En migga om ”den rättssäkra asylprocessen”

Så här berättar en migga om ”den rättssäkra asylprövningen”:

Vi följer upp våra egna ärenden, hur det går för dem i migrationsdomstolen. När permanent uppehållstillstånd (PUT) beviljas av domstolen så måste vi skriva bevis på det.

Många asylsökande som fått PUT av domstolen på grund av skyddsbehov eller synnerligen ömmande omständigheter dröjer inte särskilt länge med att resa tillbaka  hemlandet (som de nyss hade så starka asylskäl mot att de bara måste få stanna i Sverige…), för att gifta sig där eller bara för att tillbringa lite tid med familjen där, innan familjen också  kommer till Sverige.

Att resa till andra sidan jordklotet kostar mycket för en person som inte hade ett öre vid ankomsten till Sverige och vars  främlingspass Migrationsverket eller socialen har betalat. Om man har råd till det, varför får man då socialbidrag och hyran betald av Sverige? Och varför får man behålla ett PUT som i princip berättigar till livslång försörjning när man uppenbart inte hade några som helst asylskäl?

Varför undrar inte Arbetsförmedlingen varför en arbetssökande eller SFI-studerande helt plötsligt bara är borta i flera månader? I dessa tider då arbetslinjen gäller och det till och med krävs av en mor som förlorat sin son i cancer att hon dagen efter barnets död anmäler sig till arbetsförmedlingen, kan man fråga sig – eller fråga regeringen! – hur det kommer sig att uppenbart ljugande nysvenskar får åka till sina hemländer som de anförde starka asyl- och skyddsskäl gentemot, med både bidrag och falskt tillskansade PUT i behåll!

Kort kommentar: En person som arbetar praktiskt med integration i en kranskommun till Stockholm har berättat att många, främst irakier, så snart de fått PUT kräver 1) egen lägenhet precis där de själva vill bo (ofta i områden där andra får köa länge för att få en bostad) och 2) pengar från socialen till biljetter till Irak eller Syrien där deras familj och släktingar vistas.

Dessa människor har alltså först gått igenom asylprocessen med allt vad det innebär av samhällets tid och statens pengar. De har fått PUT för att de lyckats få Migrationsverket eller migrationsdomstolen att tro att de aldrig någonsin kan sätta sin fot i det land de lämnat. Men det är inte nog med det; de vill också att Sverige – efter deras falska historier som gav dem uppehållstillståndet – bekosta en resa till det farliga hemlandet eller ett närliggande land för att de ska resa och hälsa på släkten!!!

Och, återigen: asylområdet är inte enbart svart eller enbart vitt. Det är svart och det är vitt – samtidigt.

© Vid citat ur texter på denna blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

En migga om att ”det ska bli den flottaste villan i byn”.

Miggorna fortsätter att berätta – för lika döva öron som förra året? – om sina icke pk-mässiga och därför inte intressanta upplevelser i asylverkligheten. Här skriver en migga om hur asylsökande som uppgett absoluta skäl mot att återvända till sitt land för att de där omedelbart skulle sättas i fängelse eller dödas, reser tillbaka när de fått sina uppehållstillstånd:

Det finns folk från många länder som söker asyl i Sverige och som åker hem på en gång när har fått uppehållstillstånd. Där startar de, med svenska barnbidrag, socialbidrag och andra ”integrationsbidrag”, ett husbygge. Det ska bli den flottaste villan i byn.

I min omgivning har jag ofta mött dessa människor, hört deras skryt och fått se bilderna på villan eller lägenheten. Frågan om vad som hände med den starka hotbilden som ju gjorde att asyl beviljades, har jag inte ställt.

En sak som jag tycker är väldigt jobbig är, att vi som jobbar med asylärenden alltid ska höra barns eventuella egna asylskäl, också när det gäller barn i familj. Jag tycker så synd om dessa barn som måste rabbla en innantill lärd läxa som de hört från föräldrarna. Jag vill helst inte ens ställa några följdfrågor till dem angående asylhistorien för då skulle de torska på en gång. De skulle bli ledsna och utskällda av sina föräldrar. Så jag låter dem säga det som föräldrarna har sagt till dem att de ska säga och skriver ner det.  Jag vill inte plåga dem. Ibland kan någon av dem självmant börja berätta om längtan till hemlandet, drömmen om att bygga ett hus där, som kusinens familj lyckats med efter att ha fått uppehållstillstånd. Men då brukar biträdet sätta stopp för berättelsen…

Vi kan ändå inte använda barnens berättelser mot föräldrarnas. Om det skulle finnas ett barn som har egna asylskäl och som är traumatiserat av händelserna i hemlandet, varför skulle det inte räcka att föräldrarna berättade om detta? Varför skulle inte läkarintygen räcka? Inget av mina egna barn skulle vilja berätta något för en myndighetsperson i ett främmande land som man träffar en gång och under en halv timme.

Kommentar: Om människor utnyttjar Sverige och det svenska asylsystemet för att skaffa sig möjligheten att åka till hemlandet och bygga hus etc, varför i hela fridens dar återtas då inte uppehållstillståndet som de då fått på falska grunder? Den möjligheten ges ju i utlänningslagen – och lagen ska ju följas – varför inte i detta hänseende?

Sverige ska inte vara ett land som man kan kan lura till sig uppehållstillstånd i, det ska vara ett land där de som har behov av skydd ska få det och de som inte har det ska återvända till sina hemländer. Utan bidrag från skattebetalare i Sverige.

© Denna blogg.

Vellingefamiljer vill inte ta emot ensamkommande asylsökande ungdomar

Vellingefamiljer vill inte ta emot ensamkommande asylsökande ungdomar. Det berättas i en artikel i Sydsvenskan den 7 januari. Ska Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson nu gå ut och tala om tvångsåtgärder mot familjerna som inte vill ta emot dessa unga män på samma sätt som han hotar med att tvinga kommuner som säger nej till att ta emot dem?

Det är skrämmande att Migrationsverkets generaldirektör har så stor makt (vem gav honom den?) att han, i ”demokratins namn” på ett diktatoriskt sätt kan ta till svartlistning, hot och tvång mot kommuner (som man ju trodde hade självbestämmanderätt!?) som säger nej till att ta emot ensamkommande asylsökande ungdomar.

Asylhanteringen för dem som säger sig vara under 18 år måste vara snabb. Högst tre månader ska hela processen, inklusive det obligatoriska överklagandet till migrationsdomstol, ta. På det sättet slipper Sverige problemen med att hitta kommuner och familjer åt tusentals ungdomar och skattebetalarna slipper berika mer eller mindre seriösa personer som öppnar ”hem för boende” åt dessa asylsökande unga för uppåt 3.000 kronor per ungdom och dygn. Och då kan de, som faktiskt har skäl att få skydd här, snabbt slussas ut i samhället och börja sina liv utan att spilla en massa tid i väntan på besked.

Läs mer på bloggen om ”ensamkommande minderåriga”.

© Vid citat ur texter på denna blogg,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.