”Skattebetalarna får betala när Migrationsverket inte gör sitt jobb”

Jag har skrivit en artikel på Newsmill: Skattebetalarna får betala när Migrationsverket inte gör sitt jobb.

Notera att jag i mina artiklar, kolumner och blogginlägg inte vänder mig mot de människor som söker skydd här enligt utlänningslagen eller som är flyktingar enligt gällande definition i Genève-konventionen eller ens mot dem som ”bara” söker sig hit i hopp om ett bättre och tryggare liv (kriminella, bedragare och terrorister är en annan sak…). Inte ett ögonblick vänder jag mig mot dessa människor eftersom jag har full förståelse för att man söker sig till ett bättre liv med bättre möjligheter.

Jag förstår också att man ogärna vill lämna Sverige efter att ha varit här i ett eller två år och hoppats att få stanna. Att Migrationsverket nu försöker införa en tremånadersprocess är positivt för alla parter. Det är bättre att återvända snabbt om man får avslag på sin ansökan om asyl och likaså är det bra att man snabbt kommer in i samhället om man får uppehållstillstånd.

Svensk lagstiftning är tydlig: Den som inte anses ha asyl- eller skyddsskäl och får avslag på sin asylansökan ska återvända till hemlandet. Den som fått uppehållstillstånd på falska och bedrägliga grunder bör också få det indraget och lämna landet. Den, som inte frivilligt återvänder som han/hon ska enligt lagen, ska tvångsutvisas så snabbt som möjligt bland annat för att förhindra att parallella samhällen – för människor som vistas här olagligt – växer fram.

Jag vänder mig alltså i mina texter i första hand mot alla de politiker som stiftar lagar som de sedan inte ens själva tycker ska följas, och mot alla de myndighetspersoner hos  Migrationsverket och Polisen som visar oacceptabel oförmåga att – i enlighet med de lagar som trots allt finns – hantera det de är satta att hantera och som de får lön för (av skattebetalarna…).

Jag vänder mig också mot journalister och andra skribenter och mediemänniskor som inte visar alla sidor av asylinvandringen på ett tydligt och korrekt och faktamässigt sätt.

Så det är alltså i första hand svenskarna jag riktar min kritik mot, inte ”utlänningarna”.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Lennart Eriksson tillbaka på Migrationsverket

Från säker källa kommer uppgifter om att Lennart Eriksson, som på helt galna grunder sparkades från sin tjänst på Migrationsverket (han hade en Israelvänlig blogg…), nu har erbjudits jobbet åter.

Mer om det här ”fallet” följer senare. Läs tidigare inlägg om Lennart Eriksson här.

Asylsökande s.k. ensamkommande barn trakasserar och hotar personal

Personalen på Gullspångs boende för flyktingbarn utsätts för våld, hot och sexuella trakasserier. Det säger fackförbundet Kommunal som nu kräver att Gullspångs kommun genast åtgärdar problemet.

Det rapporterade Ekot, Sveriges Radio om den 25 november i inslaget Våld och hot på flyktingboende. I inslaget fortsätter SR envist och felaktigt att tala om ”flyktingbarn”. Vare sig ”flykting” eller ”barn” är i sammanhanget korrekt eftersom 1) nästan inga minderåriga är flyktingar och 2) det till mer än 90 procent handlar om ungdomar, inte barn. Eller kallar Sveriges Radio också svenska pojkar på 16, 17, 18 år och äldre för ”barn”? Jag hör aldrig svenskar tala om svenska ungdomar i den åldern som ”barn”…

Ekot tog i sitt inslag upp något som varit känt länge men som få medier av någon outgrundlig anledning rapporterat om, eftersom en allsidig och sanningsenlig rapportering om asylområdet inte står på agendan. Det är en hemsk situation som personal på olika, fruktansvärt dyra ”boenden” för unga asylsökande män  – varav en del har fru och barn i hemlandet trots att de kanske är 17, 18 år eller lite äldre men säger sig vara under 18 år – befinner sig i. Och inte bara i Gullspång. Men det här området får väldigt lite uppmärksamhet. Här på bloggen finns en hel del skrivet om detta och i min kolumn i Svenska Dagbladet den 21 december tog jag upp en aspekt av frågan om ensamkommande unga asylsökande.

Via olika kanaler sipprar liknande uppgifter ut, från andra kommuner som aningslöst och svenskt vänligt tagit emot stora grupper av – främst – unga män från helt främmande kulturer. Från olika boenden kommer också uppgifter om hur dessa pojkar, som gentemot Migrationsverket vidhåller att de är helt ensamma i världen (utan att förklara vem som betalade smugglare och biljetter…), ringer hem till sina föräldrar eller andra släktingar i sina hemländer och berättar hur de har det och att det är så jobbigt att vänta på uppehållstillståndet. Personalen på boendena säger, att de vet vilka som ljuger och berättar falska historier för Migrationsverket. En del av dem anförtror sig åt personal som kommer från samma land eller behärskar deras språk och ofta hör också personal pojkarnas samtal hem till sina familjer. Personalen säger att det känns oerhört frustrerande att veta om lögnerna, men att de ”inte fått instruktioner om att rapportera sådant till Migrationsverket”! Man kunde ju tycka att det borde vara en självklarhet att människor, när de upptäcker bedrägeriförsök anmäler det till relevant myndighet, det gäller ju på alla andra områden…

Att personal blir hotad, trakasserad och även sexuellt antastad är inte alls ovanligt. Man kan bara hoppas att personal som råkar ut för sådant inte står lika handfallna som inför lögnerna om ”ensamma i världen, alla döda” utan polisanmäler vartenda hot, all misshandel, alla sexuella trakasserier. Och att rättsväsendet tar tag i brotten och att de vägs in i asylprocessen. Och nog borde någon (Polisen? Migrationsverket? Regeringen?) meddela dem, om de verkligen inte klarar det utan föreskrifter, att de ska anmäla när de får kännedom om bedrägeriförsök. Bedrägeri är ju faktiskt kriminellt, och det är ju vad det handlar om när man försöker tillskansa sig uppehållstillstånd på uppenbart falska grunder.

Undrar förresten hur det känns för personalen på dessa boenden för unga asylsökande att via sina skatter vara med och bekosta det hela och dessutom bli misshandlade och hotade? 2.900 kr/dygn kostar varje ungdom. Det är vad många som lever på bidrag har per månad… En minderårig asylsökande kostar ca 1,7 miljoner kronor per år plus kostnader för god man, skola och offentligt biträde. Plus kostnader för rättsligas åtgärder när brott begåtts… Läs bl.a. här.

När migrationsministern, Migrationsverkets generaldirektör och ordföranden i SKL den 22 december skriver på Brännpunkt i Svenska Dagbladet under rubriken Akut platsbrist för flyktingbarn borde de inte enbart hota med att lagstiftningsvägen tvinga kommuner att ta emot unga asylsökande utan också se till att personalen på alla dessa ungdomsboenden har rätt och skyldighet att rapportera övergrepp, lögner, bedrägerier etc. Annats blir det kanske svårt att få folk att vilja jobba med detta, hur mycket man än lagstiftar.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Försörjningskrav vid anhöriginvandring införs – de som undantas är fler än de som omfattas

Regeringen har i dag överlämnat en proposition till riksdagen, som innebär att ett försörjningskrav vid anhöriginvandring införs den 15 april 2010.

Försörjningskravet blir ett villkor för att en utlänning ska beviljas uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person i Sverige. Försörjningskravet innebär att personen i Sverige ska ha tillräckliga inkomster för att klara sin egen försörjning och boendekostnad. Det ska dessutom finnas en lämplig bostad för familjen. Migrationsminister Tobias Billström:

När anhöriginvandringen sker oplanerat och utan en ordnad inkomst eller bostad för familjen innebär det stora påfrestningar för såväl enskilda som för samhället och inte minst kommunerna. Med försörjningskravet kommer nyanlända till ett innanförskap och inte till ett utanförskap. Det ger mer ordning och reda i de kommuner som tar ett stort ansvar för mottagandet.

I propositionen föreslås att det uppställs ett försörjningskrav som villkor för att uppehållstillstånd ska beviljas en utlänning på grund av anknytning till en person i Sverige. Försörjningskravet innebär att anknytningspersonen ska kunna försörja sig och ha en bostad av tillräcklig storlek och standard för sig och utlänningen.

Undantagen är dock många och de som inte ska omfattas verkar vara färre än de som ska omfattas av försörjningskravet:

Det ska inte gälla barn och deras föräldrar. Inte heller ska det gälla för svenska medborgare, utlänningar som bott i Sverige i fyra år, flyktingar eller vissa grupper utlänningar som beviljats uppehållstillstånd som skyddsbehövande. Försörjningskravet ska inte heller gälla om anknytningspersonen är ett barn eller medborgare i Sverige, annan EES-stat eller Schweiz och inte heller om anknytningspersonen har beviljats uppehållstillstånd som flykting eller som alternativt skyddsbehövande. Vidare ska försörjningskravet inte gälla om anknytningspersonen har permanent uppehållstillstånd i Sverige och har vistats här med uppehållstillstånd för bosättning i minst fyra år eller om sökanden är ett barn och den som barnet åberopar anknytning till är barnets förälder. Försörjningskravet ska dessutom inte gälla om barnets andra förälder ansöker om uppehållstillstånd tillsammans med barnet. Undantag från försörjningskravet ska dessutom kunna medges helt eller delvis om det finns särskilda skäl.

Det hade kanske varit mer informativt och tydligt att tala om vilka försörjningskravet ska omfatta…