• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2009
    M T O T F L S
    « Nov   Jan »
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    28293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Olika sätt att beskriva ett skeende

I ”gammelmedia”, denna gång Sveriges Radios Ekot, rapporterades strax före jul så här:

Frontexavvisning lönsamt för staten

Men det kunde ju lika bra (kanske bättre) ha beskrivits så här:

Frontexavvisning mer ekonomiskt för skattebetalarna

”Lönsammast” för staten och mest ekonomiskt för skattebetalarna är förstås att lagen efterlevs och att de som inte har befunnits ha rätt till uppehållstillstånd lämnar landet. Huvudregeln är, att människor som har fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd i Sverige ska lämna landet frivilligt. När de inte gör det tvångsutvisas de eftersom de ju inte har rätt att vara kvar.

Att det blir stora extrakostnader för skattebetalarna – vilkas pengar ”staten” drivs med – när varje person ska tvångsutvisas separat med ett entourage av poliser och andra som eskorterar dem, än om man samlar flera som kan resa samtidigt, är en självklarhet.

Det är regeringens skyldighet att hantera skattemedel på bästa möjliga sätt och att inte slösa i onödan. Det finns inget fel i att flera reser samtidigt i chartrade plan, det är tvärtom just ett ekonomiskt och bekvämt sätt att återsända människor som ändå måste lämna landet.

OBS! Min text handlar alltså om personer som sökt asyl och fått avslag på sina ansökningar både av Migrationsverket i migrationsdomstol; ibland också i högsta instans, Migrationsöverdomstolen. Min text handlar inte om huruvida alla beslut är korrekta enligt allas åsikt eller om ”flyktingpolitiken” eller utlänningslagen. Bara om det rent juridiska i ett land där lagar är stiftade för att följas, inte för att vara tomma ord på papper.
© Vid citat ur texter på denna blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Finland: Också män har sökt sig till skyddshemmen under julhelgern

Familjevåld har sysselsatt skyddshemmen i Finland under julhelgen. Till bland annat Huvudstadens skyddshem kommer klientelet från alla samhällsklasser och förutom kvinnor och barn finns det också män bland de hjälpsökande.

De som söker sig till skyddshem har utsatts för psykiskt eller fysiskt våld eller hot om våld i det egna hemmet. Våldet kulminerar ofta under långa helger som julen. Julhelgen är ofta fylld av förväntningar som av en eller annan orsak kanske inte uppfylls, vilket i sin tur lätt leder till besvikelser.

Alkohol ligger ofta i bakgrunden till familjevåld. Så också i det uppmärksammade fallet med före detta backhopparen Matti Nykänen som misshandlade sin fru Mervi Tapola-Nykänen i julhelgen (artikel på finska i Iltasanomat). Polisen bestämde i dag att Matti Nykänen inte ska häktas för dråpförsök, men han har belagts med tillfälligt besöksförbud.

Fallet Nykänen uppvisar många av de kännetecken som förekommer inom familjevåld, bland annat alkoholmissbruk och problem i parrelationen. Utmärkande för fallet Nykänen är dessutom att situationen pågått i åratal.

Våld inom familjen berör både kvinnor, män och framför allt barn. Kring 160 vuxna och 200 barn sökte hjälp vid Huvudstadens skyddshem i Helsingfors år 2008.

Källor:

Frågan om ”uppenbart ogrundade ansökningar” får ny aktualitet

Några reflektioner som har gjorts många gånger tidigare i inlägg på denna blogg får ny legitimitet med anledning av de fem afghanska pojkarna/männen (en del under, en del eller någon över 18 år) som började sin ”karriär” som asylsökande med lögner:

Om man tar sig – eller skickas – till Sverige med människosmugglare för 200.000 kronor och har en färdig falsk historia att servera när man söker ”asyl, så antyder det väl tämligen starkt att man inte har asylskäl utan att man falskeligen vill tillskansa sig uppehållstillstånd och därmed tillhörande försörjning och utbildning i Sverige? Om man har asyl- eller skyddsskäl och därför har flytt från sitt hemland, då berättar man väl sanningen samt visar vem man är och var man kommer ifrån?

Följande är ett citat från TV4 Nyheternas inslag Flyktingarnas historia stämmer inte:

Enligt en expert på människosmuggling vid rikskriminalen, Ulla Ahlbäck, som Tv4Nyheterna har pratat med – får flyktingar oftast en historia av smugglare som de ska berätta när de kommit fram till landet de vill söka asyl i, och den historien stämmer sällan överens med verkligheten.

Det har ju väldigt många vetat om under åratal (fråga miggorna, som om och om igen med dårars envishet rapporterat här på bloggen om alla osammanhängande, hopdiktade historier de fått lyssna till!) att den totala avsaknaden av handlingar och den ena mer fantasirika historien än den andra är bluff. Polisen känner också till det, precis som deras expert på människosmuggling Ulla Ahlbäck säger.

Varför accepterar landet Sverige sådana respektlösa bedrägeriförsök, varför sänds inte de som kommer med ”amsagor” (som en migga brukar kalla de påhittade historierna) tillbaka till sina hemländer med hänvisning till vad som i lagen kallas ”uppenbart ogrundad ansökan”? Dessutom kan man tycka att deras hemländers ambassader borde kunna hjälpa dem på samma sätt som svenska ambassader hjälper svenskar som hamnat i trångmål utomlands. Alltså så, att hemlandsambassaden kan låna ut pengar eller kontakta en släkting eller vän i hemlandet som kan sända pengar för den hitsmugglade personens återresa. Det är väl korrekt att varje land tar hand om sina medborgare, inte att Sverige tar hand om varje lands medborgare!

För undvikande av missförstånd (brasklapp, alltså): alla som kommer till Sverige och söker asyl är inte lögnare utan skäl att fly. Men den som har genuina asylskäl visar sina handlingar och talar sanning. Jag har varit med tillräckligt länge för att veta att så var fallet för bara sju, åtta, tio år sedan, att man i hög grad visade sina originalhandlingar och oftare talade sanning om sina asyl- och skyddsskäl, åtminstone i det stora hela. Idag är det kring 96 % av alla som smugglas hit som inte visar en enda identitetshandling i original som och som berättar historier som inte är sanna och därför heller inte trovärdiga.

Alltså: de, som inte visar vilka de är eller varifrån de kommer, ska fortast möjligt återsändas. Gärna med hjälp från hemlandet, om möjligt. De som har asyl- eller skyddsskäl och kan styrka det eller göra det sannolikt samt visar sina handlingar ska beviljas uppehållstillstånd.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig ange källa och länka hit
så att hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Gammelmedierna är allt oftare sent ute

Det händer allt oftare att ”gammelmedierna” är betydligt senare ute med nyheter än bloggosfären. Hur många väntar på att en papperstidning eller en public service-kanal i radio eller tv ska rapportera om nyheter och kommentarer när man kan ta del av dem på nätet (bloggar och Newsmill m.fl.) mycket snabbare?

Som nu detta med att Lennart Eriksson, enhetschefen vid Migrationsverket som fick sparken för att han drev en Israelvänlig blogg, får sitt jobb tillbaka? Det skrevs om i bloggosfären redan den 21 december och själv bloggade jag om det den 22 december under rubriken Lennart Eriksson tillbaka på Migrationsverket. Men först idag, sex dagar senare rapporterar SVT, SR och de större tidningarna om det…

Här, under rubriken Åter till Migrationsverket, berättar den drabbade, alltså sparkade och nu återtagna, Lennart Eriksson själv om ”återtagandet” den 23 december.

Och till alla miggor, både de som hör av sig till mig och de som inte gör det men läser min blogg: ni har yttrandefrihet, ni också!

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig ange källa och länka hit
så att hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

En migga är orolig

En migga är orolig och skriver följande:

Nu krävs det snart ett under för att Sverigedemokraterna inte ska komma in i riksdagen

2008 hände något dramatiskt i Sverige – invandringen översteg det året 100.000 personer. Och då går det inte längre att ens låtsas som att det skulle finnas några ”hårda krav” eller ”stängda grindar”.

Invandringen var inte direkt blygsam åren innan dess heller – men det är något alldeles särskilt magiskt med en sexsiffrig siffra till ett land som inte ens har 10 miljoner invånare.

Och först i december 2008 började vi få något som liknar en arbets- och försörjningslinje genom uppehållstillstånd för arbete – innan dess var invandringen helt utan arbetslinje, utan försörjningskrav, och den offentliga sektorn enligt dess egna socialdemokratiska förkunnare kunde klara av allt. Under denna tid bildades ett klimat i Sverige där ingen ”hjälpare” ens tycker det är konstigt att folk ska få bo i Sverige om de behöver sjukvård, skola, ren miljö och högre levnadsstandard.

Nu lär regeringen stupa på mållinjen ändå, vid valet om 10 månader. En hel del i deras egen regering har satt sig motvalls, och enligt förslaget till försörjningskrav vid anhöriginvandring finns det nu så många undantag att det går att säga att dessa är nästan heltäckande.

Och nu går svenska kyrkan ut och kräver en återgång till tidigare sjukvårdsinvandring, genom att kräva att sjuka ska få stanna.

Och om inte förtroendet för asylinstitutet redan har eroderat hos gemene man så lär det göra det med råge nästa år, för då kommer en dubbelsmäll att slå till i Sverige. Till att börja med råder nu något som nästan kan kallas för massinvasion av ”ensamma barn”. Kommuner tycker inte om att bli uthängda som främlingsfientliga, och de kommer att få rikligt med vatten på sina kvarnar när effekterna visar sig. Det är nämligen så att det ”ensamma barnet” några veckor eller månader efter PUT ofta har en hel familj som flaggar upp sig och som också vill komma hit. Så inte nog med att barnen inte alls var ensamma, det blir en försörjningsbörda för Sverige för dessa anhöriga som enligt förslaget om försörjningskrav vid anhöriginvandring är undantagna från försörjningskravet. Och även om inte alla anhöriga beviljas uppehållstillstånd här så kostar förstås också hanteringen av deras ansökningar en hel del.

Och varför det till och med råder något slags inbördeskrig i vissa frågor i regeringen, det kan man verkligen fråga sig. Är inte en invandring på 100.000 per år en tillräckligt hög siffra? Blir folk nöjda först om det är 200.000?

Kommentar: Så funderar alltså en migga, vars funderingar är vanligare än de politiskt korrekta någonsin vill låtsas om. Strutsvarianten är förödande, men som vanligt i detta land så kommer klokheten att slå till ”efter” = efterklokhet.

© Denna blogg.

”Tramsigt om fattiga”

Tramsigt om fattiga är rubriken på en synnerligen läsvärd och verkligt tänkvärd ledarartikel i Expressen, skriven av Sakine Madon. Att ämnet engagerar visar också de (i skrivande stund) 264 kommentarerna till artikeln. Ett citat ur artikeln:

Gång på gång lyfter medierna fram medborgare som beskrivs som fattiga. Människor som får berätta att de inte har råd med märkesjeans till barnen eller semesterresor till andra sidan världen. Att tonåringar inte har råd med särskilda hiphopjeans eller att ensamstående inte har råd med tjusiga julklappar så här års kan förstås uppmärksammas. Men kan allt kallas fattigdom?

Alltså: läs och begrunda, och fundera över vad som egentligen är ”fattigdom” och om det enorma gnället från ett bortskämt folk som är vant vid att matas av staten (= andra människor som betalar skatt) med olika bidrag verkligen är relevant. Läs också Om Expressens ”fattiga” på denna blogg.

Om mumincitat

Min favoritbok bland muminböckerna är Farlig midsommar.

För alla som älskar Mumindalen och dess invånare, men också för dem som aldrig träffat Mumintrollet, Hemulen, Snusmumriken, Snorkfröken, Mymlan och Lilla My och alla de andra finns här en del Mumincitat.

Ett av mina egna, absoluta favoritcitat (jag gillar dem alla!) är de två sista meningarna i citat 21 om Filifjonkan som trodde på katastrofer:

Men varför skulle hon egentligen oroa sig? Katastrofen hade ju äntligen kommit.

Här finns uppgifter om alla Muminböcker av Tove Jansson.