”…tre av dem var födda med två och fyra månaders mellanrum”

Apropå inlägget Om s.k. flyktingbarns oriktiga åldersangivelser berättar en person som tidigare arbetat i Damaskus och kommit i kontakt med personer som söker sig till Sverige på ”anhöriganknytning”:

Ett av de fall jag kom i kontakt med var en sökande familj som intervjuades i Syrien när jag jobbade där för några år sedan. Kvinnan hade väldigt många barn (låt oss säga ca nio stycken), vilket iofs inte är så ovanligt i Mellanöstern.

Det som var intressant var att åtminstone tre av dem var födda med två och fyra månaders mellanrum! Men kvinnan insisterade förstås på att de alla var hennes barn och att de inte var för tidigt födda! Hennes äldste son, som angavs vara i yngre tonåren, uppvisade en imponerande hårväxt i ansiktet samt ett väldigt väderbitet ansikte. För att nämna några exempel på tvivelaktigheten vad gällde hans ålder….

© Copyright denna blogg! Citera inte hela texter,
utan länka till min blogg. Medier som skriver om
sådant de läst på denna blogg bör ange varifrån
uppslaget kommer.

Om s.k. flyktingbarns oriktiga åldersangivelser

Jag har i åratal bloggat om sådant som svenska folket vill veta, men svenska medier inte vill ta upp och svenska politiker – som ska företräda folket! – inte vill låtsas om.

Jag har givetvis också skrivit många gånger om de s.k. flyktingbarnens oriktiga åldersangivelser och Migrationsverkets oförmåga att hantera dem. Sent omsider har Sveriges Radio den 22 februari ett inslag med rubriken Ofta oklart kring flyktingbarns ålder. Och jag måste ju säga att jag har ytterst, ytterst, ytterst svårt att tro att mannen på bilden som illustrerar texten på SR:s hemsida skulle vara 14 år gammal!

Som sagt: i åratal har jag belyst galenskaperna inom den svenska asylhanteringen – också om falska åldersangivelser och hur de hanteras i Sverige resp t.ex. i Finland och andra länder – eftersom jag inser att det inte finns en sida av saker och ting, och att asylområdet inte är svart eller vitt utan svart och vitt. Samtidigt. Men svenska medier fortsätter att rapportera ensidigt och nonchalant. Jag har själv hört journalister som varit fullständigt okunniga om asylprocessen och utlänningslagen, uttala sig tvärsäkert om att ”den och den måste få stanna, det är ju hemskt att den här människa ska utvisas” och att ”han/hon absolut måste få stanna”. Och så har de skrivit felaktiga reportage utan att ta reda på hela bakgrunden, utan att läsa alla handlingar med i princip endast den asylsökandes berättelse som grund. Jag har också hört journalister säga att de helt enkelt inte vill eller vågar (eller får!) skriva något negativt om asylsökande eftersom de är rädda att bli stämplade som ”rasister” eller ”främlingsfientliga””! Det är ”fri media”, det!

Mina texter finns under Asyl&Migration.

Tiina Kantola om valet i Irak 2010

Här skriver Tiina Kantola igen. Hon flyttade för ett år sedan till regionen Kurdistan i norra Irak. (Här kan man läsa hennes tidigare texter och här är hennes hemsida). Hon kommer att rapportera om valet och berätta om sina intryck av vad som pågår både före, under och efter valet – i mån av tid.

Världspressen har ögonen på vad som pågår här i Irak, så det behöver jag inte kommentera. Valet i Irak äger rum den 7 mars 2010.

Likaså finns det mängder av officiell information om valet att tillgå på olika hemsidor, så det kommer jag bara återge i de delar jag hinner ta till mig och om det kan tjäna som förtydligande av det jag upplever.

Nationella demokratiska val är ju internationellt reglerade och det gäller också Irak. Häromdagen träffade jag representanter för EU, som har en hel organisation här i Irak för att följa och bevaka valet.

Hur valet påverkar mig som lever och arbetar här som utlänning, vad jag upplever, och vad jag gör under valet, kan jag berätta om.

Häromdagen fick jag en inbjudan av en kurdisk-kanadensisk väninna att bo över hos henne under valet ”för det var nog inte säkert för mig att bo hemma i mitt hus”, tyckte hon.

Dagen efter frågade jag säkerhetschefen på mitt företag, som enligt mitt kontrakt har ansvaret för min säkerhet här, hur jag ska agera. Han berättade att han, och alla andra, väntar på instruktioner från KRG, Kurdistan Regional Government, om just detta.

Det jag vet av erfarenhet från valet i Kurdistan i juli, 2009 var, att all biltrafik i staden, förutom den med särskilt tillstånd att köra den dagen, var förbjuden.  Förbudet gällde från lunch dagen före valet, till lunch dagen efter valet. Fordon är av säkerhetsskäl under hård bevakning under valen. Och jag minns glädjeskotten den kvällen när valresultatet publicerades. Ja, då sköt de firande gevärskott rakt upp i luften!

Jag har ansökt om att få bli frivillig internationell valobservatör under det irakiska valet 2010. Det är mig en stor ära att bidra med min resurs som internationell observatör av det irakiska valet, i en vallokal någonstans i Kurdistan. Ansökan är skickad till den irakiska NGO Shams network, men jag har ännu inte fått besked.

Uppdraget handlar om att som frivillig inom den irakiska NGO:n, Non Governmental Organization, SHAMS, agera som frivillig internationell observatör. Exakt vad det innebär, får jag återkomma till. Observatörerna får en dags utbildning för sitt uppdrag.

Jag har också skickat en formell förfrågan till ägaren och ledningen för företaget jag jobbar för, om de stödjer mitt engagemang, och om de möjligen har några råd att ge mig ledigt, i det fall jag blir vald till uppdraget. Alla kurdiska vänner och kollegor som  jag har pratat med, är väldigt glada över mitt initiativ. Jag är lite överraskad över hur mycket det tycks betyda för dem att jag som utlänning och kollega ställer upp frivilligt som observatör.

Det tycks betyda mycket för mina kollegor att jag vill finnas på plats för att vittna till västvärlden att allt går rätt till. Jag är rentav tagen av den innerliga glädje och stolthet de visar över att jag vill göra det här. Så jag hoppas att jag blir vald.

© Denna blogg.