Det räcker inte att tala vackert!

På utmärkta debattsajten Newsmill skriver migrationsminister Tobias Billström på årets sista dag, 31 december 2009, under rubriken Alliansen enda alternativet i migrationspolitiken bland annat:

Det utanförskap som kommer av den misslyckade migrations- och integrationspolitik som förts under decennier måste brytas. Arbetslinjen ska gälla i migrationspolitiken som på alla andra områden. Den som kommer till Sverige, oavsett anledning, ska från dag ett få signalen att vägen in i det svenska samhället och till integration stavas arbete.

Under mandatperioden har regeringen därför lagt fram ett förslag till försörjningskrav som innebär att den som kommit till Sverige och vill att anhöriga ska komma efter, först måste ha en inkomst för att klara sin försörjning och en bostad som familjen kan bo i. Det är högst rimliga krav som stärker arbetslinjen och incitamenten att bosätta sig på orter där förutsättningarna för arbete och bostad är som bäst.

Ministern torde mena asylsökande här, inte arbetskraftsinvandrare eftersom de ju redan har arbete. Men det är lite otydligt uttryckt. Om det handlar om asylsökande, vilket jag alltså tror, så är det lite märkligt att regeringen just i dagarna har lämnat fram ett förslag som berör just arbete och att försörja sig själv som är tämligen urvattnat:

Försörjningskrav vid anhöriginvandring införs – de som undantas är fler än de som omfattas

Vidare säger migrationsministern i sin artikel:

Regeringen kommer att införa en aktivitetsbonus för asylsökande som deltar i praktik eller sysselsättning för att bryta den passivitet som ofta råder under ansökningstiden.

Alliansen tycker alltså att det är en bra idé (vad säger Centrum för rättvisa som kämpat i domstolar – och vunnit – mot särbehandling?) att betala vissa, utvalda/utpekade människor i Sverige för att de ska masa sig till praktik och ”sysselsättning”. Inte svenskar, de ska inte få någon belöning för att de är aktiva utan de som är eller varit asylsökande. Är det verkligen rätt att börja betala utomeuropeiska asylinvandrare för att de ska göra vad som krävs av alla andra i detta land? Är det inte bättre att vi håller fast vid att samma regler och bestämmelser och krav ska gälla för alla i Sverige?

I artikeln kan man också läsa:

Sedan ett år tillbaka är Sverige, för första gången sedan slutet av 1960-talet, ett land dit det är möjligt att arbetskraftsinvandra. Den som vill komma till Sverige för att arbeta kan nu göra det, förutsatt att arbetsgivaren betalar likvärdig lön och erbjuder likvärdiga socialförsäkringsvillkor som för den inhemska arbetskraften.

Mycket bra! Om det fungerar… Det finns tyvärr en del starka indicier för att systemet missbrukas av en del (exempel finns på denna blogg). Lagen om arbetskraftsinvandring trädde i kraft 15.12 2008 och minimikravet är 12 månaders kontrakt, så snart, i början av år 2010 redan, kommer vi att få se vad som händer med dem vilkas ettåriga anställningskontrakt går ut. De ska, enligt lagen, återvända till sina hemländer om de inte längre har arbete i Sverige. Kommer de att göra det? Vad händer med dem som inte lämnar landet? Ska de tillåtas sälla sig till den ständigt växande skaran av människor som vistas här illegalt? Arbetskraftsinvandring är absolut bra – om den fungerar.

Orden i artikeln om att ”migrationspolitiken måste präglas av ordning och reda”, är fina men har tyvärr ingen förankring i verkligheten. Det går bra att läsa inlägg under kategorirubriken Asyl&Migration för att inse att migrationspolitiken (eller snarare ”asylhanteringen”) präglas av allt annat än ordning och reda. Och på det här området handlar det bara om ”vackra ord” för det har inte fungerat ett enda dugg vare sig under Alliansens tid eller under den förra regeringens. Vidare:

Den som får bifall på sin ansökan ska så snabbt som möjligt komma in i samhället och få stöd för att kunna lära sig svenska och försörja sig själv. Den som får avslag måste följa det beslutet och lämna landet.

Som sagt: så här ser det absolut inte ut i verkligheten, långt därifrån! Det lär ta i genomsnitt ca sju år för asylsökande som fått uppehållstillstånd innan de börjar arbeta. Det finns också de som inte alls vill jobba, både män eller kvinnor. Många hitkomna asylsökande kvinnor kommer aldrig att jobba i Sverige trots att de kan ha 20, 30 och fler ”arbetsår” kvar innan de blir 65. Och en mycket stor andel av dem som får avslag på sina ansökningar om asyl eller uppehållstillstånd bryr sig inte om vad svenska myndigheter och domstolar beslutat och stannar kvar och gömmer sig. Polisen klarar inte heller sitt uppdrag: att utvisa dem som vistas här illegalt.

Ministerns ordi nedan stycke är exakt desamma som jag skrivit otaliga gånger i inlägg här på bloggen:

Om ett ja och ett nej på en asylansökan leder till samma resultat, det vill säga att människor stannar kvar i Sverige, kan vi ge upp asylprövningen överhuvudtaget. Då har vi inte längre en reglerad invandring utan fri invandring.

Vi vet detta! Alla vet det. Men varför blir det ingen förändring? Det räcker inte att år efter år se hur landets lagar och regler inte följs men inte ändra på det.

Migrationsministern i en regering har visserligen ansvar för sina frågor och sitt departement, men han agerar inte ute i den verklighet där Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Polisen som ska se till att lagarna följs, agerar. Migrationsministern träffar inte miggorna som kan berätta en hel del om hur det går till på verket (många har gjort det här på bloggen eftersom ingen annan kanal finns), han träffar de högsta personerna så som Migrationsverkets generaldirektör och andra i ledningen  och likadant hos Polisen och i migrationsdomstolarna. Bilden blir en helt annan när migrationsministern lyssnar på t.ex. Migrationsverkets chef än om han skulle lyssna på dem som finns ”ute på golvet” – vilket också några miggor berättat om här på bloggen.

Tobias Billström är mycket kunnig i asyl- och migrationsfrågor och han är tydlig när han uttalar sig och vill få ordning på sitt fögderi. Jag har träffat många migrationsministrar, bland dem en kvinna (nej, det var inte Barbro Holmberg) som var djupt okunnig på området och inte kunde säga något utan att ha sufflörer vid sin sida. Och en nonchalant och lätt arrogant man med dubbla löner och en nedlåtande syn på andra människor. Och en envis gubbe som inte heller kunde särskilt mycket om asylfrågot, men som kunde vara nog så maktgalen och uttala sig som den pamp han tidigare hade varit på ett annat samhällsområde. Pierre Schori, som kom någonstans mellan de andra jag nämnt, gillade jag för hans empatis skull. Plus att han var/är trevlig, vilket inte skadar när man ska ha med människor att göra. Han hade också ett intresse för de frågor han blivit minister för. Andra får tycka vad de vill, men jag såg positiva sidor hos honom. Och han lyssnade och glömde inte vad som diskuterats.Tyvärr blev han näpst (eller kväst…) av sin statssekretare som var hård som flinta.

Jag tror på Tobias Billströms goda vilja, men konstaterar samtidigt att en aldrig så ”god vilja” inte räcker hela vägen fram. Det måste gå att få ”ordning och reda” i praktiken, inte bara i teorin!

© Vid citat ur texter på denna blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Finland: Mannen som sköt ihjäl fyra i ett köpcenter och sin f.d. fru…

(Läs texten före denna först)

…har nu också hittats död. Det meddelar bl.a. Helsingin Sanomat på finska) och Svenska Yle (på svenska).

Det blev inget gott slut på året…

…för anhöriga och vänner till de fyra människor som sköts ihjäl i ett köpcenter i Esbo idag och den ex-hustru till gärningsmannen som hittats död i en lägenhet i närheten.

Gärningsmannen heter Ibrahim Shkupolli, är född 1966 och har bott i Finland en längre tid. Polisen i Finland har omedelbart gått ut med en bild av mannen och ber om hjälp med tips om var han kan finnas. han är sedan tidigare känd av polisen och även dömd år 2007 för vapenbrott.

Ibrahim Shkupolli är beväpnad och alltjämt på fri fot. Polisen betecknar mannen som farlig. Jag hyser stark tilltro till den finska polisens förmåga att snabbt gripa mannen som mördade fyra människor och hoppas bara att fler liv inte hinner spillas innan han är gripen.

Mina tankar går till alla de närstående till de döda som hade sett fram emot att få fira slutet på det gamla och början på det nya året, som alla vi andra. För dem blev det inget firande.

Läs mer (på svenska) och se en video från platsen för dramat på Svenska Yles sajt.

Tack för det gångna året 2009!

Tack alla läsare som regelbundet och oregelbundet läst min blogg under året! Antalet besökare har mer än fördubblats under år 2009.

Tack alla miggor som bidragit med allsidig och viktig information på asylområdet; mycket sådant som inte varit känt för en större allmänhet eftersom det inte fått utrymme i andra medier!

Tack alla som bidragit med informativa texter, bland andra Lars Odrup, rikssvensk som flyttat till Finland och Mellanösternexperten och juristen Birgittta Elfström!

Tack också alla ni som hört av er till mig via mejl med synpunkter, tankar, åsikter, ris och ros – er feed back har varit värdefull!

Tack för alla uppmuntringar från er som läser, jag är överraskad över hur många som faktiskt hör av sig och säger att ”du måste fortsätta blogga, du får inte sluta”!

Jag började blogga den 5 maj 2005. Till och med idag, den 31 december 2009, har jag publicerat 5384 inlägg. Det betyder i genomsnitt drygt tre inlägg på bloggen varje dag i snart fem år. Och jag planerar inte (inte just nu, i alla fall) att sluta blogga.

Vad min vän radioreportern Ann-Sophie Sandström säger om det nya året

Lyssna här på min vän Ann-Sophie Sandströms radiokrönika om året 2010! Den ligger kvar på nätet t.o.m. 21 januari 2010.

Hisnande kostnader för ”vård av placerade barn”

I en artikel i Helsingborgs Dagblad kan man läsa om en tvist mellan Åstorps kommun och Migrationsverket om ”ersättning för fyra placerade flyktingbarn”. Vad ”flyktingbarn” betyder är svårt att veta: är det barn till personer med flyktingstatus eller om barn till människor som har sökt och fått uppehållstillstånd i Sverige? Artikeln ger ingen förklaring.

Tvisten hanteras – för dyra skattepengar – i domstolar trots att ersättningen för de fyra placerade ”flyktingbarnen” kommer från skattebetalarna, oavsett vilken myndighet som pytsar ut dem! Men som vanligt är det lätt för oansvariga myndigheter och kommuner att bolla med andras pengar…

I artikeln, som kan läsas här i sin helhet står det bland annat:

Åstorp trycker på vikten av rättssäkerhet för de inblandade och anser att länsrättens dom ska tolkas så att både vård- och betalningsansvar överflyttas samtidigt.

Ärendet gäller fyra placerade flyktingbarn vars föräldrar flyttade till Linköpings kommun 2007. Länsrätten i Östergötland beslutade att ansvaret för barnen skulle överflyttas från Åstorp till Linköping den 1 oktober i fjol. Linköping hävdar dock att det ekonomiska ansvaret övergick först den 1 januari i år.

Och nu kommer chocksiffror:

Åstorp kräver att Linköping betalar de 633 000 kronor som barnens vård kostat de tre sista månaderna av 2008, pengar som kan återsökas av Migrationsverket. Men Linköping vägrar och därför får tingsrätten att avgöra frågan.

Bortsett från att det används skattemedel till dyra rättsliga processer trots att tvisten handlar om gemensamma skattemedel: Hur kan det kosta 633.000 kronor att ”vårda” fyra barn i tre månader????!!! Är det vanligt att vård av placerade barn är så dyrt? Vad är det för specialistvård som ges som kostar nästan 53.000 kronor i månaden, drygt 630.000 kronor per år per person??? Hur många andra barn i Sverige vårdas på detta dyra sätt och gäller det alla barn som anses behöva ”placeras” – eller är det bara ”flyktingbarn” som behöver speciellt dyr vård? Det rör sig ju om alldeles hisnande summor! Som skattebetalare i landet med ett av världens absolut högsta skattetryck är det givetvis både intressant och rätt att man får reda på vad det handlar om.

© Vid citat ur texter på denna blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Finlandssvenskarna är inte så toleranta i flyktingfrågor

Mer än en tredjedel av finlandssvenskarna vill skärpa flyktingpolitiken, enligt Svenska Yle.

Finlandssvenskarna är inte så toleranta och liberala i flyktingfrågor som man ofta påstår. Invandrings- och flyktingpolitiken ser ut att dela finlandssvenskarna i två nästan lika stora block. Svenska Yles opinionsmätning visar att hela 38 % vill att Finlands flyktingpolitik ska skärpas eller delvis skärpas, medan 39 % tycker att den inte ska skärpas.

Migrationsminister Astrid Thors (sfp) tror att de regionala åsiktsskillnaderna beror på att samhällena i Österbotten och på Åland är mindre än i södra Finland. Flera österbottningar känner personligen folk med flyktingbakgrund, vilket ändrar på förutfattade meningar, tror Thors.

Lyssna här på inslag i Radio Vega (på svenska).

Olika sätt att beskriva ett skeende

I ”gammelmedia”, denna gång Sveriges Radios Ekot, rapporterades strax före jul så här:

Frontexavvisning lönsamt för staten

Men det kunde ju lika bra (kanske bättre) ha beskrivits så här:

Frontexavvisning mer ekonomiskt för skattebetalarna

”Lönsammast” för staten och mest ekonomiskt för skattebetalarna är förstås att lagen efterlevs och att de som inte har befunnits ha rätt till uppehållstillstånd lämnar landet. Huvudregeln är, att människor som har fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd i Sverige ska lämna landet frivilligt. När de inte gör det tvångsutvisas de eftersom de ju inte har rätt att vara kvar.

Att det blir stora extrakostnader för skattebetalarna – vilkas pengar ”staten” drivs med – när varje person ska tvångsutvisas separat med ett entourage av poliser och andra som eskorterar dem, än om man samlar flera som kan resa samtidigt, är en självklarhet.

Det är regeringens skyldighet att hantera skattemedel på bästa möjliga sätt och att inte slösa i onödan. Det finns inget fel i att flera reser samtidigt i chartrade plan, det är tvärtom just ett ekonomiskt och bekvämt sätt att återsända människor som ändå måste lämna landet.

OBS! Min text handlar alltså om personer som sökt asyl och fått avslag på sina ansökningar både av Migrationsverket i migrationsdomstol; ibland också i högsta instans, Migrationsöverdomstolen. Min text handlar inte om huruvida alla beslut är korrekta enligt allas åsikt eller om ”flyktingpolitiken” eller utlänningslagen. Bara om det rent juridiska i ett land där lagar är stiftade för att följas, inte för att vara tomma ord på papper.

© Vid citat ur texter på denna blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Finland: Också män har sökt sig till skyddshemmen under julhelgern

Familjevåld har sysselsatt skyddshemmen i Finland under julhelgen. Till bland annat Huvudstadens skyddshem kommer klientelet från alla samhällsklasser och förutom kvinnor och barn finns det också män bland de hjälpsökande.

De som söker sig till skyddshem har utsatts för psykiskt eller fysiskt våld eller hot om våld i det egna hemmet. Våldet kulminerar ofta under långa helger som julen. Julhelgen är ofta fylld av förväntningar som av en eller annan orsak kanske inte uppfylls, vilket i sin tur lätt leder till besvikelser.

Alkohol ligger ofta i bakgrunden till familjevåld. Så också i det uppmärksammade fallet med före detta backhopparen Matti Nykänen som misshandlade sin fru Mervi Tapola-Nykänen i julhelgen (artikel på finska i Iltasanomat). Polisen bestämde i dag att Matti Nykänen inte ska häktas för dråpförsök, men han har belagts med tillfälligt besöksförbud.

Fallet Nykänen uppvisar många av de kännetecken som förekommer inom familjevåld, bland annat alkoholmissbruk och problem i parrelationen. Utmärkande för fallet Nykänen är dessutom att situationen pågått i åratal.

Våld inom familjen berör både kvinnor, män och framför allt barn. Kring 160 vuxna och 200 barn sökte hjälp vid Huvudstadens skyddshem i Helsingfors år 2008.

Källor:

Frågan om ”uppenbart ogrundade ansökningar” får ny aktualitet

Några reflektioner som har gjorts många gånger tidigare i inlägg på denna blogg får ny legitimitet med anledning av de fem afghanska pojkarna/männen (en del under, en del eller någon över 18 år) som började sin ”karriär” som asylsökande med lögner:

Om man tar sig – eller skickas – till Sverige med människosmugglare för 200.000 kronor och har en färdig falsk historia att servera när man söker ”asyl, så antyder det väl tämligen starkt att man inte har asylskäl utan att man falskeligen vill tillskansa sig uppehållstillstånd och därmed tillhörande försörjning och utbildning i Sverige? Om man har asyl- eller skyddsskäl och därför har flytt från sitt hemland, då berättar man väl sanningen samt visar vem man är och var man kommer ifrån?

Följande är ett citat från TV4 Nyheternas inslag Flyktingarnas historia stämmer inte:

Enligt en expert på människosmuggling vid rikskriminalen, Ulla Ahlbäck, som Tv4Nyheterna har pratat med – får flyktingar oftast en historia av smugglare som de ska berätta när de kommit fram till landet de vill söka asyl i, och den historien stämmer sällan överens med verkligheten.

Det har ju väldigt många vetat om under åratal (fråga miggorna, som om och om igen med dårars envishet rapporterat här på bloggen om alla osammanhängande, hopdiktade historier de fått lyssna till!) att den totala avsaknaden av handlingar och den ena mer fantasirika historien än den andra är bluff. Polisen känner också till det, precis som deras expert på människosmuggling Ulla Ahlbäck säger.

Varför accepterar landet Sverige sådana respektlösa bedrägeriförsök, varför sänds inte de som kommer med ”amsagor” (som en migga brukar kalla de påhittade historierna) tillbaka till sina hemländer med hänvisning till vad som i lagen kallas ”uppenbart ogrundad ansökan”? Dessutom kan man tycka att deras hemländers ambassader borde kunna hjälpa dem på samma sätt som svenska ambassader hjälper svenskar som hamnat i trångmål utomlands. Alltså så, att hemlandsambassaden kan låna ut pengar eller kontakta en släkting eller vän i hemlandet som kan sända pengar för den hitsmugglade personens återresa. Det är väl korrekt att varje land tar hand om sina medborgare, inte att Sverige tar hand om varje lands medborgare!

För undvikande av missförstånd (brasklapp, alltså): alla som kommer till Sverige och söker asyl är inte lögnare utan skäl att fly. Men den som har genuina asylskäl visar sina handlingar och talar sanning. Jag har varit med tillräckligt länge för att veta att så var fallet för bara sju, åtta, tio år sedan, att man i hög grad visade sina originalhandlingar och oftare talade sanning om sina asyl- och skyddsskäl, åtminstone i det stora hela. Idag är det kring 96 % av alla som smugglas hit som inte visar en enda identitetshandling i original som och som berättar historier som inte är sanna och därför heller inte trovärdiga.

Alltså: de, som inte visar vilka de är eller varifrån de kommer, ska fortast möjligt återsändas. Gärna med hjälp från hemlandet, om möjligt. De som har asyl- eller skyddsskäl och kan styrka det eller göra det sannolikt samt visar sina handlingar ska beviljas uppehållstillstånd.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig ange källa och länka hit
så att hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Gammelmedierna är allt oftare sent ute

Det händer allt oftare att ”gammelmedierna” är betydligt senare ute med nyheter än bloggosfären. Hur många väntar på att en papperstidning eller en public service-kanal i radio eller tv ska rapportera om nyheter och kommentarer när man kan ta del av dem på nätet (bloggar och Newsmill m.fl.) mycket snabbare?

Som nu detta med att Lennart Eriksson, enhetschefen vid Migrationsverket som fick sparken för att han drev en Israelvänlig blogg, får sitt jobb tillbaka? Det skrevs om i bloggosfären redan den 21 december och själv bloggade jag om det den 22 december under rubriken Lennart Eriksson tillbaka på Migrationsverket. Men först idag, sex dagar senare rapporterar SVT, SR och de större tidningarna om det…

Här, under rubriken Åter till Migrationsverket, berättar den drabbade, alltså sparkade och nu återtagna, Lennart Eriksson själv om ”återtagandet” den 23 december.

Och till alla miggor, både de som hör av sig till mig och de som inte gör det men läser min blogg: ni har yttrandefrihet, ni också!

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig ange källa och länka hit
så att hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

En migga är orolig

En migga är orolig och skriver följande:

Nu krävs det snart ett under för att Sverigedemokraterna inte ska komma in i riksdagen

2008 hände något dramatiskt i Sverige – invandringen översteg det året 100.000 personer. Och då går det inte längre att ens låtsas som att det skulle finnas några ”hårda krav” eller ”stängda grindar”.

Invandringen var inte direkt blygsam åren innan dess heller – men det är något alldeles särskilt magiskt med en sexsiffrig siffra till ett land som inte ens har 10 miljoner invånare.

Och först i december 2008 började vi få något som liknar en arbets- och försörjningslinje genom uppehållstillstånd för arbete – innan dess var invandringen helt utan arbetslinje, utan försörjningskrav, och den offentliga sektorn enligt dess egna socialdemokratiska förkunnare kunde klara av allt. Under denna tid bildades ett klimat i Sverige där ingen ”hjälpare” ens tycker det är konstigt att folk ska få bo i Sverige om de behöver sjukvård, skola, ren miljö och högre levnadsstandard.

Nu lär regeringen stupa på mållinjen ändå, vid valet om 10 månader. En hel del i deras egen regering har satt sig motvalls, och enligt förslaget till försörjningskrav vid anhöriginvandring finns det nu så många undantag att det går att säga att dessa är nästan heltäckande.

Och nu går svenska kyrkan ut och kräver en återgång till tidigare sjukvårdsinvandring, genom att kräva att sjuka ska få stanna.

Och om inte förtroendet för asylinstitutet redan har eroderat hos gemene man så lär det göra det med råge nästa år, för då kommer en dubbelsmäll att slå till i Sverige. Till att börja med råder nu något som nästan kan kallas för massinvasion av ”ensamma barn”. Kommuner tycker inte om att bli uthängda som främlingsfientliga, och de kommer att få rikligt med vatten på sina kvarnar när effekterna visar sig. Det är nämligen så att det ”ensamma barnet” några veckor eller månader efter PUT ofta har en hel familj som flaggar upp sig och som också vill komma hit. Så inte nog med att barnen inte alls var ensamma, det blir en försörjningsbörda för Sverige för dessa anhöriga som enligt förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring är undantagna från försörjningskravet. Och även om inte alla anhöriga beviljas uppehållstillstånd här så kostar förstås också hanteringen av deras ansökningar en hel del.

Och varför det till och med råder något slags inbördeskrig i vissa frågor i regeringen, det kan man verkligen fråga sig. Är inte en invandring på 100.000 per år en tillräckligt hög siffra? Blir folk nöjda först om det är 200.000?

Kommentar: Så funderar alltså en migga, vars funderingar är vanligare än de politiskt korrekta någonsin vill låtsas om. Strutsvarianten är förödande, men som vanligt i detta land så kommer klokheten att slå till ”efter” = efterklokhet.

© Denna blogg.

”Tramsigt om fattiga”

Tramsigt om fattiga är rubriken på en synnerligen läsvärd och verkligt tänkvärd ledarartikel i Expressen, skriven av Sakine Madon. Att ämnet engagerar visar också de (i skrivande stund) 264 kommentarerna till artikeln. Ett citat ur artikeln:

Gång på gång lyfter medierna fram medborgare som beskrivs som fattiga. Människor som får berätta att de inte har råd med märkesjeans till barnen eller semesterresor till andra sidan världen. Att tonåringar inte har råd med särskilda hiphopjeans eller att ensamstående inte har råd med tjusiga julklappar så här års kan förstås uppmärksammas. Men kan allt kallas fattigdom?

Alltså: läs och begrunda, och fundera över vad som egentligen är ”fattigdom” och om det enorma gnället från ett bortskämt folk som är vant vid att matas av staten (= andra människor som betalar skatt) med olika bidrag verkligen är relevant. Läs också Om Expressens ”fattiga” på denna blogg.

Om mumincitat

Min favoritbok bland muminböckerna är Farlig midsommar.

För alla som älskar Mumindalen och dess invånare, men också för dem som aldrig träffat Mumintrollet, Hemulen, Snusmumriken, Snorkfröken, Mymlan och Lilla My och alla de andra finns här en del Mumincitat.

Ett av mina egna, absoluta favoritcitat (jag gillar dem alla!) är de två sista meningarna i citat 21 om Filifjonkan som trodde på katastrofer:

Men varför skulle hon egentligen oroa sig? Katastrofen hade ju äntligen kommit.

Här finns uppgifter om alla Muminböcker av Tove Jansson.

Mumindalen

Jag växte upp i ett finlandssvenskt Mumindalen (Grankulla) och är tacksam för att ha fått leva bland udda existenser, starka personligheter, egensinnade och excentriska människor. Det var en stor förmån ha vänner, skolkamrater och lärare som inte var formade i ett kollektivt system utan var starkt individualistiska (många också altruistiska) – de hjälpte till att forma min världsbild och min undermedvetna livsfilosofi.

Jag skulle kunna skriva en bok om de spännande och annorlunda invånarna – på den tiden – i lilla Grankulla och det skulle kunna bli lite av ”Mumindalen revisited”. Boken skulle kanske också ge viktiga insikter om livet och hur man kan förhålla sig till det. Särskilt till svenskar som aldrig levt i katastrofens skugga så, som man gjorde i Finland (och har gjort och gör i massor av andra länder).  Kanske skriver jag den boken en dag…

Jag vill starkt och varmt rekommendera alla vuxna (ja, just det!) att läsa Tove Janssons böcker om mumintrollen. Böckerna, de ursprungliga, alltså. Inte seriemagasin och hemska, Disneyfierade billigt producerade, kolorerade bilderböcker. Att ta del av muminfamiljens och deras vänners liv och leverne kan ge en ny syn på livet, en mer livsbejakande och mindre ängslig. ”Katastrofer är spännande”, tycker Muminpappan, och i stället för att ängslas och försöka försäkra sig mot allt ont och farligt, kastar sig han och hela familjen och deras vänner huvudstupa in i farligheterna. Alla böckerna nedan finns bland annat hos Ad Libris till rimliga priser. Läs och lär!

Finland: ”Eldsvådor och misshandel – annars lugnt”

Jag läste en artikel med en lite Mumindalsaktig rubrik i Hufvudstadsbladet på juldagen: ”Eldsvådor och misshandel – annars lugnt”. En underbar inställning till livet, att fokusera på det positiva, det som är bra: ”…annars lugnt”.

Hufvudstadsbladet rapporterar bland annat följande incidenter, händelser och olyckor på julafton:

En eldsvåda på en lantgård befaras ha krävt ett dödsoffer i Töysä i Södra Österbotten.

I Pöytis i Egentliga Finland brann ett radhus så illa att tillfälligt boende måste arrangeras för ett tiotal människor.

I Vanda höll ett värmeljus på att antända en bostad.

Polisen har fått ta hand om många misshandelsfall både inne i och utanför krogar.

Polisen i mellersta Finland hade 60 utryckningar under julaftonen.

En man i Ijo misshandlade sin hustru. Kvinnan sprang in till grannen för att söka skydd och mannen försökte sedan ta sig in där. Mannen lugnade sig inte när polisen kom till platsen utan misstänks också för motstånd mot tjänsteman och skadegörelse.

En annan kvinna blev misshandlad i Lahtis. Kvinnan hittades utanför en bostad i Lahtis. Inne i bostaden fanns flera berusade män. Polisen undersöker vad som egentligen hände.

Slagsmål förekom utanför krogar på många håll i landet.

Bussarnas fjärrlinjer förbli okörda under juldagen.

Men annars var det alltså lugnt…

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig ange källa och länka hit
så att hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

I Finland: Muslimer vill dela kristnas julglädje

Det är inte fel av en muslim att dela kristnas julglädje. Organisationen Minhaj-ul-Quran International (MQI) vill att muslimer accepterar sederna i det västerländska samhället.

Med den inställningen från nya invånare i ett främmande och annorlunda land blir integration, respekt och hänsynstagande mycket lättare. Till Hufvudstadsbladet säger Qari Naemi, talesman för organisationen Minhaj-ul-Quran International, en muslimsk organisation som är verksam i mer än 85 länder:

En muslim får skicka julhälsningar, ge gåvor och delta i julfester. Vi accepterar inte alkohol eller griskött men på festerna kan vi äta och dricka något annat i stället. I skolorna skall muslimska barn delta i julfester.

Vår organisation talar för integration. Om vi lever i ett västerländskt samhälle skall vi acceptera folks seder här. Vi skall inte isolera oss. Vi måste förstå varandra annars blir det ingen integration.

Kanske borde Qari Naemi komma till Sverige och berätta detta också för muslimer här! Men också för svenskar, som lär invandrade att de kan kräva orimligheter och att om de inte får igenom sina krav så kan de alltid säga att de känner sig kränkta och diskriminerade och anmäla det till DO. Svenskarna borde verkligen lyssna på Qari Naemi, som också säger:

Vi vill att kvinnor utbildar sig och skaffar arbete. Vi anser att islam ger kvinnor rättigheter.

MQI överger inte muslimska traditioner. Maria täckte sitt huvud och MQI ser helst att kvinnor täcker huvudet. Qari Naemi igen:

En muslimsk kvinna som går med huvudet bart är fortfarande muslim. Hon låter bara bli att följa en paragraf i Koranen.

Heder åt Finland och åt muslimer i Finland som har förstått att det i första hand är den som kommer till ett nytt land som ska anpassa sig och visa intresse för att integreras. Och att gör man det, så får man också respekt från urinvånarna. Resultat: fredlig samexistens och integration!

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig ange källa och länka hit
så att hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

GOD JUL!

önskar jag alla som läser min blogg! Här sjunger Juice Leskinen Gloria till julens ära:

Och som julläsning rekommenderar jag varmt författaren Gerda Anttis tänkvärda och viktiga artikel i Corren med den något missvisande rubriken Är svenska domare för litet religiösa (som satts av tidningen och inte av Gerda Antti).

Rättsligt ställningstagande angående flykting- och skyddsbehovsbedömningar rörande sökande som tillhör särskilt utsatta grupper

Migrationsverkets rättschef antagit ett rättsligt ställningstagande angående flykting-. och skyddsbehovsbedömningar rörande sökande som tillhör särskilt utsatta grupper med utgångspunkt i följande frågeställningar:

Det är inte ovanligt att asylsökande uppger sig tillhöra en särskilt utsatt grupp i hemlandet. Situationen i hemlandet kan då vara sådan att fientliga attityder eller åtgärder riktas mot en etnisk, religiös eller annan minoritet som sökanden tillhör. Detta kan i vissa fall vara huvudorsaken till varför sökanden lämnat hemlandet, även om han eller hon inte personligen eller direkt blivit utsatt för trakasserier eller andra åtgärder. En viktig fråga vid den framåtsyftande flyktingskaps- och skyddsbehovsbedömningen blir då hur grupptillhörigheten ska beaktas och vilken betydelse den ska tillmätas vid prövning av om den sökande löper en risk att utsättas för förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling. En annan fråga är i vilka situationer enbart tillhörigheten till en sådan grupp är tillräcklig för att grunda rätt till asyl eller uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt.

Fortsättningsvis gäller att

En individuell riskbedömning ska göras i varje enskilt fall och att det krävs ett ”objektivt förhållande” eller individuellt skäl för att sökandens fruktan för förföljelse ska anses vara välgrundad”.

Det framhålls i det rättsliga ställningstagandet också att

Det förekommer inte i dag att medlemmar av någon grupp har rätt till asyl i Sverige enbart på grund av tillhörigheten till gruppen. Principen om individuell prövning av åberopade asylskäl är således stark.

Och vidare sägs att

Det bör också nämnas att Europadomstolen i en dom den 20 januari 2009 har tagit ställning till ett klagomål från en asylsökande irakier som åberopat att han löpte risk att bli dödad på grund av sin kristna tro (F.H. mot Sverige, nr. 32621/06). Domstolen beaktade att det inträffat flera händelser riktade mot kristna i Irak, men att den irakiska regeringen fördömt alla angrepp på denna grupp samt att polis och militär ingripit i oktober 2008 när 12 kristna dödades i staden Mosul. Det som klaganden hade åberopat visade inte att han skulle utsättas för en verklig risk att bli dödad eller behandlad på ett sätt som stred mot konventionen om han utvisades till Irak och det skulle därför inte ske någon kränkning av artikel 2 eller 3 om beslutet att utvisa honom verkställdes. Domen visar att en individuell riskbedömning också ska göras utifrån bestämmelserna i Europakonventionen och att individuella skäl torde krävas för att konstatera en verklig risk för förföljelse eller annan sådan behandling eller bestraffning som avses i konventionen.

Migrationsverkets rättschef uttalar i sin sammanfattande bedömning bland annat:

Inom asylrätten är det en grundläggande princip att det är den asylsökande som ska göra sitt behov av internationellt skydd sannolikt, vilket även inbegriper att sökanden ska göra sin identitet sannolik. Det är alltså den sökande som har bevisbördan och beviskravet är sannolikt. Mot bakgrund av de svårigheter som asylsökande kan ha att styrka sina uppgifter med skriftlig bevisning gäller att sökandens berättelse i regel får godtas om den framstår som trovärdig och sannolik. Inom asylrätten finns därför en bevislättnadsregel till förmån för den asylsökande, tvivelsmålets fördel (benefit of the doubt). En förutsättning för att den asylsökande ska kunna få förmånen av denna bevislättnadsregel är att han eller hon gjort ett ärligt försök att styrka sin berättelse och att hans eller hennes allmänna trovärdighet inte ifrågasätts (MIG 2007:12).

Efter att sökanden gjort sin identitet sannolik får hans eller hennes berättelse prövas mot förhållandena i det uppgivna hemlandet, vilket sker på grundval av relevant och aktuell landinformation. Prövningen ska göras på det sätt och i den ordning som beskrivs i MIG 2007:12. Om sökanden uppger sig tillhöra en viss befolkningsgrupp och landinformationen utvisar att medlemmar av denna grupp är särskilt utsatta för diskriminering, trakasserier, våld eller liknande åtgärder får grupptillhörigheten betydelse vid prövningen, förutsatt att den sökande har gjort sin grupptillhörighet sannolik. Det är också av betydelse från vem åtgärderna utgår – myndigheter eller enskilda – och vilka möjligheter som finns att få skydd i hemlandet.

En stark huvudprincip i svensk utlänningsrätt är att enbart tillhörigheten till en viss grupp inte grundar rätt till asyl och att det krävs individuella skäl hos den sökande. Med individuella skäl menas omständigheter som har mer eller mindre koppling till individen och hans eller hennes personliga situation. För att ha relevans i ett asylärende ska de individuella skälen givetvis ha koppling till sökandens behov av skydd. En grupptillhörighet kan få betydelse vid prövningen på så sätt att om den sökande tillhör en särskilt utsatt grupp behöver inte de individuella skälen vara lika starka som annars för att sökanden ska anses ha gjort sannolikt att han eller hon är i behov av skydd. Den allmänna utsatthet som föreligger på grund av grupptillhörigheten kan alltså göra det lättare för sökanden att uppfylla sin bevisbörda. Prövningen ska dock göras individuellt och med beaktande av specifikt hurdan situationen är på den plats som sökanden kommer från
och ska återvända till. Den allmänna situationen för medlemmar av en och samma grupp kan nämligen se mycket olika ut i ett land beroende på var han eller hon befinner sig.
—–
Den omständigheten att sökanden redan har blivit utsatt för förföljelse i hemlandet är i allmänhet en indikation på att det finns en risk för förföljelse vid ett återvändande, men så behöver inte vara fallet. Det krävs även att de missförhållanden som varit grund för denna förföljelse fortfarande är aktuella (MIG 2007:16).

Såvitt jag kan bedöma efter att ha läst hela dokumentet, finns här egentligen inget som tillkommer eller är annorlunda än tidigare. Utlänningslagen är ju fortfarande den som ska följas, Migrationsverket ska fortfarande beakta och bedöma läget i det land den asylsökande kommer ifrån. Individuella skäl ligger fortfarande till grund för asylprövningen. Även det, som rättschefen skriver om att ”De individuella skälen vara lika starka som annars för att sökanden ska anses ha gjort sannolikt att han eller hon är i behov av skydd. Den allmänna utsatthet som föreligger på grund av grupptillhörigheten kan alltså göra det lättare för sökanden att uppfylla sin bevisbörda”, är ju sådant som även tidigare vägts in vid beslut. Men asylprövningen ska fortfarande göras individuellt och inte utifrån att man tillhör en ”utsatt grupp”. Detta är alltså – återigen såvitt jag kan bedöma – ett ställningstagande som slår fast att det som hela tiden har gällt ska fortsätta att gälla.

Den som vill förstå det rättsliga ställningstagandet och bilda sig sin egen uppfattning bör  läsa Migrationsverkets rättschefs rättsliga ställningstagande.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

”Skattebetalarna får betala när Migrationsverket inte gör sitt jobb”

Jag har skrivit en artikel på Newsmill: Skattebetalarna får betala när Migrationsverket inte gör sitt jobb.

Notera att jag i mina artiklar, kolumner och blogginlägg inte vänder mig mot de människor som söker skydd här enligt utlänningslagen eller som är flyktingar enligt gällande definition i Genève-konventionen eller ens mot dem som ”bara” söker sig hit i hopp om ett bättre och tryggare liv (kriminella, bedragare och terrorister är en annan sak…). Inte ett ögonblick vänder jag mig mot dessa människor eftersom jag har full förståelse för att man söker sig till ett bättre liv med bättre möjligheter.

Jag förstår också att man ogärna vill lämna Sverige efter att ha varit här i ett eller två år och hoppats att få stanna. Att Migrationsverket nu försöker införa en tremånadersprocess är positivt för alla parter. Det är bättre att återvända snabbt om man får avslag på sin ansökan om asyl och likaså är det bra att man snabbt kommer in i samhället om man får uppehållstillstånd.

Svensk lagstiftning är tydlig: Den som inte anses ha asyl- eller skyddsskäl och får avslag på sin asylansökan ska återvända till hemlandet. Den som fått uppehållstillstånd på falska och bedrägliga grunder bör också få det indraget och lämna landet. Den, som inte frivilligt återvänder som han/hon ska enligt lagen, ska tvångsutvisas så snabbt som möjligt bland annat för att förhindra att parallella samhällen – för människor som vistas här olagligt – växer fram.

Jag vänder mig alltså i mina texter i första hand mot alla de politiker som stiftar lagar som de sedan inte ens själva tycker ska följas, och mot alla de myndighetspersoner hos  Migrationsverket och Polisen som visar oacceptabel oförmåga att – i enlighet med de lagar som trots allt finns – hantera det de är satta att hantera och som de får lön för (av skattebetalarna…).

Jag vänder mig också mot journalister och andra skribenter och mediemänniskor som inte visar alla sidor av asylinvandringen på ett tydligt och korrekt och faktamässigt sätt.

Så det är alltså i första hand svenskarna jag riktar min kritik mot, inte ”utlänningarna”.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.