Påminnelse och information

Då och då behöver jag påminna mina läsare som inte alltid förstår (eller inte alltid vill förstå) eller minns hur jag tänker när jag skriver om asyl- och migrationsfrågor. Jag har aldrig, genom alla år som jag har varit aktiv i asyl- och migrationsfrågor, haft någon annan syn på eller åsikt om dessa frågor än den jag har idag. Mina åsikter och min syn på asylrätten har alltså inte förändrats, däremot har förutsättningarna förändrats (bl.a. är det numera 95 % av alla som söker asyl som inte uppvisar id-handlingar, vilket det inte alltid varit), Utlänningsnämnden har lagts ner, ändringar har gjorts i utlänningslagen och situationen i världen har förändrats genom åren, och förändras kontinuerligt. Och om min 100 % ideella verksamhet som Medborgarnas flyktingombudsman har jag skrivit kort här på bloggen, under fliken MFO.

När det gäller asylsökande som på olika sätt missbrukar asylsystemet (otaliga exempel finns på denna blogg), så är det svenska politiker och svenska myndigheter jag lägger den absolut största skulden på för att de låter det fortgå. Det är politiker och myndigheter som ska upprätthålla lag och ordning. Och som ska se till att svenska lagar och myndighets- och domstolsbeslut respekteras.

Givetvis har asylsökande i asylprocessen och människor som har fått uppehållstillstånd här också ett ansvar för vad de gör och sedan hur de lever i Sverige. Varje individ har alltid ett eget ansvar för sitt agerande. Människor som kommer hit och sedan begår grova våldsbrott, till exempel, ska inte kunna bli kvar här. Inte heller människor som ljugit om det mesta: identitet, nationalitet, asylhistoria etc.

När det blir känt i de länder som många asylsökande kommer ifrån, att det i ett litet land i norr finns ett blåögt (i dubbel bemärkelse) folk som är tämligen lättlurat och som är svagt och dåligt på att genomskåda falska historier och falska identiteter eller bara helt enkelt inte orkar fullfölja sitt uppdrag att se till att de som inte ska vara här lämnar landet, då tar de chansen och utnyttjar situationen. Det skulle kanske vi också göra i hopp om att få ett bättre liv för oss själva och våra barn.

För många asylsökande som  – enligt utlänningslagen – verkligen har rätt att få asyl, skydd eller har särskilt ömmande skäl för att få uppehållstillstånd, är det naturligtvis frustrerande att se en del landsmän och andra lura till sig det, medan de själva kanske inte blir trodda trots att de berättar sanningen.

Myndigheterna måste bli rakare, tydligare och effektivare. När personer som får avslag på sina ansökningar inte reser tillbaka till sina hemländer frivilligt ska myndigheterna se till att de lämnar landet så fort som möjligt. De som får uppehållstillstånd ska ges både rätten och skyldigheten att lära sig svenska så snabbt och så bra som möjlighet. Och överhuvudtaget ges både rättigheter och få vetskap om sina skyldigheter för att kunna ingå i samhället i det nya hemlandet. Så enkelt. Och så svårt.

Dessutom: Jag publicerar inte människors namn, varken bloggläsares som skriver till mig, miggors eller asylsökandes om jag inte har deras tillstånd eller de är omskrivna i andra medier och deras identiteter redan är väl kända. Att hänga ut enskilda personer har jag inget som helst intresse av eftersom jag tycker att det är både fel och oetiskt. Jag smutskastar inte heller människor eller ljuger medvetet om andra.

En sista påminnelse: Som jag skriver under fliken Information så tillåter jag inte kommentarer direkt på min blogg eftersom jag  inte har tid och möjlighet att moderera dem, vilket man är skyldig att göra så att inte osanna, kränkande, hetsande och allmänt osmakliga åsikter och påståenden hamnar i cyberrymden.

© Korta avsnitt ur mina texter får citeras,
dock endast med angivande av källa
och med tydlig länkning till min text
för undvikande av tendentiösa och vinklade citat.