• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2009
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga om Migrationsverkets Visionsdag den 30 september

Så här berättar en migga från Migrationsverkets Visionsdag i Stockholm den 30 september 2009:

Det var roligt att träffa folk från olika enheter. Men Visionen, generaldirektörens Vision, innebär ingenting alls när det gäller asylområdet:

Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.

Det är min personliga åsikt, som delas av många andra. Men det är nog inte så lämpligt att tycka så eller säga det högt. Att vara tillgänglig och respektfull mot den asylsökande är ingenting som fötts ur Visionen

I förvaltningslagen finns bestämmelser om hur vi, som arbetar på en myndighet, ska agera mot de sökande. Dessutom får man väl hoppas att vi som är anställda på Migrationsverket också själva förstår att vi inte ska förolämpa eller mobba de sökande eller våra arbetskamrater. Det som hände på verket för några år sedan: champagne – och tårtfesterna, förolämpningen mot den blinde asylsökande mannen etc, hände inte p.g.a. av att vi inte hade fått Visionen ännu.

Dessutom har vi som jobbar på asylområdet alltid – långt innan Visionen hade formulerats – både förstått och tillämpat principen ”hellre fria än fälla”. Det vill säga att om det finns ett ärende som står och väger så beviljar vi PUT (permanent uppehållstillstånd). På asylspråk heter det att ”personen ska ges tvivelsmålets fördel”. Detta är en del av vår rättstillämpning. Men hur många sådana ärenden har vi egentligen?

Det vi inte kan göra är att upphäva utlänningslagen och tillämpa Visionen i stället. Visst, utlänningslagen är en ramlag, men när det gäller tolkningen av den så vi har vi dels förarbeten,dels praxis från Kammarrätten att gå efter.

Det är så med juridiken (vilket även asylrätt är) att det är dessa tre rättskällor vi har : lagen, förarbeten och praxis. Jag kan inte ta tillvara ”den globala migrationens möjligheter” (Visionen) även om jag skulle tycka att den sökande som sitter mitt emot mig är en person som jag gärna skulle vilja bevilja tillstånd eftersom det är synd om honom eller eftersom han är en förträfflig och högt utbildad person som kommer att berika Sverige på alla sätt och vis. Om hans asylskäl inte är tillräckliga eller trovärdiga så kan jag inte, i egenskap av beslutsfattare på asyl, ge honom PUT.

Det är onödigt att lasta oss som jobbar med dessa svåra ärenden med insinuationer om att vi inte skulle vilja se nya invandrare i Sverige, att vårt agerande i tjänsten styrs av denna fördom. Jag vet förstås inte vad alla andra som jobbar på asylprövningen innerst inne tänker, med för mig som person är denna fråga fullständigt egalt. Och jag kan inte tro att att någon av mina arbetskamrater heller, oavsett vilket parti de röstar på, blandar in sina personliga fördomar i de beslut de fattar.  Det är politikernas sak att bestämma vilka regler vi har när det gäller invandring.  Min uppgift är att tillämpa den rätt som vi har just nu.  Om och när den ändras, genom lagändring eller genom att Kammarrätten ändrar vår praxis så är jag lika glad för att följa den nya lagen/ praxisen.

Visionen kan säkert vara bra när det gäller området besök och bosättning och de utökade möjligheterna till arbetskraftsinvandring. För oss på asylprövningen är Visionen mer som en patient som ska hållas vid liv med konstgjord andning på så sätt att vi då och då måste diskutera redan självklara frågor om bemötande, serviceskyldighet etc.

© Denna blogg.

 

En migga: ”Migrationsverket och visionen – och den alltid så förbannade verkligheten.”

En migga skriver:

GD:s (generaldirektörens) vision lyder: Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter.

Då ska GD först få två knäppar på näsan: dels tillhör han ett parti (Socialdemokraterna) som i decennier motsatt sig arbetskraftsinvandring;  dels har han valt ett valspråk som bara retar upp större delen av hans personal.

Prövning av asyl och andra och skyddsskäl har inte ett smack med globalisering att göra – såvida nu inte vår GD i själ och tanke närmat dig de ”hjälpare ” som tycker att asyleriet ska vara en täckmantel för totalt fri rörlighet, där det gäller ekonomiska och sjukvårdsmässiga skäl.

Sedan ska vi se hur verket deltar i globaliseringen. De delar av verket som hanterar detta finns i Verksamhetsområde Besök, Bosättning och Medborgarskap (BBM). Och hur stort engagemang har vår GD där?

Verkets rättschef och rättsenhet kan vi förresten avskriva direkt, för de vaknar bara till liv om det gäller asylfrågor. Rättsenheten, som snart har funnits i fem år, har inte lyckats samla ihop sig till ett enda s.k. vägledande beslut som gäller den globala migrationen! Jag såg också i deltagarförteckningen till en av de ansvariga samordningsgrupperna att rättsenhetens representant lyckats hålla sig borta från alla möten utom två under fyra års tid. Starkt jobbat!

Vad gäller resten så håller den väl sammanhållna medborgarskapsenheten hög klass. Likaså de enheter som arbetar med arbetstillstånd, egna företagare, gäststuderande och viseringar. De är små, lite ”egna” och specialiserade med hög profil i rättstillämpningen.

Sedan har vi de riktiga sorgebarnen: resten av tillståndsenheterna. De är numer 20 stycken, spridda över landet. De ska exempelvis hantera familjeanknytning. Och då ser vi helt plötsligt följande:

– De viktigaste avsnitten i Migrationsverkets egen handbok är inte uppdaterade på tre år.
– Det finns en intern kurs som heter Rättsregler, som översiktligt (sex utbildningsdagar) behandlar tillståndsprövningen.
– Det finns ett bristfälligt underlag i LIFOS (Migratinsverkets samlade länderinformation) om andra länders familjelagstiftningar, som i bästa fall kan kallas för undermåligt.
– Det finns på papperet en intern kurs som heter Internationell familjerätt. Den kursen har aldrig hållits, den har inga lärare och ingen kursplan. Men jag förstår att den är fin att visa upp på en powerpoinbild om någon intresserad politiker hör av sig.
– Det finns ingen intern kurs som handlar om bevisfrågor och bevisregler. Jo, det finns en, men den riktar sig mot processande i domstol och är nästan oanvändbar för den vanlige handläggaren.

Summan av kardemumman är att här kan ungefär 1 av 5 den utländska familjerätt som ligger på bordet, och 1 av 10 kan de internationella regler som styr detta. Därför fanns det ansvariga chefer på verket som under en längre tid hade avskaffat de mest tvingande av alla tvingande reglerna på familjerättens område, nämligen adoptionsreglerna: kompetensen var inte högre. Kompetensen är så svag att ytan lätt går att skrapa bort. Exempelvis kan folk i en samordningsgrupp sitta och säga att fullmaktsäktenskap erkänns i Sverige, när den som bara är aldrig så lite läskunnig vet att så inte är fallet. De vanligaste meningarna på en tillståndsenhet börjar med ”jag tror…” eller ”jag tycker…”.

Men som ordspråket säger: ”Som man sår får man skörda”. Har cheferna inte större intresse än så för den globala migrationens innehåll så blir det också så här. Det är inte innehållet som räknas, bara antalet beslut. Och då går det som det går.

Migrationsverkets verkliga lotterienhet sitter inte på asylenheterna, den sitter på tillståndsenheterna. Och enda anledningen till att det här lotteriet inte pryder löpsedlarna är att debatten bara är intresserad av ”asyl”.

© Denna blogg.

Konst!

RKs tavlorTill er som vill ha vilsam, skön konst i mjuka färger och svepande linjer på väggarna i era kontor eller hem: titta på dessa två tavlor!

Just nu är de utställda på väggen i vårt arbetsrum. Akryl, 27 x 35. Konstnärens verk ställs kontinuerligt ut på hans arbetsplats som upplyftande inslag i vardagen eller föremål för diskussion. Dessutom har han haft några utställningar på galleri, café, församlingslokal etc.

Hör av er om ni är intresserade så förmedlar jag kontakt med konstnären!