Om kontrollen över Rafahgränsen och frågan om verkställighetshinder

Här är ett nytt inlägg av Birgitta Elfström, jurist, f.d. beslutsfattare vid Migrationsverket, Mellanösternexpert som under många år och oräkneliga gånger rest i Libanon, Syrien, Israel/Palestina, Libyen, Irak, Jordanien m.fl. länder som många asylsökande kommer ifrån).

Kontrollen över Rafahgränsen och frågan om verkställighetshinder

Migrationsverket utvisar statslösa palestinier till Gaza. Den 1 juli 2008 fattade dess rättsenhet ett vägledande beslutet om att utvisa en statslös palestinier till Gaza, men beviljade samtidigt anstånd med verkställigheten t.o.m. den 5 januari 2009 på grund av att Rafahgränsen var stängd. Därefter fattades ett nytt beslut som innebar att verkställigheten av utvisningsbesluten sköts upp till den 1 november 2009.

Den 29 september 2009 tog Migrationsverket ett s.k. rättsligt ställningstagande i frågan om huruvida det förekommer praktiskt verkställighetshinder till Gaza. Verket kom fram till att det var praktiskt möjligt att återvända till Gaza via Rafahövergången. Rättsenheten skrev

”Egypten har idag full kontroll och avgör, såvitt känt, ensamt när gränsen skall öppnas”.

Migrationsverket negligerar vad den israeliska organisationen Gisha- Legal Center for Freedom of Movement säger i rapporten ”Rafah Crossing: Who holds the keys”? Migrationsverket kan här läsa ett sammandrag ur rapporten.

Migrationsverket avslog en ny ansökan från en statslös palestinier, som då valde att försöka återvända till Gaza. Men han kom bara till Kairo flygplats där han utsattes för omänsklig och förnedrande behandling och sattes på nästa plan tillbaka till Sverige. Migrationsverket säger att det inte föreligger verkställighetshinder.

Frilansjournalisten Per Björklund som nyligen slängdes ut från Egypten efter tre års arbete som journalist för Fria tidningar berättar i tidningen Flamman den 22 oktober 2009 om att Gazabor fastnar i ingenmansland. Vidare berättar han att han placerades i ett förvar på Kairos internationella flygplats och att där fanns 15 palestinier från Gaza som nekades att återvända till Gaza.

Migrationsverket fortsätter med sin rättsvidriga asylpraxis. De fattar beslut om utvisning och beslutar samtidigt att skjuta upp verkställigheten under ett och ett halvt år. Ännu vet ingen säkert när Rafahgränsen öppnas. Hur länge skall statslösa palestinier behöva vänta i ingenmansland för att sedan återvända till ett Gaza i spillror? Dessa människor behöver internationellt skydd från det terroriststyrda Gaza. Det står helt klart att Migrationsverket inte arbetar med rättslig kvalitet.

© Var vänlig kopiera inte mina texter
för att använda dem i andra sammanhang!
Att citera går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas.

Att vilja få en bättre framtid är inte asylskäl

De ensamkommande barnen kommer från oroshärdar. Orsaken till att de skickas ensamma varierar. Oftast handlar det om att kostnaderna för att fly med flyktingsmugglare är dyrt. Man vill ge sina barn en framtid.

Ovanstående är ett citat ur en artikel i tidningen Läns-Posten med rubriken ”En fråga om solidaritet och medmänsklighet”.  Att man kommer från oroshärdar är inte ett självklart skäl för asyl i Sverige. Att vilja ge sina barn en framtid (bättre) är naturligt och mänskligt, men svensk utlänningslag accepterar inte det som skäl för uppehållstillstånd.

Man kan inte komma till Sverige och vilja få bostad, försörjning och utbildning för att man får det bättre än i sitt hemland. Sådana outsinliga skattkistor finns inte i Sverige att det går att bekosta den typen av invandring. Det är som sagt inte heller möjligt i enlighet med utlänningslagen. Och de allra flesta minderåriga har inte egna asylskäl, tvärtemot vad många svenskar tycks tro.

Allsidig information och tydlighet på asylområdet är vad jag försökt bjuda på här på min blogg i åratal. Det är förvånande att så få i ”gammelmedierna” och inom den svenska medie-, kultur och politiska eliten som är intresserade. Och det är obegripligt hur blåöögt/enögt de ser på dessa frågor.

© Var vänlig kopiera inte mina texter
för att använda dem i andra sammanhang!
Att citera går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas.

Norge och Finland skärper krav för asylsökande

Från den 1 januari 2010 skärper Norge kraven för anhöriginvandring, meddelar Justitie- och polisdepartementet. Ett fyraårskrav för familjeetablering införs i Norge. Det är ett tillägg till det åtstramningspaket som den norska regeringen beslutade om i september 2008 för att, som det sägs i pressmeddelandet, ”reducera antalet asylsökande”.

Fyraårskravet innebär att den som själv är flykting eller har fått uppehållstillstånd på humanitär grund eller som anhöriginvandrad, måste ha arbetat eller utbildat sig i fyra år i Norge innan familjemedlemmar kan beviljas uppehållstillstånd i landet.

Familjeetablering innebär att familjeförhållandet mellan referenspersonen och och den sökanden uppstått efter att referenspersonen kom till Norge. Så här säger justitieminister Knut Storberget:

Det är nödvändigt att göra åtstramningar i invandringspolitiken for att reducera antalet asylsökande som kommer till Norge. Det är emellertid också meningen att fyraårskravet ska fungera som en uppmuntran till att arbeta och utbilda sig.

Fyraårskravet ska gälla när den som söker uppehållstillstånd i Norge på familjeanknytning är referenspersonens make/maka eller fästmö/fästman. Det ska också gälla när den sökande ska bli sambo med referenspersonen och parterna inte tidigare har bott tillsammans på minst tio år. Kravet på fyra års arbete eller utbildning ska inte gälla i de fall den sökande är ett barn.

Också i Finland skärps kraven på dem som söker asyl: åldersbestämning av s.k. ensamkommande barn införs, liksom en skärpning av familjeåterföreningsreglerna. Den 4 december beslutade regeringen också om en sänkning av utkomststödet (dagersättningen) med minst 30 %, i vissa fall upp till 80 % för att, som det sägs: ”minska antalet ogrundade asylansökningar”. Läs bl.a. här, här och här.