En migga: ”Kriminella flydde från Migrationsverkets förvar”

Flera tidningar, bland annat Norra Skåne, rapporterar om kriminella asylsökande män som flydde från Migrationsverkets förvar.

På senare tid har frågan om huruvida kriminella asylsökande och utlänningar med uppehållstillstånd som ska utvisas ur landet, ska sitta i häkte i väntan på att lämna landet eller om de borde få sitta i Migrationsverkets förvar.

Det som nu rapporteras om att fem asylsökande (varav fyra kriminella) som ska utvisas har flytt från Migrationsverkets förvar i Örkelljunga, visar med stor tydlighet att kriminella måste hållas i förvar på häkten eller fängelser varifrån de inte kan fly. Eller också måste”säkra rum” inredas på Migrationsverkets förvar. Om inte svenska folket tycker att det är okej att brottslingar tar sig ut i samhället och försvinner från myndigheternas grepp och kan fortsätta begå brott samt undgå utvisning.

Inlägget ”Men det rör sig tvärtom om en skötsam person”, som kommenteras av en migga så här:

Jag läser som du vet din blogg och såg för någon dag sedan ett inlägg om den saxbeväpnade utlänningen som du undrar varför han inte satt på ett förvar. Jag kommer då och tänka på en iranier som satt på ett av Migrationsverkets förvar  2006, vi kan kalla honom för Ali.

Ali hade sålt stora mängder knark och dömts till 8 års fängelse och livstids utvisning. Ali satt 6 år i finkan och sen skulle han släppas, men Polisen beslutade om förvar och han placerades av Migrationsverket i häkte då han var en stor säkerhetsrisk, han hade ju dömts för grova brott…

Efter att polisen tagit över ärendet så beslutade chefen/beslutsfattarna och processamordnarna på MIgrationsverket att de skulle besöka Ali. De besökte honom 2 ggr och sen beslutades det att Ali skulle få återvända till förvaret ”på prov”. Minsta lilla grej och han skulle placeras på häkte igen.

Ali tackade oss genom att vara en superkille, han hade jobbat som pizzabagare och varje söndag bakade han pizza åt alla förvarstagna… Ali samarbetade inte det minsta med polisen och efter 8-10 månader så släppte polisen Ali ur förvar.

Nu till saken, Ali var inte våldsam, han hade aldrig hotat eller liknande, han hade sålt knark…

Den du skriver om har ett våldsamt förflutet, jag behöver ju knappast informera dig om att det finns gott om saxar inne på förvaret… Här snackar vi en regelrätt placering på häkte även om han överförs till Migrationsverkets listor. Men visst bör han bli Migrationsverkets ansvar, även om platsen blir den samma.

Kommentar: Det stämmer ju, som denna migga skriver, att en våldsam man som stulit och hotat folk med sax (även om polisen påstår att han är skötsam och inte våldsam!!!), knappast ska få sitta på ett förvar där det finns både saxar och knivar och möjligheter att skada andra. Men kanske borde Migrationsverket på alla sina förvar inreda ett eller två ”säkra” rum för dem som ska utvisas men inte kan vistas bland andra på en öppen avdelning inom förvaret. Och dessa ”säkra rum” måste förstås vara betydligt svårare att rymma från än förvaret i Örkelljunga…

© Denna blogg.

Oerhört upprörande!

En man som stått åtalad för att ha hotat migrationsminister Tobias Billström och Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson döms till tre månaders fängelse.

Tingsrätten finner att det finns övertygande bevisning om att det är den åtalade mannen som per brev framför dödshot gentemot Billström och Eliasson. Bland annat har DNA från mannen hittats på ett frimärke som satt på ett av breven. Tingsrätten väljer ändå att fria mannen från ansvar för vissa av hoten. Billström tilldöms ett skadestånd få 5.000 kronor för kränkning.

Tingsrätten påstår sig se  allvarligt på brottet genom att det är fråga om upprepade och konkreta dödshot. Motivet var också att hämnas på företrädare för regeringen och Migrationsverket för beslut som mannen inte gillade. Ändå dömer tingsrätten mannen till bara tre månaders fängelse. Han ska heller inte utvisas… För konkreta och upprepade DÖDSHOT! Vad hade han dömts till om han satt sina hot i verket, månntro? Sex månaders fängelse och fortsatt uppehållstillstånd i Sverige?

Det är helt otroligt att man i Sverige kan dödshotas och straffet för det i princip är noll och ingenting. Något är allvarligt sjukt när en minister i Sveriges regering och en generaldirektör vid ett statligt verk är lovligt och fritt villebråd för vem som helst som är missnöjd med deras beslut!

Skärp straffet för dödshot genast!

Vad behöver vi ”gammelmedia” till?

Vad behöver vi ”gammelmedia till? Det var rubriken på en intressant miniseminarium på Finlands ambassad i kväll (8 februari):

I dag kan man klara sig långt med den gratisinformation som finns på Internet. På några ögonblick går det att se om något viktigt hänt. Vill man veta mer, googlar man. Betydande delar av den värld där de traditionella mediehusen förr var naturliga dominanter har börjat tas om hand av de så kallade sociala medierna. Många av de kompetenta diskussionerna om politik och vetenskap förs numera på bloggar. Wikipedia har för allt fler blivit det naturliga uppslagsverket.

Vad återstår för de traditionella medierna? Även om de klarar att producera högklassig journalistik är frågan om konsumenten väljer just den. Om det finns andra vägar till information, fördjupning, underhållning och så vidare och de dessutom är gratis, varför välja ett betalalternativ?

Medverkade gjorde Hannu Olkinuora, chefredaktör för Hufvudstadsbladet (grundad 1864) och tidigare chefredaktör för bland annat Svenska Dagbladet, Sofia Mirjamsdotter, journalist och bloggare, Peter Fellman, chefredaktör för Dagens Industri, och Yrsa Stenius, pressombudsman och tidigare chefredaktör för bland annat Aftonbladet.

Diskussionen leddes av Cita Högnabba, pressråd vid Finlands ambassad Pia Grahn Brikell, VD på Storåkers McCann och det hela arrangerades av Finska Akademien vars syfte är ”att bibringa ledamöterna nyttig kunskap, intressanta kontakter, inspiration och ett lätt hjärta” och Finlands ambassad.

Efter ganska långa, men intressanta inledningar av paneldeltagarna ställde debattledarna frågor till dem och därefter var det publikens tur att delta. Frågorna som dryftades – och det fanns många olika åsikter!  – handlade om papperstidningens framtid, läsplattor, hur man kan tjäna pengar på bloggande, om tidningar ska kunna ta betalt för nyheter och annat på nätet, vad det innebär att Dagens Nyheter sagt upp ett hundratal medarbetare. Och om journalistikens villkor i framtiden, om pressetiska frågor och hur knappt några regler alls gäller för bloggare medan medier med ansvariga utgivare har ganska strikta regler att följa. Och mycket annat.

Mycket hann avhandlas. En hel del var sådant som stötts och blötts otaliga gånger i olika sammanhang, men panel- och publiksammansättningen var ny och seminariet gav anledning att fundera allvarligt på såväl journalistikens som gamla och nya mediers framtid.

Hannu Olkinuora från den 146 år gamla dagstidningen Hufvudstadsbladet (vars nätsida inte är så där väldigt rolig, men ändå rätt informativ), berättade att lite nytt skulle man snart pröva på. Tidningen har 2500 prenumeranter på Åland, och de ska erbjudas att läsa tidningen på läsplattor. Det nya tar tid att implementera, men också små steg för framåt.