Ytterligare en miggas reflektion kring ensamkommande unga asylsökande

En migga reflekterar över vad en annan migga skrivit (”Jag jobbar inte ens med barnärenden. Men nästa år är detta det enda vi sysslar med.”).

Tänk om Migrationsverkets intranät verkligen var öppet och fritt så att miggorna kunde utbyta tankar med varandra inom verket, utan rädsla för någon som helst form av repressalier! Och tänk om det intranätet var öppet också för migrationsministern och hans stab så att de, kontinuerligt, kunde följa med strömningar, åsikter, fakta inifrån verket. Men så åsikts- och yttrandefritt är förstås inte Sverige att något sådant skulle kunna fungera. Bland annat därför, för att det inte finns någon annan öppen kanal för dem, publicerar jag här på bloggen inlägg från miggor. De bidrar ju till att balansera kunskapen om asylprocessen, så de borde vara av intresse för allmänheten. Att de fem, sex som skriver mer eller mindre regelbundet får utrymme här beror på att

1) jag anser att det är mycket viktigt att höra alla parter på det här svåra området; utan allsidig information och kunskap kan man inte veta vad som gäller
2) de inte kommer till tals någon annanstans än här eftersom de inte vågar/vill vara offentliga av rädsla för repressalier i form av obehag, att bli förbigångna på jobbet på olika sätt (lönemässigt, högre positioner, kurser etc) eller rentav sparken.

Här följer nu miggans reflektioner:

Jag vill skriva en liten reflektion över det en annan migga skrev om barnärenden som ska avgöras i flygande fläng. Det kan nog stämma att asylenheterna fått mer press på sig att avgöra dessa ärenden fort, och i de fall barnet riskerar att hinna fylla 18 under processen: väldigt fort. Strunt samma om det blir rätt, huvudsaken att det blir ”pinnar” att visa upp…

Enligt GD finns det inga felaktiga PUT-beslut. Miggan skriver där att de anhöriga poppar upp som gubben i lådan alldeles efter att barnet fått PUT, och från att ha varit alldeles ensam i hela världen har det nu dykt upp en hel familj, med både två föräldrar, syskon och mor- och farföräldrar. Men, och detta är viktigt, samtidigt finns det ju domar från Migrationsöverdomstolen som säger att:

Föräldrar har inte en ovillkorlig rätt att återförenas med barnet i Sverige och att familjen ska återförenas i hemlandet.

Detta gäller naturligtvis inte de unga som skyddsklassats och som fått asyl på grunden ”synnerligen ömmande omständigheter”. Jag har inga siffror på hur många barn som skyddsklassas, men den övervägande majoriteten av de barnärenden jag har på mitt skrivbord på en tillståndsenhet, vars (inte sällan tidigare försvunna, men nu återfunna) familj nu söker uppehållstillstånd på grund av anknytning, har inte fått asyl som skyddsbehövande. I dessa fall kan vi avslå anknytningsansökan direkt, med hänvisning till MIÖD-domen.

Detta visar, anser jag, på verksledningens, och framförallt GDs, janusansikte. Man är väldigt generös mot barnen, fullt medveten om att deras möjligheter att få hit sin familj inte är självklara, eftersom de flesta inte skyddsklassas. Naturligtvis är man också medveten om att många av barnen kommer att vilja lämna Sverige och återvända till hemlandet, eller det land där familjen finns. Det är ingen konst att vara generös när man slipper betala.

© Denna blogg.