”Vi är många som vet vad du talar om”

Enmans- och småföretagarna hör av sig! Bland annat via mejl, varav ett publiceras här:

Hej Merit, och tack för ännu ett insiktsfullt inlägg i SvD idag!

Vi är många som vet vad du talar om. Jag har haft löpande kontakter med näringsdepartementet för att informera om hur man kan säkerställa bl.a kontinuiteten för egenföretagare vad gäller både regelverket men framförallt de olika myndighetspersonernas enskilda tolkning av detsamma.

Jag ser ett demokratiproblem i Sverige idag eftersom varje tjänsteman tolkar regelverket med hjälp av de egna referenserna och värderingarna vilket gör att ingen kan vara säker på likvärdig behandling, vare sig av Skattverket eller andra myndigheter.

Mitt eget ärende har ju varit uppe på Regeringsrätten och vänt vad gäller klassificeringen av mina utbildningslokaler/utbildningsgård. Det var en satsning som jag inte skulle rekommendera någon annan företagare.

Håll ut och kom med fler inlägg, alla insikter behövs!

Vänliga hälsningar Anita Ekwall, Ad Initium

Vem ska man tro på i företagarpolitiken? Johan Hedin?!

Det handlar min kolumn i Svenska Dagbladet om idag, den 23 november 2009.

Och idag skriver Johan Hedin, som jag nämner i min kolumn, bland annat följande på sin blogg (det blir lite korsrefererande här, eftersom han i sin text länkar till min blogg…):

Hade jag vetat att det skulle ta 7 år innan man kunde börja lita på att kunna betala hyran varje månad hade jag nog faktiskt avbrutit mitt företagandeäventyr och sökt jobb istället. Uthållighet är i minst 9 fall av 10 direkt avgörande om det ska bli något. Man måste vara beredd att offra allt. Verkligen allt.

Hans egna in-på-skinnet-erfarenheter är anledningen till att jag lyfter fram honom som ett hopp för enmans- och mycket småföretagare, när han nu kandiderar till riksdagen för Centerpartiet. Och till alla som undrar: NEJ, jag är inte Centerpartist! Ingen annan ”partist” heller, för den delen. Men jag är för personval! Och Johan Hedin skulle jag kunna tänka mig att rösta på som person. Att han har fattat, att han verkligen vet hur det är och hur det känns med den ständiga oron och osäkerheten när man är helt utan skyddsnät visar också detta stycke i hans text:

Att gå från 3 månadersavtal till ett hyreskontrakt på 3 år, där vi faktiskt förbinder oss att betala över en miljon kronor i hyra totalt är fruktansvärt läskigt! Tänk om våra kunder slutar köpa av oss? Tänk om någon av oss blir sjuk? Tänk om det blir finanskris? Trots att det sistnämnda faktiskt hände har vi glädjande nog klarat hyran med god marginal.

Just precis exakt på pricken så är det! Det behövs folk som Johan Hedin i riksdagen som talar klarspråk och som är beredd att kavla upp ärmarna och driva en fråga som är så viktig för landet: enmans- och pyttesmåföretagandet – basen för vpår välfärd.

Stora förändringar på asylområdet genom åren

Jag är till 100 % för en generös och rättssäker asylinvandring. Och kritisk till mycket inom asylinvandringsområdet.

Det är en rättighet för människor att söka asyl och skydd undan krig och förföljelse. Sverige har förbundit sig genom internationella konventioner och sin egen utlänningslag att ta emot människor som söker asyl och att pröva deras rätt till skydd. Jag har – kontinuerligt – sedan 1996 följt asyl- och invandringsfrågor och arbetat ideellt med och för asylsökande och en rättssäker hantering av dem, på många olika sätt, inte minst som ombud i hundratals fall. Se bl.a. under fliken MFO och kategorin Asyl&Migration med texter från maj 2005 och framåt. Jag har också från första stund välkomnat lagen om arbetskraftsinvandring som kom den 15 december 2008.

Det finns anledning att kritisera Sverige och svenska myndigheter för de många misstag och felaktigheter som begåtts och begås på asylinvandringsområdet. Människor ges inte sällan uppehållstillstånd på felaktiga eller falska grunder samtidigt som människor som borde ha fått stanna utvisas. Att kritiskt granska alla olika aspekter av ett så viktigt område borde vara självklart för alla som intresserar sig för de här viktiga frågorna. Och att presentera så många fakta som möjligt.

Strömmarna av asylsökande förändras över tid beroende på många faktorer. Det som gällde 1996 gällde inte 2001 och det som gällde 2004 gällde inte 2008. Att hårdnackat och enögt se allt på samma sätt hela tiden, trots förändringarna i världen och i den svenska lagstiftningen, går inte.

Jag har aldrig ändrat åsikt när det gäller asyl- och skyddsbehövandes rätt att, efter den lagliga prövning som alltid görs och som följer Sveriges utlänningslag, få uppehållstillstånd om Migrationsverket eller, när beslut överklagas, en migrationsdomstol finner att en person har rätt att få det. Jag har heller aldrig ändrat åsikt om att den som inte uppfyller kriterierna och därmed inte beviljas uppehållstillstånd ska lämna landet. Det har jag alltid tyckt. Att sedan Migrationsverket och, på sin tid utlänningsnämnden och idag  migrationsdomstolarna kan ha fel i sina avgöranden, det är en annan sak. Mot uppenbart felaktiga beslut ska man opponera sig och kräva att felen rättas till. 100 % korrekta beslut går aldrig att få (inte heller inom rättsväsendet i övrigt), men det handlar om människors liv och då måste man vara så säker som någonsin möjligt på att besluten blir korrekta.

Jag är glad över att genom åren ha fått träffa så många fantastiska, enastående människor med så vitt skilda – ofta ganska hemska – öden och historier som alla de hundratals och åter hundratals asylsökande jag mött! En del som utvisats har jag kontakt med ibland. Ingen av dem har råkat ut för något utan de är bara tillbaka i sin vardag i Gaza eller norra Irak etc. Många har fått stanna i Sverige och har blivit mina vänner.

Jag tänker med värme på den unge irakiske läkaren D; vänlige Mohammed A och ambitiöse Mohammed S; framåtsträvande Basem som började jobba dagen efter att han fått PUT; smågnälliga Sadia som alltid hade ont överallt; kosovoalbanska Farida med det tragiska ödet, bosniska Vesna med den svårt sjuke sonen, tjocka palestiniern Samir som bott större delen av sitt liv i Saudiarabien men inte fick återvända dit; fantastiske iraniern Fuad; älskvärde palestiniern Abdulrahman som flyttade till en liten ort i Skåne när han fick PUT; uigurerna Kaiser och Adil, palestinske Mohammed och ryska Inna, palestinska Narriman som nästan tynade bort psykiskt av den sex år långa väntan på flyktingförläggning;  flickan A, 12 år, som var apatisk; ryska Lena som försökte hålla ihop allt och som var gift med palestiniern Akram; ”spattige”och charmige iraniern Mehdi (som jag kallade ”D” i en text om Mehdi som kan läsas här), vietnamesen Thanh; jemeniten Ghassan som tvingats se människor torteras och bl.a. få ögonen utstuckna, gamle palestinske farbror B som slets ut ur sin lägenhet på en flyktingförläggning  av Polisen som tog miste på person och inte ens bad om ursäkt efteråt; azerbajdzanska (eller kanske ryska…) underbara Larissa, Aleksandr, Teimor och Diana; synskadade irakiern Mohammed i Hedemora; Roberto från Peru; kirurgen X och allmänläkaren Y från Kosovo och deras hyperbegåvade barn; smågalna Viktor vars fru och två barn sökt asyl här och polisen till slut inte orkade hålla på och utvisa utan lät honom stanna här trots att han hade PUT i ett annat EU-land – och hundratals andra asylsökande som alla gjort intryck och satt spår hos mig för evigt. De har alla berikat mitt liv och lärt mig mycket. Jag är glad att jag har fått vara ombud eller på andra sätt kunnat hjälpa dem alla!

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Märkliga påståenden i Kristanstadsbladet

Man ska inte vilseleda människor, det är oschysst och det fungerar inte, folk är inte dumma. Påståendena i Kristianstadsbladets artikel Kostnad för Bromöllas flyktingar: noll kronor (22 november 2009) är ett praktexempel på idiotiska påståenden som får människor som tänker själva att undra varför de behandlas som om de vore totalt intelligensbefriade:

Det belastar visserligen de som betalar statlig skatt, men de är ju inte så många.

Så säger intervjuobjektet till Kristianstadsbladets reporter. Denne låter alltså en pinsamt okunnig person, arbetsmarknads- och integrationsansvarig i kommunen (!), komma till tals och framföra ovanstående dumhet oemotsagd. Hon får vidare tala om ”flyktingar” utan att förklara vad hon menar. När hon säger: ”Skattebetalarna i Bromölla har inte betalat en krona för flyktingarna”, är det osäkert vad hon menar. Det är inte så många som är flyktingar i Sverige, menar hon att det är sådana som finns i Bromölla? Eller menar hon ”asylsökande” som väntar på besked om de får stanna eller måste återvända till sina hemländer? Eller menar hon personer som fått PUT (permanent uppehållstillstånd), d.v.s. före detta asylsökande?

Och tror den här ”ansvariga” personen verkligen att flyktingar, asylsökande och personer som nyligen fått PUT kostar Bromöllas invånare noll kronor? Självklart är statliga bidrag skattepengar från arbetande människor i Sverige, såväl från Bromölla som från resten av landet!

Det är skrämmande att en person som inte förstår så enkla saker kan vara ”ansvarig” för arbetsmarknads- och integrationsfrågor! Vilka krav på kompetens och kunnande – för att inte säga normalt sunt förnuft! – ställer man på en person i en sådan befattning och på vilket sätt har det kontrollerats att den som anställdes förstod sammanhang mellan arbete, skatter och bidrag?

Och varför ifrågasatte reportern inget av vad hans intervjuobjekt sa?