Olika sätt att beskriva ett skeende

I ”gammelmedia”, denna gång Sveriges Radios Ekot, rapporterades strax före jul så här:

Frontexavvisning lönsamt för staten

Men det kunde ju lika bra (kanske bättre) ha beskrivits så här:

Frontexavvisning mer ekonomiskt för skattebetalarna

”Lönsammast” för staten och mest ekonomiskt för skattebetalarna är förstås att lagen efterlevs och att de som inte har befunnits ha rätt till uppehållstillstånd lämnar landet. Huvudregeln är, att människor som har fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd i Sverige ska lämna landet frivilligt. När de inte gör det tvångsutvisas de eftersom de ju inte har rätt att vara kvar.

Att det blir stora extrakostnader för skattebetalarna – vilkas pengar ”staten” drivs med – när varje person ska tvångsutvisas separat med ett entourage av poliser och andra som eskorterar dem, än om man samlar flera som kan resa samtidigt, är en självklarhet.

Det är regeringens skyldighet att hantera skattemedel på bästa möjliga sätt och att inte slösa i onödan. Det finns inget fel i att flera reser samtidigt i chartrade plan, det är tvärtom just ett ekonomiskt och bekvämt sätt att återsända människor som ändå måste lämna landet.

OBS! Min text handlar alltså om personer som sökt asyl och fått avslag på sina ansökningar både av Migrationsverket i migrationsdomstol; ibland också i högsta instans, Migrationsöverdomstolen. Min text handlar inte om huruvida alla beslut är korrekta enligt allas åsikt eller om ”flyktingpolitiken” eller utlänningslagen. Bara om det rent juridiska i ett land där lagar är stiftade för att följas, inte för att vara tomma ord på papper.

© Vid citat ur texter på denna blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.