• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2009
    M T O T F L S
    « Nov   Jan »
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Det räcker inte att tala vackert!

På utmärkta debattsajten Newsmill skriver migrationsminister Tobias Billström på årets sista dag, 31 december 2009, under rubriken Alliansen enda alternativet i migrationspolitiken bland annat:

Det utanförskap som kommer av den misslyckade migrations- och integrationspolitik som förts under decennier måste brytas. Arbetslinjen ska gälla i migrationspolitiken som på alla andra områden. Den som kommer till Sverige, oavsett anledning, ska från dag ett få signalen att vägen in i det svenska samhället och till integration stavas arbete.

Under mandatperioden har regeringen därför lagt fram ett förslag till försörjningskrav som innebär att den som kommit till Sverige och vill att anhöriga ska komma efter, först måste ha en inkomst för att klara sin försörjning och en bostad som familjen kan bo i. Det är högst rimliga krav som stärker arbetslinjen och incitamenten att bosätta sig på orter där förutsättningarna för arbete och bostad är som bäst.

Ministern torde mena asylsökande här, inte arbetskraftsinvandrare eftersom de ju redan har arbete. Men det är lite otydligt uttryckt. Om det handlar om asylsökande, vilket jag alltså tror, så är det lite märkligt att regeringen just i dagarna har lämnat fram ett förslag som berör just arbete och att försörja sig själv som är tämligen urvattnat:

Försörjningskrav vid anhöriginvandring införs – de som undantas är fler än de som omfattas

Vidare säger migrationsministern i sin artikel:

Regeringen kommer att införa en aktivitetsbonus för asylsökande som deltar i praktik eller sysselsättning för att bryta den passivitet som ofta råder under ansökningstiden.

Alliansen tycker alltså att det är en bra idé (vad säger Centrum för rättvisa som kämpat i domstolar – och vunnit – mot särbehandling?) att betala vissa, utvalda/utpekade människor i Sverige för att de ska masa sig till praktik och ”sysselsättning”. Inte svenskar, de ska inte få någon belöning för att de är aktiva utan de som är eller varit asylsökande. Är det verkligen rätt att börja betala utomeuropeiska asylinvandrare för att de ska göra vad som krävs av alla andra i detta land? Är det inte bättre att vi håller fast vid att samma regler och bestämmelser och krav ska gälla för alla i Sverige?

I artikeln kan man också läsa:

Sedan ett år tillbaka är Sverige, för första gången sedan slutet av 1960-talet, ett land dit det är möjligt att arbetskraftsinvandra. Den som vill komma till Sverige för att arbeta kan nu göra det, förutsatt att arbetsgivaren betalar likvärdig lön och erbjuder likvärdiga socialförsäkringsvillkor som för den inhemska arbetskraften.

Mycket bra! Om det fungerar… Det finns tyvärr en del starka indicier för att systemet missbrukas av en del (exempel finns på denna blogg). Lagen om arbetskraftsinvandring trädde i kraft 15.12 2008 och minimikravet är 12 månaders kontrakt, så snart, i början av år 2010 redan, kommer vi att få se vad som händer med dem vilkas ettåriga anställningskontrakt går ut. De ska, enligt lagen, återvända till sina hemländer om de inte längre har arbete i Sverige. Kommer de att göra det? Vad händer med dem som inte lämnar landet? Ska de tillåtas sälla sig till den ständigt växande skaran av människor som vistas här illegalt? Arbetskraftsinvandring är absolut bra – om den fungerar.

Orden i artikeln om att ”migrationspolitiken måste präglas av ordning och reda”, är fina men har tyvärr ingen förankring i verkligheten. Det går bra att läsa inlägg under kategorirubriken Asyl&Migration för att inse att migrationspolitiken (eller snarare ”asylhanteringen”) präglas av allt annat än ordning och reda. Och på det här området handlar det bara om ”vackra ord” för det har inte fungerat ett enda dugg vare sig under Alliansens tid eller under den förra regeringens. Vidare:

Den som får bifall på sin ansökan ska så snabbt som möjligt komma in i samhället och få stöd för att kunna lära sig svenska och försörja sig själv. Den som får avslag måste följa det beslutet och lämna landet.

Som sagt: så här ser det absolut inte ut i verkligheten, långt därifrån! Det lär ta i genomsnitt ca sju år för asylsökande som fått uppehållstillstånd innan de börjar arbeta. Det finns också de som inte alls vill jobba, både män eller kvinnor. Många hitkomna asylsökande kvinnor kommer aldrig att jobba i Sverige trots att de kan ha 20, 30 och fler ”arbetsår” kvar innan de blir 65. Och en mycket stor andel av dem som får avslag på sina ansökningar om asyl eller uppehållstillstånd bryr sig inte om vad svenska myndigheter och domstolar beslutat och stannar kvar och gömmer sig. Polisen klarar inte heller sitt uppdrag: att utvisa dem som vistas här illegalt.

Ministerns ordi nedan stycke är exakt desamma som jag skrivit otaliga gånger i inlägg här på bloggen:

Om ett ja och ett nej på en asylansökan leder till samma resultat, det vill säga att människor stannar kvar i Sverige, kan vi ge upp asylprövningen överhuvudtaget. Då har vi inte längre en reglerad invandring utan fri invandring.

Vi vet detta! Alla vet det. Men varför blir det ingen förändring? Det räcker inte att år efter år se hur landets lagar och regler inte följs men inte ändra på det.

Migrationsministern i en regering har visserligen ansvar för sina frågor och sitt departement, men han agerar inte ute i den verklighet där Migrationsverket, migrationsdomstolarna och Polisen som ska se till att lagarna följs, agerar. Migrationsministern träffar inte miggorna som kan berätta en hel del om hur det går till på verket (många har gjort det här på bloggen eftersom ingen annan kanal finns), han träffar de högsta personerna så som Migrationsverkets generaldirektör och andra i ledningen  och likadant hos Polisen och i migrationsdomstolarna. Bilden blir en helt annan när migrationsministern lyssnar på t.ex. Migrationsverkets chef än om han skulle lyssna på dem som finns ”ute på golvet” – vilket också några miggor berättat om här på bloggen.

Tobias Billström är mycket kunnig i asyl- och migrationsfrågor och han är tydlig när han uttalar sig och vill få ordning på sitt fögderi. Jag har träffat många migrationsministrar, bland dem en kvinna (nej, det var inte Barbro Holmberg) som var djupt okunnig på området och inte kunde säga något utan att ha sufflörer vid sin sida. Och en nonchalant och lätt arrogant man med dubbla löner och en nedlåtande syn på andra människor. Och en envis gubbe som inte heller kunde särskilt mycket om asylfrågot, men som kunde vara nog så maktgalen och uttala sig som den pamp han tidigare hade varit på ett annat samhällsområde. Pierre Schori, som kom någonstans mellan de andra jag nämnt, gillade jag för hans empatis skull. Plus att han var/är trevlig, vilket inte skadar när man ska ha med människor att göra. Han hade också ett intresse för de frågor han blivit minister för. Andra får tycka vad de vill, men jag såg positiva sidor hos honom. Och han lyssnade och glömde inte vad som diskuterats.Tyvärr blev han näpst (eller kväst…) av sin statssekretare som var hård som flinta.

Jag tror på Tobias Billströms goda vilja, men konstaterar samtidigt att en aldrig så ”god vilja” inte räcker hela vägen fram. Det måste gå att få ”ordning och reda” i praktiken, inte bara i teorin!

© Vid citat ur texter på denna blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Finland: Mannen som sköt ihjäl fyra i ett köpcenter och sin f.d. fru…

(Läs texten före denna först)

…har nu också hittats död. Det meddelar bl.a. Helsingin Sanomat på finska) och Svenska Yle (på svenska).

Det blev inget gott slut på året…

…för anhöriga och vänner till de fyra människor som sköts ihjäl i ett köpcenter i Esbo idag och den ex-hustru till gärningsmannen som hittats död i en lägenhet i närheten.

Gärningsmannen heter Ibrahim Shkupolli, är född 1966 och har bott i Finland en längre tid. Polisen i Finland har omedelbart gått ut med en bild av mannen och ber om hjälp med tips om var han kan finnas. han är sedan tidigare känd av polisen och även dömd år 2007 för vapenbrott.

Ibrahim Shkupolli är beväpnad och alltjämt på fri fot. Polisen betecknar mannen som farlig. Jag hyser stark tilltro till den finska polisens förmåga att snabbt gripa mannen som mördade fyra människor och hoppas bara att fler liv inte hinner spillas innan han är gripen.

Mina tankar går till alla de närstående till de döda som hade sett fram emot att få fira slutet på det gamla och början på det nya året, som alla vi andra. För dem blev det inget firande.

Läs mer (på svenska) och se en video från platsen för dramat på Svenska Yles sajt.

Tack för det gångna året 2009!

Tack alla läsare som regelbundet och oregelbundet läst min blogg under året! Antalet besökare har mer än fördubblats under år 2009.

Tack alla miggor som bidragit med allsidig och viktig information på asylområdet; mycket sådant som inte varit känt för en större allmänhet eftersom det inte fått utrymme i andra medier!

Tack alla som bidragit med informativa texter, bland andra Lars Odrup, rikssvensk som flyttat till Finland och Mellanösternexperten och juristen Birgittta Elfström!

Tack också alla ni som hört av er till mig via mejl med synpunkter, tankar, åsikter, ris och ros – er feed back har varit värdefull!

Tack för alla uppmuntringar från er som läser, jag är överraskad över hur många som faktiskt hör av sig och säger att ”du måste fortsätta blogga, du får inte sluta”!

Jag började blogga den 5 maj 2005. Till och med idag, den 31 december 2009, har jag publicerat 5384 inlägg. Det betyder i genomsnitt drygt tre inlägg på bloggen varje dag i snart fem år. Och jag planerar inte (inte just nu, i alla fall) att sluta blogga.

Vad min vän radioreportern Ann-Sophie Sandström säger om det nya året

Lyssna här på min vän Ann-Sophie Sandströms radiokrönika om året 2010! Den ligger kvar på nätet t.o.m. 21 januari 2010.

Hisnande kostnader för ”vård av placerade barn”

I en artikel i Helsingborgs Dagblad kan man läsa om en tvist mellan Åstorps kommun och Migrationsverket om ”ersättning för fyra placerade flyktingbarn”. Vad ”flyktingbarn” betyder är svårt att veta: är det barn till personer med flyktingstatus eller om barn till människor som har sökt och fått uppehållstillstånd i Sverige? Artikeln ger ingen förklaring.

Tvisten hanteras – för dyra skattepengar – i domstolar trots att ersättningen för de fyra placerade ”flyktingbarnen” kommer från skattebetalarna, oavsett vilken myndighet som pytsar ut dem! Men som vanligt är det lätt för oansvariga myndigheter och kommuner att bolla med andras pengar…

I artikeln, som kan läsas här i sin helhet står det bland annat:

Åstorp trycker på vikten av rättssäkerhet för de inblandade och anser att länsrättens dom ska tolkas så att både vård- och betalningsansvar överflyttas samtidigt.

Ärendet gäller fyra placerade flyktingbarn vars föräldrar flyttade till Linköpings kommun 2007. Länsrätten i Östergötland beslutade att ansvaret för barnen skulle överflyttas från Åstorp till Linköping den 1 oktober i fjol. Linköping hävdar dock att det ekonomiska ansvaret övergick först den 1 januari i år.

Och nu kommer chocksiffror:

Åstorp kräver att Linköping betalar de 633 000 kronor som barnens vård kostat de tre sista månaderna av 2008, pengar som kan återsökas av Migrationsverket. Men Linköping vägrar och därför får tingsrätten att avgöra frågan.

Bortsett från att det används skattemedel till dyra rättsliga processer trots att tvisten handlar om gemensamma skattemedel: Hur kan det kosta 633.000 kronor att ”vårda” fyra barn i tre månader????!!! Är det vanligt att vård av placerade barn är så dyrt? Vad är det för specialistvård som ges som kostar nästan 53.000 kronor i månaden, drygt 630.000 kronor per år per person??? Hur många andra barn i Sverige vårdas på detta dyra sätt och gäller det alla barn som anses behöva ”placeras” – eller är det bara ”flyktingbarn” som behöver speciellt dyr vård? Det rör sig ju om alldeles hisnande summor! Som skattebetalare i landet med ett av världens absolut högsta skattetryck är det givetvis både intressant och rätt att man får reda på vad det handlar om.

© Vid citat ur texter på denna blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Finlandssvenskarna är inte så toleranta i flyktingfrågor

Mer än en tredjedel av finlandssvenskarna vill skärpa flyktingpolitiken, enligt Svenska Yle.

Finlandssvenskarna är inte så toleranta och liberala i flyktingfrågor som man ofta påstår. Invandrings- och flyktingpolitiken ser ut att dela finlandssvenskarna i två nästan lika stora block. Svenska Yles opinionsmätning visar att hela 38 % vill att Finlands flyktingpolitik ska skärpas eller delvis skärpas, medan 39 % tycker att den inte ska skärpas.

Migrationsminister Astrid Thors (sfp) tror att de regionala åsiktsskillnaderna beror på att samhällena i Österbotten och på Åland är mindre än i södra Finland. Flera österbottningar känner personligen folk med flyktingbakgrund, vilket ändrar på förutfattade meningar, tror Thors.

Lyssna här på inslag i Radio Vega (på svenska).