• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2009
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

När Migrationsverket bryter mot grundlagen så bör regeringen ingripa

Lennart Eriksson, mannen som sparkades från Migrationsverkerket på grund av sin Israelvänliga blogg, har lämnat in en stämning hos tingsrätten och kräver att få tillbaka sin anställning. Läs även inlägget JO-kritik mot Migrationsverket för agerande i strid med grundlagen.

JO har ju konstaterat att Migrationsverkets agerande mot Lennart Eriksson stred mot grundlagen. Ett sådant agerande från en statlig myndighet kan inte accepteras och om inte Migrationsverket inser det så bör dess huvudman, regeringen, göra det. Lennart Eriksson borde inte alls behöva gå till tingsrätten med allt vad det medför av kostnader och tidsåtgång. Migrationsverket, som ju nu också medger sitt fel (sedan JO påpekat det) borde omedelbart erbjuda Lennart Eriksson att komma tillbaka till den tjänst han sparkades från, eller en likvärdig tjänst. Citat ur skrivelsen till tingsrätten:

JO har vid sin prövning funnit att Lennart Eriksson blev uppsagd från sin anställning som enhetschef pga de åsikter som han gav uttryck för på sin hemsida. JO har därvid funnit att fråga var om ett klart brott mot repressalieförbudet, och riktat allvarlig kritik mot Migra­tions­verket. Lennart Eriksson har alltså bestraffats för att han utnyttjat sin yttrandefrihet. Lennart Eriksson har hela tiden själv haft uppfattningen att han utsatts för en grundlags­stridig repression. Inte förrän genom JO-beslutet har emellertid någon auktoritativ rättslig prövning av den saken skett. Lennart Eriksson har inte tidigare kunnat grunda en talan på en sådan bedömning.

Och så här säger rättschefen vid Migrationsverket, Mikael Ribbenvik, som alltså nu erkänner felet:

Det är mycket olyckligt. Verksamhetschefen borde varit tydligare med vad han menar. Det har skett en olycklig sammanblandning mellan åsikter och ledarskapsfrågor. (Lyssna på inslaget i Västekot här)

Sluta tjafsa och ge Lennart Eriksson tillbaka hans jobb medelbart i stället för att låta cirkusen pågå ytterligare en lång tid i tingsrätten!

Och, som sagt: om Migrationsverket fortsätter på sin grundlagsstridiga väg så bör regeringen ingripa. För regeringen kan väl inte anse att vi ska vara tvungna att acceptera att en av våra myndigheter bryter mot grundlagen?

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

En migga_ ”Och det är ju i en sagovärld som vi asylhandläggare oftast befinner oss…”

En migga skriver apropå inlägget Hur tar de sig hit? Hur och var gömmer de sig i Sverige?

I södra Somalia är livet farligt för alla och i synnerhet för ungdomar, oavsett om de  är minderåriga eller har fyllt 18. Men det innebär inte att man som asylsökande somalier kan ”välja Sverige därför att man här kan få det liv man vill ha”.

Det har också funnits – och finns fortfarande – andra grupper som inte heller vill stanna i det första asyllandet eftersom de tror att de kan få ett bättre liv i Sverige. Irakierna, till exempel, och även eritreanerna. Varför skulle inte en eritrean, som kan få asyl i Italien vilja stanna där? De förklaringar som jag har har hört är den dåliga arbetsmarknaden i Italien, det bristande stödet från de sociala myndigheterna samt att släktingar/kompisar befinner sig i Sverige.

Detsamma gällde väl irakierna, när det begav sig. Sverige hade ju ett rykte som ett generöst asylland för irakierna. Man skulle få bo där man ville, inte på flyktingläger, man skulle få bidrag och ärendet skulle snabbhanteras in en särskild process, AIHIAS – Alternativ initial handläggning av irakiska asylsökande. En jätteapparat byggdes upp i Flen och irakierna skulle få beslut inom två veckor. Med det blev som det blev, dvs ”det bidde bara en tumme” av AIHIAS, om man nu ska citera en saga. Och det är ju i en sagovärld som vi asylhandläggare oftast befinner oss i…

Ja, jag vet inte hur den unge mannen som befann sig i ett flyktingläger i Malta som ju beskrivs som ett  fängelse, lyckades ta sig därifrån. Varifrån fick han pengar till sin fortsatta resa? Hur lyckades han finna en ny smugglare / ledsagare som tog honom hit? Men sådana frågor tas ju inte upp av andra medier än bloggar.

© Denna blogg.

Hur tar de sig hit? Hur och var gömmer de sig i Sverige?

SR logoI Sveriges Radios Ekot berättas den 5 oktober om en15-årig pojke från Somalia som efter att först ha tagit sig till Malta nu finns i Sverige. Enligt den s.k. Dublin-överenskommelsen, som också Sverige har skrivit under, ska asylsökandes asylskäl bedömas i det första landet inom EU som de kommer till. Den här pojken ska därför återsändas till Malta. Men efter nio månader på Malta har pojken nu tagit sig till Sverige och säger att han kommer att ta livet av sig om han skickas tillbaka dit och att här i Sverige finns det liv han vill ha.

Två frågor som aldrig ställs i reportaget – eller något annat reportage om ungdomar som tar sig till Sverige via andra EU-länder – är:

1) Hur tar sig en 15-åring efter nio månader på Malta till Sverige? Praktiskt och ekonomiskt – hur?
2) Var, hur och hos vem gömmer dessa ungdomar sig när de ska återsändas?

Varför ställs aldrig dessa frågor? Det är väl i hög grad också relevanta frågor och svaren kan vara av intresse för allmänheten som ofta bara får veta hälften av historierna när journalister väljer att rapportera ensidigt. Alltså: har de ungdomar som från Grekland, Malta, Frankrike och Italien tar sig till Sverige trots att deras första asylland ju är just de nyss nämnda länderna, kontakter i Sverige? Har de varit på väg till Sverige hela tiden – för att här finns ett bättre liv som de vill ha? Är det de goda möjligheterna att hämta hit resten av familjen som gör att man söker sig just till Sverige?

Som asylsökande har man inte rätt att välja vilket land man ska fly till, asylinvandringen är inte som den invandring där människor väljer vart de vill flytta, ordnar arbete så att de kan försörja sig och ordnar bostad själva innan de flyttar till ett annat land. Asyl eller uppehållstillstånd och rätt till bidrag och bostad får den som, enligt utlänningslagen och med hänsyn tagen till Dublin-överenskommelsen och andra konventioner, har rätt till asyl eller har andra skyddsskäl.

Det kan inte vara Sveriges sak att bryta mot Dublin-överenskommelsen och skapa nya egna regler för asylinvandring vid sidan av den. Vad Sverige däremot kan och bör göra – så gott ett litet land som Sverige kan det – är att försöka få andra EU-länder att förbättra sitt asylförfarande. Sverige ska inte vara det land som man kan komma till och söka asyl när man inte gillar det första landet eller för att man har släkt i Sverige. Då blir det fråga om ren invandring och den typen av fri invandring har Sverige inte. Inte än.

Medierna måste börja rapportera och berätta allsidigt så att allmänheten får korrekta uppgifter och kan bilda sig en uppfattning om det här svåra området. Märkliga utspel, som får oöverblickbara konsekvenser och riskerar att urgröpa utlänningslagen totalt, från riksdagsledamöter som är lika okunniga om lagar och regler som den breda allmänheten (läs under Asyl&Migration) bidrar inte heller till större förståelse, snarare till större förvirring.

Om man inte börjar beskriva asylområdet allsidigt snart, så försvinner den lilla rest av acceptans och respekt för systemet som ännu finns helt, vilket riskerar att drabba dem som söker asyl eller uppehållstillstånd. En alltför ensidig (och därför felaktig) rapportering gynnar inte heller integrationen och stabiliteten i det allt mer segregerade och instabila Sverige.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Föräldrar är sina barns förmyndare tills barnen fyller 18 år

Barn under 18 år – minderåriga – har givetvis ansvar för vad de gör, men i sista hand är föräldrarna ansvariga om deras barn begår brott och förstör annans egendom eftersom de är sina barns förmyndare. Nu, sent omsider, vill regeringen göra föräldrarna mer påtagligt ansvariga för sina barns agerande genom att lagstifta om att de (föräldrarna) ska betala för det som deras barn förstört.

Justitieminister Beatrice Ask säger att regeringen vill sända ut en signal till föräldrar att de måste ta mer ansvar för sina barn. Hon säger, enligt Ekot i Sveriges Radio:

Beatrice AskDu kan inte som mamma säga ”jag hade ingen aning”, utan man förutsätter att föräldrar har lite mer koll på sina barn för man blir då ansvarig om de skulle begå ett brott. Begår barn ett uppenbart brott, ägnar sig åt förstörelse av någonting, så är man ansvarig. Signalen är att man måste ha mer koll på vad barnen ägnar sig åt.

Men så har det ju varit hela tiden, att föräldrar är sina barns förmyndare och därmed ansvariga för vad ungarna gör. Det är ju bara det att man i Sverige inte tagit tag i detta och utkrävt ansvaret från föräldrarna. Det är så typiskt svenskt att tala om ”signaler” och att nu, mycket sent, vakna upp och tycka att föräldrar ”måste ha mer koll på vad barn ägnar sig åt”. I andra länder skulle sådana resonemang vara märkliga eftersom man ser det som självklart att föräldrar (förmyndare) är ansvariga för sina barn, med eller utan signaler, och därmed också skyldiga att ersätta det som deras barn förstör och skadar. I andra länder – utan Sveriges omfattande och ibland livslångt bidragsförsörjda familjer – kan också pengarna drivas in. Vilka pengar för barns förstörelse ska man driva in i Sverige om barnens familjer lever på skattefinansierade bidrag?