• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    november 2009
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Om mediernas självgoda kampanj för Dawit Isaak – och deras ansvarslösa agerande mot nordkoreanerna

Vad är det för fel på svenska journalister?

Det är obegripligt vilken jätteapparat som byggts upp kring den eritreanske Dawit Isaak, som flydde från Eritrea, fick skydd i Sverige och svenskt medborgarskap men sedan – frivilligt – återvände och startade en verksamhet som han med säkerhet visste skulle ge honom problem. Alla tidningar skriver och kampanjar och har skapat en logo för Dawit Isaak och Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, skriver en text och de flesta svenska dagstidningar publicerar den. Och alla dessa tidningar som ”engagerar” sig för Dawit Isaak ska av någon outgrundlig anledning skänka 2.000 kronor var till Dawit Isaaks familj i Sverige (utan tanke på vad stora summor innebär i form av förlorade bidrag etc). Riksdagsledamöter ställs mot väggen av tidningarna som uppfordrande frågar: ”Vad har du gjort för Dawit Isaak???”, som om det vore svenska riksdagsledamöters skyldighet eller uppgift att ”göra något” för en person som valt sin väg i livet själv och som, trots att han fick skydd i Sverige för att han absolut inte kunde leva i Eritrea, lämnade landet och sin familj och reste tillbaka. (Här finns en del av mina tidigare texter i ämnet)

Det har blivit en enorm sak av detta, där journalister och akademiledamöter och andra får känna sig goda och engagerade för att de ”gör” något. Trots att det inte alls är otroligt att det kan vara dessa ivriga och obetänksamma svenska mediemänniskors agerande som bär skulden till att Dawit Isaak fortfarande sitter där han sitter. Om han inte redan är död.

Hade den svenske ambassadören kunnat hålla tyst under de 48 timmar Dawit Isaak var fri år 2005 (Bengt Sparre: Regimen visste inte om att Dawit frigavs), och hade svenska medier kunnat låta bli att sensationslystet skriva om att Dawit Isaak släppts ur fängelset och han hade hunnit lämna landet, då hade han kanske haft fyra lugna år i Sverige sedan dess, istället för att ruttna bort i ett helvete i Eritrea. Men så mycket förstånd, så mycket kunskap och medkänsla fanns inte hos den svenska journalistkåren att man kunde vänta, för alla ville till varje pris vara först med nyheten. Så då publicerade man uppgifterna, utan tanke på vad det kunde innebära för Dawit Isaak. Så nu sitter han där, i en fängelsehåla någonstans i Eritrea. Om han inte redan är död.

Och nu har sensationslystna och obetänksamma svenska journalister bidragit till en ny mänsklig katastrof. De kunde inte låta bli att (återigen Expressen, läs Diplomater fast för smuggling) skriva stort om de nordkoreanska diplomaterna som åkte fast för att ha smugglat in 230.000 cigarretter i Sverige! Nej, korkade journalister rusar ut med kameror i högsta hugg och plåtar dem, berättar att diplomater från Nordkorea stationerade i Ryssland, sitter häktade och riskerar åtta månaders fängelse! De struntade i att de nordkoreanska diplomater som de lyckas jaga fram, som var på väg till Kronobergshäktet för att hälsa på sina landsmän, vädjade om att inte bli fotograferade. Nej, svenska medier ska ha sina scoop till varje pris, även om vilken normalbegåvad människa som helst inser att det innebär att de på grund av sin sensationslystnad och sin sjuka jakt på scoop sätter sina journalistiska offers liv på spel!

Hur tänkte chefredaktören Thomas Mattsson på Expressen när han, som så ivrigt kampanjar för Dawit Isaak, utan att blinka tillät sina reportrar att publicera text och bilder av nordkoreanerna och skriva om cigarettsmugglingen? Är han helt omedveten om att Nordkorea är världens mest slutna diktatur och att det som dessa diplomater gjort (som trots allt inte är något våldsbrott), med stor säkerhet förpassar dem till en liknande tillvaro som den som hans omhuldade Dawit Isaak befinner sig i? Eller värre.

Hur känns det nu, alla medier som vidarebefordrat denna nyhet och som satt samtliga inblandade nordkoreanska diplomaters liv på spel? Ska ni dra igång en kampanj för att de ska få en human behandling när de tvingats tillbaka till Nordkorea? Eller ska ni starta en kampanj för att de Sverigestationerade diplomater ni jagade med era kameror och de Rysslandsstationerades, vilka allas identiteter nu är kända på grund av er, ska ges politisk asyl i Sverige?

Riktiga, tänkande, mänskliga journalister kan rädda liv genom sin rapportering. Svenska journalister ödelägger liv genom sin okunnighet, dumhet och/eller totala brist på inlevelseförmåga och empati. Inte alla, men många. Och de tillåts av sina ansvariga utgivare att göra det.

P.S. 1 På sin blogg skriver Expressens Thomas Mattsson om att en gäst (Annika Leone, som jobbar på Expressen)  i ett program i TV4 vid namn Förkväll hade på sig en t-shirt med texten ”FREE DAWIT ISAAK”. Och han skriver: ”Bra, Annika! Och det här tröjbudskapet har ni nog inte sett för sista gången på en Expressen-medarbetare, vågar jag lova”. Herre Gud vilken lekstuga!
P.S. 2 För säkerhets skull, ifall någon är så dum att den tror att jag inte, precis som alla andra, tycker att Dawit Isaaks öde är grymt, påpekar jag att jag till 100 procent håller med om det och att han borde ha fått lämna fängelset för långe sedan. Därför hade jag, om jag hade fått veta att han släppts ut ur fängelset i november 2005, hållit absolut tyst tills han var i säkerhet.

”Migrationsverket ignorerar statslösa personers skyddsbehov”

Birgitta Elfström, jurist och tidigare under 18 år anställd vid Migrationsverket (bl.a. som beslutsfattare), skriver:

Migrationsverket ignorerar statslösa personers skyddsbehov

Fortfarande pågår en rättslös prövning av statslösa palestiniers asylansökningar. Migrationsverket blundar för att många av dem redan är flyktingar och att deras flyktingskap inte har upphört. Om Migrationsverket vid beslut skulle beakta att de redan är flyktingar skulle detta leda till att verket inte skulle kunna fatta beslut om utvisning till exempelvis Irak och Saudiarabien. Dessa länder har varken skrivit under flyktingkonventionen eller ger statslösa palestinier motsvarande skydd. Inte heller finns FN:s organ för palestinaflyktingar (UNRWA) i dessa länder för att bistå palestinska flyktingar.

Jag är ombud för en statslös palestinier med ursprung från Gaza, som fått utvisningsbeslut till Saudiarabien trots att jag tagit fram dokument som visar att Saudiarabien kräver att personen visar att han har ett permanent uppehållstillstånd inskrivet i passet för att kunna återvända dit. Min klient har ett utgånget egyptiskt resedokument utan uppehållstillstånd i något land. Hans mor och far flydde från Gaza 1967. Egypten kan inte förlänga passets giltighetstid eftersom uppehållstillstånd saknas. Han har sökt jobb i Saudiarabien och arbetsgivaren har svarat att denne inte kan stå som sponsor eftersom uppehållstillstånd saknas i passet. Migrationsverket avslog häromdagen på nytt ansökan om verkställighetshinder. Snart är denna person ett nervvrak.

Många klagar på att arabländerna inte tar sitt ansvar och ger statslösa palestinier rätt till jobb och integrering. Sverige vill inte heller ta ansvar. Den enskilde statslöse palestiniern blir en bricka i det politiska spel som pågår.

Migrationsverket utvisar statslösa barnfamiljer till Gaza. De fina orden ”barnets bästa” gäller inte för palestinska barn. De skall nöja sig med att leva under en terroristorganisation (HAMAS) som styr Gaza där mat, vatten, el, hälsovård, byggnadsmaterial, skydd, trygghet och bostäder saknas.

Migrationsverket utvisar statslösa palestinier till Irak och anger i besluten att de kan bosätta sig i området Baladiyat och avhålla sig från att gå till arbetet för att undgå hot. I Bagdad styr den irakiska myndigheten med hjälp av milisgrupper som härjar nattetid med vapen i hand och som fortsätter att göra områden etniskt rena. Palestinierna ses fortfarande som anhängare av Saddam och är därför en grupp som är särskilt utsatt i Irak. De har behov av internationellt skydd. Många av de statslösa palestinierna från Irak som fått utvisningsbeslut är registrerade av flyktingorganet UNHCR i Bagdad. Detta ignoreras av Migrationsverket. Likaså ignorerar Migrationsverket att UNHCR i ett dokument nyligen har angett att statslösa palestinier inte får ett effektivt skydd i Irak.

Jag har bett att få ett möte med Migrationsverkets generaldirektör angående statslösa personers skyddsbehov, men han svarar inte. Jag har också tillfrågat rättsenheten på Migrationsverket om vad den anser om UNHCR:s dokument om att statslösa inte får ett effektivt skydd i Irak. Inget svar.

Varför är alla ansvariga så tysta? Finns det inte ens en enda politiker som vågar höja rösten? Nu sitter en statslös palestinier i polisens förvar för att verkställas till Irak. Det är en skam.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.