• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    november 2009
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

En migga: ”Vår GD verkar ha glömt flera saker när han tipsade den asylsökande kvinnan om möjligheterna att få tillstånd som arbetstagare”

Med anledning av inlägget Ger Migrationsverkets generaldirektör lagstridiga råd till asylsökande skriver en migga följande:

Vår GD (generaldirektör) verkar ha glömt flera saker när han tipsade den asylsökande kvinnan om möjligheterna att få tillstånd som arbetstagare

Byter man spår från asylsökande till arbetskraftsinvandrare, måste man ha ett jobb. För att få ett jobb måste man ha AT- UND undantag från kravet att inneha arbetstillstånd). Även om man skulle ha haft AT-UND förfaller det när man fått definitivt besked om utvisning från domstolen.  Vilket jag utgår från att kvinnan i det aktuella fallet fått, enligt tidningsartikeln. Något nytt AT-UND kan man inte få hur många nya ansökningar man än lämnar in. Först om man ansöker asyl igen efter att det tidigare lagakraftvunna beslutet/domen preskriberats (det tar fyra år) kan man få AT-UND på nytt.

Enligt de nuvarande reglerna måste man klargöra sin identitet innan något AT-UND beviljas. För att kunna få tillstånd som arbetstagare måste man visa upp ett giltigt pass. Jag är inte insatt i det enskilda ärende som vår GD nu agerar i, men jag gissar att kvinnan saknar identitetshandlingar. eller att hon åtminstone har påstått detta. Kongo har ingen ambassad i Sverige såvitt jag vet så det är kört för henne om hon saknar pass eller om hennes pass har gått ut, vilket kanske är det mest sannolika alternativet. Men det är nog svårt att resa hit från Kongo utan pass och visering…

Jag tror nog att  kvinnan hade pass och en visering till någon Schengenstat när hon kom hit. Att någon smugglare först skulle förse en asylsökande med ett falskt pass och sedan följa honom eller henne hela vägen till Sverige bara för att ta tillbaka det falska passet är osannolikt. Därför skulle det vara bra att de asylsökande som hävdar att de reste hit på falska pass visade det passet för oss på verket. Men det händer aldrig. Ibland får vi ändå in kopior av sådana pass när gränspolisen som upptäckt personen. Men gränspolisen har inte upptäckt någon medföljande smugglare som ”håller i passet”.

Den vanligaste berättelsen som vi på Migrationsverket hör är att en vuxen person, kvinna eller man, ibland även med småbarn, ska ha ledsagats till Sverige med en smugglare som vid varje kontroll visat upp passet/passen och de sökande har aldrig ens sett dessa pass. Det är rena rama tramset. Flygplatspersonal i hela världen kräver givetvis att varje resenär checkar in personligen, ibland kan man även få frågor om något verkar misstänkt. Det skulle verligen väcka misstankar om en vuxen person lät någon annan sköta incheckningen. I vissa muslimska länder kräver man även att kvinnor och män checkar in separat, de har separata väntrum etc. Att en kvinna i det läget hävdar att ”mannen som smugglade ut mig, visade upp ett pass som jag inte fick se” är naturligtvis lögn.

Man brukar även uppge att man inte känner en enda person i Sverige –  tills det kommer fram att man har sju syskon här. När sanningen om en visering eller annat så småningom uppdagas är förklaringen alltid att” jag följde dåliga råd från en släkting, jag blev tillsagd av smugglaren att ljuga” etc.

Det handlar om vuxna personer som påstått att de har asylskäl och som vid ett flertal tillfällen fått information av oss via tolk att det är straffbart att ljuga inför en myndighet i Sverige. Att in det sista vidhålla lögnen, tills man blir överbevisad och då komma med dessa ursäkter visar en fullkomlig brist på respekt för svenska myndigheter.

Fast nu är det inte resvägen eller familjebilden som avgör ärendet utan asylskälen. De som har hållbara asylskäl behöver inte ljuga om vare sig resvägen eller familjebilden. Man kan visa upp sitt pass, med svensk visering, berätta vilka släktingar man har i Sverige och ändå få asyl. De flesta flyktingar (alltså som haft flyktingskäl) som jag träffat har faktiskt haft pass, med svensk visering. De har också haft andra dokument som varit äkta och som bekräftat deras berättelse.

Så långt en luttrad migga.

Kommentar: Om Migrationsverkets GD i ett enskilt asylärende lämnar felaktiga och, som det ter sig: lagstridiga uppgifter och ger råd som inte har stöd i lagstiftningen, är det mycket märkligt. Och ännu märkligare är det om ingen på justitiedepartementet reagerar.

© Denna blogg.

Ger Migrationsverkets generaldirektör lagstridiga råd till asylsökande?

Enligt en artikel i Söderhamnskuriren med rubriken Dan Eliasson i Söderhamn, har Migrationsverkets generaldirektör agerat rådgivare i ett enskilt asylärende vilket är ovanligt men givetvis inte förbjudet. Men det råd han gett – om det är korrekt återgivet i Söderhamnskuriren – är lagstridigt.

Hur synd det än må vara om den asylsökande så kan hon inte övergå från att vara asylsökande med ett otal avslag på sin ansökan, till att arbetskraftsinvandra på det sätt Dan Eliasson förespeglar henne. Lagen om arbetskraftsinvandring (för personer från länder utanför EU) är inte en lag för asylsökande, utan just en lag för den som vill arbetskraftsinvandra. Alltså för den som har ordnat med jobb och bostad själv och har fått tillstånd innan han kommit hit. I den lagen finns ett litet undantag från huvudreglerna, och det undantaget ger en möjlighet för en asylsökande att ”byta spår”, men endast om vissa strikta kriterier är uppfyllda. I korthet att man har haft legalt arbete i minst sex månader när man får avslag på sin asylansökan, att man har garantier om att få arbeta kvar i  minst ett år till och att man ansöker om att få ”byta spår” inom två veckor från det att avslag på asylansökan meddelats.

Den asylsökande som Dan Eliasson nu ger helt annan information till uppfyller inte kravet på att ha haft ett legalt arbete i sex månader. Huruvida hon fått avslag på sin asylansökan så att hon uppfyller rekvisitet ”inom två veckor” framgår inte av artikeln i Söderhamnskuriren, men oavsett det så uppfyller hon ju ändå inte kravet på att ha haft ett legalt arbete i sex månader.

Har migrationsministern gett Migrationsverkets generaldirektör rätt att omformulera den lag som migrationsministern presenterade i december 2008 utan att det kommunicerats till andra än Migrationsverkets generaldirektör? Finns det nya föreskrifter som säger att generaldirektörer kan sätta sig över stiftade lagar och skapa egna, nya? Och i så fall: ska det som generaldirektören sagt till en asylsökande i Söderhamn gälla endast henne, eller ska den gälla alla asylsökande?

© Vid citat ur texter på min blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Finland är det enda landet som nådde EU:s utbildningsmål

Finland är det enda landet som uppnått de utbildningsmål som EU:s medlemsländer slog fast 2000.

Det framgår av en utredning som EU-kommissionen publicerade den 25 november.

EU-länderna satte år 2000 upp fem mål, bland annat att öka antalet examina inom matematik, naturvetenskaper och teknik. Dessutom skulle antalet ungdomar som hoppar av skolan minskas och läskunnigheten bland 15-åringar ökas.

Av de fem målen har bara ett uppnåtts – att utöka antalet examina inom matematik, naturvetenskaper och teknik. På de tre övriga punkterna har målen inte uppnåtts.

På den sista punkten, läskunnighet bland 15-åringar, har utvecklingen gått mot det sämre. Numera är läskunnigheten på svag nivå bland 24 procent av 15-åringarna i EU, mot 21 procent i början av decenniet.

”I fråga om läskunnigheten är läget alarmerande”, säger EU:s utbildningskommissionär Maros Sefcovic.

De finländska 15-åringarna är i en klass för sig, endast 4,8 procent av dem har problem med läskunnigheten. I  Sverige har hela 15 procent av 15-åringarna problem med läskunnigheten.

Grattis till huset, Mohammed och Inna!

Grattis, Mohammed och Inna!

Under många, svåra år satt mina dåvarande klienter (numera vänner) på en flyktingförläggning. De fick inte uppehållstillstånd men kunde inte heller utvisas till samma land. Polisen kom två gånger för att hämta Inna och barnen och utvisa dem till hennes hemland (där barnen inte ens var medborgare…), medan Mohammed varken fick uppehållstillstånd eller kunde utvisas någonstans eftersom han är statslös och det inte fanns något land på jorden som tog emot honom.

Efter sex år fick de och deras två barn uppehållstillstånd. Mohammed utbildade sig i ett hantverksyrke, fick jobb med sex månaders provtjänstgöring som blev en fast anställning för ett år sedan. Och idag ringde han och berättade att de köpt ett hus! Med renoveringsbehov. Allt som behöver göras ska Mohammed göra själv och det ser han fram emot.

Inna har lärt sig både arabiska och svenska under sin tid i Sverige och hoppas snart få jobb. Barnen är öppna, glada och frimodiga och hela familjen mår bra och trivs. Och klarar sig helt själva, på egna inkomster. Jag är både glad och stolt över hur väl de har anpassat sig och tagit sig in i samhället trots att de hade så mycket emot sig.

Så här kan en tragisk och mycket jobbig asylsökarhistoria också, efter många om och men, sluta!

Dåligt språk förvirrar och segregerar

Är svenskar (inte minst journalister) okunniga i sitt eget språk eller är de medvetet oklara och otydliga? Eller lite av båda?

”Föräldrar, betala för barns brott”, skrev Metro den 6 oktober. Men det handlar inte om att betala för brott, det handlar om att föräldrar ska ersätta vad deras barn förstört, enligt regeringens förslag, som kanske inte är ett paradexempel på tydlighet, det heller. Metro skriver också om en mor och en dotter som är överens om att ”föräldrarna bör betala för sina barns böter”. Men det heter ”betala böter”, inte ”betala för böter”

I ett program i TV4 talade man om ”världshuset” när det handlade om ett värdshus.

Journalister talar nästan alltid om ”gömda flyktingar” trots att det handlar om f.d. asylsökande som inte lämnat landet sedan de fått avslag på sina asylansökningar eller personer som kommit på besöksvisering och stannat kvar efter att deras visa gått ut.

Medierna rapporterar också att ”A riskerar att utvisas”, när det inte alls handlar om riskerar utan att ”A ska utvisas”. Det är stor skillnad. Man kan riskera att utvisas innan man fått svar på sin asylansökan, men medierna använder begreppet när det handlar om dem som redan har fått avslagsbeslut och som därmed alltså ska utvisas.

En del av dem som läser nyheter i Sveriges Radios Ekot eller läser upp texter i andra samhällsprogram behärskar inte svenska tillräckligt väl för att kunna betona det de läser på ett korrekt sätt. OBS! Detta gäller inte bara människor med annan bakgrund än svensk utan i lika hög grad (faktiskt!) svensksvenskar. Det är både irriterande och förvirrande.

Stavfel och grammatiska fel liksom syftningsfel är nu så vanliga överallt i samhället att man kan undra hur befolkningen i landet Sverige någonsin ska kunna lära sig korrekt svenska. Alltså lära sig det korrekt och få en rik vokabulär. Personer som inte har svenska som modersmål har inte en chans att lära sig språket om de inte har en enorm tur och kan omge sig med personer som behärskar det i sin helhet, och om de inte läser mycket svensk litteratur av författare som skriver en rik och varierad – och korrekt – svenska.

Som det är idag, tvingas många invandrare läsa sfi (svenska för invandrare) under ledning av icke infödda svenskar som själva inte på långa vägar klarar språket. En synskadad leder en blind, med andra ord. På det sättet befästs och permanentas ett undermåligt språk hos dem som invandrat, vilket är djupt orättvist och fel.

Svenskan har visserligen äntligen – så sent som i år, 2009 – blivit officiellt språk i Sverige. Men någon rejäl språklig uppryckning sker inte i medier och i skolor. Jag ska inte trötta ut er med citat ur svenska lärares uruselt skrivna meddelanden till föräldrar. Det är så bedrövligt att om jag hade barn i skolåldern så vet jag inte vad jag skulle ta mig till! För skriver lärarna så dåligt till föräldrarna, hur ska de då kunna lära ut korrekt svenska till eleverna? Kraven på lärare i Sverige är alldeles för låga, det har ju konstaterats av många. Men vad görs åt det? Hur många barn (generationer!) ska tvingas få undermålig undervisning av dåliga lärare innan det sker en rejäl uppryckning?

Språket är viktigt för att man ska göra sig förstådd och förstå andra. Det är ett sammanhållande kitt. Alla människor borde ha rätt till ett nyansrikt och varierat språk med en stor vokabulär och inte hänvisas till ”språklig analfabetism”, vilket många blir idag. Därför måste myndigheter, skolan, medierna och politiker föregå med gott exempel och inte slarva med språket. En skärpning – språklig kontroll, kurser, seminarier etc – behövs inom medierna, åtminstone den s.k. public service-sektorn, men också på de stora dagstidningarna. Kanske också någon form av tester innan man anlitas som reporter på dessa stora medier: i språklig förståelse, i förmåga att förklara komplexa saker så att de blir begripliga för de flesta, att skriva grammatikaliskt korrekt och inte göra så många syftningsfel som förvirrar samt stava rätt  (inte ”Tallin”, villket ofta förekommer, utan ”Tallinn”) och i förmågan att läsa texter med rätt betoning så att sammanhangen blir klara.

Om språket inte hålls samman och används korrekt i offentligheten och krav inte ställs på att vi alla som bor här ska använda samma, korrekta svenska, gör vi många människor en stor otjänst. Då har vi inte bara en massa olika dialekter i landet (vilket är trevligt men också kan vara lite problematiskt ibland), utan då har vi också en massa olika sorters ”svenska”, där var och en själv bestämmer vad som är ”rätt” och vad som är ”fel”. Och när det inte finns ett enhetligt språk blir det till slut mycket svårt för olika samhällsgrupper att förstå varandra och segregationen och uppdelningen mellan människor blir också språklig, inte bara ekonomisk.

Här är två språklänkar som är mycket användbara:
SAOL – Svenska Akademiens ordlista
Språkvårdsportalen

© Denna blogg.

”Finland måste bli mindre lockande”

I Finland kräver Samlingspartiet en strängare linje i asylpolitiken. ”Finland får inte vara ett mer lockande land för asylsökande än de andra nordiska länderna”, skriver riksdagsgruppen i sin rapport om invandrarfrågor.

Samlingspartiet vill framför allt märkbart minska de grundlösa asylansökningarna. Som ett missförhållande i sammanhanget ses att en person som fått avslag på sin ansökan om asyl har rätt till utkomststöd ännu en månad efter det.

Skicka tillbaka barn som söker asyl. När fem barn har skickats tillbaka lär sig föräldrarna att det inte lönar sig och det är bäst också för barnen.

Det säger riksdagsledamoten Ben Zyskowicz. Se inslag från Yle (på svenska).

Källor bl.a. Hbl och Yle

Migrationsverkets fakta om mottagandet av ensamkommande minderåriga asylsökande i Sverige kan inte stämplas som ”främlingsfientliga”

På alla andra samhällsområden redovisas kostnader och vad man får för pengarna utan att någon tycker att det är konstigt. Om skattebetalarnas (via inkomstskatter) och konsumenternas (via moms) pengar används och alla uppgifter är (eller ska vara) offentliga och tydliga, ska medborgarna kunna informera sig om alla statliga och kommunala utgifter som finansieras med deras pengar. Det enda området där det fortfarande anses vara om inte tabubelagt så i varje fall inte riktigt rumsrent att tala om kostnader är asylområdet. Vilket är märkligt eftersom det är ett av de största utgiftsområdena och medborgarna rimligtvis borde kunna diskutera dem öppet – på precis samma sätt som uppgifter om kostnaderna för biståndet, försvaret, barnomsorgen, skolan, vården etc, etc utan att misstänkliggöras och anses ha ”grumliga avsikter” eller rentav vara ”främlingsfientliga”.

”Kunskap är makt” är ett uttryck som verkligen stämmer. Man kan också vända på det och säga: ”okunskap är inte makt” och dessutom ”okunskap skapar rykten och negativitet”. Migrationsverkets egna uppgifter kan dock inte utan vidare avfärdas som vare sig ”grumliga”, ”rasistiska” eller ”främlingsfientliga” eller som retorik som låter som vissa partiers. Tvärtom. Deras uppgifter måste anses vara fakta – särskilt som de presenteras i samarbete med Socialstyrelsen och SKL – även om jag liksom många andra inte precis hyser det allra största förtroende för verket. Men nog skulle väl ansvariga på justitiedepartementet reagera om de tre stora aktörernas siffror och andra fakta var åt skogen? Eller Riksrevisionen? Därför utgår jag från att de uppgifter som lämnats av Migrationsverket stämmer. Den som är intresserad kan läsa på sidorna 6, 7 och 8 under rubriken Ersättningar i informationsskriften Ett gemensamt ansvar för ensamkommande barn och ungdomar från mars 2009.

Och på sidan 4 i samma skrift säger Migrationsverket bland annat följande om sitt ansvar gentemot asylsökande ensamkommande barn och ungdomar; att verket ska:

•    Ta emot och pröva ansökan om asyl
•    I förekommande fall göra åldersbedömningar
•    Efterforska barnens vårdnadshavare.18
•    Handlägga frågor som rör ekonomiskt bistånd till barnen.
•    Arbeta med återvändande för de barn som inte beviljas uppehållstillstånd

Kunskap är makt! Saker och ting har flera sidor. Allt är inte svart eller vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.