Mord? Nej. Dråp? Nej. Vållande till annans död? Nej, absolut inte. Ingenting? Ja. En människa är död. So what!

En 25-årig polisman, vi kan kalla honom Kent Johansson, stoppade ett antal ungdomar som var på väg att sparka in ett butiksfönster. Ungdomarna blev rasande och slängde ner polisen, satte sig på honom, vred upp hans armar på ryggen och bakband honom.

I nästan 30 minuter låg polismannen på mage med ungdomarna tyngande över sig. När en av ungdomarna hämtat det som skulle ha varit flyktbilen, en minibuss, var polisen Kent Johansson lugn och låg helt stilla. Han lades ändå på mage på den stora flyktbilens golv. Detta trots att det är välkänt för de absolut flesta att denna position är farlig för andningen.

”Han verkade helt borta, vi fick inget motstånd så vi bara lastade in honom”, säger en av ungdomarna.

Under färden i minibussen upptäckte en av ungdomarna att polismannen förlorat medvetandet, men ingen vände på honom, ingen lossade hans händer som var bundna bakom hans rygg. Ingen försökte få liv i honom. Han var fortfarande bakbunden när han lyftes in på akuten – medvetslös och utan puls.

Om ungdomarna hade agerat och lossat hans bakbundna händer i minibussen, lagt honom på rygg och försökt få liv i honom, hade den unge polismannens liv kunnat räddas, enligt rättsläkaren.

Men ungdomarna begick inget fel, konstateras i polisens utredning. Alla detaljer har gåtts igenom och det faktum att polismannen Kent Johansson dog efter att ungdomarna hanterat honom enligt beskrivningen ovan kan inte anses som annat än ”proportionerligt”. Det är i samhällets ögon helt i sin ordning att unga människor i godan ro tittar på medan livet långsamt lämnar en ung polisman som de har gjort försvarslös och medvetslös.
 Shit happens, liksom..

Mord? Nej. Dråp? Nej. Vållande till annans död? Nej, absolut inte. Ingenting? Ja. En människa är död. So what!

Läs detta, som ligger till grund för ovanstående berättelse, som är en ”tvärtom-historia” för att man ska inse galenskapen i fallet.

Finlands utrikesminister har gett ut sin tredje bloggbok

Utrikesminister Alexander Stubb (Saml) har inte den blekaste aning om vem som kan ha motarbetat president Martti Ahtisaaris fredspris. Han upplever det inte heller som sin uppgift att ta reda på det: I ett fritt land står det var och en fritt att tycka vad man vill:

Det är en del av den utrikespolitiska debatten. Men naturligtvis vore det trevligt, om det finns en sådan här person, att han eller hon vågar tala öppet om det.

Det sa utrikesminister Stubb i samband med lanseringen av sin senaste bok, Ei herra ministeri (WSOY). Boken innehåller ett urval bland hans över 1500 bloggningar under sitt första år som utrikesminister. Titeln är en ordlek som anspelar på den kända brittiska serien Yes, Minister, men omvänt den här gången: I boken finns läsarnas mothugg mot Stubbs reflektioner.

Det är min tredje bloggbok och jag tror att den här bokformen nu har kommit till vägs ände. Nästa bok blir annorlunda; en mer sammanhållande text som jag skriver från början till slut.

Unto Hämäläinen, erfaren journalist och bloggare även han, konstaterade vid boklanseringen att Stubb kommer att gå till historien som den utrikesminister som bröt den långa traditionen av finska utrikesministrar som hade ett standardsvar oberoende av fråga: ”Inga kommentarer”. I den bemärkelsen är Stubbs bloggande unikt.

Här finns utrikesminister Alexander Stubbs blogg.

Källa: Hbl