En migga: ”Den sedan flera år ”försvunna” familjen återträffas strax efter att personen i Sverige fått sitt barn och därefter ett PUT på anknytning till barnet”

En annan beslutsfattande migga kommenterar texten Hans hemlandshustru kysser barnen farväl och skickar dem till ett främmande land eftersom ”det är bäst för dem” (27 oktober):

Jag läste just texten om asylsökande som får barn med svenska medborgare eller personer med PUT (permanent uppehållstillstånd). Jag sitter själv med såna ärenden och har skrivit beslut i ett flertal.

För oss i Sverige är detta agerande otänkbart, för oss är barn ett mål, för dessa människor ett medel. Jag säger inte att alla asylsökande som skaffar barn gör det med en baktanke, men i de fall man senare önskar återförenas med sin familj, som befinner sig i hemlandet, så är det ganska uppenbart.

Märkligt nog så har alla de fallen det gemensamt, att den sedan flera år ”försvunna” familjen påträffas strax efter att personen i Sverige fått sitt barn och därefter ett PUT på anknytning till barnet. Det ”svenska” barnet ingår givetvis inte i den ”nygamla” gemenskapen, utan får växa upp med en ensamstående mor. (Det är ytterst sällan kvinnor som agerar på detta vis, jag har aldrig stött på något uppenbart fall.)

Är detta i linje med GDs (generaldrektörens) Vision*? Vi ska nämligen alltid bevilja tillstånd i sådana här fall. det är fruktansvärt cyniskt och upprörande. Jag kan faktiskt inte låta bli att samtidigt undra hur kvinnorna som skaffar barn med asylsökande tänker, varför har de så bråttom? Borde man inte känna personen man skaffar barn med lite bättre, särskilt under dessa omständigheterna? De som kommer i kläm är ju barnen, hur ska de må när det senare i livet kommer fram varför de blev till? Den frågan får vi nog tyvärr svar på om några år, när de här barnen vuxit upp.

*Visionen i korthet= ”Ett Sverige som med öppenhet tar tillvara den globala migrationens möjligheter”. Här kan man läsa hela dokumentet Migrationsverkets internationella strategi 2009/2010.

Kommentar: Tjusiga, mångordiga dokument går bra att skriva. Men att hantera den svåra migrationen som är verkets grunduppgift och dess skyldighet gentemot svenska folket och de verkligt skyddsbehövande, det går inte.

© Denna blogg.

Könsbytande kyrkoherde tillbaka på jobbet

Imatras kyrkoherde, som genomgår ett könsbyte, återgick till arbetet vid söndagens mässa i Tainionkoski kyrka så var det en mediehändelse av stora mått.

150 församlingsbor närvarade vid gudstjänsten och ett tiotal representanter för medierna fick från bakre bänkraden följa med Marja-Sisko Aaltos första framträdande som kvinna, efter ett års tjänstledighet. Hon assisterade vid gudstjänsten.

Marja-Sisko Aalto – eller Olli Aalto som han hette då – meddelade för ett år sedan att han ämnar genomgå ett könsbyte från man till kvinna. Det har skakat om känslorna hos Imatraborna hela året. Många har motsatt sig att Aalto får återkomma till sitt arbete, bland annat fler personer i kyrkofullmäktige.

Jag hoppas, att med tiden, så märker de att jorden faktiskt inte rämnade under kyrkan.

Det sa Aalto i Imatra före gudstjänsten. Församlingen gav inga uttalanden. Själv önskar jag Marja.Sosko Aalto lycka till och hoppas att hon får rätt i sitt uttalaned.

Källa: Helsingin Sanomat.