En bloggläsare skriver:
Jag läste din text om Henni Mahboubi. Den gav mig en känsla av optimism och ett förtroende för läraryrket. Men tyvärr ser jag människor, vänner och vänners bekanta som tar sig igenom lärarutbildningen utan att vara intresserade av yrket.
En av mina kollegor inom HVB-cirkusen med ensamkommande asylsökande ”barn” är utbildad lärare med en förlamande fobi för att prata inför människor. Att hålla en föreläsning kan leda till panikångest. Det jag inte förstår är hur man tar sig igenom en lärarutbildning med en fobi som denna. Hur är det möjligt? Hur är det tillåtet?
Finns det inga praktiska delmoment i utbildningen som är till för att filtrera bort människor som uppenbart inte är lämpade för läraryrket? Givetvis kan man träna bort en fobi, men ofta krävs det experthjälp och tydligen har denna person inte tagit tag i problemet.
Troligtvis är detta ett resultat av ändringar man gjorde för cirka tio år sedan när det var brist på lärare. Man pressade igenom människor och utbildningarna fokuserade för mycket på grupparbeten. Detta gjorde det möjligt för enskilda personer att undvika utvärderingar fokuserade på individen.
Merit Wager 