Om att det inte är självklart att det alltid skulle vara bäst för ensamkommande asylsökande unga att bo i Sverige

På Newsmill, under rubriken Inte alltid de ensamkommande ungdomarnas bästa att stanna i Sverige (tyvärr går det inte att länka till artikeln eftersom Newsmill lagt ner sin verksamhet), framhåller jag något som jag inte sett någon annan ta upp, märkligt nog. Alltså: Det är inte självklart att det alltid är det bästa för alla pojkar och unga män från länder som Irak, Somalia, Afghanistan m.fl. att stanna i Sverige, långt borta från släkt, vänner, språk, kultur och tillhörighet.*

Begreppet ”barnets bästa”, så som det definieras i FN:s barnkonvention, är inte synonymt med att det alltid är bäst för barn och unga som sänts till Sverige ensamma att stanna här. Vilket många godhjärtade svenskar tycks tro när de startar kampanjer för att asylsökande unga, som inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl inte ska behöva återvända, och som gömmer dem i månader och ibland år. Det är att tillämpa ett snävt och inskränkt svenskt perspektiv, en oförmåga att se och inse att något annat – även en tillvaro i ett fattigt och krigshärjat land! – faktiskt kan vara bättre än att leva i Sverige, och att det kan vara mer i linje med ”barnets bästa” att återvända, än att barnet eller den unge är helt ensam och rotlös i ett främmande land.

Många unga skickas till Sverige från utomeuropeiska länder, ibland t.o.m. mot sin egen vilja, sedan hela familjen och släkten samlat in de enorma belopp som det kostar att sända en son (sällan en dotter) till Sverige för att han där ska få ett bättre liv och i hopp om att andra familjemedlemmar ska kunna ansluta sig när den unge har fått uppehållstillstånd.

Långt ifrån alla unga män som kommer hit har dock asyl- eller skyddsskäl. Många av dem längtar också hem och vill återvända, vilket bekräftas av personal på boenden där dessa ungdomar bor. Samtidigt har de unga en stor press på sig hemifrån. Boendepersonal berättar om samtal som de hör pojkarna ha med föräldrar och andra släktingar i hemlandet, och förstår att kraven vilar tunga hemifrån på att pojkarna till varje pris ska stanna i Sverige, skicka hem pengar och utbilda sig.

OBS! Notera att jag givetvis inte säger att asylsökande pojkar / unga män med faktiska skyddsskäl skulle ha det bättre i sina hemländer! De som har faktiska, egna asyl- eller skyddsskäl och uppfyller kraven för uppehållstillstånd i utlänningslagen, ska förstås ges tillstånd att stanna i Sverige. Jag säger förstås inte heller att det alltid är självklart att alla, som får avslag på sina asylansökningar, får det bättre i sina hemländer. Men har man inte fått asyl eller PUT så ska man lämna landet.

* Även om de finska krigsbarnen var betydligt yngre när de skickades från det krigshärjade Finland till Sverige av sina föräldrar för drygt sextio år sedan, berättar många av dem om hemska trauman när de trodde att föräldrarna inte ville ha dem och om hur de kom till en helt främmande omgivning, en annorlunda kultur och ett språk de inte förstod ett ord av. Många säger att de hellre hade stannat kvar i Finland, i sin rätta miljö, med sitt eget språk och sina egna familjer, hur fattigt och farligt det än var.

Här finns hemsidan för Riksförbundet Finska Krigsbarn.

Viktig information om ord och begrepp på asyl- och migrationsområdet

Det råder en enorm förvirring bland journalister, bloggare och andra, när det gäller ord och begrepp på asyl- och migrationsområdet! Det står klart också när man läser en del (dock långt ifrån alla) kommentarer till min kolumn i Svenska Dagbladet idag: Vilka fler lagar kan vi strunta i?

Man talar om att någon ”hotar att bli utvisad” som sedan länge gått igenom asylprocessen och fått avslag och därmed inte ”hotas av utvisning” utan ”ska utvisas”. Man talar om ”flyktingar” när det handlar om asylsökande och om ”ensamkommande barn” när det handlar om (till 80 %) unga män strax under eller över 18 år etc, etc. Allt detta blir mycket förvirrande för allmänheten som inte har en chans att förstå vad som händer på det här stora och framtidsavgörande samhällsområdet.

Migrationsverket har en ordförklaringslista som det nog vore bra om de som skriver eller talar om dessa frågor orkade sätta sig in i, eller åtminstone kasta ett öga på någon gång, innan de ska uttala sig om asyl och migration! Så betungande är det inte, och det finns väl vissa journalistiska krav på korrekthet i vad man rapporterar, så det kan inte vara för mycket begärt att man vet något om vad man skriver om, som journalist och debattör…

Här är några exempel på ord och begrepp som journalister och andra borde kunna lära sig:

Asylsökande
En utländsk medborgare som tagit sig till Sverige och begärt skydd mot förföljelse, men som ännu inte fått sin ansökan slutligt prövad av Migrationsverket och/eller migrationsdomstol.

Flykting
Utlänning som har sökt asyl och fått tillstånd att som flykting bosätta sig i Sverige, se Genève-konventionen. Jämför även med Asylsökande, Kvotflykting och Skyddsbehövande.

Avvisning
Avlägsnandebeslut som en person kan få inom tre månader från den dag han eller hon ansökte om uppehållstillstånd. Migrationsverkets avvisningsbeslut får normalt inte verkställas förrän de vunnit laga kraft.

Utvisning
Avlägsnandebeslut som en person kan få från och med tre månader efter den dag han eller hon ansökte om uppehållstillstånd.

Verkställighetshinder
När ett avslagsbeslut vunnit laga kraft ska personen lämna Sverige. Om det framkommer hinder mot att verkställa beslutet kan Migrationsverket ta upp ärendet till ny prövning. Detta kan ske antingen genom att den som fått avslag hävdar att det finns hinder mot återresan eller också tar verket upp frågan om hinder. Migrationsverkets bedömning av medicinska eller praktiska hinder kan inte överklagas, om det däremot är nya flykting- eller skyddsskäl som åberopas som hinder kan ärendet överklagas till migrationsdomstol.

Som sagt, läs om ord och begrepp på området på Migrationsverkets sajt och försök att börja rapportera korrekt och sanningsenligt, så att allmänheten får en så allsidig och objektiv information som möjligt.

Ska facket hjälpa svartjobbande svenskar också?

I min kolumn i Svenska Dagbladet idag – Vilka fler lagar kan vi strunta i? – skriver jag om den stora viljan hos flera politiker i flera partier och folk inom LO och en del andra fackföreningar att stå på barrikaderna för personer som vistas illegalt i landet (”illegalt” betyder alltså ”olagligt”, vilket många verkar helt vilja bortse ifrån) och som jobbar här svart. Förutom att jag undrar vilka andra lagar än utlänningslagen dessa politiker m.fl. anser att vi kan strunta i, så undrar jag om samma politiker och fackföreningsfolk är beredda att också kämpa för till exempel svartjobbande och därmed lagbrytande svenskar? Om svaret är nej, vad säger då DO, är det då fråga om diskriminering? Ska inte lagar vara lika för alla? Ska inte alla lagar gälla för alla?

Det är lätt att gå på känslor och tyckanden om att den eller den måste få stanna i Sverige för att han nu har varit här illegalt si och så länge och jobbat svart för att försörja sig och det vore fel att kräva att han återvänder till sitt hemland. Men man måste se längre än näsan räcker och inse, att för si eller så länge sedan har den här personen faktiskt fått sin asylansökan prövad och resultatet blev att han inte befanns ha sådana skäl som anges i utlänningslagen för att få stanna här. Därmed skulle han redan då, för si och så länge sedan (ofta ganska många år…) ha återvänt till sitt hemland, inte stannat kvar i strid mot lagen och inte arbetat svart i strid mot lagen. Också arbetsgivare begår lagbrott om de låter människor utan arbetstillstånd arbeta hos dem.

Om politiker och fackföreningsfolk och andra anser sig ha starkt stöd för en fri invandring så ska de arbeta för att ändra utlänningslagen i demokratisk ordning. Inte förespråka eller understödja lagtrots i landet. Om man anser att massor av beslut i asylärenden strider mot gällande lag i både Migrationsverket och migrationsdomstolarna och alltså är felaktiga, då måste man göra allt man kan för att rätta till felen. Vad man inte ska göra är att indirekt eller direkt uppmuntra och stödja människor som medvetet och under lång tid bryter mot den lag som gäller.

Och, till slut: om en del politiker och folk i fackföreningsrörelsen inte uppmärksammat det så har Sverige faktiskt sedan den 15 december 2008 en lag som tillåter arbetskraftsinvandring från utomeuropeiska länder. Informera människor om den här lagen och de möjligheter den ger, i stället för att stödja brott mot andra lagar.

Här finns texter på denna blogg på sökordet ”arbetskraftsinvandring”.

Till slut ett förtydligande, eftersom det finns bloggare och debattörer som inte tycks känna till hur det förhåller sig:

När jag skriver att det inte finns några papperslösa flyktingar så stämmer det. Ingen får flyktingstatus som inte styrker vem han/hon är. Bland dem som söker uppehållstillstånd i Sverige av andra skäl (t.ex. skyddsskäl) har däremot uppemot 95 % valt att slänga eller gömma sina handlingar och påstår sig vara ”papperslösa”. Dock är verkligheten sådan att de allra flesta (om inte alla av de 95 % asylsökande som inte visar vilka de är), har någon form av id-handlingar! De  vill bara inte visa dem, trots att det krävs att man på något sätt försöker styrka vem man är och varifrån man kommer för att Sverige ska veta vika människor landet hyser.

Det är alltså dem, som har flyktingskäl (en mycket liten del av alla som kommer hit)  som jag talar om i mina texter och även i min kolumn i Svenska Dagbladet. Dessa flyktingar (till skillnad från asylsökande som inte har flyktingskäl) är aldrig papperslösa.

Okunskap och spridande av densamma skapar förvirring och ger en felaktig syn på saker och ting. Det borde skribenter och debattörer tänka på.

© Vid citat ur mina texter,
var vänlig länka hit så att
hela texten kan läsas, inte bara
lösryckta ord eller meningar.