Birgitta Elfström skriver från Libanon

Birgitta Elfström, jurist, som tidigare arbetat 18 år på Migrationsverket, är på resa i Libanon. Därifrån rapporterar hon följande:

Verkställighetshinder, banne mig!

Jag befinner mig i Libanon och åker inom kort hem igen efter intensiva, frustrerande, sorgliga och glada upplevelser. Häromdagen uppsökte jag UNRWA-kontoret i Beirut. Det ar FN:s kontor för de palestinska flyktingarna. Jag frågade dem om situationen for statslösa palestinier som är oregistrerade i Libanon. Anledningen till att jag tog upp detta ar att jag for ett par veckor sedan på denna blogg skrev om en statslös oregistrerad palestinier som har ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut till Libanon och där jag i nya ansökningar yrkat att uppehållstillstånd ska beviljas på grund av att Libanon aldrig kommer att bevilja inresa och passhandling. Migrationsverket försöker envist att få Libanon att ta emot den oregistrerade palestiniern.

Jag fick av UNRWA ett klart och entydigt besked: Libanon kommer aldrig att ge de oregistrerade statslösa palestinierna i Libanon pass for utresa. Det pågår diskussioner om att de skall kunna få en identitetshandling som ska kunna användas inom landet. För några månader sedan annonserande de libanesiska myndigheterna att de oregistrerade gavs möjlighet att registrera sig. Detta gällde bara under EN dag. Det var 2800 som registrerade sig. De libanesiska myndigheterna har ännu inte kommit till ett slutligt beslut om att utfärda identitetshandlingar.

När jag kommer tillbaka till Sverige skall jag återigen lämna in en ny ansökan om uppehållstillstånd för den statslös oregistrerad palestinier som jag är ombud för.

Flera texter av Birgitta Elfström finns här.

Tänkvärda kommentarer från en migga om ett nytt förslag på asylområdet

Så här skriver en person med stor kunskap och erfarenhet på asylområdet, en migga med lång anställningstid vid Migrationsverket:

Ett förslag om att asylsökande som lyckats skaffa sig anknytning och dessutom fått barn under sin tid som asylsökande i Sverige ska få tillstånd direkt, utan att först resa hem och ansöka via hemlandets ambassad, kommer kanske bli verklighet under nästa år.

Jag kan inte förstå poängen med detta förslag. Ett förslag som dessutom ”diskriminerar” de ofrivilligt barnlösa som inte lyckats bli med barn som asylsökande, trots att de lever i samboförhållanden.

Om anknytningen är seriös, varför skulle då inte hela den lilla familjen kunna resa till den asylsökande mammans eller pappans hemland tillsammans samtidigt som den asylsökande får tillfälle att presentera sin nya familj för släkt och vänner? Om en sådan resa för hela familjen skulle kosta för mycket eller av andra anledningar inte kunna genomföras kan jag fortfarande inte förstå vilken skada ett barn skulle åsamkas om någon av dess föräldrar var tvungen att resa bort under några månader för att ordna med praktiska detaljer, exempelvis skaffa sig pass och eventuellt även skilja sig från hustrun/maken i hemlandet, komma överens om vårdnaden och underhållet om det finns barn även i hemlandet etc. För att sedan resa tillbaka till Sverige med ett uppehållstillstånd. Svenska föräldrar reser t.ex. till Afghanistan som fredsbevarare och är borta i många månader, det höjs inga röster om att deras barn skulle ta skada.

Så långt en migga som ser det nya förslaget som onödigt och inte tror att regeringen tänkt på alla aspekter när den kom med förslaget. Tilläggas kan, att ingen heller talar om de asylsökandes barn med hustrun i hemlandet, som kanske inte ser sin far på flera år…

@ Denna blogg.

En migga: ”Personen trivs här, läser svenska, får socialbidrag och åker regelbundet till sitt rätta hemland på semester”

En migga skriver följande:

Det som jag tycker sämst om i mitt jobb är PUT-ÅTK (återkallande av permanenta uppehållstillstånd) ärenden. Och de lär inte bli färre i framtiden om vi följer Visionen och struntar i att utreda, bara blundar och beviljar. Även vi på Asyl.

Det kommer alltid att finnas släktingar, före detta sambor eller andra som lämnar anonyma tips till oss om personernas rätta identitet och nationalitet. Ofta får vi till och med in pass eller passkopior, som någon anonym har skickat in och som visar att personen som fick PUT därför att han eller hon hon kom från ett visst land där han eller hon utsattes för det ena efter det andra inte alls kommer därifrån och inte alls utsatts för varken det ena eller det andra.

När vi får tipset om  att personen i fråga har en annan identitet och är medborgare i att annat land än vad som står i vårt PUT-beslut och att hon eller han kom hit på en visering har det oftast gått 2-4 år. Personen trivs här, läser svenska och får socialbidrag och åker regelbundet till sitt rätta hemland på semester, med sitt svenska resedokument eller främlingspass, där det står att identiteten inte är styrkt.

Vi får inga ”pinnar” för ÅTK-ärenden. Därför vore det mest bekvämt, och kanske även mest förenligt med Visionen, att strunta i att återkalla PUT som getts på felaktiga grunder. Det kan lätt bli ”kantiga” beslut och eftersom vår GD sagt att han inte blir upprörd över felaktiga PUT-beslut, så borde vi kanske sluta att återkalla.

Just nu har jag fyra PUT -ÅTK  ärenden på mitt bord som jag nyligen fått och måste avgöra inom en månad…

© Denna blogg.

INGA ANNONSER!

Jag har inte tillåtit några som helst annonser på min blogg, men såg ändå att där fanns en annons för Stockholms Asylbyrå! Hur den har kommit dit och varför vet jag inte, jag ska försöka ta reda på hur det går till att man sätter in annonser på min blogg som jag aldrig godkänt. Men, som sagt och för alla bloggläsares information:

Jag har inte tillåtit annonser på min blogg!

En migga: ”Om barnäktenskap som trots Lex Fadime har gått rätt igenom Migrationsverket”

Ytterligare en yttring av frustration med sakernas tillstånd från en migga följer nedan:

”Vår GD har lovat att han aldrig kommer att bli upprörd om han ser ett PUT-beslut som är fattat på felaktiga grunder.”

Men då så! Varför inte ta honom på orden?

I god tid före nästa valrörelse kommer det därför att cirkulera en lista över uppehållstillstånd som aldrig skulle getts. Men det är ett område som GD helst av allt inte vill prata om, för det berör ”Blunda och Bevilja” (miggornas öknamn på avdelningen ”Besök och Bosättning”. Min anm.) . På den listan kommer det att stå:

– om barnäktenskap som trots Lex Fadime har gått rätt igenom Migrationsverket

– om barn som fått uppehållstillstånd i Sverige tillsammans med en förälder, trots att den vårdnadsdom som låg till grund för tillståndet inte ens erkänns i den svenska rättsordningen och där den andre föräldern vill ha tillbaka sitt barn

– om ett gäng somaliska barn där socialförvaltningarna hört av sig och förklarat att barnen inte är de som de sades vara, och att barnen nu dessutom måste fosterhemsplaceras

– om dem som lyckats söka asyl i flera identiteter samtidigt och lyfter bidrag i lika många

– om vad som hände de ”ensamkommande barn” som fick tillstånd under 2008 och 2009, huruvida deras anhöriga dök upp eller ej efter att den unge/unga fått PUT. Vår GD rapporterar nämligen officiellt till regeringen att detta inte är vanligt förekommande. Men hur kommer det sig då att en ensam beslutsfattare redan i år har varit med om 12 ansökningar på anknytning till barn som sades vara ensamma och där handläggarna enligt GD:s direkta order stressade sig fram till PUT?

– och favoriten bland alla andra, där hela begreppet adoption sattes ur spel av GD:s trogna skara.

© Denna blogg.

”l have a safe and comfortable life now!”

Det är inte alla som kan formulera sig som Thanh. Thanh, den unge vietnamesen som jag var asylombud för i över fyra år och som nu hör till mina vänner. Här är en bråkdel av vad han har uttryckt i ett mejl nyligen, och jag publicerar det för att visa hur insiktsfull han är och hur mycket han har tänkt på den långa och svåra tiden som han levde i Ingenmansland. Men också för att visa att jag är glad över att jag orkade hålla ut i alla år, trots den enorma mängden bakslag och det enorma arbete som krävdes innan Migrationsverket – nästan sex år efter att han kom till Sverige – beviljade Thanh permanent uppehållstillstånd. Hela historien kan läsas under kategorirubriken Vietnamesen.

Här är Thanhs text. Han talar numera hyfsad svenska men eftersom han knappt fick läsa svenska under den långa asyltiden så skriver han fortfarande bättre på engelska än på svenska.

Merit, as you know very well that for 7 years now l am living in Sweden. l had a lot of problems and you are the one who have solved them for me! Merit, l am not a Super Man or a Hero, there are good and bad characters inside me also and perhaps my life would have turned to another way if l didn’t meet you in Migrationsverket Förvaret in Märsta. You have brought to me energy, power and hope to survive in that horrible place!

Also l never forget the second time when you came to Söderhamn, when I had to live i Migrationsverket camp, and protect my cases at the hearing with Migrationsverket there ! From Stockholm to Söderhamn was very far and you come and you go within few hours. l could imagine how tiring it is. I looked at your face that time and l knew you were very tired. But there was more power in your eyes and it made me never forget!

l was so touched after l knew that you have waited in the boring train station in Söderhamn for a couple of hours to go back Stockholm because the train came late. l was really very, very touched that time. l thought and I told to myself that until the last second l stay in Sweden, l will never ever make you unhappy and disappointed about me !

Merit, because of you now l love Sweden more and more. The first thing l think about Sweden it is you . This country has given to me many, many special memories and this country has created for me opportunity to meet you. From the first day l met you until now, all of the things you have done and helped and guided me, and you just knew me for a short time before. l remember very well and keep it in my mind that l always have to follow and do all of the things which you told me. And now l got a safe and good life!

There are so many special things we have gone through since we know each other, and l could not write it by words. One thing also  made me very happy: that because of you l am a good person. And l have a job and a safe and comfortable life now!

Thanh var bara 22 år gammal när han kom till Sverige. Han fick avslag på sin asylansöka men Vietnam vägrade ta emot honom och Migrationsverket vägrade låta honom stanna. Turerna i hans fall har varit sådana att de är stoff till en bok. Och för några år sedan gjorde Fredrick Federley, då ordförande i Centerns Ungdomsförbund, en halvtimme lång dokumentärfilm om Thanh, Viet Nam Boy.

Alla asylsökande som jag varit ombud för har fått ett ”hårt men rättvist” bemötande. Jag har ställt krav på varenda en av dem (och sagt nej till några genom åren) och sagt att för att vara deras ombud så vill jag veta vem de är, varifrån de kommer, varför de är här och att de ska dyka upp på vartenda möte som de kallas till och berätta allt och inte undanhålla viktiga omständigheter.

De flesta av mina klienter har fått uppehållstillstånd och en del har jag fortsatt ha kontakt med och vet att många jobbar och lever bra liv. Och att de skrattar lite, så här i efterhand, åt mina krav (som de inte vågade trotsa) som också gick ut på att: ”Du måste se ett nyhetsprogram på svenska på tv varje dag. Måste.” Jag ringde då och då och kontrollerade vad de tittat på och vilka nyheter det handlat om. ”Du måste försöka läsa något i Metro eller City varje dag. Måste.” Jag ringde och kontrollerade och de fick berätta vad de hade läst. De skrattar, men samtliga säger också att jag var den enda som ställde konkreta krav och brydde sig om på riktigt att de lärde sig svenska och något om det svenska samhället. Och alla som jag ”trakasserade” på detta sätt säger att de är tacksamma och att de lärde sig mycket genom att de tvingades ta del av vad som händer i deras nya land. Och de uppskattar de ofta långa samtal vi hade om allt mellan himmel och jord och att de kunde ringa och fråga om skatter och jobb och om hur riksdag och regering fungerar etc, etc. Och flera av mina klienter, numera vänner, har varit mycket glada över att jag tjatade om att de måste spara vartenda papper, kvitto, dokument i pärmar så att de vet vem som har sagt vad och när. Och de har, i sin tur, vidarebefordrat mycket av den här informationen till landsmän som inte fått den här handfasta ”utbildningen”.

Jag har fått vänner för livet. Jag har fått insikter som jag aldrig annars hade fått. Och brev som det från Thanh som värmer och gör att jag tycker att mer än fyra års hårt och helt oavlönat arbete med hans ärende var mer än värda all möda.

P.S. Thanh jobbar och försörjer sig själv. Bara en månad efter att han fick uppehållstillstånd hade han arbete. Han ser fram emot sin första semester i december. Han har aldrig förut i sitt liv haft semester.

Saudiarabien: Kungen stoppade spöstraff

Läs först Kvinnlig saudisk journalist dömd till 60 piskrapp.för att förstå nedanstående text

Kung Abdullah har intervenerat och stoppat spöstraffet som utdömts mot den kvinnliga, saudiska tv-journalisten Rozanna alYami och beordrat att fallet återvisas till lagkommittén vid Ministry of Cuture and information.

Rozanna Al-Yami här alltså dömd för inblandning i förberrdelsena av en sex talk show i tv och för att ha informerat om programmet på internet. Att offentligt tala om sex är tabu i det ultrakonservativa Saudiarabien där könen är strikt åtskilda.

Domen mot mannen som, enligt saudiska medier, satt i tv och skröt om sitt sexliv,  Mazen Abdul-Jawad, har inte ändrats. Han dömdes tidigare i oktober till fem års fängelse och 1.000 piskrapp.

Saudiarabien: Investerare vill satsa pengar på projekt inom turism

Det andra kvinnoforumet någonsin, under temat “Woman Investors and Tourism Opportunities,” öppnade i Abha handelskammares regi  på Abha Palace förra veckan.

Fler än 60 saudiska deltagare från hela kungadömet fanns på plats. Här diskuterades frågor som turism i Saudiarabien, investeringar i medier och inom turistsektorn, yrkesträning i Asir liksom olika kulturskyddande upplevelser.

Verkställande direktören för Women’s Department vd Abha handelskammare, Reem Al-Farian, framhöll behovet av nya turistprojekt för nya investorer.

Intressant läsning i Arab News. Både att det är andra gången som kvinnor håller ett sådant här forum och att det talas om turism – i Saudiarabien, ett mycket slutet land som knappt har någon turism alls. Men tiderna förändras. Kanske.

En migga: ”Hans hemlandshustru kysser barnen farväl och skickar dem till ett främmande land eftersom ”det är bäst för dem”.

En migga skriver:

Jag hörde på Ekot i Sveriges Radio om justitiedepartementets förslag apropå GD:s käpphäst att inga barn och föräldrar ska splittras, alltså att en asylsökande som har barn eller är gravid med någon som har PUT eller medborgarskap i Sverige inte ska behöva åka till hemlandet för att ansöka om uppehållstillstånd på anknytning. Oavsett om den sökande har styrkt sin identitet eller är helt okänd, oavsett hur länge den sökande vistats här illegalt och jobbat på för att få ett barn med någon.

Om journalisterna på SR inte (vilket inte kan uteslutas) rörde ihop alla begrepp, så innehöll departementets förslag inget nytt för oss på Migrationsverket. Vi tillämpar redan detta: Om en asylsökande har fått barn med en svensk medborgare och om barnet blir svensk medborgare, så ska den sökande beviljas PUT (permanent uppehållstillstånd). Han eller hon behöver ej heller åka till hemlandet för att ansöka om vi vet vem han eller hon är, det vill säga om identiteten är styrkt med pass, och om han eller hon inte har medsökande barn från hemlandet där vårdnadsfrågan är oreglerad. Annat gäller för asylsökande som skaffar barn med personer som inte är svenska medborgare utan bara har PUT. Ett barn som beviljats PUT har inte ovillkorlig rätt att vistas i Sverige i all framtid. PUT kan återkallas, medborgarskap kan inte återkallas.

Och vad då att även gravida sökande måste få PUT (GD:s förslag)? Räcker det att vara gravid en månad och måste man på något sätt bevisa vem man är gravid med? Hur går det till? Tänk om det hela var falskt alarm eller att man fick missfall eller att pappan var någon annan än den svenske medborgaren? Eller om graviditetstestet var falskt (t.ex. om någon annan som faktiskt var gravid gjorde testet)?

En ung, gift flerbarnsfar från något land reser till Sverige. Han söker kanske asyl, kanske inte. Efter ett antal år träffar han en svensk kvinna. Då har han redan förstått att det bästa sättet att få PUT är att skaffa barn med en svensk kvinna. Vilket han gör.

Barnkonventionen bryr sig uppenbarligen inte om att den här unge mannens barn i hemlandet fått vänta bra länge på att pappa kommer hem från sitt asyläventyr eller vad han nu kan ha ägnat sig åt här i Sverige. Och sedan måste hans hustru och barn i hemlandet vänta ännu längre för att själva få komma till Sverige. Vi accepterar alltså – eller tillåter barnkonventionen det? – en familjesplittring av det slaget att barnen kan hämtas hit från mannens hemland (mannen som alltså skaffade sig PUT genom att skaffa barn med en svenska), men deras mamma får inte följa med. Det är just så barnkonventionen tillämpas i Sverige. Den sökande skriver på att han har vårdnaden av sina X antal barn. Hans hemlandshustru kysser barnen farväl och skickar dem till ett främmande land eftersom det är bäst för dem. Barnen kommer hit. Efter ett tag skiljer sig den sökande från sin svenska hustru/sambo. Han ”försonas” med sin hemlandshustru ganska snabbt, de finner varandra och kärleken på nytt. Hemlandshustrun kommer till Sverige. Planen är fullbordad.

Men någonstans i Sverige finns då ett barn (många barn…) som inte träffar sin pappa därför att pappan har en nygammal familj och vill inte träffa ”det svenska barnet” längre. Det svenska barnet, som barnkonventionen värnade så mycket om men som enbart var ett medel för mannen för att få PUT, förstår ingenting.

Du anar inte hur många sådana fall jag har träffat på.

Kommentar: Asylområdet är inte svart eller vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt. Och många hitkomna skrattar åt ”de dumma svenskarna”. Ska man skratta eller ska man gråta? Trovärdigheten, rättssäkerheten, upprätthållandet av asylrätten – vad har det blivit av allt det?

Jag är bedrövad över att de ansvariga inte klarar att agera så att man kan ha tilltro till asylprocessen. Och till att de som beviljas PUT är de som ska beviljas PUT. Och bedrövad över att de s.k. gammelmedierna inte förmår rapportera mer allsidigt och tydligt tala om att människor som inte ska vara här ska avvisas medan de som har rätt att få skydd i Sverige snabbt ska få lära sig svenska ordentligt och ges betydligt bättre förutsättningar att klara sig här än idag. Det borde vid det här laget också inom media finnas kompetens på asylområdet; det området där den allra största och dyraste omvälvningen av landet sker.

Myndighetens och medias agerande skapar misstro gentemot de asylsökande, beklagligtvis också gentemot dem som verkligen, på riktigt är de som de säger sig vara, är från det land de säger sig vara ifrån och är i behov av skydd. För hur ska man veta skillnaden mellan ”svart” och ”vitt” när MIG inte har en rak linje och miggorna på ”Blunda och Bevilja” (miggornas benämning på avdelningen Besök och Bosättning) ska räkna pinnar och hellre bevilja PUT snabbt än kontrollera asylhistorierna ordentligt, göra DNA-tester i tillämpliga fall och kräva att de asylsökandes identiteter är styrkta ?

© Denna blogg.

En migga: ”GD borde sitta med på någon asylutredning för att förstå vad det hela handlar om”

Eftersom det som miggorna skriver är viktigt och relevant för allmänheten som sällan får den typen av information som de ger, lägger jag ut en del av det de skriver. En hel del kan jag inte publicera eftersom det kanske skulle kunna gå att identifiera dem. Samtliga är rädda att mista sina jobb och säger att det är mycket lågt i tak på Migrationsverket.

Jag har bara träffat Migrationsverkets nuvarande GD* två gånger och jag läser inte hans spalt på Verksnätet. Jag har inte tid för sådan nöjesläsning eftersom jag förväntas producera beslut hela tiden.

Jag har förstått att GD är en retoriker. Det upptäckte jag på Visionsdagen där han bland  annat berättade att han har läst Gellert Tamas bok De apatiska, och att han tycker att det är en bra bok och en skakande berättelse. Han talade om tårt- och champagnefesterna osv hos verket  som var på tapeten då, innan han själv var GD. Men då hade vi ju inte heller Visionen…

Han reflekterade däremot inte alls över hos vilken myndighet han själv arbetade när de två egyptierna under omänskliga förhållanden utvisades från Sverige. Nu påstår jag inte att han på något sätt var inblandad i egyptiernas utvisning (det vet jag inte tillräckligt om), lika lite som vi som lyssnade på honom på Visionsdagen hade varit inblandade i det som hände de apatiska barnen. Inte ens vi som var aktiva inom de två partierna som pekas ut i Gellert Tamas bok.

Enligt Visionen ska vi som jobbar på verket ha ändamålsenliga lokaler, fortbildning och stöd från ledningen. Vi ska vara stolta över att vi jobbar på verket och vi ska uppskattas för det vi gör.

Men vi har ingen fortbildning och obefintligt stöd från ledningen. Lokalerna rasar samman på vissa håll, och vi förväntas enbart producera beslut. Vi ska helst bevilja PUT** eftersom det går snabbare och vår GD har lovat att han aldrig kommer att bli upprörd om han ser ett PUT-beslut som är fattat på felaktiga grunder. Däremot blir han upprörd när han ser kantiga formuleringar i ett avslagsbeslut och inser att vi inte ”vänt på varje sten” för att personen i fråga skulle få asyl eller annat tillstånd.

Men det är inte vår uppgift enligt lagen, att hitta på nya asylskäl eller andra skäl till de sökande. Vi har att bedöma den sökandes berättelse, tillsammans med den bevisning som lämnats in.

GD borde sitta med på någon asylutredning för att förstå vad det hela handlar om.

*GD = generaldirektör
**PUT = permanent uppehållstillstånd
© Denna blogg.

Han vill(e) ha särlagstiftning för muslimer i Sverige

För 3,5 år sedan, den 28 april 2006, skrev jag inlägget Egna lagar för muslimer i Sverige. Läs det! Och betänk att mannen bakom det sju sidor långa kravbrevet nu vill kandidera till Sveriges riksdag: Mahmoud Aldebe.

Läs som sagt mitt inlägg från vilket också länkas till Centerpartiets nye riksdagskandidats brev. Läs också det brevet noga och fundera över om personer med så här främmande, odemokratiska och ojämställda tankar ska sitta i Sveriges riksdag.

P.S. Nu lär Aldebe själv ha sagt att han tar avstånd från sina krav, men att han skulle ha ändrat sig så radikalt på fyra år är är lite svårt att tro. det kan – risken finns – ju vara enbart en läpparnas bekännelse. För varför skull han som imam med starka åsikter ta avstånd från det han själv tror är rätt och riktigt och vill se genomfört i Sverige? Och är det inte i så fall lite vindflöjligt att ändra sig så kapitalt?

”Skatteverket har rätt om id-korten”

Här finns min kolumn med rubriken Skatteverket har rätt om id-korten i Svenska Dagbladet den 26 oktober, Skatteverket har
rätt om id-korten.

Finlands utrikesminister har skrivit en träningsbok för män

I vita gymnastikskor och slimmade  jeans kliver Alexander Stubb upp på scenen tillsammans med filosofen Tuomas Nevanlinna. De ska diskutera sportfilosofi på Bokmässan i Helsingfors.

– Jag är också beroende av olika saker, men inte skriver jag några böcker om dem, säger filosofen Tuomas Nevanlinna om utrikesminister Alexander Stubbs nya träningsbok för män.

Utrikesministern är aktuell med sin nya bok, Miehen treenikirja (Mannens träningsbok) som ska locka alla soffpotatisar till löpspåren. Något som Nevanlinna aldrig skulle kunna tänka sig att göra.

Med stor entusiasm berättar Alexander Stubb om ett stort, internationellt lopp med flera tusen deltagare, där han fick äran att starta bland de 40 bästa.

Men jag försäkrar er om att det var 39  gaseller och en flodhäst.

Här berättar utrikesministern (på finska) om sin bok och på hans blogg kan man (på finska) läsa hans egen bloggning om boken och se bilder från en presentation av boken.

Källa bl.a. Hbl

Kvinnlig saudisk journalist dömd till 60 piskrapp

En kvinnlig saudisk journalist har dömts till 60 piskrapp för sin inblandning i  programmet ”Bold Red Line” i den libanesiska kanalen LBC i juli i år.

Journalisten Rozana al-Yami, accepterade domen som utfärdades av domare Muhammad Amin Mirdad i en domstol i Jeddah. Att hon accepterat domen fråntar henne rätten att överklaga. Hon säger dock själv att hon inte skulle våga överklaga eftersom dey fnns risk för att domen då kan bli ännu hårdare.

Rozana al-Yami stod anklagad som medbrottsling till Abdul Jawad, anställd vid Saudiarabian Airlines (som också var min arbetsgivare i fem år) som utlöste ett raseri när han i tv skröt om att han haft föräktenskapligt sex och även detaljerat berättade om hur han går till väga när han raggar upp kvinnor. Hans uttalanden ses som publicering och marknadsföring av syndigt uppförande och som överträdelser av de sociala normer som råder i Saudiarabien när det gäller dejting och sex före äktenskapet. För detta har han nu dömts till fem års fängelse samt 1.000 piskrapp att utdelas i omgångar.

Flera personer kommer att ställas inför rätta i den här historien. På måndag har turen kommit till en annan kvinnlig journalist som arbetar för Saudi Television att infinna sig i domstolen.

Den cancersjuka palestinska kvinnan från Gaza fick uppehållstillstånd idag!

Läs först: Söndag med palestinier från Gaza (25 juli 2009), Sex timmar i en annan värld (26 juli 2009) och Och hur var det med arbetslinjen? (27 juli 2009).

Ett stycke ur mitt inlägg från den 26 juli, Sex timmar i en annan värld:

Två av dem vi träffade hade drabbats extra hårt. Kvinnan, vi kan kalla henne Rania, är 37 år gammal, maken, som vi kan kalla  Hassan, är 42. De har åtta barn. Rania blev sjuk i bröstcancer och ingen vård fanns att få i Gaza. Deras flykthistoria liknar många andras och när de kom till Sverige berättade de inte genast att Rania är svårt sjuk i cancer. I beslutet om utvisning från Migrationsverket (12 maj 2009) där Rania och Hassan liksom alla palestinier från Gaza beviljas tillfälligt uppehållstillstånd till den 1 november 2009, talas en hel del om att Rania inte genast berättade att hon hade cancer ( det anses negativt)

Jag är glad idag! Rania och Hassan (som egentligen heter något helt annat), fick idag permanent uppehållstillstånd. Beskedet från Migrationsverket var muntligt och ännu har jag inte läst hur beslutet är formulerat. Men jag är tämligen säker på att verket har beaktat att Rania inte kan få vård för sin dödliga sjukdom i Gaza. Cancer i sig är givetvis inget skäl till uppehållstillstånd – inga sjukdomar är det om det finns minsta skugga av chans till vård i hemlandet, hur dålig den än är. Men när det överhuvudtaget inte finns någon vård att få i hemlandet för den sjukdom man har, som cancer vilken inte kan behandlas i Gaza, då ger lagen utrymme för beviljande av uppehållstillstånd. Och idag fick Rania veta att hon får stanna och vårdas här.

Be my guest # 85: Birgitta Elfström, jurist

Gästbloggning från Birgitta Elfström, jurist med intresse för Mellanöstern och mänskliga rättigheter samt medlem i Internationella juristkommissionen. Hon har tidigare arbetat i 18 år på Migrationsverket, bland annat som beslutsfattare, och lät sig aldrig stoppas av låga tak eller rädsla för repressalier utan uttalade sig även då högt och tydligt när hon upptäckte felaktigheter. Birgitta Elfström är också en flitig debattör i olika tidningar .

På Migrationsverkets hemsida står att läsa

”Nyheter. Migrationsverket vill motverka att familjer splittras.

Migrationsverket skyller ofta på att lagen inte tillåter verket att bevilja uppehållstillstånd på anknytning då personen befinner sig i Sverige. Generaldirektören Dan Eliasson far med osanning när han säger att verket vill motverka familjesplittring. Migrationsverket verkar istället för att familjer splittras.

Jag är ombud för en statslös palestinier som tillhör den oregistrerade gruppen statslösa i Libanon, men han kommer ursprungligen från Västbanken dit han inte kan återvända. Det är snart fyra år sedan mannens beslut om utvisning till Libanon vann laga kraft.

Det är ett omänskligt lidande som mannen utsätts för medan Migrationsverket fortsätter att försöka förmå Libanon att ta tillbaka denna oregistrerade person. Och om han mot förmodan skulle beviljas inresa i Libanon finns det ingen som kan garantera att han får ett pass för att kunna lämna landet gen. Han riskerar istället att bli separerad från sina två barn och sin fru under lång tid vilket inte står i överensstämmelse med ”barnets bästa”.

Det är en skam att Migrationsverket behandlar en statslös person på detta sätt. Migrationsverket skulle mycket väl inom lagens ramar kunna bevilja uppehållstillstånd på anknytning och då väga in både ”barnets bästa” och ”synnerligen ömmande omständigheter”.

Jag lämnade in en ny ansökan för mannen i december 2008 och hänvisade bl.a. till ”barnens bästa” och att det i detta fall måste bedömas finnas verkställighetshinder till Libanon. Mannen har väntat i över tre och ett halvt år på att få komma till Libanon för att lämna in en ansökan på anknytning till fru och barn i Sverige. Själv kan han inte påverka myndigheterna i Libanon för han har inga rättigheter som oregistrerad och inga identitetshandlingar från Libanon endast från Västbanken.

Gruppen oregistrerade i Libanon är mycket utsatt, men Migrationsverket bryr sig inte. Idag upplyste handläggaren i Malmö mig om att de inte har tillräckligt med underlag för att kunna fatta beslut i den nya ansökan. De väntar på svar från svenska ambassaden i Damaskus som i sin tur väntar på svar från libanesiska inrikesministeriet som har svarat mannens hustru att de inte fått någon förfrågan från Sverige. Varför skulle Libanon ta emot en oregistrerad person som varit utanför landet i snart fyra år? Skulle vi göra det i Sverige?

Det här är ett rättsvidrigt handlande av Migrationsverket. Generaldirektören är tyst, rättschefen är tyst men det är inte jag. Mannen är snart totalt nerbruten av den här processen.

Om Expressens ”fattiga”

Den 21 oktober fanns en artikel i Expressen – ”Mamma tvingas panta smycken”. Där beklagade sig en fyrbarnsmamma över hur fattig hon är och hur hennes barn får försaka så mycket. Här ett litet utdrag ur artikeln:

Hon har slagit knut på sig själv för att kunna betala friluftsdagar och museibesök.  Lånat, sparat, bett om uppskov…
”Jag har till och med pantsatt guldsmycken”, säger hon.
Svenska skolan ska vara gratis. Det är den inte.
Vi bakar och åker på skolresor som aldrig förr. Möt familjerna som kämpar med avgifterna för skolresor, friluftsdagar, simutflykter och lärarpresenter.

Snyft. Och främst i bild står den redan vuxna dottern, 20 år gammal, och ler och man får veta att hon vill bli en internationell dansstjärna. Kanske hjälper artikeln henne lite på traven. Ett annat barn är också vuxet, 18 år. Två av barnen är minderåriga.

Men den här mamman, som är så fattig, så fattig och gnäller över små avgifter för de två barn hon har som går i skolan, berättar samtidigt (20 oktober 2009) på den blogg hon kunde ”marknadsföra” i artikeln att:

Det är nu drygt en månad kvar tills vi åker till Gambia. Jag längtar så jag nästan inte står ut! Det ska bli så underbart skönt att få komma bort ett tag.

Det framkommer att tre av barnen reser med och att två av barnen var i Gambia också för ett år sedan, hon har lagt ut videosnuttar från den resan. Helt otroligt! Att hon har råd med de här resorna när hon samtidigt gnäller över små kostnader som uppkommer i hennes barns skolor: för utflykter, museibesök och annat som är viktigt för barnen!

Hur väljer Expressen ut vilka de marknadsför som ”fattiga”? Har kanske begreppet ”fattig” fått en ny betydelse? Att ha råd resa till Gambia i en månad med tre barn ingår kanske i ”nyfattigdomen”?

P.S. Det är orimligt att strypa alla aktiviteter i skolan som kostar lite pengar (med betoning på ”lite”) när ändå de flesta som prioriterar sina barn – även ”fattiga” – kan avvara några hundralappar om året till extra aktiviteter. Genom att röka mindre, dricka mindre och kanske avstå från dyra resor, till exempel.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

En migga: ”Vår GD och hans självbild.”

Här följer några reflektioner från en migga. Hur mycket eller ur litet det ligger i reflektionerna vet förstås bara den som texten handlar om; övriga får bilda sig en egen uppfattning med ledning av de faktiska citaten:

Vår GD* och hans självbild

Det är dags att köra självbilden som bekräftad – GD ser sig själv som viktigare än uppdragsgivaren (lagstiftaren och regeringen), eftersom han redan ser sig själv som uppdragsgivare.

1) Svaret på regeringens departementspromemoria ”Åtgärder mot familjeseparation inom migrationsområdet” (Ds 2009:39) innehåller exempelvis följande käcka formulering:

”Migrationsverket ser det här som en viktig förändring för att kunna ha fokus på barnens bästa i vårt arbete. Det här är helt i linje med verkets vision, där vi vill arbeta för öppenhet och för att kunna tillvarata den globala migrationens möjligheter på bästa möjliga sätt.”

Inte illa. Fast jag tror nog att lagstiftaren inte stiftar lagar för att uppfylla vår GD:s visioner.

2) Och när det gällde lämnade synpunkter på ”delbetänkande i Förvarsutredningen – Återvändandedirektivet och svensk rätt” (SOU 2009:60) så tyckte vår GD att

”Migrationsverket anser också att det är prioriterat att alla medlemsstater arbetar för återvändande och inför samma grundläggande rättssäkerhetskrav.”

Inte illa. Fast jag ser det som rätt övermaga att en tjänsteman har synpunkter på hur medlemsstaterna sköter sig tillsammans. Om medlemsstaterna inte sköter införlivandet av exempelvis ett direktiv så är det upp till EU-kommissionen att föra talan mot den medlemsstaten och det inför EG-domstolen.

3) Och när det gällde frågan om försörjningskrav för anhöriginvandrare (betänkandet SOU 2008:114, Försörjningskrav vid anhörig­invandring) så svarade GD med en mening som går att hämta direkt från Socialdemokratins hemsida, att

”Förslaget att låta utländska medborgare (förutom medborgare i EU/EES-land) och statslösa omfattas av försörjningskravet men undanta svenska med­borgare torde vara svårförenligt med de likabehand­lingstankar som bör genom­syra all offentlig verksamhet.”

Så glöm att vår GD har något med statsförvaltning att göra: han ser sig redan som migrationsminister.

* GD = generaldirektör

© Denna blogg.

Tiina Kantola: ”Astronaut landade i irakiska Kurdistan”

Tiina Kantola, som flyttade till Kurdistan i norra Irak i början av året, har återigen skickat en berättelse från sin horisont i Erbil. Men läs först lite mer om Tiina och hennes bakgrund här.

Astronaut landade i irakiska Kurdistan

Han känner förstås Christer Fuglesang, ja, han vet allt om rymdfärder och  byggande av rymdstationer: ”Been there, seen that”. Astronauten Captain William M. Shepherd dök som en raket in i min värld och i Kurdistan söndagen den 11 oktober kl 11.00.

Kurdistan är verkligen kontrasternas region. Ibland tar saker och ting oändlig tid, men när det väl gäller, teamar folk upp på ett sätt som jag inte upplevt i Sverige. Förhandsinformation om VIP-besök här är fortfarande knapphändig, av säkerhetsskäl. Planeringshorisonten är noll. Det är orsaken till att stora insatser sker ad hoc, och det fungerar!

Så var det den här söndagsmorgonen, när Bill Shepherd oförhappandes landade på Erbil International Airport som gäst och partner till Ster Vanguard. Som marknadschef på Ster Group blev jag inkallad för att snabbt göra en maximal PR- och marknadsföringsinsats kring hans veckolånga besök. Somligt hade förberetts, men till första kvällens cocktails med middag och presentation av Bill Shepherd för ett hundratatal gäster, återstod en hel del att göra. Till 18.00 var det ju gott om tid!

På stående fot ringde jag mina mediekontakter här i Kurdistan. Informationen spred sig som en löpeld och inom ett par timmar var reportageteamen på plats. Först ut var det internetbaserade AKNews. Under veckan följde de flesta TV-stationerna Bill Shepherd och gjorde nyhetsinslag och längre intervjuer. Bland dessa Kurdistan TV, KurdSat, Ashtar TV och Iraq TV.

Även den hastigt inbjudna skaran VIP:ar infann sig till söndagskvällens event: Captain Shepherds presentation med efterföljande middag. Min uppgift var att bjuda in alla i Kurdistan närvarande oljebolags kontakter, som glatt hörsammade inbjudan såvida de inte var ute på fältjobb.

Captain Shepherds första besök i Kurdistan handlade dels om att hjälpa KRG, Kurdistan Regional Government, med affärsstrategier för uppbyggnad av bl a infrastruktur i regionen; dels, att besöka skolor och inspirera ungdomar till framtidsvisioner. Ja, vem vet rentav till rymdfärder!

Vid besöket på den internationella skolan Choueifat i Erbil visade han sin 22 min långa film från sina rymdfärder och livet som astronaut. Eleverna satt som tända ljus i den stora hörsalen, klädda i sina skoluniformer. Eleverna på den här skolan kommer från världens alla hörn – Canada, Sverige, Holland, USA, m fl – oftast återflyttade från länder dit deras familjer flydde undan krig i Irak. Jag fick några unga svenska kompisar där!

Den roligaste frågan alla tänkte på men var för blyga att ställa var: ”Hur går man på toaletten i rymden?”. Allt är ju viktlöst.

Den kanske mest livskritiska frågan för en astronaut är, vad man upplever som spännande i livet när man gjort en eller flera rymdfärder. ”Been there, seen that – vad motiverar en efter det? ”Att arbeta med utvecklingen av Kurdistan”,  blev Mr Shepherds svar.

En migga: ”Hur kommer det då att gå med Visionen?”

En migga kommenterar en annan migga och resonerar kring Migrationsverkets GD:s nya Vision:

Jag måste bara hålla med miggan som skrev senast. På Visionsdagen den 30 september (dit en del av oss asylhandläggare hade kallats) bad vår GD oss att blunda i 30 sekunder och tänka hur det skulle bli om ingen fick komma till Sverige. Sedan skulle vi blunda i 30 sekunder till och föreställa oss att alla fick komma.

Jag och en hel del andra utlandsfödda svenska medborgare fick inte ihop detta. Måste vi ha åsikter om invandring? Får vi ha åsikter om invandring? Vi hade inga åsikter, och till min lättnad hörde jag att de flesta svenskfödda också saknade åsikt.

Vi som jobbar på Migrationsverket är inte per definition onda människor som, styrda av våra fördomar, till varje pris vill hindra alla utlänningar från att komma hit. Vi försöker bara tillämpa de lagar och den praxis som finns att tillgå på asylområdet. Visionen är ingen lag och den går inte att tillämpa. Jag kan inte skriva ett beslut med motiveringen att en asylsökande som har ett arbete eller andra egenskaper vilka utgör en möjlighet inom den globala migrationen som Sverige måste ta tillvara, enligt Visionen, kan få asyl, medan andra som saknar dessa egenskaper inte kan få det.

Jag har hört rykten att Migrationsverkets nuvarande GD Dan Eliasson kommer att bli migrationsminister om S vinner valet. Hur kommer det då att gå med Visionen?

Jag tror att Visionen då blir bortsopad direkt. Just därför känns det så dumt och onödigt att åka på Visionsdagar och låtsas heja på Visionen. Vi förväntas ju ändå så småningom lika helhjärtat heja på en ny Vision, eller vad det då kommer att kallas, vilken blir  helt beroende på vem den nye GD:n är.

Verkets vision
2009 beslutade GD om verkets nya vision – Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter. I enlighet med verkets vision ska verket vara en ledande aktör inom EU och internationellt. Det praktiska samarbetet inom EU ska vara en naturlig del av vår vardag – både vad gäller asyl- och migrationsfrågor. Verkets arbete ska också bidra till en ökad medvetenhet om sambandet mellan migration och utveckling. Verket ska i det europeiska och internationella samarbetet ha ett förhållningssätt som stödjer visionen. Den internationella strategin är ett viktigt verktyg för genomförandet av visionen.

© Denna blogg.