”Skillnaden mot Sverige är avgrundsdjup!”

Lars Odrup, rikssvensk som flyttat till Finland, skriver nedan med anledning av Kristinas text Jag är verkligen aprädd för att bli sjuk i det här landet! det är ju ingen som tar ansvar här utan man får klara sig hur bäst man kan – eller dö på gatan:

Angående vaccineringen mot svininfluensa, så fick jag komma till Pälkäne vårdcentral samma dag som jag ringde och frågade om saken. På VC fick jag vänta i två minuter och sedan fick jag sprutan gratis och sedan hej då!

Förra veckan fick jag tandvärk och ringde samma VC som ordnade tid åt mig samma dag i Kangasala. Lite borrning och lagning kostade 18 Euro!

Nu får man lätt intrycket att jag är en storkonsument av sjukvård; så är det inte. Men de få gånger jag behövt utnyttja sjukvården i Finland har det varit både snabbt, effektivt och billigt. Skillnaden mot Sverige är avgrundsdjup!

Med vänlig hälsning
Lars Odrup
Pälkäne, Finland

Något om kostnader också

Man har ju inte riktigt fått tala om kostnader inom asylhanteringen. Men när nu ensamkommande, asylsökande ungdomar är på tapeten (och antalet ökar kolossalt) så måste väl ändå fakta börja diskuteras utan att rasist- och främlingsfientlighetsargumenten haglar. Och på en fråga från allmänheten – ”Hur mycket kostar ett flyktingbarn under asylprocessen?”- svarar Migrationsverket (man kan gissa att det är ensamkommande unga som menas):

Kommunen får ersättning per överenskommen plats och det handlar om 1900 kronor per barn och dygn. Pengarna ska täcka personal, kost, logi och omvårdnad.

En enkel uträkning ger vid handen att för verksamheten för de 30 ungdomarna på vandrarhemmet i Vellinge får kommunen en ersättning på 57.000 kronor per dygn, 1.710.000 kronor per månad, 20.520.000 per år. Då är alltså inte kostnaderna för offentliga biträden, skola och gode män m.m. inräknade.

Enligt Migrationsverkets månadsrapport fanns per den 31 oktober 2009 1.479 ensamkommande barn och unga inskrivna på olika boenden. Om man då gör en beräkning av kostnaderna per dag, per månad och per år för detta antal (som enligt Migrationsverket ökar), blir beloppen följande:

1.479 asylsökande ungdomar = 2.810.100 kr/dygn
1.479 asylsökande ungdomar = 84.303.000 kr/månad
1.479 asylsökande ungdomar = 1.011.636.00 kr/år, alltså en miljard 11 miljoner 636.000 kronor eller 1.011 miljoner 636.000 kronor.

Plus kostnader för skola, offentliga biträden, gode män m.m.

Som jämförelse (givetvis endast kostnadsmässigt) kan nämnas att  kostnaderna på för intagna på fängelser i genomsnitt är cirka 2 000 kronor per dygn och på häkte cirka 2 300 kronor per dygn. Frivården kostar cirka 200 kronor per dygn. Hela kriminalvården kostar ca 6,5 miljarder kronor per år.

Någonstans är det något som är fel. Att en ungdom ska kosta skattebetalarna 1.900 kr/dygn, 57.000 kr/månaden är helt otroligt. Varför kostar det så mycket? Vilka andra ungdomar kostar sådana enorma summor? Var är rimmen och resonen – en ensamkommande asylsökande som har fyllt 18 år kostar betydligt mindre: förutom de ca 2.200 kronor som han får i dagersättning per månad, står Migrationsverket (staten) för hyra av del i lägenhet, kanske 2.000 kronor i månaden. Alltså drygt 50.000 kronor mindre per månad än de unga ensamkommande asylsökande.

Det är viktigt att behandla asylansökningarna för de unga på så kort tid som möjligt. Främst för att de inte ska hinna rota sig här och för att de snabbt ska lämna landet om beslutet blir negativt, och för att de snabbt ska komma ut i samhället om och få struktur i sina liv om det blir positivt. Men också, givetvis, för att kostnaderna för skattebetalarna är så skyhöga för varje dag som en ung asylsökande inte har fått sitt beslut.

Lär av Danderyds kommun, som är den enda kommunen i hela landet som har placerat ut ensamkommande unga asylsökande i familjer och därmed både förbättrat levnadsvillkoren för dessa unga rejält, men också kostar bara en bråkdel av vad institutionsboendena kostar! I artikeln i Svenska Dagbladet kan man läsa:

För Migrationsverket som betalar är familjehemsplaceringar betydligt billigare; cirka 12000 kronor per barn och månad plus 5000 kronor i omkostnader jämfört med drygt 50000 kronor per barn och månad i gruppboenden.

Till slut: asyleriets alla aspekter ska diskuteras öppet. Allt annat är ovärdigt ett demokratiskt land som berömmer sig av att vara extremt öppet, offentligt och transparent! Allsidighet istället för ensidighet ska eftersträvas i rapporteringen och debatten! Man ska bara hela tiden komma ihåg att ingenting är svart eller vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

”Jag är verkligen aprädd för att bli sjuk i det här landet! Det är ju ingen som tar ansvar här utan man får klara sig hur bäst man kan – eller dö på gatan.”

Kristina från Finland, som bor i Stockholm, berättar om en dag i jakt på svininfluensavaccin i Stockholm:

Idag gick jag med min dotter för att försöka bli vaccinerade mot svininfluensa. Vårdguiden skall vara informationscentral. Ringer man till deras kundtjänst säger de att man skall titta på Vårdguiden på nätet för att se var det finns vaccin och sedan gå dit och bli vaccinerad. På tv säger en snäll farbror i en intervju att ”javisst, gå till er närmaste vårdcentral och ta vaccin nu. Ni ser på Vårdguiden var det finns”. Så vi trodde på det.

Jag hade kollat på Vårdguiden att PR Vård på Fridhemsplan som öppnade kl 08.00. Ännu kl 08.15 var deras status ”vaccin finns”, så vi åkte dit. Bara för att upptäcka att det fanns en massa människor där, och en lapp på dörren som meddelade att ”vaccin inte finns”. Så jag hittade nästa vaccineringsställe i min telefon. Familjeläkarna i City angav att de har vaccin. Men när vi gick in och bad att få vaccinet så sa de att ”ja, vaccin finns i små mängder men det ger det bara åt våra egna patienter, andra måste gå annanstans”! Därefter gick vi till Svea Vaccin på Sveavägen och hamnade i en kö med säkert 200 andra människor innan de öppnade kl 10.00 … bara för att få höra att ”nej, vi har inte vaccin”. Trots att deras hemsida fortfarande nu anger att de har det!

Vad i helvete är det för nytta att ha information på internet om man inte uppdaterar den? Man kan ändra statusen från ”vaccin finns” till ”vaccin finns inte” den minut som man inte har vaccin att erbjuda, istället för att folk ska köra runt i stan och stå i köer bara för att få reda på att informationen inte stämmer. Det känns som i gamla Sovjet där man fick ställa sig i matkön utan att veta om det fanns mat eller inte när man kom fram och fick sedan, tre timmar senare, fick reda på att maten är slut. KATASTROFALT DÅLIGT SKÖTT.

Hos Svea Vaccin sa de att det inte är de som uppdaterar statussidan utan Landstinget och att Landstinget inte frågar Svea Vaccin om vaccin finns eller inte, hon vet inte alls vem som uppdaterar informationen och var det sker; det är någon på Landstinget som inte alls har kontakt med dem!!!!! Så hur skulle informationen ens kunna stämma, jag blev RÄDD! Och hon sa att de inte alls vet när de har vaccin och när de inte har det, det informeras inte utan det bara dyker upp ibland utan förvarning och råkar man vara där då så kan man få det. Men  de klarar inte att ha något bra informationssystem.

Jag är verkligen aprädd  för att bli sjuk i det här landet! Det är ju ingen som tar ansvar här utan man får klara sig bäst man kan – eller dö på gatan. Alla som har bott här forever och har kontakter har diskret tagit sprutan hos sin husläkare eller privatläkare långt innan proletärgrupperna utan kontakter får den. Vårdguidens spansktalande sköterska är som en programmerad robot som just nu tycks säga till alla att ”vi tar in riskgrupperna och barnen, allmänheten får sprutorna i december” och när jag frågade att ”okej, om jag hör till en riskgrupp och har barn var finns det vaccin då” – så fick jag luren i örat!!! (Samma officiella linje gällde inte på fredagen, då fick man gå till sin vårdcentral men nu är linjen den här igen….taktiken har bytts once again….)

I Finland har alla svininfluensafall som sedan har dött tagits på allvar från början, de har fått vård och medicin och dör man ändå…..tough luck, shit happens. Men i Sverige har de sjuka ju fått springa runt på olika vårdcentraler och sjukhus och alla har skickats hem med Alvedon och ingen har tagit dem på allvar eller orkat kolla. Sedan när de dör av utmattning hemma säger man att ”oj, vi kunde inte veta och ingen är ansvarig för det här, vi har nu tillsatt en kommitté som undersöker och skickar in Lex Maria och blablabla”. Men det hjälper ju inte de stackars människor som dött – eller deras anhöriga….

Vad fan händer här i Sverige? Eller vad fan är det som inte händer här? De har ju ingen krisberedskap över huvud taget, ingen ordning, inget system. Och ingen tar ansvar för någonting. Och det värsta är att de bryr sig inte alls.

Jag har aldrig sett ett sånt här töntsystem tidigare, hur kan det här ens vara sant!

Jävla förbannad,
Kristina