• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2009
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga: ”Migrationsverket är inte ansvarigt för att den enda firman i Sverige som gör språkanalyser på detta språk, anlitat en mutkolv.”

Det här är en ganska lång text, men den innehåller viktiga uppgifter och borde läsas av många. Det finns inget främlingsfientligt eller ondskefullt i denna berättelse, den skildrar verkligheten och borde skaka om både politiskt och administrativt ansvariga och s.k. vanligt folk ordentligt, inte bara tigas ihjäl.

Texten är skriven av en erfaren, kunnig, empatisk men lätt desillusionerad migga. Den ska inte viftas bort med vanliga felaktiga, reflexmässiga invektiv som ”främlingsfientlig”, ”rasist” etc. Läs och inse vad som pågår! Att sticka huvudet i sanden är kanske lite svenskt, men det är inte det rätta.

Vi på Migrationsverket kan inte fortsätta på detta sätt!

Vi måste börja göra språkanalyser på alla som påstår sig komma från Somalia. Vi måste börja göra DNA-analyser på alla deras påstådda barn som söker tillstånd i Sverige som ”anhöriga” på svenska ambassader. Vi kan inte fortsätta att bevilja tillstånd till ”hushållsbarn” med okända föräldrar. Vi måste ha bättre samarbete med olika länder i EU för att personer som redan har tillstånd i ett land inte får komma hit och ansöka om asyl, i ny identitet. Vilket är ett perfekt sätt för en person som vill slippa sina skulder i det gamla landet där man varit bosatt: att starta på nytt i Sverige!

Somalia är landet från vilket inströmningen när det gäller asyl (och antagligen även anhöriginvandring) är störst. Länsrätterna i Malmö, i Göteborg och i Stockholm gör olika bedömningar om huruvida det råder en väpnad konflikt i Somalia eller inte. Frågan ska nu avgöras av Kammarrätten. Det är olyckligt att en del av Sverige anser att det att råder väpnad konflikt i Somalia, vilket gör att alla som kommer därifrån ska få tillstånd utan individuella skäl. Medan i en annan del av Sverige anser man att det inte råder en väpnad konflikt i Somalia, bara svåra motsättningar. Och då måste en asylsökande bevisa att han är personligen drabbad av dessa motsättningar. Men eftersom ribban ligger lågt så lockar det förstås även personer från andra ställen än södra Somalia att komma hit för att pröva sin lycka.

En tolk och en språkanalytiker har, som också rapporterats i media (bl.a. här), polisanmälts för att de tagit pengar från ”somalier” som talar en viss dialekt av ett språk som talas i Somalia men även annanstans i östra Afrika. Dessa ”somalier” (som inte alls är somalier) talar inte den somaliska dialekten av språket (eftersom de inte kommer från Somalia) utan de har genom mutor kunnat köpa intyg på att de gör det av både tolken och analytikern. De som betalat mutorna har samtidigt tagit emot dagersättning från Migrationsverket såsom helt utblottade…

Polisutredning pågår nu mot tolken och analytikern. ”Somalierna”, som egentligen kommer från Kenya eller Tanzania, och som har fått uppehållstillstånd tack vare språkanalysen som de betalat för, kommer att bli av med sina uppehållstillstånd. De kommer även att polisanmälas.

I media presenteras det hela som om Migrationsverket begått något fel. Ingen journalist reflekterar över på vilket sätt Migrationsverket skulle vara ansvarigt för att den enda firman i Sverige som gör språkanalyser på detta språk, anlitat en mutkolv? Eller för att en tolkfirma anlitar en mutkolv! När det gäller somalier så har de aldrig några handlingar med sig till Sverige. (Men när de jobbar i arabländer så lyckas de märkligt nog identifiera sig.  Kanske för att de där aldrig någonsin skulle släppas in utan pass. Min anm.). Språktest får vi på verket helst inte göra heller (av besparingsskäl) om personen talar somaliska. I de polisanmälda fallen talade inte personerna somaliska utan ett annat språk som talas både i Somalia och annanstans i Östafrika, därför språktesterna. Det var p.g.a. av dessa språktester som personerna ifråga fick sina tillstånd. De kunde därmed ”bevisa” att de tillhörde en liten och förtyckt minoritet i Somalia.

Hur många personer som talar somaliska men som är medborgare i Kenya, Etiopien eller Djibouti som passerar oss och får tillstånd har vi ingen aning om. Alla dessa länder har stora somalisktalande befolkningar. Då kan man ta en Schengenvisering, åka till Sverige, kasta passet och berätta en historia på somaliska som ingen på verket kan kolla upp. Det finns ju inget som vi kan kolla upp när det gäller Somalia. Även personerna från norra Somalia, där det är lugnt, kommer hit, påstår att de kommer från Mogadishu och att de varit kidnappade av islamisterna. I en stad där de aldrig satt sin fot i. Vi kräver inget mer utan beviljar tillstånd på löpande band. Ribban är som sagt låg.

I efterhand kan det komma fram att personen i fråga i själva verket kommer från ett helt annat land. Det kommer fram när han eller hon börjar försöka få hit sina anhöriga. Då orkar Migrationsverket inte med någon återkallelse trots att uppehållstillstånden fåtts på lögnaktig grund.

En del av somalierna har också tröttnat på sin tillvaro i Italien eller något annat land i Europa där de har tillstånd på anknytning eller av andra skäl. Därför kommer de till Sverige, berättar en uppdiktad historia och får uppehållstillstånd direkt. Trots att de redan har uppehållstillstånd i ett annat EU-land, alltså. Också en del araber från olika länder presenterar sig som somalier när de söker asyl. De säger att de ju tillhör den här minoriteten i Somalia som ser arabisk ut. Och att de blev utkastade från Somalia för länge sedan och reste till ett annat land. Där blev de fosterbarn eller slavar till onda araber när föräldrarna dött (föräldrarna dog nästan alltid på en gång). Sedan, på något mirakulöst sätt, träffade de en snäll människa som betalade deras biljett till Sverige av ren godhet. En person som de inte kände men som tyckte synd om dem.

Biträdena (dessa asylsökandes ombud) gormar att Migrationsverket måste bevisa att deras fantasifulla berättelser inte är sanna. Men är det verkligen vi som måste det? Är det inte de sökande som ska bevisa att deras berättelser är sanna? Måste inte de försöka visa vilka de är, var de har bott, vem som har betalat deras resa hit etc?  Liksom, förstås, att de har asyl- eller skyddsskäl?  Utan att lägga någon värdering i olika människors villighet att hjälpa andra så måste jag ändå säga att det knappast verkar särskilt troligt att en person, som ser en annan person som är ledsen på gatan, tar alla sina besparingar och offrar dem för att den ledsne, okände personen ska få åka till Sverige.

Så här går det till. Det är inget främlingsfientligt eller ondskefullt i denna berättelse, den skildrar verkligheten. Det är så här det är. Ska det vara så här?

Kommentar: Så skriver alltså en migga med god och nära insyn i hur det ser ut i den verklighet som inte så gärna uppmärksammas av ”gammelmedier” mer än i sällsynta fall. Dagen efter att denna migga sänt sin berättelse till mig, kommer ett tillägg från samma person, för undvikande av missförstånd vad gäller läget i Somalia och dem, som faktiskt kommer därifrån:

När det gäller Somalia vill jag framhålla – och om detta råder det inte olika uppfattningar på verket, i domstolarna etc – att situationen i Somalia faktiskt är svår. Det står att läsa i alla rapporter. Jämfört med det förstår jag inte varför de kristna irakiernas situation togs upp i radio, TV och press, kanske för att de hade en duktig talesman i en reporter, en talesman som somalierna saknar. De irakiska kristna kan ändå återvända till exempelvis till KRG (norra Irak, en del av landet som välkomnar kristna) där de kan leva i fred.

I södra Somalia finns det däremot ingenstans alls för en asylsökande somalier att återvända till. Strider pågår ständigt, banditgäng och islamistiska gäng och andra gäng avrättar, plundrar och våldtar, människorna söker sig till flyktingläger där det saknas vatten och mat. Det finns inga internationella styrkor där, som i Irak. Jag har inte heller hört talas om något lyckat val eller att det skulle finnas en regering i Somalia. Hela området är för farligt för att någon från Migrationsverket ens skulle drömma om att sätta sin fot där, även om det går flyg till Mogadishu.

© Denna blogg.