• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga om hur asylsökande ungdomar och barn kommer till Sverige.

En migga berättar mer om sådant som medierna inte är intresserade av och därför inte skriver om:

Hur asylsökande ungdomar och barn kommer till Sverige.

I princip alla barn och unga vuxna som söker asyl här, serverar otroliga historier som att det fanns någon släkting som hade sparat pengar hemma – hundratusentals kronor – sparade i en syltburk på spiselkransen. Eller att någon snäll främling såg den sökande när han var förtvivlad och grät på gatan ensam i en storstad. Då bestämde sig den här snälle främlingen att hjälpa den gråtande som han inte kände, att ta sig till Sverige. Utan att ens presentera sig själv närmare.

När det gäller somalier är det svårt att förstå hur de lyckats resa därifrån till Sverige utan pass. Och även om man från Somalia kan resa till Kenya och till Etiopien utan pass är det svårt att förstå hur man sedan lyckas resa vidare nästan omedelbart. Har man så mycket pengar med sig när man flyr från krig och elände att man har råd att anlita en smugglare genast när man kommer till exempelvis Kenya?  Och varför skulle man ens  behöva tänka på detta? Kenya är ett grannland till Somalia som tagit emot de somaliska flyktingarn. Det finns möjlighet för somalier att få asyl och uppehållstillstånd i Kenya, alltså skydd, så de har knappast någon anledning att ta sig till Sverige.

Redan i Kenya är en somalier ju bortom krig och förtryck. Men, nej. Man måste till Europa och målet är mycket ofta Sverige. Varför, har jag aldrig riktigt förstått. Men i varje fall: kort efter att somaliern har kommit till Kenya finner han en smugglare som råkar ha ett pass som tillhör någon annan som liknar somaliern. Och sedan följer somaliern denne smugglare hela vägen till Sverige utan att någon gång behöva visa upp det främmande passet. Smugglaren låtsas sedan att han går och köper kaffe, på en svensk flygplats. Han kommer aldrig tillbaka och där står nu somaliern utan pass och helt hjälplös utan att ens veta vilket land han befinner sig i. Det faller honom inte in att kontakta flygplatspersonalen utan han står där och gråter. Och snart, som genom ett under, uppenbarar sig en landsman som är etablerad i Sverige och råkar upptäcka den gråtande. Som han vill trösta. När de börjar prata med varandra visar det sig att de är gamla bekanta, de gick i lågstadiet tillsammans för ett antal år sedan, i hemlandet, i hemstaden, i hemkvarteret. Somaliern får bosätta sig hos sin gamle barndomskompis som sedan även följer med honom till Migrationsverket osv.

Det finns naturligtvis ingen, inte ens på MIG, som tror på dessa historier. Kanske är de inte ens viktiga. Det viktiga vore att veta vem somaliern är, var han har bott innan han kom till Sverige och om han har uppehållstillstånd i det landet. Men eftersom vi aldrig får veta vem personen är kan vi inte heller utreda om han har uppehållstillstånd i något europeiskt land eller i något land utanför Europa. Ibland har han faktiskt fått uppehållstillstånd i Sverige exempelvis på anknytning,  redan innan han söker asyl. Men han kanske vill leva dubbelliv och därmed även dubbla sina chanser att hämta hit ”anhöriga”.

© Denna blogg.
%d bloggare gillar detta: