Om man inte får tillstånd att stanna i ett land ska man lämna det och återvända till sitt hemland

Varenda tidning (i princip) i Sverige rapporterar den 6 december följande: Norge tvångsavvisar irakier med svensk hjälp. I ingresserna står:

Norge tvingade i helgen 30 irakier att återvända till hemlandet. Justitieminister Knut Storberget (Arbeiderpartiet) aviserar att Sverige och Norge kommer att samarbeta om nya transporter.

Hur man använder orden, språket, har betydelse. Vad man borde ha skrivit är:

Norge tvångsutvisade i helgen 30 irakier till hemlandet sedan de vägrat lämna Norge efter att ha fått avslag på sina asylansökningar.

För så är det: Man ska lämna landet när man har fått avslag på sin ansökning om uppehållstillstånd. Har man fått avslag så betyder det att man inte har rätt att stanna. Den som ändå stannar vistas illegalt i landet. Och då är det polisens uppgift att se till att man reser tillbaka. Hemresan sker i dessa fall med poliseskort, vilket då givetvis innehåller element av tvång.

När det gäller de irakier som nu förts tillbaka med polishjälp står det också:

Elva av de 30 som tvångsavvisades till Bagdad natten mot söndagen var dömda för vålds- eller narkotikabrott i Norge. (Läs också artikeln i Verdens Gang)

Om vi någonsin – i Sverige, Norge och andra europeiska länder – ska få medborgarna att hysa tilltro till och respekt för asylprocessen (det finns ju människor som har rätt till skydd och asyl enligt våra utlänningslagar!), så måste de regler som slagits fast av riksdag och regering i demokratisk ordning efterlevas. Den som fått sin asylansökan prövad i flera instanser och fått avslag ska snarast lämna landet. Gör han/hon inte det måste skattemedel och polisresurser användas för tvångsutvisningar. Annars får vi ett parallellt, ”svart” samhälle helt utanför vårt samhällssystem. Det är svårt att tro att folket sanktionerar det.

För att undvika onödiga – medvetna eller omedvetna – ”missförstånd” om det jag skriver, framhåller jag att jag inte i det här inlägget påstår att myndigheterna alltid fattar rätt beslut. Men ändå: har beslut fattats i två instanser – i Sverige av Migrationsverket och en migrationsdomstol – och ibland också i tre instanser (Migrationsöverdomstol) så är det ändå så, att det beslut som fattats gäller juridiskt.

© Var vänlig kopiera inte mina texter
för att använda dem i andra sammanhang!
Att citera går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas.

Finland – självständigt i 92 år

Idag firar vi finländare vårt lilla lands självständighet.

Det talas mycket om krigen, det visas dokumentärer, filmer och intervjuer med krigsveteraner var och varannan dag i finsk tv och krigen diskuteras i både radio och tidningar och dessutom skrivs det böcker om de svåra tiderna för det lilla finska folket. Men uppenbarligen anser finländarna inte att det är för mycket; uppenbarligen vill folket minnas sin historia och känna stolthet och tacksamhet över vad deras föräldrar och mor- och farföräldrar gjorde när de försvara det då fyra miljoner stora (lilla) landet mot 184 miljoners jättegrannen i öster. I en enkät som Yle (motsvarigheten till SVT i Sverige) låtit göra, tillfrågades finländarna om det talas för mycket om krigen i Finland. Hela 73 % svarade ”nej”.

Så här skriver Yle om hur självständighetsdagen firas i landet. I Yles arkiv finns klipp och texter som handlar om Finland genom historien med tyngdpunkt på krigen och självständigheten. I Yles arkiv kan man läsa (och se) en del om självständighetsbalerna på presidentens slott åren 1959-1960– och 2002-2007. Och som traditionen bjuder, sänds filmen Okänd soldat efter Väinö Linnas roman med samma namn, idag på självständighetsdagen i tv. Den kan också ses kl 13.20 svensk tid på TV Finland en kanal som de flesta också i Sverige har i sitt kanalutbud (många utan att veta om det…). Min text från förra året (2008) hade rubriken ”Här är Finlands framtid” och handlade lite om skillnaderna mellan Sverige och Finland, som våra länders helt olika historiska bakgrunder har skapat.

HYVÄÄ ITSENÄISYYSPÄIVÄÄ, SUOMI!