En migga: ”Hans hemlandshustru kysser barnen farväl och skickar dem till ett främmande land eftersom ”det är bäst för dem”.

En migga skriver:

Jag hörde på Ekot i Sveriges Radio om justitiedepartementets förslag apropå GD:s käpphäst att inga barn och föräldrar ska splittras, alltså att en asylsökande som har barn eller är gravid med någon som har PUT eller medborgarskap i Sverige inte ska behöva åka till hemlandet för att ansöka om uppehållstillstånd på anknytning. Oavsett om den sökande har styrkt sin identitet eller är helt okänd, oavsett hur länge den sökande vistats här illegalt och jobbat på för att få ett barn med någon.

Om journalisterna på SR inte (vilket inte kan uteslutas) rörde ihop alla begrepp, så innehöll departementets förslag inget nytt för oss på Migrationsverket. Vi tillämpar redan detta: Om en asylsökande har fått barn med en svensk medborgare och om barnet blir svensk medborgare, så ska den sökande beviljas PUT (permanent uppehållstillstånd). Han eller hon behöver ej heller åka till hemlandet för att ansöka om vi vet vem han eller hon är, det vill säga om identiteten är styrkt med pass, och om han eller hon inte har medsökande barn från hemlandet där vårdnadsfrågan är oreglerad. Annat gäller för asylsökande som skaffar barn med personer som inte är svenska medborgare utan bara har PUT. Ett barn som beviljats PUT har inte ovillkorlig rätt att vistas i Sverige i all framtid. PUT kan återkallas, medborgarskap kan inte återkallas.

Och vad då att även gravida sökande måste få PUT (GD:s förslag)? Räcker det att vara gravid en månad och måste man på något sätt bevisa vem man är gravid med? Hur går det till? Tänk om det hela var falskt alarm eller att man fick missfall eller att pappan var någon annan än den svenske medborgaren? Eller om graviditetstestet var falskt (t.ex. om någon annan som faktiskt var gravid gjorde testet)?

En ung, gift flerbarnsfar från något land reser till Sverige. Han söker kanske asyl, kanske inte. Efter ett antal år träffar han en svensk kvinna. Då har han redan förstått att det bästa sättet att få PUT är att skaffa barn med en svensk kvinna. Vilket han gör.

Barnkonventionen bryr sig uppenbarligen inte om att den här unge mannens barn i hemlandet fått vänta bra länge på att pappa kommer hem från sitt asyläventyr eller vad han nu kan ha ägnat sig åt här i Sverige. Och sedan måste hans hustru och barn i hemlandet vänta ännu längre för att själva få komma till Sverige. Vi accepterar alltså – eller tillåter barnkonventionen det? – en familjesplittring av det slaget att barnen kan hämtas hit från mannens hemland (mannen som alltså skaffade sig PUT genom att skaffa barn med en svenska), men deras mamma får inte följa med. Det är just så barnkonventionen tillämpas i Sverige. Den sökande skriver på att han har vårdnaden av sina X antal barn. Hans hemlandshustru kysser barnen farväl och skickar dem till ett främmande land eftersom det är bäst för dem. Barnen kommer hit. Efter ett tag skiljer sig den sökande från sin svenska hustru/sambo. Han ”försonas” med sin hemlandshustru ganska snabbt, de finner varandra och kärleken på nytt. Hemlandshustrun kommer till Sverige. Planen är fullbordad.

Men någonstans i Sverige finns då ett barn (många barn…) som inte träffar sin pappa därför att pappan har en nygammal familj och vill inte träffa ”det svenska barnet” längre. Det svenska barnet, som barnkonventionen värnade så mycket om men som enbart var ett medel för mannen för att få PUT, förstår ingenting.

Du anar inte hur många sådana fall jag har träffat på.

Kommentar: Asylområdet är inte svart eller vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt. Och många hitkomna skrattar åt ”de dumma svenskarna”. Ska man skratta eller ska man gråta? Trovärdigheten, rättssäkerheten, upprätthållandet av asylrätten – vad har det blivit av allt det?

Jag är bedrövad över att de ansvariga inte klarar att agera så att man kan ha tilltro till asylprocessen. Och till att de som beviljas PUT är de som ska beviljas PUT. Och bedrövad över att de s.k. gammelmedierna inte förmår rapportera mer allsidigt och tydligt tala om att människor som inte ska vara här ska avvisas medan de som har rätt att få skydd i Sverige snabbt ska få lära sig svenska ordentligt och ges betydligt bättre förutsättningar att klara sig här än idag. Det borde vid det här laget också inom media finnas kompetens på asylområdet; det området där den allra största och dyraste omvälvningen av landet sker.

Myndighetens och medias agerande skapar misstro gentemot de asylsökande, beklagligtvis också gentemot dem som verkligen, på riktigt är de som de säger sig vara, är från det land de säger sig vara ifrån och är i behov av skydd. För hur ska man veta skillnaden mellan ”svart” och ”vitt” när MIG inte har en rak linje och miggorna på ”Blunda och Bevilja” (miggornas benämning på avdelningen Besök och Bosättning) ska räkna pinnar och hellre bevilja PUT snabbt än kontrollera asylhistorierna ordentligt, göra DNA-tester i tillämpliga fall och kräva att de asylsökandes identiteter är styrkta ?

© Denna blogg.

En migga: ”GD borde sitta med på någon asylutredning för att förstå vad det hela handlar om”

Eftersom det som miggorna skriver är viktigt och relevant för allmänheten som sällan får den typen av information som de ger, lägger jag ut en del av det de skriver. En hel del kan jag inte publicera eftersom det kanske skulle kunna gå att identifiera dem. Samtliga är rädda att mista sina jobb och säger att det är mycket lågt i tak på Migrationsverket.

Jag har bara träffat Migrationsverkets nuvarande GD* två gånger och jag läser inte hans spalt på Verksnätet. Jag har inte tid för sådan nöjesläsning eftersom jag förväntas producera beslut hela tiden.

Jag har förstått att GD är en retoriker. Det upptäckte jag på Visionsdagen där han bland  annat berättade att han har läst Gellert Tamas bok De apatiska, och att han tycker att det är en bra bok och en skakande berättelse. Han talade om tårt- och champagnefesterna osv hos verket  som var på tapeten då, innan han själv var GD. Men då hade vi ju inte heller Visionen…

Han reflekterade däremot inte alls över hos vilken myndighet han själv arbetade när de två egyptierna under omänskliga förhållanden utvisades från Sverige. Nu påstår jag inte att han på något sätt var inblandad i egyptiernas utvisning (det vet jag inte tillräckligt om), lika lite som vi som lyssnade på honom på Visionsdagen hade varit inblandade i det som hände de apatiska barnen. Inte ens vi som var aktiva inom de två partierna som pekas ut i Gellert Tamas bok.

Enligt Visionen ska vi som jobbar på verket ha ändamålsenliga lokaler, fortbildning och stöd från ledningen. Vi ska vara stolta över att vi jobbar på verket och vi ska uppskattas för det vi gör.

Men vi har ingen fortbildning och obefintligt stöd från ledningen. Lokalerna rasar samman på vissa håll, och vi förväntas enbart producera beslut. Vi ska helst bevilja PUT** eftersom det går snabbare och vår GD har lovat att han aldrig kommer att bli upprörd om han ser ett PUT-beslut som är fattat på felaktiga grunder. Däremot blir han upprörd när han ser kantiga formuleringar i ett avslagsbeslut och inser att vi inte ”vänt på varje sten” för att personen i fråga skulle få asyl eller annat tillstånd.

Men det är inte vår uppgift enligt lagen, att hitta på nya asylskäl eller andra skäl till de sökande. Vi har att bedöma den sökandes berättelse, tillsammans med den bevisning som lämnats in.

GD borde sitta med på någon asylutredning för att förstå vad det hela handlar om.

*GD = generaldirektör
**PUT = permanent uppehållstillstånd
© Denna blogg.