Idag är det fyra år sedan min vän Affe dog. Bajen-fantasten med eget Olof Palme-museum som inte ville lämna Södermalm om han inte absolut måste. Mannen som gick omkring på Södermalm (Sofia och Katarina församlingar) och plåtade byggnader, ”dokumenterade”, som han sa. Affe, den envisa, medmänskliga, hjälpsamma, unika.
Bara några dagar innan han gick bort tog jag den här bilden av Affe, glad och frisk, på Nytorgsgatan. Kanske ”på rymmen” från den lilla kvartersbutiken som var så mycket mer än en butik: Vickys Livs. Han var sådan, han gav sig av ibland och spankulerade runt och pratade med folk, satte sig ner på Skåningen och språkade med någon, gick ner genom Nytorgsparken och plåtade och berättade om hur det såg ut förr för den som ville höra på. Han kände allt och alla och alla kände honom.
Affe var en riktig Söderprofil som bodde på Bondegatan. Affe , som borde finnas kvar hos oss men som inte gör det längre. Han vilar nu i frid på Katarina kyrkogård, och han är saknad och hågkommen av alla de hundratals människor som hade med honom att göra. För hade man lärt känna Affe så glömde man honom aldrig.
Läs sannsagan om Vickys Livs, och titta på min film (se nedan) om Affe Olsson och Vickys Livs, träffa hans brorsa Janne, fru Ingrid, dotter Ingelaoch många av hans kunder som var nästan lika originella som han själv.
Vickys Livs del 1
Vickys Livs del 2
Vickys Livs del 3
Filed under: Allmänt, Vickys Livs |
Merit Wager 