Om adoption av en asylsökande pojke från Irak

Den 1 december 2009 skrev jag ett inlägg under rubriken Går det verkligen att adoptera en 15, 16-åring från Irak som man inte känt i mer än två år?

Nu tar medierna återigen upp fallet med en adopterad asylsökande pojke från Irak (bl.a. Dagen, Sydsvenskan, SR Ekot), och frågetecknen är fortfarande desamma och lika många som i ovanstående inlägg. Och varför en tonåring som lämnat Irak för två år sedan skulle riskera att bli dödad om han reste tillbaka förklaras inte alls. Hade en sådan risk bedömts vara realistisk och sann så hade han ju fått asyl eller åtminstone uppehållstillstånd på den grunden…

Några utdrag ur Föräldrabalken 4 kap. Om adoption:

5 a § Den som inte har fyllt arton år får ej adopteras utan
föräldrarnas samtycke.
6 § Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.

För att få adoptera gäller också att:

Man måste gå den obligatoriska föräldrautbildningen. Socialnämnden gör en medgivandeutredning om lämpligheten hos den eller dem som vill adoptera. Utredningen påbörjas först efter det att man gått den obligatoriska föräldrautbildningen.

Under utredningen förs samtal både individuellt och med paret tillsammans. Utredaren ska ta reda på familjens motiv till adoptionen och om du har tänkt igenom vilka förändringar det innebär. Du ska även redovisa ekonomi, inkomster, bostadsförhållanden samt bistå med läkarintyg.

Adoptionsutredningar kan ta uppemot ett år. Hur snabbt har den svenska familjen (med irakisk bakgrund?) känt pojken och om de ville adoptera honom, varför sökte han då asyl här, varför inledde man inte adoptionsproceduren på sedvanligt sätt? Alla kriterier måste vara uppfyllda för att man ska kunna adoptera någon, det är ingenlättvindig och snabb procedur eftersom det handlar om ett mycket stort och livslångt åtagande.

Lagen måste väl vara lika för alla? Eller finns det nya, särskilda bestämmelser för dem som vill adoptera just asylsökande? Eller har man i domstolarna börjat tolka att det finns ”särskild anledning till adoption” enligt 4 kap 6 § för nästan vuxna asylsökande? I så fall har en mycket stor praxisändring skett, utan att någon rapporterat om den. Inget av allt detta har medierna – som i princip alla skriver och rapporterar exakt lika (!) – berört och beskrivit.

Jag har sagt det otaliga gånger och säger det igen: Media bör rapportera korrekt och ange alla fakta, inte vinkla sina artiklar och utelämna viktig information!

© OBS! Kopiera inte texter från min blogg i sin helhet!
Att citera kort går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas här!

En migga reflekterar över vad Migrationsverket och japansk bildindustri kan ha gemensamt?

En migga ger en ny glimt från migrationsindustrin:

Vår nya arbetsmetod Kortare Väntan är hämtad från den japanska bilindustrin. Hur kunde Toyota bli så framgångsrikt? Jo, genom den s.k Lean-metoden. Men nu jobbar vi ju inte med att skruva ihop bilar, utan vi jobbar med att möta människor och försöka sätta oss in i deras många gånger komplexa situationer för att sedan kunna avgöra ifall de har hållbara asylskäl eller inte!

© Denna blogg.

Mumintrollet vaknar mitt i vintern

Mumintrollen går i ide i november och vaknar i april. Det har de alltid gjort, i eviga tider. Men en vinter vaknar mumintrollet och kan inte somna om…

Kommittédirektiv för utredning om vård för personer som vistas illegalt i landet

Media rapporterar slarvigt om att regeringen har tillsatt en utredning om ”vård åt gömda flyktingar”, ibland ”vård åt gömda och papperslösa”.

För det första så är inga ”flyktingar” gömda utan det handlar om tidigare asylsökande som varken befunnits ha flykting- eller skyddsskäl. De är nu inte längre asylsökande utan människor som i minst två instanser fått beslut om avvisning, d.v.s. de ska lämna landet så fort som möjligt eftersom de inte längre har rätt att vistas här.

För det andra finns det knappast någon som är ”papperslös”, men ordet har blivit ett samlingsbegrepp för dem som trotsar myndighets- och domstolsbeslut och stannar kvar efter att de fått beslut om att de ska lämna landet. I kategorin ”papperslösa” ingår också personer som kommit på besöksviseringar och borde ha lämnat landet efter tre eller sex månader men stannat kvar. Och personer som på olika sätt tagit sig till Sverige och aldrig sökt vare sig asyl eller uppehållstillstånd.

Gemensamt för alla dessa människor, som av media kallas ”flyktingar”, ”asylsökande”, ”papperslösa” är att de inte har rätt att vistas i Sverige. Gemensamt för alla dessa människor är också att de vistas i Sverige illegalt, som betyder olagligt, vilket alltför många verkar glömma bort.

I det kommittédirektiv som regeringen presenterat ska följande utredas:

Hälso- och sjukvård åt asylsökande, personer som håller sig undan verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning samt personer som befinner sig i Sverige utan att ha ansökt om nödvändiga tillstånd för att vistas i landet.

Utredaren ska vidare se över

hur en utvidgad skyldighet för landstingen att erbjuda subventionerad hälso- och sjukvård åt de berörda grupperna kan utformas i förhållande till nuvarande reglering.

Regeringen måste alltså se till att frågan om subventionerad sjukvård åt personer som vistas olagligt i landet, prövas mot existerande lagar. Att skapa nya regler och lagar som krockar med gällande lagstiftning kan en regering knappast göra. Därför – och för att försöka återskapa respekt för asylsystemet – bör stor kraft läggas på att se till att existerande lagar efterlevs och att de som inte fått uppehållstillstånd självmant eller, om det krävs, med tvång avvisas till sina hemländer.

I läkares och annan sjukvårdspersonals uppgifter ingår att göra allt som står i deras makt för att lindra, vårda och rädda liv. Om någon människa, oavsett status (legal eller illegal) är akut och kanske  livshotande sjuk, ska givetvis vård ges. Att visa en akut sjuk människa på porten kan läkare inte göra i ett civiliserat samhälle, oavsett vad lagen säger. Men det är ju en helt annan sak än att skapa regelverk om skattesubventionerad vård åt personer som vistas i landet illegalt!

I samband med att akut vård ges bör Polisen, dit avvisningsbesluten kommunicerats av Migrationsverket, upplysas om att en person som vistas illegalt i landet finns på sjukhuset. Detta så att han/hon sedan kan avvisas när den akuta vården getts och den illegala vistelsen inte fortsätter, med samhällets goda minne. Det handlar givetvis inte om ”angiveri”, vilket en del vill få det till, utan om skyldighet att rapportera en olaglighet, för det är olagligt att vistas i ett land utan tillstånd.

Här finns regeringens kommittédirektiv om vad en utredning på området ska se över.

Kanske något också för Sverige?

Finland: En handbok för tolkar i asylärenden har getts ut

Migrationsverket och Flyktingrådgivningen har tillsammans utarbetat en  handbok (finns bara på finska) för tolkar som arbetar med asylärenden.

Yrkeskunnig och exakt tolkning är av väsentlig betydelse för att resultatet ska bli rättvist. En tolk måste därför också förstå innehållet i ärendet som tolkas samt hur förfarandet framskrider så väl som möjligt.

Handboken för tolkar har tagits fram av Migrationsverket och Flyktingrådgivningen inom ett gemensamt utvecklingsprojekt för asylförfarandet.

I Sverige vill en minister ha en lag som kolliderar med en annan lag…

Både riksdagsledamöter (otaliga) och t.o.m. en minister (socialminister Göran Hägglund) i den svenska regeringen tycker att det går bra att bryta mot utlänningslagen (vilka andra lagar ska det gå bra att bryta mot?). De vill ge förmåner till dem som inte respekterar svensk lag. Medborgarna och väljarna lär sig att riksdag och regering stiftar lagar som de inte själva anser behöver följas. Vad innebär det? Kaos? Just det. Anarki? Ja, det också. Förlorad tillit till regering och riksdag? Absolut.

Socialminister Göran Hägglund föregår oblygt och obekymrat en utredning om sjukvård för personer som vistas i landet illegalt – det blir därmed en skenutredning – och säger redan innan den ens påbörjats att vi ska ”ge vård också till personer som inte har ordning på sina papper! I vilket land på jorden kan en minister ta så lätt på att människor, som vistas illegalt i landet efter att ha varit asylsökande eller ha kommit på turistvisering, inte ”har ordning på sina papper”? Och så gravt bagatellisera det som i andra länder – liksom också i Sverige – är brottsligt, olagligt: att vistas i ett land utan tillstånd!

Vad kan det mer finnas som ministern och ett allt större antal riksdagsledamöter tycker att vi ska ge personer som bryter mot lagen? Bostäder? Socialbidrag? Pension? Var går gränsen för vad skattebetalare ska stå för?

Givetvis och självklart ska akut sjuka  människor aldrig lämnas åt sitt öde! Det är alltid varje läkares plikt att hela, läka och rädda liv oavsett omständigheterna. Men en regering och ledamöter i en riksdag kan inte börja skapa lagar som kolliderar med varandra!

Ansvarsfulla och rättsmedvetna representanter för Sveriges folk ska i stället, via sina myndigheter och verk, se till att lagen efterlevs och att de som inte ska vara här så snabbt som möjligt efter att de fått avslag på sina ansökningar om att vistas här lämna landet, frivilligt eller med tvång.

Sanna Rayman på Svenska Dagbladet skriver bra och insiktsfullt om den här frågan under rubriken Ingen utredning jag gör vågen för och i Aftonbladet kan man läsa att Hägglund uppmanar landstingen att bryta mot lagen.

”Servicen som erbjuds vid mottagningscentralerna, det vill säga bland annat gratis mat och husrum, lockar en del personer att söka asyl i Finland”

År 2008 sökte 4 016 personer asyl i Finland medan siffran i fjol hade stigit till 5 910. De största grupperna asylsökande kom från Irak och Somalia. Det meddelar FNB.

Anmärkningsvärt, men vanligt också i Sverige trots att man här inte rapporterar om det eftersom det inte ligger i de svenska mediernas pk-bild, är att antalet asylsökande från andra EU-länder steg. Den största gruppen asylsökande från EU kom från Bulgarien.

Servicen som erbjuds vid mottagningscentralerna, det vill säga bland annat gratis mat och husrum, lockar en del personer att söka asyl i Finland, uppger Inrikesministeriet. Migrationsminister Astrid Thors (SFP) uppger att det finns fall där samma personer sökt asyl flera gånger trots att de redan fått avslag.

Inrikesministeriet vill bekämpa bidragsmissbruket genom att minska ersättningarna till asylsökande. Från och med februari ska ensamboende asylsökande få 292 euro i månaden. Det är 84 euro mindre än idag, men fortfarande nästan 1.000 kronor mer än en ensamstående asylsökande får i Sverige, vilket alltså gör att fler falska ”asylsökande” (man kan ju inte söka asyl när man är från ett EU-land…) söker sig till just Finland.

Källa:

Finlands inrikesministerium har utrett hur olika EU-länder ersätter flyktingarna för utgifter för familjeåterförening

Finlands inrikesministerium informerar om att det har utrett hur olika EU-länder ersätter flyktingarna för utgifter som orsakas av familjeåterförening:

Med resor i familjeåterföreningssyfte avses situationer där en person som fått flyktingstatus eller uppehållstillstånd på grund av annat behov av skydd får sin familj till det nya hemlandet från ett tredjeland. I Finland betalas de utgifter som orsakas av familjeåterförening för flyktingar och personer som får internationellt skydd med statliga medel. Utredningen har gjorts med hjälp av European Migration Network. I utredningen deltog 17 EU länder.

I Finland har det ansetts viktigt att en person som fått uppehållstillstånd kan börja leva ett så normalt liv som möjligt i Finland. En del av integrationsprocessen har varit att ersätta utgifterna för resor i familjeåterföreningssyfte. I andra EU länder där man tar emot kvotflyktingar är det ofta staten som betalar utgifterna för kvotflyktingarnas familjeåterförening. I Finland ersätts även resor i familjeåterföreningssyfte för personer som får internationellt skydd med statliga medel. I andra EU länder är det enbart de utgifter som orsakas av familjeåterförening för personer som fått flyktingsstatus som betalas med statliga medel.

”Vi kommer ännu att utreda om de andra EU-länderna ersätter reseutgifterna på något annat sätt, t.ex. via organisationer”, säger migrations- och Europaminister Thors. ”Revideringen av både integrationslagen och lagen om mottagande av asylsökande pågår som bäst. I detta sammanhang ska vi också diskutera ersättandet av resorna. Det är klart att vi i den nuvarande situationen måste se över utgifterna och överväga om det finns grunder att ersätta resorna.”

Enligt migrations- och Europaminister Astrid Thors ska utgifterna som orsakas av flyktingarnas familjeåterförening ses över som en del av lagstiftningsreformerna.

Avvisade irakier flögs hem från Oslo och Stockholm

STT/FNB meddelar:

Närmare 50 irakier avvisades från Sverige och Norge med ett chartrat flyg natten till tisdagen. Det var den nionde flygningen av irakier som inte fått tillstånd att stanna i Sverige som den svenska gränspolisen genomfört, men den första som skett i samarbete med Norge, uppger Peter Nilsson, chef för gränspolisavdelningen i Stockholm, i ett pressmeddelande.

Transporten inleddes nattetid vid Gardermoens flygplats utanför Oslo, där 13 irakier steg ombord. Planet från Air Finland mellanlandade därefter på Arlanda, där ytterligare 33 avvisade irakier tog plats, innan det lyfte mot Bagdad.

De irakier som tvingades lämna Sverige har alla fått nej på sina ansökningar om uppehållstillstånd från antingen Migrationsverket eller någon av migrationsdomstolarna. Charterflygningarna med avvisade asylsökande inleddes i Sverige sent 2008 som ett svar på propåer från regeringen om att tempot i verksamheten måste höjas. Många tusen människor stannar i Sverige även efter det att myndigheterna nekat dem uppehållstillstånd.

Källa:

Om klimatet för inte så klimatkunniga

Oavsett om man är ung eller gammal så har man behållning av att läsa Centerpartiets ungdomsförbunds ordförandes bok Klimatutmaningen! Särskilt om man (som jag) inte är så kunnig på området…

Magnus Andersson har rest runt i olika världsdelar, träffat unga människor och pratat med dem om livet och framtiden. Och i framtiden ingår – vare sig vi vill det eller inte – funderingar kring miljö och klimat.

Magnus Andersson skriver rakt och intressant om sina möten med Merima i Bosnien, Molikka i Bangladesh m.fl. och både om vad han kan lära dem och vad de kan lära honom. Man förstår att resorna och mötena med unga människor som lever under helt andra förhållanden, har gjort intryck på honom.

I den första halvan av boken berättar Manus Andersson om resorna och mötena; i den andra resonerar han kring ”effekter av  klimatförändringarna”. En bra avvägning! Och allra sist får man också veta lite om vad som hände med de vänner Magnus Andersson mötte och pratade med, runtom i världen.

Som sagt: lättläst, flytande och lagom komplicerad för inte helt insatta!

Rösträtt i kommunalval vid 16 år?

Justitieministeriet överväger att sänka åldern för rösträtt i kommunalval till 16 år. Europarådet har rekommenderat EU-länderna att sänka åldersgränsen för rösträtt i val. Österrike är hittills det enda EU-landet där så unga som 16-åringar får delta i val.

Källa:

Medierna måste börja rapportera korrekt och allsidigt!

I en artikel med rubriken Åtta års väntan på uppehållstillstånd skriver NSD om en iranier som ”i åtta år bott i Kiruna, jobbat, studerat svenska och betalat skatt”. I artikeln står också:

Under tiden har asylprocessen haft sin gång. NZ räknar med att han har fått mellan sex och åtta negativa besked.

Där står vidare att

Av någon anledning har någon avvisning aldrig verkställts.

Men hur ensidigt och tendentiöst får man skriva i en artikel som läses av tiotusentals människor??? Var är konstaterandet att man inte kan få asyl eller uppehållstillstånd genom att inte respektera att man fått avslag på sin ansökan om asyl eller permanent uppehållstillstånd (PUT)  – inte en men sex eller åtta gånger? Menar NSD att man ska kunna tvinga sig till uppehållstillstånd för att man struntat i vad svenska myndigheter och domstolar har kommit fram till? Så fungerar inte lagen, där finns ingen paragraf som säger:

§ X
Om en asylsökande har fått avslag på sina ansökan om asyl eller uppehållstillstånd sex till åtta gånger och därför inte ansetts ha asyl-eller skyddsskäl i Sverige, kan denne själv välja att inte rätta sig efter svensk myndighets och domstols beslut. Den asylsökande, som i flera prövningar inte enligt utlänningslagen ansetts ha skäl att stanna i Sverige, beviljas då permanent uppehållstillstånd på grund av  sin vägran att lämna landet.

När det gäller varför avvisning inte verkställts borde man på NSD vara så pass väl insatt att man känner till att det hänger på den sökande själv: om denne vägrar  söka pass är det svårt att få Iran att ta emot honom. De är den asylsökandes sak att söka det pass som gör det möjligt för honom att återvända när han har fått besked om att han inte får stanna i Sverige. Om han inte gör det, är det det som är anledningen till att avvisningen inte verkställts. Det borde NSD ha angett i detta fall, om tidningen hade velat ge en korrekt bild av skeendet.

Att sedan behöva läsa detta i en seriös tidning är bedrövligt:

Men att åka tillbaka till Iran där man inte kan lyssna på vilken musik man vill eller uttrycka sina åsikter fritt ser han inte som ett alternativ.

Det är inte så att en asylsökande kan välja att inte se som ett alternativ att återvända till sitt hemland för att han där inte kan uttrycka sina åsikter fritt eller lyssna på vilken musik han vill! Och att han ”vill kunna planera för en framtid i Sverige” har ingen betydelse – har man fått avslag på sin ansökan om att få stanna här upp till åtta gånger så är det ju uppenbart att man inte anses ha rätt att planera för en framtid här.

Medierna måste börja rapportera korrekt om asylfrågor! Att inte göra det skadar inte bara tilltron till journalistiken utan också till rättssystemet. Det skadar även möjligheterna för dem som har behov av skydd här, att man skriver så här slarviga artiklar som inte resonerar kring något annat än att en person vill vara här! I artikeln framgår överhuvudtaget ingenting som skulle kunna medföra att man nu, plötsligt, skulle kunna bevilja uppehållstillstånd, när man tidigare avslagit dennes ansökan upp till åtta gånger. Inte heller att mannen som NSD skriver om skulle ha blivit fel behandlad av myndigheter och domstolar.

Dessutom: Här handlar det inte om åtta års väntan på uppehållstillstånd! NSD bör titta på handlingarna och se efter när avslagen kom (i Migrationsverket och utlänningsnämnden eller migrationsdomstolen), det var förmodligen för omkring sex år sedan. I så fall var väntan cirka två år, inte åtta! Och efter att man fått avslag i två instanser och om ärendet inte tas upp till prövning av Migrationsöverdomstolen har man heller inte enligt utlänningslagen rätt att arbeta här, eftersom man enligt lagen ska återvända för att man inte fått tillstånd att stanna här.

Till slut: Om den asylsökande mannen har löfte om arbete i minst ett år, med acceptabla villkor och acceptabel lön, kan han från hemlandet söka arbetstillstånd. Det kommer han med stor sannolikhet att beviljas – om man inte anser att hans långa illegala vistelse här ligger honom i fatet. Då får han alltså arbetstillstånd (inte uppehållstillstånd) och ska försörja sig själv helt och hållet. Efter fyra år som självförsörjande med fast anställning kan han söka permanent uppehållstillstånd. Så säger den lag om arbetskraftsinvandring, som började gälla den 15 december 2008. Och Sverige behöver arbetskraft, så hans chanser att komma hit och arbeta borde vara goda, förutsatt alltså att hans vägran att lämna landet och därmed följa landets lagar, inte vägs in som en negativ faktor.

© OBS! Kopiera inte texter från min blogg i sin helhet!
Att citera kort går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas här!

En migga: ”Jag minns med bävan första gången jag pratade med en beslutsfattare som inte förstod vad identitetshandling eller styrkt identitet är för något”

Miggornas ”skattkistor” är outtömliga och det de berättar är ibland rent dråpligt. Miggorna skriver att de uppskattar att det finns ett ställe (den här bloggen) där de kan uttrycka sig och berätta om vad de ser, hör och upplever för en bredare allmänhet. Och de mejlreaktioner och kommentarer som inkommit dels efter min kolumn i Svenska Dagbladet – Utlänningslagen ska också följas – dels efter inlägget Liten enkät, är som en flodvåg. Men i gammelmedierna och på politiskt håll är det många huvuden som sticks i sanden. ”Ta bort fakta, rapportera inte om fakta, berätta inte obehagliga sanningar som går stick i stäv med vad vi en gång har bestämt oss för att tycka”, är alltför mångas reaktion. ”Det jag inte låtsas om, det finns inte”.

Här följer nu återigen en miggas betraktelser:

En sak som numer gör hela migrationstillställningen till närmast putslustig – det är bättre att skratta åt eländet än att gråta – är att det är så lätt att skjuta skutan i sank.

Ta exempelvis det här med internationell familjerätt. Det är en rätt stor sak över hela världen, och där lagstiftare i Sverige gärna vill veta varför diverse skyddslagstiftningar inte ger önskad effekt. Svaret är enkelt – för det är ett rättsområde som Migrationsverkets Rättsenhet inte ens känner till existerar. Så när exempelvis justitiedepartementet vill veta hur det kommer sig att människor kommer hit på barnäktenskap och på vårdnadsdomar och adoptionsbeslut som i den svenska rättsordningen inte ens är värda papperet de är skrivna på så kan mycket utredningstid sparas in genom att begränsa undersökningen till Migrationsverket.

Ta identitet som ett annat exempel – de flesta på verket har med asyl att göra, fartblindheten har tyvärr blivit stor, och jag minns med bävan första gången jag pratade med en beslutsfattare som inte förstod vad identitetshandling eller styrkt identitet är för något. Beslutsfattaren där hade under sin tioåriga anställningstid på verket inte ens sett ett riktigt pass i någons ärende (sic!), än mindre förstod hon riktigt vad passets värde var.

Ta passkravet som ett tredje exempel, eftersom det hör ihop med styrkt identitet – det är liksom hela poängen med denna identitetshandling. Här är läsokunnigheten närmast abnorm – det finns nämligen ingen skillnad i passkravet för inresa mellan tidsbegränsat och permanent uppehållstillstånd (PUT). Skillnaden däremot gäller vistelse efter att identiteten väl blivit styrkt – en person med PUT behöver inte vid varje given tidpunkt ha pass om inte denne ska ut och resa.

Ta arbetsrätten som ett fjärde exempel. Begrepp som utstationering, fasta driftställen, koncernanställda, företagsinterna utbildningar etc gör bara att handläggare börjar rulla med ögonen och gissa istället. Resultatet av att i decennier ha stått utanför arbetsrätten. Migrationsverkets generaldirektör pratar gärna om den globala migrationens möjligheter, men det är utåt för inåt är det inte värt någon större uppmärksamhet.

© Denna blogg.

”Jag har studerat matematik med folk från Iran, de kan sinustabellerna utantill”

En av många bloggläsare som skriver till mig har skrivit följande tänkvärda mejl. Jag publicerar det med vederbörandes tillstånd, utan att ange personens namn. Inlägget börjar så här:

Din blogg är viktig. Just det du skriver idag, att du alltid arbetat ideellt, din erfarenhet, ditt kunnande – ingen ifrågasätter din integritet. Det du skrev på din blogg var mycket bra, du förklarade dina motiv och orsaken till att du bryr dig. Det som lyser tydligt är att du ser individer, inte en klump människor av viss etnicitet, eller för den delen ”invandrare” som en homogen grupp.

Och fortsätter med dessa viktiga reflektioner:

Det är väl ett av de stora felen som Sverige gjort – man har inte sett individer utan klumpat alla i en hög. Den högen av människor har setts som offer, som hjälplösa utan förmåga att ta hand om sig själv, som beroende, obildade och nästan som barn som samhället i sin välvilja bara ska ta hand om. Så de människor med initiativförmåga och gåpåaranda som tog sig hit, har snart blivit som de behandlats, en självuppfyllande profetia. Vägen till helvetet är som bekant kantad av goda föresatser.

Jag är sjuksköterska och författare. I mitt jobb som sjuksköterska arbetar jag ibland med utrikes födda läkare. Superskickliga. En av dem, Ryszard från Polen, lärde sig på sju månader i Polen så pass mycket svenska att han kan jobba som läkare utan problem. Hans fru är högutbildad byggnadsingenjör, hon har också på några få år lärt sig språket och fått ett bra jobb. De har köpt hus i en mellanstor stad.

Så är det Ali från Irak som också är en mycket skicklig läkare. Och de som kommer från Iran och har fått utbildning där är mycket kunniga. Jag har jobbat med sjuksköterskor från Iran som har varit mycket skickliga, i Iran verkar kunskapskraven vara de dubbla mot som i Sverige. Jag har studerat matematik med folk från Iran, de kan sinustabellerna utantill.

Döm om min förvåning när jag för några år sedan läste att om det nu var landstinget i Halland eller något sådant, som skulle sätta högutbildade ingenjörer från utlandet, i först komvux och sedan gymnasium. Det är ett nedlåtande förakt utan dess like. Det om något, från dessa välvilliga omhändertagare eller integrationsmänniskor eller vad de nu kallas, är väl en dold rasism. Man kan inte ens tänka tanken att den där svartmuskiga främlingen har tio gånger mer bildning än man själv och förmodligen är dubbelt så intelligent.

© OBS! Kopiera inte texter från min blogg i sin helhet!
Att citera kort går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas här!

Jag har fått så mycket kunskap och insikter om helt andra levnadsförhållanden och förutsättningar

Jag är stolt och glad över att så många – inte alla, men många, många – av de f.d. asylsökande som varit mina klienter har klarat sig så bra sedan de fick uppehållstillstånd! Och över att de har blivit mina vänner.

Mohammed A har egen firma, Mohammed S är färdigutbildad svarvare med fast anställning och har nyligen köpt hus. Abdulrahman har haft flera olika jobb och har aldrig velat leva på bidrag. Samir Y jobbar också, och hans fru studerar till förskolelärare. F har gått igenom en by pass-operation och klarar inte heltidsjobb, men hjälper andra människor hela tiden, så gott han kan, och är politiskt aktiv. Hispiga Viktor klarar inte ett jobb, tyvärr. Thanh jobbar på en restaurang och har haft sin första semester, i Paris. V jobbar i affär, hon har nästan hela tiden klarat sig själv och sina barn men fått hjälp med en av sina söner som är gravt handikappad. Min absoluta favorit, gamla farbror B, var för gammal för att jobba när han kom, men hans barn har tagit hand om honom. På förläggningen brukade han varje gång jag kom hälla ut innehållet i en full, stor plastkasse på bordet och sorgset och uppgivet peka på alla gifter som låg där. Det var psykofarmaka, värktabletter, sömntabletter och vetefan-tabletter i en salig röra, som han fått av läkarna mot sin ångest och oro. Dessa mediciner behöver han inte längre…

Larissa, underbara Larissa, har jag inte hört från på ett bra tag, utom att jag har fått en jul- och nyårshälsning. Den kvinnan är oerhört påhittig och rådig och både hon och hennes man A är riktiga överlevnadskonstnärer. Redan när de var asylsökande och bodde på förläggning letade de grejer ”på skroten” som de putsade och fixade och lagade och sedan sålde. Eller gav bort. Hur många dekorerade små fat och små skålar och andra prylar har jag inte fått, som de hittat ”på skroten”! På bilderna är några av dem…

Jag skulle kunna skriva en bok om alla de fantastiska, jobbiga, charmiga, ledsna, glada, annorlunda men ändå så likadana människor som jag har träffat under den långa tid jag var ombud åt asylsökande! Här har jag bara nämnt en bråkdel av dem. Inte uiguren (en annan uigiur än Adil Hakimjan som kom från Guantánamo) , inte jemeniten vars historia var fruktansvärd. Inte den colombianska familjen. Inte den mycket utsatta kvinnan från Iran. Inte en massa andra heller. Men de finns alla i mitt minne, i mitt sinne och i mitt hjärta.

Jag har sporrat och tjatat och ”predikat” och skällt på dem både under asylprocessen och efter att de har fått PUT. Jag har varit som en hök på många av dem och ringt upp på kvällarna och frågat vad de har läst i tidningen den dagen (efter att jag ”beordrat” dem att läsa minst en kort artikel eller en notis i en svenskspråkig tidning varje dag) och om de sett ett svenskt nyhetsprogram på tv som jag sagt att de måste göra.

Jag har fått så mycket kunskap och insikt om de helt andra levnadsförhållanden och förutsättningar som alla dessa människor har kommit ifrån. Jag är så glad och tacksam över att ha fått lära känna dem och att över ha många av dem som vänner, de har berikat mitt liv och de berikar Sverige.

Om bara Sverige kunde hantera asyleriet korrekt så skulle de som fått uppehållstillstånd här slippa känna sig  misstänkliggjorda och misstrodda beträffande sina asyl- eller skyddsskäl. De skulle i stället få känna sig mer välkomna för att – om myndigheterna  alltså klarade sina uppgifter – det då vore klarlagt och uppenbart för alla och envar vilka de är och att de verkligen behöver få skydd här.

Sveriges slapphet skadar de människor som behöver skydd här genom att den sil asylsökande silas genom är så grov.

Till slut: Det finns tyvärr en del människor i bloggosfären som antingen faktiskt inte förstår varför jag bloggar och vad jag skriver om eller som medvetet ljuger och hittar på saker som inte stämmer. Som t.ex. påstår att jag har ”ändrat åsikt” (?), att jag inte bryr mig om asylsökande och en massa annan gallimatias som jag vare sig vill eller ids upprepa här. Dessa människor tycks anse att miggorna, som inte kommer till tals någon annanstans (till skillnad från hundratals asylsökande som intervjuas och vilkas historier berättas – ofta ensidigt), inte ska få komma till tals överhuvudtaget. Och när de ändå gör det här på min blogg så påstår dessa snedtänkande människor att JAG har ”ändrat åsikt”! Ett i sanning ologiskt och ointelligent resonemang. Och helt felaktigt.  Här på bloggen har också experter som Birgitta Elfström skrivit många inlägg om palestiniers och kristna irakiers svåra situation. Här har jag berättat om en del av mina egna klienter. Och jag  har givetvis inte ändrat åsikt ett enda dugg: de som har asyl- och skyddsskäl enligt den lag som stiftats av riksdag och regering, ska få det. De som inte har det ska lämna landet. Den åsikten har jag alltid haft.

Jag är trött på lögnare och förtalare. Lögner om och förtal av enskilda människor är straffbart, det kan man åtalas för.

© OBS! Kopiera inte texter från min blogg i sin helhet!
Att citera kort går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas här!

En migga: ”De har inga ID-handlingar och sådana krävs inte heller av ”maken/makan” som ansöker på anknytning på svenska ambassaden”

En annan migga kommenterar inlägget En migga: Migrationsverket – De Tre Apornas Armé:

Migrationsöverdomstolens dom om att det krävs pass – även när det gäller en somalier – innan ett tillfälligt uppehållstillstånd (TUT) p.g.a. anknytning till make/maka kan beviljas, är intressant. Men som jag har förstått beviljas TUT bara när det gäller anknytning som uppstått medan parterna levt i varsitt land, alltså inte levt som gifta eller sambor i hemlandet. Om anknytningen är etablerad,  alltså om  en asylsökande hade en maka eller eller make som han eller hon levde ihop med redan i hemlandet brukar PUT beviljas den som ansöker på anknytning. Om PUT beviljas finns det inte något krav på pass enligt svensk rätt.

Somalier (som domen handlade om) uppger redan nu, undantagslöst, och oavsett ålder, att de är gifta i hemlandet. De har inga ID-handlingar och sådana krävs inte heller av ”maken/makan” som ansöker på anknytning på svenska ambassaden. Huvudsaken är att personen kommer ihåg vilket namn den hade enligt den asylsökande. Personen bör också veta hur länge den ska ha varit gift med den f. d asylsökande som nu fått PUT.  Men hon eller han har oftast fått del av dessa uppgifter redan och memorerat uppgifterna inför ambassadintervjun.

Asylsökande somalier vill för det mesta få protokollen för sina utredningar hemskickade genast. Antagligen för att komma ihåg vad de sagt om sina ”makar” och berätta för den  som ska komma hit som ”make/maka”. Om berättelserna är korrekt inlästa och därför överensstämmer beviljar verket först PUT, sedan främlingspass för den som vill komma hit via ambassaden.

Det blir svårare sedan, när nästa maka eller make ska komma. Alltså när man flyttat ifrån den som man tog hit i första hand och den ”relationen”  är slut.  Eftersom den nya anknytningen inte kan  anses vara etablerad redan i hemlandet är det endast TUT som kan beviljas till den nya ”makan eller maken” och då måste man ha pass, även om man är somalier. Och en del somaliska män säger sig ha haft fler än en hustru i hemlandet…

Eftersom Migrationsverket inte heller gör DNA-tester annat än i undantagsfall på de barn som en somalisk referent, f. d. asylsökande, säger sig ha haft i hemlandet, kan förstås vilka som helst kvinnor med vilka som helst barn efter en ambassadansökan få PUT p.g.a. anknytning till någon person som verket bedömt som varande somalier. Huvudsaken är att berättelserna stämmer överens. Och det måste finnas rätt antal barn som är ungefär så gamla som framgår av asylprotokollet. Passkrav finns inte när PUT beviljas, och PUT, inte TUT,  beviljas alltid när personen i Sverige, den f.d. asylsökande har PUT och det är hans s.k. ”hustru och barn” som ansöker på ambassaden.

Man ska göra DNA-test i vartenda fall: på mannen, kvinnan och barnen. Och när det gäller ”hushållsbarnen”  borde man helt enkelt avslå ansökningarna.

Kommentar: Det spelar ingen roll hur många gånger miggorna slår larm om bedrägerier och lurendrejerier och att de larmar om att det behöver införas DNA-tester och ordentliga kontroller – deras arbetsgivare Migrationsverket verkar inte lyssna eller bry sig om vad de säger. Därmed anländer fler och fler människor utan anknytning till Sverige och utan asyl- eller andra skäl till vare sig PUT eller TUT och tas in – till en skrämmande stor del – för livslång försörjning utan att man vet om de har rätt till det.

Det här är ingen värdering av någonting, det är fakta. Hur man ska ställa sig till det hela får läsarna, svenska folket, väljarna själva avgöra.

© Denna blogg.

En migga: ”Migrationsverket – De Tre Apornas Armé”

En migga skriver igen, oförtrutet:

Migrationsverket – De Tre Apornas Armé

Migrationsverket är fantastisk! Eller rättare sagt – det är en guldgruva för den som vill undgå ansvar. Det är hur lätt som helst för chefer och ”experter” att låtsas som att något inte finns, eller att saker och ting är någon annans bord. Det är bara att stänga av kommunikationen.

Migrationsöverdomstolen har på kort tid gett två domar som gäller pass (och styrkt identitet), i målen UM 8296-09 och UM 1014-09. Den senaste domen kom den 4 januari, den första redan den 27 november 2009. Inom området för asylprövning finns en lättnadsregel, men det här rör familjeåterförening, studerande, arbetstagare m fl.

Migrationsöverdomstolen skriver i den sista av domarna – på ett sätt så att till och med ett barn kan förstå – att ”NN har inte i samband med ansökan… eller vid något senare tillfälle… bifogat någon bestyrkt kopia av en resehandling. NN uppfyller alltså varken utlänningslagens eller familjeåterföreningsdirektivets krav när det gäller dokumentation”. Glasklart. Enkelt.

Men Migrationsverkets rättsenhet låtsas som att de drabbats av blindhet, dövhet och stumhet – samtidigt. Domarna finns inte ens att läsa i LIFOS, Migrationsverkets databas för landinformation m.m. ”Blunda och Beviljas” egen ”expertenhet” gör samma sak, d.v.s. ingenting. Några låtsas till och med som att de numer har en IQ på 40 för att undgå ansvar.

Det är rätt fantastiskt – vi har ett ämbetsverk i Sverige som låtsas som att några fakta inte finns!

Regeringen brukar varje år i det s k regleringsbrevet skriva att verket ska redovisa hur de följer vägledande domar. Brukar Migrationsverket till och med gentemot regeringen låtsas som att De Tre Apornas Armé tagit över ledningen?

© Denna blogg.

Stor skillnad på ”men” och och”

I en ledarartikel i Dagens Nyheter skriver den kunniga och kloka Annika Ström Melin under rubriken Malmström: Säkra och välkomna svar på svåra frågor den 20 januari:

Cecilia Malmströms uppdrag innebär en svår balansgång. Hon vill ha en generös asylpolitik, men lovade samtidigt att göra allt för att stoppa illegal invandring.

Det är lätt att missa det, men genom att använda ordet ”men” i den andra meningen citerad ovan, antyds – med stor sannolikhet omedvetet – att det faktum att man vill ha en generös asylpolitik skulle stå i motsats till att man vill göra allt för att stoppa illegal invandring. Så här ser det alltför ofta ut i svensk asylrapportering och det befäster felaktiga uppfattningar om asyl- och annan invandring. Det hade varit bättre och mer rätt att skriva:

Cecilia Malmströms uppdrag innebär en svår balansgång. Hon vill ha en generös asylpolitik, och lovade samtidigt att göra allt för att stoppa illegal invandring.

Ord är viktiga. Hur man använder dem , speciellt när orden når ut till många, är av yttersta vikt. Jag är övertygad om att den mycket erfarna och, som jag alltid uppfattat henne, hederliga Annika Ström Melin fallit i samma fälla som så många andra som skriver om detta område, så detta är ingen kritik av henne. Det här är bara en stillsam påminnelse om hur viktigt det är att tänka igenom ordentligt vad det är man vill säga innan man gör det, särskilt när ämnet är så superkänsligt som det är i Sverige.

Summa summarum: Det finns inget motsatsförhållande mellan en generös asylpolitik och att göra allt för att stoppa illegal invandring! Det borde inte minst Sverige, svenska journalister, svenska myndigheter och svenska politiker ha insett för länge sedan.

© Var vänlig kopiera inte texter i sin helhet!
Att citera kort går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas här.

En migga: ”Ibland kan själva idén att ansöka om asyl ha kommit därför att personen i fråga vill slippa straff i sitt hemland”

En migga skriver följande med anledning av inlägget ”Krigsförbrytare ska inte se Sverige som en plats att gömma sig på”:

Det finns med stor säkerhet en hel del krigsförbrytare och även andra brottslingar (pedofiler, våldtäktsmän, mördare, etc ) bland de asylsökande. Ibland själva idén att ansöka om asyl ha kommit därför att personen i fråga vill slippa straff i sitt hemland.

Så vad gör man för att slippa ta sitt straff för de brott man begått? Jo, man åker till Sverige söker asyl i falskt namn och utan ID-handlingar. Man hittar på lite asylskäl. Man anger givetvis inte att man torterat någon eller begått andra brott. Ofta får man också asyl oavsett sina falska uppgifter och bristen på ID-handlingar.  Om inte av oss på Migrationsverket, så i alla fall av migrationsdomstolen.

Påhittigheten är stor. En f.d. asylsökande ekobrottsling med miljonskulder här i Sverige valde att åka tillbaka till hemlandet och kom sedan hit igen, i ny skepnad. Han kom tillbaka till sin hustru, fast nu var han en annan. Han var inte längre Ali som fått asyl här och sedan lämnat sin familj när det var dags att avtjäna straffet. Nej, nu var han Yosif, som hade träffat Alis f.d. hustru i hemlandet och kärleken hade spirat på en gång. Tyvärr kunde Yosif inte få pass i hemlandet men den svenska staten gav honom ett främlingspass och uppehållstillstånd. På detta sätt kunde Ali, nu Yosif,  komma tillbaka till sin familj i det blåögda Sverige, som en skuldfri man.

© Denna blogg.

Asylsökande hungerstrejkar mot förhållandena på Migrationsverkets förvar

I bland annat Hela Hälsingland berättas om att asylsökande hungerstrejkar mot förhållandena på Migrationsverkets förvar i Gävle. De har i mpånga fall anledning att klaga och hungerstrejk torde vara det enda sättet de kan göra det poå.

Under den tid jag var Medborgarnas flyktingombudsman och ombud åt otaliga asylsökande varav en del hamnade på förvaren i Märsta och Flen, gjorde jag tillsammans med andra engagerade många besök på förvaret i Märsta. Vi fann att asylsökande som hölls inlåsta där under lång tid hade anledning att rikta skarp kritik mot förhållandena där.

Vi lyssnade, skrev rapporter och fick så småningom till stånd bland annat att de som var inlåsta fick vara ute på gården hela dagarna och inte bara en enda timme per dag; att en dålig matleverantör byttes ut mot en bättre; att gymmet fick utnyttjas under längre tid varje dag etc. Vi satte också ljuset på att många satt inlåsta under alltför lång tid och att inlåsningarna rutinmässigt förlängdes och förlängdes, när lagens mening var att man skulle kunna hålla människor i förvar under en begränsad tid (två veckor, med förlängningsmöjlighet till två månader och bara i undantagsfall längre) för att sedan utvisa dem.

Nu har 20 asylsökande på förvaret i Gävle inlett en hungerstrejk för att de är missnöjda med villkoren och förhållandena på förvaret. Vissa har suttit inlåsta i upp till ett år. Det berättar Alaa Ismail som ska utvisas till Gazaremsan för tidningen.  Han har suttit inlåst sedan den 1 december, drygt 1,5 månader.

För palestinier från Gaza som lyckats ta sig hit är situationen mycket svår. Eftersom gränsen är stängd kan han inte utvisas eller ens själv, frivilligt, ta sig dit. Till Hela Hälsingland säger Alaa Ismail:

Det enda sättet att komma in i Gaza är med fallskärm. Kan de inte skicka iväg mig ska de släppa ut mig. Det känns inte som att det är ett demokratiskt land som håller oss fängslade.

I den här rapporteringen från förvaret i Gävle finns det alltså flera delar. Den ena delen är, att människor hålls inlåsta under lång tid. Å ena sidan säger lagen att om man befarar att en person ska hålla sig undan en utvisning ska denne tas i förvar. Men å andra sidan ska då utvisningen ske så snart som möjligt efter att en person tagits i förvar så att han inte blir sittande inlåst under orimligt lång tid. Den andra delen är, att palestinier inte kan utvisas till Gaza när det är så ytterst svårt, nästan omöjligt, att komma in där. Läs bland annat Om kontrollen över Rafahgränsen och frågan om verkställighetshinder, av juristen och Mellanösternexerten Birgitta Elfström.

Svåra frågor, svåra avväganden för myndigheterna. Men människor som inte har begått något brott ska inte hållas frihetsberövade under orimligt lång tid. Kan de inte utvisas, som palestinierna från Gaza, bör de efter en eller två perioder med tillfälliga uppehållstillstånd i väntan på att situationen ska förändras, beviljas permanenta uppehållstillstånd på grund av verkställighetshinder. Inte hållas inlåsta i väntan på något som inte är nära förestående, nämligen en utvisning till Gaza.

© Var vänlig kopiera inte texter i sin helhet
från bloggen  att använda i andra sammanhang!
Att citera kort går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas här.