Den cancersjuka palestinska kvinnan från Gaza fick uppehållstillstånd idag!

Läs först: Söndag med palestinier från Gaza (25 juli 2009), Sex timmar i en annan värld (26 juli 2009) och Och hur var det med arbetslinjen? (27 juli 2009).

Ett stycke ur mitt inlägg från den 26 juli, Sex timmar i en annan värld:

Två av dem vi träffade hade drabbats extra hårt. Kvinnan, vi kan kalla henne Rania, är 37 år gammal, maken, som vi kan kalla  Hassan, är 42. De har åtta barn. Rania blev sjuk i bröstcancer och ingen vård fanns att få i Gaza. Deras flykthistoria liknar många andras och när de kom till Sverige berättade de inte genast att Rania är svårt sjuk i cancer. I beslutet om utvisning från Migrationsverket (12 maj 2009) där Rania och Hassan liksom alla palestinier från Gaza beviljas tillfälligt uppehållstillstånd till den 1 november 2009, talas en hel del om att Rania inte genast berättade att hon hade cancer ( det anses negativt)

Jag är glad idag! Rania och Hassan (som egentligen heter något helt annat), fick idag permanent uppehållstillstånd. Beskedet från Migrationsverket var muntligt och ännu har jag inte läst hur beslutet är formulerat. Men jag är tämligen säker på att verket har beaktat att Rania inte kan få vård för sin dödliga sjukdom i Gaza. Cancer i sig är givetvis inget skäl till uppehållstillstånd – inga sjukdomar är det om det finns minsta skugga av chans till vård i hemlandet, hur dålig den än är. Men när det överhuvudtaget inte finns någon vård att få i hemlandet för den sjukdom man har, som cancer vilken inte kan behandlas i Gaza, då ger lagen utrymme för beviljande av uppehållstillstånd. Och idag fick Rania veta att hon får stanna och vårdas här.

Be my guest # 85: Birgitta Elfström, jurist

Gästbloggning från Birgitta Elfström, jurist med intresse för Mellanöstern och mänskliga rättigheter samt medlem i Internationella juristkommissionen. Hon har tidigare arbetat i 18 år på Migrationsverket, bland annat som beslutsfattare, och lät sig aldrig stoppas av låga tak eller rädsla för repressalier utan uttalade sig även då högt och tydligt när hon upptäckte felaktigheter. Birgitta Elfström är också en flitig debattör i olika tidningar .

På Migrationsverkets hemsida står att läsa

”Nyheter. Migrationsverket vill motverka att familjer splittras.

Migrationsverket skyller ofta på att lagen inte tillåter verket att bevilja uppehållstillstånd på anknytning då personen befinner sig i Sverige. Generaldirektören Dan Eliasson far med osanning när han säger att verket vill motverka familjesplittring. Migrationsverket verkar istället för att familjer splittras.

Jag är ombud för en statslös palestinier som tillhör den oregistrerade gruppen statslösa i Libanon, men han kommer ursprungligen från Västbanken dit han inte kan återvända. Det är snart fyra år sedan mannens beslut om utvisning till Libanon vann laga kraft.

Det är ett omänskligt lidande som mannen utsätts för medan Migrationsverket fortsätter att försöka förmå Libanon att ta tillbaka denna oregistrerade person. Och om han mot förmodan skulle beviljas inresa i Libanon finns det ingen som kan garantera att han får ett pass för att kunna lämna landet gen. Han riskerar istället att bli separerad från sina två barn och sin fru under lång tid vilket inte står i överensstämmelse med ”barnets bästa”.

Det är en skam att Migrationsverket behandlar en statslös person på detta sätt. Migrationsverket skulle mycket väl inom lagens ramar kunna bevilja uppehållstillstånd på anknytning och då väga in både ”barnets bästa” och ”synnerligen ömmande omständigheter”.

Jag lämnade in en ny ansökan för mannen i december 2008 och hänvisade bl.a. till ”barnens bästa” och att det i detta fall måste bedömas finnas verkställighetshinder till Libanon. Mannen har väntat i över tre och ett halvt år på att få komma till Libanon för att lämna in en ansökan på anknytning till fru och barn i Sverige. Själv kan han inte påverka myndigheterna i Libanon för han har inga rättigheter som oregistrerad och inga identitetshandlingar från Libanon endast från Västbanken.

Gruppen oregistrerade i Libanon är mycket utsatt, men Migrationsverket bryr sig inte. Idag upplyste handläggaren i Malmö mig om att de inte har tillräckligt med underlag för att kunna fatta beslut i den nya ansökan. De väntar på svar från svenska ambassaden i Damaskus som i sin tur väntar på svar från libanesiska inrikesministeriet som har svarat mannens hustru att de inte fått någon förfrågan från Sverige. Varför skulle Libanon ta emot en oregistrerad person som varit utanför landet i snart fyra år? Skulle vi göra det i Sverige?

Det här är ett rättsvidrigt handlande av Migrationsverket. Generaldirektören är tyst, rättschefen är tyst men det är inte jag. Mannen är snart totalt nerbruten av den här processen.

Om Expressens ”fattiga”

Den 21 oktober fanns en artikel i Expressen – ”Mamma tvingas panta smycken”. Där beklagade sig en fyrbarnsmamma över hur fattig hon är och hur hennes barn får försaka så mycket. Här ett litet utdrag ur artikeln:

Hon har slagit knut på sig själv för att kunna betala friluftsdagar och museibesök.  Lånat, sparat, bett om uppskov…
”Jag har till och med pantsatt guldsmycken”, säger hon.
Svenska skolan ska vara gratis. Det är den inte.
Vi bakar och åker på skolresor som aldrig förr. Möt familjerna som kämpar med avgifterna för skolresor, friluftsdagar, simutflykter och lärarpresenter.

Snyft. Och främst i bild står den redan vuxna dottern, 20 år gammal, och ler och man får veta att hon vill bli en internationell dansstjärna. Kanske hjälper artikeln henne lite på traven. Ett annat barn är också vuxet, 18 år. Två av barnen är minderåriga.

Men den här mamman, som är så fattig, så fattig och gnäller över små avgifter för de två barn hon har som går i skolan, berättar samtidigt (20 oktober 2009) på den blogg hon kunde ”marknadsföra” i artikeln att:

Det är nu drygt en månad kvar tills vi åker till Gambia. Jag längtar så jag nästan inte står ut! Det ska bli så underbart skönt att få komma bort ett tag.

Det framkommer att tre av barnen reser med och att två av barnen var i Gambia också för ett år sedan, hon har lagt ut videosnuttar från den resan. Helt otroligt! Att hon har råd med de här resorna när hon samtidigt gnäller över små kostnader som uppkommer i hennes barns skolor: för utflykter, museibesök och annat som är viktigt för barnen!

Hur väljer Expressen ut vilka de marknadsför som ”fattiga”? Har kanske begreppet ”fattig” fått en ny betydelse? Att ha råd resa till Gambia i en månad med tre barn ingår kanske i ”nyfattigdomen”?

P.S. Det är orimligt att strypa alla aktiviteter i skolan som kostar lite pengar (med betoning på ”lite”) när ändå de flesta som prioriterar sina barn – även ”fattiga” – kan avvara några hundralappar om året till extra aktiviteter. Genom att röka mindre, dricka mindre och kanske avstå från dyra resor, till exempel.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.