En migga: ”Kanske hörde jag fel?”

En migga undrar vad som pågår:

Jag lyssnade på Sveriges Radio i morse. Men jag måste ha hört fel! De sa att Migrationsverket denna vecka kommer att utbilda anställda som arbetar med asyl i HBT-frågor. Utbildningen är två dagar lång och innehåller rollspel med mera.

Men vi som arbetar med asyl har inte ens hört talas om denna utblidning, annat än i morse, via radion. Kanske hörde jag fel?

Kommentar: Vad kostar detta? Hur mycket försenas asylbesluten när hela personalen under två arbetsdagar spelar rollspel i stället för att göra sitt mycket viktiga arbete? Och hur kommunicerar man med personalen egentligen? Ska de verkligen behöva få höra om sådana här påhitt via massmedia? Och är verkligen HBT-frågor det viktigaste för Migrationsverkets personal att syssla med, när 95 % av alla som söker asyl saknar id-handlingar? Borde de inte i stället få lära sig att tackla det? Eller få mer kunskap om att det inte finns ett juridiskt hållbart begrepp som heter ”hushållsbarn”? Eller få veta i vilka fall man kan utfärda främlingspass och i vika fall man inte kan det? Hur många HBT-personer söker asyl? Motiverar antalet verkligen att alla anställda som sysslar med asylfrågor går en tvådagars rollspelskurs?

© Denna blogg.

Finland: Migrationsministerns identitet stulen på Facebook

Migrations- och Europaminister Astrid Thors (SFP) har utsatts för identitetsstöld på Facebook, uppger Svenska Yle. Någon har skapat en falsk profil under Thors namn. Profilen innehåller ironiska kommentarer om invandring.

Den falska Astrid Thors skriver bland annat ”Suomi somalilaisille” (Finland åt somalierna, på svenska). Thors har fått stark kritik på grund av sina åsikter om invandring, och den 6 februari krävde Sannfinländarna att Thors bör avgå från ministerposten.

Identitetsstöld är inte ett brott i Finland.

Hur kan man bli lärare när man lider av en förlamande fobi för att prata inför människor?

En bloggläsare skriver:

Jag läste din text om Henni Mahboubi. Den gav mig en känsla av optimism och ett förtroende för läraryrket. Men tyvärr ser jag människor, vänner och vänners bekanta som tar sig igenom lärarutbildningen utan att vara intresserade av yrket.

En av mina kollegor inom HVB-cirkusen med ensamkommande asylsökande ”barn” är utbildad lärare med en förlamande fobi för att prata inför människor. Att hålla en föreläsning kan leda till panikångest. Det jag inte förstår är hur man tar sig igenom en lärarutbildning med en fobi som denna. Hur är det möjligt? Hur är det tillåtet?

Finns det inga praktiska delmoment i utbildningen som är till för att filtrera bort människor som uppenbart inte är lämpade för läraryrket? Givetvis kan man träna bort en fobi, men ofta krävs det experthjälp och tydligen har denna person inte tagit tag i problemet.

Troligtvis är detta ett resultat av ändringar man gjorde för cirka tio år sedan när det var brist på lärare. Man pressade igenom människor och utbildningarna fokuserade för mycket på grupparbeten. Detta gjorde det möjligt för enskilda personer att undvika utvärderingar fokuserade på individen.