En migga: ”Apropå ensamkommande ungdomar – ännu en gång.”

Och vår GD ”glömde visst” att nämna att dessa ”barn” i mer än 90 % av fallen själva blir anknytningspersoner när föräldrarna och alla andra som var ”döda” eller ”försvunna”, dyker upp så snart deras son (oftast) eller dotter har fått PUT

Bland annat så skrev en migga den 19 augusti i år om olika aspekter av fenomenet hitkommande, asylsökande ensamma ungdomar m.m. Från inlägget länkas till andra inlägg som – tycker jag – inte bara kan viftas bort utan också bör vägas in i diskussionerna. Trots att allt som skrivs och sägs knappast är godkänt av dem som har ”problemformuleringsprivilegiet”. För Sverige är väl en demokrati med yttrande- och åsiktsfrihet? Eller?

Det mesta har flera sidor. Det är inte svart eller vitt utan svart och vitt. Samtidigt.

© Denna blogg.

En migga: ”Jag känner mig som Don Quijote och Sisyfos”

En migga skriver om sitt dagliga värv:

Jag känner mig,  allt oftare, som en Don Quijote i kamp mot övermäktiga väderkvarnar. Ofta känner jag mig även som Sisyfos i berättelsen från antiken.

Vårt arbete på asylområdet känns mer och mer meningslöst i och med Visionen. Det finns knappast någon poäng med att utreda asylskälen när till och med den mest oseriösa sökande är fullt införstådd med att han kommer att få tillstånd, om inte i asylprocessen så i alla fall på grund av anknytning till barn som han han skaffat under tiden som asylsökande eller på grund av arbete som hans släkting erbjudit honom i familjens pizzeria.

© Denna blogg.