• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    maj 2010
    M T O T F L S
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Det kom ett mejl…

…från en bloggläsare som vi kan kalla Anna. Det kom för ett antal månader sedan och jag har missat att publicera och besvara det, men gör det nu här på bloggen. Anna skriver:

epostHej Merit!

När jag läser din blogg blir jag konfunderad. Samtidigt som du visar intresse och engagemang i flyktingfrågor visar du  en stor misstro, ett avståndstagande och en ilska genom citaten från dina miggor. Jag har själv jobbat i kommunal flyktingmottagning sedan lång tid tillbaka, nämligen sedan 1987.

Genom åren har jag stött på ett antal ensamkommande flyktingbarn. Ett  enda av dessa barn har fått hit sina föräldrar. Det var en 12-årig tjej från Eritrea. Det var inte så att föräldrarna bara dök direkt efter hennes PUT. Det tog flera år och det har verkligen ett lidande för tjejen. Alla andra som jag träffat genom åren har inte fått hit sina föräldrar men de har längtat och mått dåligt för att de saknat sina familjer. Jag tycker att när du citerar dina hatiska miggkontakter att du hjälper till att underblåsa främlingsfientligheten i vårt samhälle. De utstrålar verkligen ett förakt. Varför söker de inte sig ett annat jobb.

Mitt svar:

epostHej Anna och tack för ditt mejl!

Du blir konfunderad för att jag inte uppvisar det så vanliga “antingen eller”-tänkandet. Jag tror att du inte riktigt har förstått det hela (eller inte velat förstå), trots att jag i vart och vartannat inlägg skriver: ”Det är inte svart eller vitt. Det är svart och vitt. Samtidigt”. Det finns inte en sanning, det finns flera, eller ingen sanning alls. För så är det i hög grad på asylområdet.

För din information (se även under fliken MFO högst upp) så har jag varit ombud åt över 100 asylsökande och har kontakt med många av mina forna klienter även långt efter att de upphört att vara just ”klienter”. Många har blivit vänner, en del hör jag från mera sporadiskt. Att få följa dem på deras mödosamma väg in i Sverige är både skrämmande och roligt. Och att ge dem råd och förklara hur samhället fungerar har jag sysslat med i mer än ett decennium. De har berikat min tillvaro och gett mig möjlighet att ibland titta på Sverige med deras utomstående ögon. Mycket nyttigt…

Anna, miggorna är långt ifrån hatiska! De är kunniga och erfarna men också luttrade och även frustrerade. För mig är det självklart att man ska lyssna också på dem. Alla ska komma till tals så att folket – du, jag och alla andra – får information från olika håll och kan skapa oss en så realistisk och sann bild av asylområdet som möjligt. Att utesluta en stor och enormt viktig (det är ju de som avgör de asylsökandes ansökningar!) grupp ur det offentliga samtalet är ju diktatoriskt och anstår inte en demokrati.

Man kan inte pådyvla mig ”ilska och misstro” för att jag låter miggorna komma till tals. Jag låter dem komma fram och säga sitt, vilket för mig alltså är lika självklart som att jag själv har skrivit om mina kontakter med asylsökande, om den cancersjuka palestinska kvinnan från Gaza, nästan en hel bok under rubriken ”Vietnamesen”, om ogifta mamman Shohreh med sonen Arvin från Iran som efter sex år (Arvin är född här) skulle utvisas till Iran (hon fick till slu stanna). Och om Mamadou på förvaret i Märsta, om vansinniga utvisningsresor etc, etc.

Jag upplåter också utrymme åt den f.d. miggan, juristen Birgitta Elfström som gång på gång – med fog – kritiserar Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas hantering av statslösa palestinier.

Jag var förresten också – för ca fem år sedan – inblandad i ett fall med just en ung flicka (hon kan ha varit 12 år, det kanske är samma tjej vi talar om), vars föräldrar man letade efter och som till slut kunde spåras och fick komma hit. Men de flesta som kommer nu är inte ”barn”, de är de facto ”unga män” (en del inte ens under 18 år trots att de säger att de är det), på 16, 17 och nästan 18 år. Det är ovanligt att de har egna asylskäl och det är inte alls ovanligt (enligt miggor som har insyn i detta) att deras familjer, som tidigare varit helt försvunna, dyker upp efter att den unge fått PUT och då söker tillstånd att komma hit på anknytning. Att sedan alla dessa uppdykande släktingar kanske inte får komma hit är en annan sak.

De  miggkontakter jag har är alltså inte ett dugg hatiska! De är lika sympatiska och medkännande som vem som helst. Men så länge Sverige inte har fri invandring så har de att tillämpa regelverk och lagar på invandringsområdet, och de ser och hör (till skillnad från dig och mig) varje dag en hel del sådant som sällan når ut till allmänheten eftersom media oftast väljer att visa det här området från en sida, inte från flera. Varför de skulle, som du föreslår, byta jobb förstår jag inte. Vilka menar du då ska göra jobbet?

I en demokrati har alla rätt att kommas till tals. Att påstå att det skulle vara att underblåsa främlingsfientlighet att framföra åsikter är nonsens och faller på sin egen orimlighet.

På min blogg kommer jag att fortsätta att presentera olika vinklar på vad som händer inom asylområdet, inte bara den den gängse vinkeln som man kan ta del av i ”gammelmedierna”. Ensidigt tänkande och försök att strypa en öppen debatt med tal om ”främlingsfientlighet” och ”rasism” och andra gravt missbrukade ord, gagnar ingen, det visar bara på intolerans och ovilja att se bortom den egna nästippen.

Med vänlig hälsning,
Merit Wager

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.

Finland beviljade hälften så många medborgarskap 2009 som 2008

Finland beviljade år 2009 medborgarskap åt 3 400 utlänningar bosatta i landet. Det är bara cirka hälften så många som året innan.

År 2003 gavs finländare, som har blivit medborgare i ett annat land och därmed förlorat sitt finska medborgarskap, möjlighet att återfå medborgarskapet genom anmälan. En tidsgräns på fem år ställdes upp för att göra anmälan och tiden gick ut i mitten av år 2009

Av dem som fick finskt medborgarskap i fjol kom 3 000 från länder utanför EU. Den största gruppen var ryssar, över 1 000. De näst största grupperna är somalier, 300, och irakier, 200. Dessutom fick 400 i EU-länder bosatta personer finskt medborgarskap.

Källa: