• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Tiina Kantolas fjärde rapport från Erbil inför valet i Irak

Tiina intervjuas av Eija Sarinko, SVT Uutiset

Här skriver Tiina Kantola igen från regionen Kurdistan i norra Irak. (Här finns tidigare texter, här är hennes hemsida). Här på bloggen ger hon glimtar ur sitt liv och just nu också  om sina intryck av vad som pågår före, under och efter valet 7 mars.

Polis, militär, sjukvårdspersonal m.fl. har redan röstat

På torsdag den 4 mars började helgen som vanligt vid lunchtid. Fredag är helgdag här i Irak. Jag var bjuden på bröllop i Akre av en finsk-kurd som skulle gifta sig. Jag och min kompis åkte direkt från jobbet efter lunch. Förutom bröllopet hade jag ”radarn” på för att pejla hur valyran ser ut längs vår färdväg ute i landet, i städerna och byarna mellan Erbil och Akre, en bilresa på 1,5 tim norrut mot bergen.

Bilkolonn vid korsningen Mosul Bardarash

En enstaka kolonn med bilar överfulla  med folk som viftade med partiflaggor tutade förbi i korsningen där man till vänster kör till Mosul och till höger mot Bardarash och vidare till Akre. Valkampanj med glädje! Utöver det var det vanlig valaffischering här och där, precis som hemma. Check pointsen längs vägen var något mer förstärkta än vanligt, men alla hade tid att språka vänligt, ställa sina frågor så som ”hur mår du, vart är du på väg, var bor du, vad du gör där, vilket land kommer du ifrån”. Det händer att Peshmerga soldaten frågar direkt: ”Kommer du från Sverige?” Alla här har släktingar i Sverige.

På fredag och lördag blir det nog mer trafik på vägarna och köer vid alla check points, när folk kör till sina hemorter för att rösta på söndag. Då kanske samtalen vid check points blir lite kortare.

Det lila pekfingret

Alla Peshmerga soldater hade ett till hälften lila pekfinger. Så även min kompis svåger hemma i Akre. Han jobbar som sjukvårdare och har redan röstat. Alla tjänstemän och de som arbetar i olika samhällsorgan och som kan tänkas tjänstgöra under valperioden har redan röstat, och de har alla fått doppa sitt pekfinger i lila bläck som tecken på det. Det är en säkerhetsåtgärd för att samma person inte ska kunna rösta en gång till, eftersom färgen sitter kvar tills den slits bort med tiden.

Ändå skojade mina kollegor på jobbet häromdagen och berättade den ena listiga historien efter den andra om hur man kunde manipulera pekfingret och gå och rösta för halva klanen om och om igen. Det kanske är en skröna (med viss sanning), men det kanske finns en anledning till varför valobservatörer fortfarande behövs!

Bröllop i Akre

Bröllop i Akre

Bröllop i Kurdistan är ett kapitel för sig, så det återkommer jag till. Men min finsk-kurdiska vän och affärskollega var en lycklig nygift man med sin unga fru.

Jag åkte hem till Erbil i nattens mörker och allt var så lugnt och fridfullt.

Fortsättning följer!

© Denna blogg.

Lurade till Sverige måste återvända hem

I princip alla medier i landet rapporterar idag att det hittills i år, på två månader alltså, har kommit busslaster med romer från framför allt Serbien, 1.000 personer. De har lurats att tro att de har rätt till sociala förmåner och uppehållstillstånd. Det är naturligtvis mycket tråkigt för dem som blivit lurade, men knappast något som Sverige har ansvar för. De har inte rätt att vistas i Sverige i strid med lagen oavsett hur lurade de är av landsmän och andra.

När människor från olika länder kommer hit – lurade eller inte – utan några som helst asyl- eller skyddsskäl enligt utlänningslagen, bör utvisning ske så fort som möjligt, eftersom det då handlar om ”uppenbart ogrundade ansökningar” (om de söker asyl) eller för att de inte uppfyller kraven i lagen om att man ska kunna försörja sig själv och då kan vistas här i tre månader (om man kommer från ett EU-land).

”För att få asyl krävs att man är förföljd och riskerar övergrepp. Det är väldigt svårt att få asyl från Europa”, säger Migrationsverkets generaldirektör, Dan Eliasson.

Utlänningslagen 8 kap. Avvisning och utvisning

6 § Migrationsverket får förordna att verkets beslut om avvisning enligt 4 § första stycket får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft (avvisning med omedelbar verkställighet), om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på någon annan grund.

Läs en av artiklarna om denna nya ”lurendrejeriturism” till Sverige här.

Tiina Kantola rapporterar igen inför valet i Irak den 7 mars

Här skriver Tiina Kantola igen. Hon flyttade för ett år sedan till regionen Kurdistan i norra Irak. (Här kan man läsa hennes tidigare texter och här är hennes hemsida). Hon berättar här på bloggen om valet i det nya hemlandet och om sina intryck av vad som pågår både före, under och efter valet.

Om säkerheten ur en valobservatörs perspektiv

Säkerhet vid val är så mycket mer än att skydda människor mot våldshandlingar. Det handlar också om att bereda varje medborgare möjligheten att utan störning avge sin röst, med vars och ens integritet i behåll; kontroll av listor med röstberättigade, säkra rutiner kring hanteringen av röster och röstresultaten etc, etc. I Irak precis som hemma.

Men många tänker troligen på hur farligt det är i Irak under valet och hur folk kan skyddas. Att vi så gott som aldrig behöver tänka så i Sverige, det ska vi vara tacksamma för.

Den irakiska armén har huvudansvaret för säkerheten i samband med valet och koordinerar sin bevakning med amerikanska trupper, men de är endast stand-by. I Kurdistan sköter Peshmerga, den särskilda kurdiska säkerhetsstyrkan, bevakningen i samarbete med Ashaish, kurdiska Säpo.

Säkerhetsstyrkor har ENDAST tillträde till en vallokal om deras närvaro behövs. Vallokalerna öppnar söndagen den 7 mars kl 7 på morgonen, och stänger kl 17 på eftermiddagen. Det kommer att råda restriktioner att åka bil under viss tid före och efter valet, åtminstone in och ut i städerna. Enbart behöriga fordon får färdas i tätt bebodda samhällen under valdagen. Behöriga fordon kan vara säkerhetsfordon och persontransporter med särskilda tillstånd. På så sätt minimerar man risken för bilbomber och för att fordon ska ramma exempelvis vallokaler.

Märk väl att det här är en lekmans uppgifter som jag dels har egen erfarenhet av från valet i Kurdistan i somras, men också genom dem som själva arbetar med säkerhet här.

Vad min egen säkerhet beträffar så kör jag egen bil med en kurdisk vän från Erbil till Duhok, dagen innan valet på grund av fordonsrestriktionerna under valdagen. I Duhok har jag behörig transport mellan vallokalen och boendet. Återresan sker någon gång dagen efter valet, min kurdiska vän hämtar mig. På vägen kommer vi att möta ett otal check-points där Peshmerga kontrollerar våra ID-handlingar. De är alltid vänliga och hjälpsamma.

Utanför huset hör jag ljuden från valyran i staden, bilar kör omkring och tutar, polissirener tjuter. Det hör till i den här världsdelen att göra sin röst hörd med buller och bång, och det är inget som oroar mig. Man kan inte vara på ett ställe som detta om man är nervös av sig.

Och just när jag skriver detta vid midnatt mellan onsdag och torsdag, brakar det ordentligt någonstans och hela kvarteret blir mörkt. Elen gick, vilket är högst vanligt, fast normalt sker det inte så högljutt. Dags att dra täcket över sig, det kommer en ny dag imorgon också.

© Denna blogg

Om kreativa asylhistorier

Jag har hört och läst hundratals kreativa asylhistorier genom åren, många av dem kan läsas under kategorirubriken Asyl&Migration. Här är ytterligare en:

Flydde från tvångsgifte med häxdoktor

Finns det verkligen i utlänningslagen stöd för att bevilja uppehållstillstånd åt en kvinna från Nigeria som säger sig vara hotad och kunna bli förföljd av en svåger som är häxdoktor?

Hur har den här historien kontrollerats och följts upp – det är ju ändå ett stort åtagande av Sverige att ge uppehållstillstånd åt två personer (kvinnan och hennes barn), med försörjning, bostad, skola etc som medföljer när man får uppehållstillstånd i landet. Hur kom kvinnan till Sverige? Smugglades hon för en stor summa? Vem betalade resan?

Allt detta skulle man gärna vilja veta för att kunna bilda sig en uppfattning om den här märkliga historien. Men sådana uppgifter rapporterar medierna inte, de ställer troligen inte ens frågorna. Så länge medierna inte rapporterar hela historier, alla fakta, är det omöjligt för allmänheten att ta ställning till, än mindre ta på fullt allvar sådana här berättelser. Och misstron mot asylsystemet ökar, vilket tyvärr också drabbar de människor som har verkliga asyl-. eller skyddsskäl.

© OBS! Kopiera inte texter från min blogg i sin helhet!
Att citera kort går bra, men länka då alltid
till ursprungsinlägget så att hela texten
kan läsas här!