• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2009
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

”Vem ska hållas ansvarig om han skulle dö i fångenskap?”

Enligt media (t.ex. Svenska Dagbladet) ska de svenska medborgarna som varit fängslade i Pakistan ha släppts. Den unga kvinnan, Safia Benaoudas mamma, Helena Benaouda, skriver på den hemsida hon skapade förra gången (!) dottern greps och satt fängslad, då i Somalia och Etiopien:

Ja, det är jag som har betalat Fias och sonens biljett hem.

Jaha. Ja, och vem skulle annars ha gjort det? Inte svenska skattebetalare, väl? Vidare skriver Helena Benaouda på sin hemsida, lätt anklagande:

Finns det överhuvudtaget någon enda argument för att hålla en svensk tvååring fängslad? I ett land på randen av ett inbördeskrig?

För några dagar sedan dog fyra personer i en bombattack mot en FN byggnad i närheten av det ställe där Benjamin hålls fången.

Vem ska hållas ansvarig om han skulle dö i fångenskap?

Men Herre Gud, varför skriver hon detta? Hon borde väl ta det direkt med sin dotter och inte med allmänheten. Det var dottern som reste på falska handlingar och med självmordsbälte och strypsnaror i bagaget till Pakistan med tvååringen! Det var dotterns fel och skuld att den tvåårige sonen hamnade i den fruktansvärda belägenheten och det är dottern som skulle ha hållits ansvarig om sonen hade dött i fångenskap. Ingen och inga andra. Det måste väl ändå Helerna Benaouda förstå.

Jag hoppas att socialförvaltningen nu gör en ordentlig undersökning och utredning kring det som har hänt. Att en mor utsätter sitt barn för det som Safia Benaouda utsatt sin son för, är i princip oförlåtligt. Hon har, fullt medvetet, utsatt honom för ytterst stor fara och därmed visat olämplighet som förälder. Eller också är det fästmannen som tvingat henne och sonen att resa. Hur det har gått till får väl nu en social utredning visa. Den får också visa hur det ska bli i framtiden, om ett barn kan anförtros sådana ansvarslösa föräldrar eller om det ska omhändertas för att garantera att det inte hamnar i liknande situationer igen. Själv är jag inte alls en förespråkare för att barn tas från sina föräldrar (om det inte  är absolut nödvändigt), och jag hoppas att man ska hitta en lösning där barnet ska kunna vara kvar hos åtminstone sin mamma, men med stöd och kontroll från samhällets sida.

Helena Benaoudas oro som mormor kan vi alla sympatisera med och vi kan alla känna med henne. Likaså med den lille oskyldige pojken. Men Helena Benaouda, in sin roll som mor, kanske inte heller lyckades riktigt med fostran av sin dotter, den lille pojkens unga mor. Dottern som redan vid bara vid 17 års ålder var gravid och reste till länder dit alla utomstående avråds från att resa: Somalia och Etiopien. Och fängslades där under ett antal månader. Tvingade fästmannen henne att resa dit (också), om han nu tvingade henne till Pakistan?  Fanns det inget sätt för Safia Benaouda att åtminstone se till att sonen lämnades i Sverige i säkerhet? Många frågor, mycket att utreda. Och måtte den lille pojken få det bra i framtiden.

En migga: ”De här historierna blir allt vanligare.”

Här skriver samma migga som skrivit inlägget Autentisk asylutredning i oktober 2009 vidare:

Historien om den asylsökande som i åratal hävdat att han saknar id-handlingar och att han kommer att dödas om han återvänder till sitt hemland och som sedan plötsligt sig och lämnar in passet (ofta från ett annat land än det påstådda hemlandet och utfärdat för en person med en annan identitet vad den sökande uppgett) blir allt vanligare.

Det är ju positivt i och för sig att Sverige är öppet för arbetskraftsinvandring, men det negativa är att den som vill jobba här går omvägen via falska asylansökningar. Det kostar ju en hel del med tanke på biträdesarvoden, LMA -bidrag (dagersättningar) och – inte minst – de totalt bortkastade arbetstimmarna  för personalen på Migrationsverkets asylprövningsenheter, som ju också kostar pengar.

Men nu är det ju så att även en asylsökande som i åratal ljugit för svenska myndigheterna, hållit sig undan, arbetat svart etc och på alla sätt struntat i vårt asylsystem och utlänningslagen, på nolltid får uppehållstillstånd om han plockar fram sitt pass och har ett fast jobb med minimilön. Fast först måste han ansöka om asyl på nytt.

© Denna blogg.