En migga: ”Jag jobbar inte ens med barnärenden. Men nästa år är detta det enda vi sysslar med. ”

En migga med god insyn och gedigen erfarenhet skriver igen. Och som vanligt kommer förmodligen ingen ansvarig att bry sig, vare sig i regeringen, riksdagen eller media. Allra minst just nu när alla är hysteriskt upptagna med att skriva spaltmil och uttala sig i radio och tv om Vellinge som inte vill ha ett boende för 30 ensamkommande unga män som ska slussas ut i andra kommuner. Så till den grad hysteriskt är läget, att riksdagsledamöter och t.o.m. migrationsministern talar om en lagändring!

Det är ingen rim och reson i utspelen och den uppjagade stämningen. Att ständigt gå in och ändra i lagar är oansvarigt och populistiskt, det ger ingen trovärdighet och kontinuitet vilket en regering och en riksdag ska tillhandahålla.

Men här följer i alla fall miggans text, som kommer att drunkna i de hysteriska Vellinge-utfallen:

Jag jobbar inte ens med barnärenden. Men nästa år är detta det enda vi sysslar med.

Min egen prognos – om vi hinner avgöra allt vi har i skåpet som börjar närmar sig tidsgränserna – är nu att jag själv under detta år kommer att ha satt mitt namn under cirka 30 beslut som alla ser ut på samma sätt:

Ett barn kommer till Sverige och säger att det står ensamt i livet.

Mellan 1 vecka och 3 månader efter att det ”helt ensamma” barnet fått PUT (permanent uppehållstillstånd) så är det en drös anhöriga som flaggar upp sig och menar att de måste bo med det barnet – i Sverige. Och barnhandläggarna ska, enligt GD Dan Eliassons snabbhetsorder, i princip inte ställa några frågor alls, så det går fort också. Barnhanteringen på verket kan bara liknas vid ett löpande band.

Det snart absolut enklaste sättet att till en billig smugglingspenning (för det är inte gratis att ta sig till Sverige) få uppehållstillstånd för en hel familj kommer garanterat att nästa år se ut så här:

Skicka hit en person som är (eller påstår sig vara) under 18 år som säger att han står ensam i livet. En tid efter PUT: anmäl er och säg att ni nu, som av en händelse, fått fatt på varandra igen. Ärendet blir snabbt handlagt i båda leden, för alla följer dogmen att ”don´t ask, don`t tell”.

© Denna blogg.

En migga om Migrationsöverdomstolens domar gällande väpnad konflikt i Mogadishu

Läs först ”Den enda bevisningen som de påstådda föräldrarna behöver ge är att de säger: Hej, jag heter Ali och det här är mitt barn Hussein” (6.10 2009), ”Angående inlägget om att Besök och bosättning inte får göra DNA- analyser” (14.10 2009), ”Samtalen från socialförvaltningarna om att nu har de fått ta hand om ett barn till som inte är en familjs eget kommer bara att öka” (15.10 2009).

En migga skriver nedanstående apropå de domar (läs här, här och här) som nyligen kom i Migrationsöverdomstolen gällande huruvida man ska anse att det råder ”väpnad konflikt” i Mogadishu, Somalia. Och Migrationsöverdomstolen gjorde en nytolkning av begreppet och beslutade att det föreligger en väpnad konflikt i enlighet med den nya definitionen.

Vad det blir efter kammarrättsdomen om Somalia, det bestämmer verkets ledning. Om vi som jobbar med asyl får tid att utreda dessa ärenden, om det finns råd att göra språkanalyser, om besök och bosättning får ta DNA-tester etc. Eller om vi ska inleda någon slags snabbprocess där alla som påstår sig komma från Mogadishu får asyl omgående och deras påstådda barn får tillstånd därefter.

De som kommer från Mogadishu ska få PUT (permanent uppehållstillstånd), liksom deras barn, hur många de än är. Det är rättvist och lättbegripligt. Men de som kommer från Kenya, Tanzania, Uganda, Djibouti, Jemen, Etiopien, Egypten etc och som låtsas vara somalier kommer säkert också att passera eftersom vi nu har  Visionen som vår ledstjärna vilket innebär att vi inte ska ifrågasätta någonting utan bara vara ”kundvänliga” och serviceinriktade. Frågan är varför vi överhuvudtaget ska ha några utredningar. Ge oss PUT-stämplar bara så fixar vi det på nolltid.

© Denna blogg.