprocess. Enligt producenten finns det alltid en muslim på plats som bevakar slaktprocessen och ber en bön innan varje slakt inleds. McDonald’s i Finland planerar inte sin service enligt olika religiösa grupper. Snabbmatskedjan meddelar att kycklingköttet i fråga inhämtats av kvalitetsmässiga orsaker – inte religiösa.

Ordföranden för Fritänkarnas förbund, Jussi K. Niemelä, anser att förfaringssättet kränker personer som har en annan religiös övertygelse eller är ateister. Dessa tvingas, mot sin vilja och utan att veta om det, att äta kyckling som är helgad till Allah, säger Niemelä.

Finlands islamska samfund kontrar med att saken inte skall blåsas upp i onödan. Bönen som bes vid halalslakt är inte riktad till själva köttet och inverkar inte på produkten. Det är fråga om en inledande bön som muslimer vanligen ber när de påbörjar något, såsom arbetet på morgonen, berättar Abdi-Hakim Yasin vid Finlands islamska samfund.

Källa: Yle

JO-kritik mot Migrationsverket för agerande i strid med grundlagen

Läs först tidigare blogginlägg om ”fallet Lennart Eriksson”.

jo-logoMigrationsverkets beramade avskedande av Lennart Eriksson, beslutsfattare och sedermera enhetschef på verket, för hans Israelvänliga blogg, strider mot grundlagen. Det konstaterar JO i ett beslut av den 25 september. Beslutet i korthet:

En anställd (Lennart Eriksson, min anm.) har förflyttats till en lägre befattning. Åtgärden bedöms ha varit föranledd av att den anställde publicerat ställningstaganden i politiska frågor på Internet. Grundlagens skydd för yttrandefriheten innebär bl.a. att det allmänna inte får vidta repressalier mot enskilda som använt sin yttrandefrihet. Någon grund för att i detta fall göra undantag från repressalieförbudet har inte förelegat. Förflyttningen har därför inneburit ett brott mot grundlagen.

I JO:s yttrande står att läsa:

Det närmare innehållet på Lennart Erikssons hemsida har inte redovisats i bakgrundsbeskrivningen. Det finns inget skäl att göra det, eftersom ärendet gäller en principfråga om den anställdes yttrandefrihet. Det bör därvid noteras att de yttranden som varit föremål för uppmärksamhet inte innefattar röjande av förhållanden som Migrationsverket betraktar som konfidentiella eller på annat sätt interna. Saken gäller inte heller förhållandet mellan lojalitetsplikt och kritikrätt. Det som ska bedömas handlar om den anställdes rätt att yttra sig i allmänna politiska frågor ställd mot en myndighets anspråk på att den anställde i det hänseendet ska iaktta återhållsamhet.

Bedömningen inleds med en redovisning av grundlagens skydd för yttrandefriheten och förbudet mot repressalieåtgärder gentemot den som åtnjuter detta skydd. I anledning av de argument som framförts från Migrationsverkets företrädare diskuteras särskilt en myndighets utrymme för att ingripa mot en anställd vars åsikter myndighetens företrädare anser vara förtroendeskadliga för verksamheten. Mot den bakgrunden bedöms sedan de åtgärder som vidtogs mot Lennart Eriksson.

I JO:s yttrande står vidare:

Innebörden av att yttrande- och åsiktsfrihet råder är bl.a. att det allmänna som arbetsgivare inte får lägga sig i vilka åsikter de anställda har eller hur de brukar sin yttrandefrihet. En offentlig arbetsgivare kan därmed inte av sina anställda kräva att de utanför tjänsten avhåller sig från att ge uttryck för en viss typ av värderingar. Det gäller även när dessa kan synas helt avvika från det arbetsgivaren står för. Eventuella anspråk från en myndighet på att dess anställda som privatpersoner ska omfatta en viss värdegrund strider mot grundlagens krav på respekt för den enskildes yttrande- och åsiktsfrihet. Förtroendet för myndigheterna upprätthålls inte genom tillsyn över de anställdas åsikter utan genom att verksamheten utövas under lagarna och kontrolleras rättsligt.

I princip är en tjänstemans åsikter – även offentligen uttalade – därför en privatsak. Det allmännas befattningshavare förutsätts äga förmåga att vara objektiva och får inte låta sig påverkas av ovidkommande hänsyn, såsom personliga åsikter, oavsett vilka åsikter det rör sig om.

Tvärtemot vad Migrationsveret hävdat (att Lennart RErikssons privata åsikter skulle ha påverkat hans arbete), skriver JO följande:

Något rättsfall som utvisar att ingripanden gentemot en anställds yttrandefrihet godtagits med hänvisning till en myndighets skyldighet att upprätthålla tilltron till att dess verksamhet utövas på ett opartiskt sätt finns veterligen inte.
———-
Eugène Palmér har således inte anfört några andra konkreta skäl för sina åtgärder än sådana som har sin grund i att Lennart Eriksson, samtidigt som denne var enhetschef vid Migrationsverket, utanför tjänsten tog ställning på ett visst sätt i vad som bedömdes vara politiskt kontroversiella frågor. Palmér synes mena, att det inte är åsikterna eller deras uttryckande han vänt sig emot, utan den brist på omdöme som Eriksson – givet sin position på Migrationsverket – ådagalagt genom att inte lägga band på sin personliga yttrandefrihet. Det ena kan emellertid inte skiljas från det andra. Att säga att arbetstagaren har rätt att uttala en åsikt men inte att visa det dåliga omdöme som man anser att uttalandet innebär utgör bara en omskrivning för ett förbud mot åsiktens framförande.
———-
Det kan tilläggas att det som antagits om de för Migrationsverket förtroendeskadliga effekter, som Lennart Erikssons privata uttalanden skulle ha orsakat, måste ifrågasättas i sak. Yttrande- och åsiktsfriheten har stark förankring i det svenska samhället. Förståelsen för att den som arbetar i det allmännas tjänst har rätt till sina privata åsikter och att dessa inte behöver vara representativa för den myndighet där vederbörande tjänstgör torde vara allmänt utbredd. Migrationsverket har tusentals anställda och det finns mängder av chefer på den nivå där Eriksson tjänstgjorde. Att förekomsten av hans på Internet utlagda framställningar skulle medföra de allvarliga skadeverkningar, som verkets företrädare oroat sig för, är med andra ord inte sannolikt, än mindre utrett.

JO:s yttrande avslutas så här:

Utöver det allmänna kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen gäller vid tillsättandet av statliga tjänster att avseende får fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet (11 kap. 9 §, andra stycket regeringsformen, se vidare Holmberg m.fl., Grundlagarna, 2006, s. 503 f.). Detta måste vara utgångspunkten även vid förändringar i en statlig tjänstemans anställningsförhållanden. Att i ett ärende som gäller bedömning av en persons chefsegenskaper åberopa vederbörandes privat uttryckta åsikter i allmänna politiska frågor är med hänsyn till skyddet för den enskildes yttrandefrihet principiellt sett att betrakta som osakligt. Jag noterar att Migrationsverket i sitt yttrande till JO anser att det skett ”en olycklig sammanblandning” mellan Erikssons åsikter och hans ledaregenskaper. Det är riktigt. Erikssons åsikter borde aldrig ha gjorts till del av omplaceringsärendet överhuvudtaget.

Vem litar på Migrationsverket? Att på detta sätt bli kritiserad av JO för brott mot grundlagen ökar ju inte precis tilltron till någonting som detta verk företar sig. Här finns hela JO:s kritik mot Migrationsverket: Kritik mot Migrationsverket och en verksamhetschef där som i strid med grundlag ingripit mot en anställds yttrandefrihet.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Be my guest # 83: Birgitta Elfström, jurist

Birgitta Elfström maj2009_3Gästbloggning från Birgitta Elfström, jurist med intresse för Mellanöstern och mänskliga rättigheter samt medlem i Internationella juristkommissionen. Hon har tidigare arbetat i 18 år på Migrationsverket, bland annat som beslutsfattare, och lät sig aldrig stoppas av låga tak eller rädsla för repressalier utan uttalade sig även då högt och tydligt när hon upptäckte felaktigheter. Birgitta Elfström är också en flitig debattör i olika tidningar .

En raketsnabb asylprocess
En snabbare asylprocess är vad många har krävt under lång tid. Vissa har även haft modet att krävt en mera rättssäker process. Nu går det raketfort i asylprocessen, ibland så fort att handläggare och beslutfattare blivit fartblinda. Jag är ombud för många statslösa personer. De får nu utvisningsbeslut på löpande band till Irak.

Migrationsverket skriver bl.a. i besluten

– du är medborgare i Statslösa– statslösa palestinier tillhör en av de mest sårbara och utsatta grupperna  i Irak– genom att inte gå tillbaka till ditt arbete synes du har eliminerat hotet mot dig. Du borde således kunna återvända till din bostad i X-område– du kan i vart fall återvända till ditt bostadsområde
– du kan i vart fall  återvända till området Karrada i Bagdad

Länsrätten skriver

Det finns inga praktiska hinder för X att återvända, framför allt inte till det område där han tidigare bodde, ett område som i stor utsträckning befolkas av palestinier

I många av besluten säger de asylsökande att olika shiamilisgrupper attackerat dem med hot och kidnappning och även utsatt dem för misshandel och förnedrande behandling just för att de är statslösa palestinier. Det är den grupp som Migrationsverket bedömer vara en av de mest sårbara och utsatta grupperna i Irak. Men Migrationsverket drar ofta slutsatsen att palestinierna inte personligen är utsatta för det påstådda våldet utan istället har de blivit utsatt för en brottslig handling.

UNHCR har i ett dokument av den 13 augusti 2009 bl.a. skrivit ”…önskar UNHCR med detta brev bekräfta sin ståndpunkt att statslösa palestinier från Bagdad inte kan anses åtnjuta effektivt skydd i Irak”.

De statslösa palestinierna som vi träffade i Växjö i går berättade om situationen i området Baladiyat där många palestinier bor och tvingats beväpna sig för sin egen säkerhet. De försöker att själva fungera som vakter inom området för att minimera hoten mot sig. De flesta palestinier vågar inte lämna området om de inte har en irakisk vän med sig som bl.a. förser dem med irakiska identitetshandlingar mot betalning.

Häromdagen sköts en palestinsk familj ihjäl strax utanför området. Palestinier tidigare bosatta i andra områden i Bagdad har på grund av säkerhetsläget flyttat till Baladiyat. Det är ingen som skyddar palestinierna i Irak, inte ens den irakiska sunnigruppen. Personerna som tillhör Mehdimilisen och Badrmilsien är statsanställda poliser på dagtid och på kvällen röjer de runt, kidnappar och hotar palestinier och kristna.

Många av de statslösa palestinierna som vi träffade är registrerade som UNHCR-flyktingar. Men det bryr sig Migrationsverket inte om. För dem gäller inte ”en gång flykting alltid flykting tills flyktingskapet upphör”. För Migrationsverket skall en flykting alltid på nytt bevisa skäl för detta. Migrationsverket ville inte under min tid vid verket kännas vid art. 1 D i flyktingkonventionen. På fråga till Migrationsverket helt nyligen ansåg verket att de inte har behov av utbildning vad beträffar statslösa personers rättsliga ställning.

Jag vädjar om hjälp innan dessa människor skickas till Irak där de inte får det rättsliga skydd de har rätt till. Vem har civilkurage att stå upp för denna utsatta grupp? Eller är det detta som är Migrationsverkets vision om ”den globala migrationens möjligheter”?

Migrationsverket inhiberar utvisningsbeslutet för Ronsys mamma och syskon

MIG logoMigrationsverket har inhiberat verkställigheten av 12-årige Ronsys mamma och småsyskon till Irak. Det är det enda rätta beslutet, man kan inte utvisa en mamma och en del av hennes barn när ett av barnen saknas och det var bra att Migrationsverket fattade det beslutet. Detta betyder dock inte att familjen får stanna i Sverige, det betyder att ingen utvisas innan hela familjen är samlad.

Ronsy försvann från sin mamma och sina syskon i slutet av maj i år, för fyra månader sedan. Läs om fallet under rubrikerna Ronsy, 12 år, försvann från kommunens utredningshem när familjen fick besked om utvisning till Irak (Dagen 12.6 2009),  Brev från försvunnen pojke oroar (18.6 2009), Jag offrar mig för er (Dagen 25.6 2009),  Hon utvisas utan sin son (Aftonbladet 18.9 2009) och mina texter Skriande obalans (11.6 2009), Svenskt floskelmantra: ”Alla människor har lika värde” (26.6 2009) och Men VAD har hänt med lille Ronsy? (18.9 209).

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Ahmed Sharafi får stanna!

MIG logoMorbrodern till de fem barnen från Afghanistan vars pappa mördade deras mamma, har fått uppehållstillstånd! Migrationsverket har beviljat honom ett år tillfälligt tillstånd på grund av ”annan särskild anledning. Om ett år omprövas barnens och hans situation och tillståndet kommer då att kunna förlängas eller övergå i ett permanent uppehållstillstånd.

Rätt beslut, Migrationsverket!

Sverige är inte Guds ställföreträdare på jorden (om Dawit Isaak)

Så här skriver den utmärkte skribenten, tillika Expressens kulturchef Björn Wiman på Expressens kultursida den 23 september. I all välmening, förstås, men bilden blir inte klar och tydlig om man inte ger all relevant information.

Sveket mot Isaak

I somras skrev Bruce Springsteen på för stödkampanjen för Dawit Isaak, som idag suttit fängslad i åtta år.

Slumpen vill att det idag också är exakt 60 år sedan Bruce Springsteen föddes i USA. Har det någon betydelse? jag tror det. Den senaste tiden har de amerikanska regeringen i en rad uppmärksammade fall lyckats få fängslade landsmän fria från stater som Nordkorea och Burma.

Varför är inte också Dawit Isaak fri?

Det enkla – och tyvärr sanna – svaret är att Sverige har svikit honom. På alla fronter, men främst den diplomatiska.

Åtta år har gått. Sveket fortsätter. Fallet Dawit Isaak är en diplomatisk skandal av rang, kanske den största i modern tid.

När man talar om att USA lyckats få sina landsmän fria från Nordkorea och Burma och jämför det med att Sverige inte lyckats få Dawit Isaak fri från Eritrea måste man – måste man! – samtidigt påminna om att Dawit Isaak (till skillnad från amerikanerna) innehar dubbla medborgarskap. Sveriges rätt och möjligheter att ingripa och kräva något i Eritrea när det gäller en person som där ses som enbart eritreansk medborgare, är minimala, för att inte säga obefintliga. Ändå har mycket gjorts (med rätta), läs bland annat Carl Bildt: ”Det är det fall vi lagt ner mest resurser på i modern tid”.

Betänk också följande yttrande av en eritreansk diplomat i Paris i maj 2009:

Varför bråkar ni om en enda person som har dubbelt medborgarskap, som har blivit arresterad som eritrean och inte som svensk medborgare och därför blivit behandlad som eritrean efter vårt lands lagar?

Varför tror svenskar, främst svenska journalister, att man kan strunta i detta uttalande och det faktum att Dawit Isaak har både svenskt och eritreanskt medborgarskap? Varför tror svenskar, främst svenska journalister, att de inte behöver bry sig om att varje land har sina egna lagar? Svenskar kräver ju att svenska lagar ska respekteras så varför ska då inte svenskar också respektera andra länders lagar? Sedan att vi kan tycka att en del andra länders lagar är uppåt väggarna är en annan sak;  Sverige är ändå inte i position att köra över dem bara för att svenskar tycker att de är dumma, felaktiga, korkade eller ens omänskliga. Och varför tror svenskar, främst svenska journalister, att de är Guds ställföreträdare på jorden och att allt som Sverige och svenskar kräver också ska ske såsom i himmelen så ock på jorden?

Jag har otaliga gånger skrivit om det förödande i dessa stora mediekampanjer och den trotsiga och ”uppkäftiga” attityd som kulturinkompetenta svenska medierepresentanter uppvisar. De verkar mer önska framhålla sig själva och sin ”godhet” än att Dawit Isaak ska bli fri.

Läs mina tidigare texter om Dawit Isaak som jag, liksom alla andra, starkt önskar ska komma levande ut ur fängelset i Eritrea. Samtidigt passar jag på att framhålla att jag är tämligen övertygad om att om han inte släpps ur fängelset så kan det mycket väl vara så, att högljudda och ignoranta svenska medier bär en del av skulden till det.

På UD:s sajt finns information om risker och problem med dubbelt medborgarskap för alla att ta del av:
Det kan medföra risker eller problem att ha dubbla medborgarskap. Nedan hittar du exempel på situationer där problem kan uppstå och där Sverige har svårt att hjälpa till.
Det svenska medborgarskapet erkänns inte
Den främsta risken är att ditt svenska medborgarskap kanske inte erkänns av det andra landet, där du också är medborgare. Det innebär till exempel att myndigheterna i det landet inte tillåter Sverige att ge dig konsulär hjälp om du skulle frihetsberövas/gripas av polisen. Det kan till och med hända att en svensk ambassadtjänsteman inte ens får träffa dig.
Du kan också få problem i tredje land, i synnerhet om du inte rest in i landet på ditt svenska pass utan i stället använt ditt andra pass. Då kan myndigheterna i landet hävda att Sverige inte har rätt att hjälpa dig om du får problem.
© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Svenska medier fortsätter agera för Dawit Isaak

Återigen tas frågan om den fängslade eritreanske och svenske medborgaren Dawit Isaak upp i medierna. Läs här, här och här samt lyssna på ett samtal om  honom i Studio Ett den 23 september.

Ett nytt påhitt från Expressen är nu att alla 101 medieföretagen i Sverige ska skänka 2.000 kronor var till Dawit Isaaks familj i Sverige. Varför det? Om alla medieföretag går med (vilket man mycket väl kan tänka sig eftersom det råder flockmentalitet i Sverige och ingen vill vara ”utanför”) så ska man överlämna 200.000 kronor till familjen. Än en gång: Varför det? På vilket sätt har penninginsamlingen till familjen, som ändå har klarat sig i Sverige under alla år, någon inverkan på Dawit Isaaks situation? Jag missunnar inte familjen medieföretagens pengar, men förstår inte sambandet mellan pengarna och mannen/pappans eventuella frisläppande.

Här är ett litet utdrag ur en av mina texter om Dawit Isaak från den 11 april 2009:

Journalisterna kräver att alla politiker, regeringen, helst hela svenska folket ska agera (hur?) och skriva under upprop och kräva frigivning av den fängslade Isaak. Sällan eller aldrig ges bakgrunden till hela historien och sällan eller aldrig förklarar medierna att en eritreansk medborgare i Eritrea (oavsett om han har ett annat medborgarskap också) ses, uppfattas och behandlas som just det: en eritreansk medborgare och ingenting annat. Sällan berättas hur Dawit Isaak helt frivilligt återvände till det land som han tidigare flytt från och sökt – och fått! – skydd från i Sverige och hans eget ansvar när han gjorde det valet. Dessa uppgifter borde också komma allmänheten till del, inte för att det på något sätt minskar önskan om att han ska friges utan för att det är hederligt att ge alla detaljer.

Och så här skrev en bloggläsare bland annat den 31 maj 2009:

* Jag hade vänt mig till de länder som står Eritrea närmast och sagt att biståndet till dessa stater skulle övervägas att dras in så länge Dawit Isaak var f’ängslad. Inte till Eritrea självt alltså. Sådana hot har visat sig verkningslösa mot Eritrea innan.
* Jag hade skickat belevade och kunniga diplomater som skulle lockat med humanitära projekt som skulle gett landet goodwill. Vaccinationer, läkemedel etc. Om de bara släppte Dawit Isaak.
* Och jag hade naturligtvis översatt och läst allt Dawit Isaak skrev under sin tid som journalist i Eritrea. Vet du om något han skrivit?

Här är en del av mina tidigare inlägg i frågan:
Svensk beskäftighet och brist på ”kulturkompetens” har förstört för Dawit Isaak.
27.5 2009. Från denna text länkas också till sju andra texter
”Så här hade jag gjort”. En bloggläsare skriver om Dawit Isaak.
– 31.5 2009

OBS! Jag tror givetvis att alla som agerar för Dawit Isaak har haft och har de bästa intentioner. Men medierna agerar på ett sätt som inte gagnar honom (eller alla andra som sitter fängslade på samma sätt) och har, det är jag tämligen övertygad om, förstört chanserna för Dawit Isaak att släppas fri.

Tillägg: Mariam Sherefay (S) sa samma sak som jag i programmet Babel i SVT2 den 23 september, om att mediekampanjerna skadat och försvårat möjligheten att få ut Dawit Isaak ur fängelset i Eritrea. Björn Wiman, Expressen,  talar i samma inslag om att det skulle handla om att Dawit Isaak ”är svart” och att om Svante Weyler skulle ha gripits så skulle UD ha fått ut honom för länge sedan (för att han är vit). Ett otroligt märkligt resonemang som är helt felaktigt. Björn Wiman väljer att helt glömma bort att Dawit Isaak i Eritrea (där alla är svarta…) ses ENBART som eritreansk medborgare och inte alls som svensk, vilket är helt korrekt och följer lagar och internationella konventioner. Information om detta finns mycket lättillgängligt på UD:s hemsidor, bland annat.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Finland: Mathjälp till asylsökande?

Astrid ThorsMigrationsminister Astrid Thors (SFP) vill utreda om en del av utkomststödet till asylsökande kan ges som mathjälp.

På två mottagningscentraler för asylsökande från Bulgarien och Rumänien ges hälften av utkomststödet som mathjälp. Det betyder att asylsökande, förutom maten, får sex euro (62 kronor) per dag till hygien, kläder och receptfria mediciner. Nu vill man utreda om det kunde utvidgas till att gälla alla mottagningscentraler.

Tanken på att omvandla utkomststödet får inte något enhetligt godkännande. Socialdemokraternas viceordförande Ilkka Kantola vill först se hur experimentet i de två flyktingcentralerna utfaller och om det äventyrar de asylsökandes grundrättigheter.

Källa: Yle

I Sverige tillåts föräldrar undanta sina barn från obligatorisk undervisning

Bland annat detta viktiga skriver Monica Gunne i sin kolumn i Aftonbladet de 17 september 2009:

Enligt en ny undersökning förbjuder föräldrarna till mer än var tionde elev i Stockholmsområdet sina barn att vara med på lektionerna i biologi, sex och samlevnad, musik, simning och idrott.

En annan undersökning: 27 procent av flickorna och 17 procent av pojkarna är inte med på alla lektioner.

Ett förbud med konsekvenser. Barn som tvingas hoppa över den obligatoriska undervisningen får inga slutbetyg.

Min kommentar: Hur i hela fridens dar kan svenska lärare acceptera att föräldrarna till den grad lägger sig i den läroplan som fastställts och ska gälla i Sverige? Hur kan man tillåta föräldrar att frånta sina barn möjligheten till vidareutbildning och bra jobb i framtiden?

Läs hela Monica Gunnes kolumn!