En 90-årig krigsveterans sista strid – mot Vaxholms kommun

Veikko Virtanen är en 90-årig finsk krigsveteran. Han deltog i krig, där lilla Finland genom sisu och fosterlandskärlek och ofattbara uppoffringar besegrade det jättelika Sovjetunionen och därmed avgjorde Finlands, men också Sveriges öde. Finland kunde förbli fritt och självständigt och Sverige slapp bli granne med en hård kommunistisk diktatur.

Veikkos hustru dog i höstas, så förutom att han är så gammal som 90 år, blind och inte talar svenska, är han också änkling. Han har placerats på ett svenskspråkigt äldreboende i Vaxholm där han inte kan göra sig förstådd och inte kan få den omsorg som han, inte minst som en del av en officiell nationell minoritet, har rätt att få. Och som han bett om sedan augusti förra året.

Ingen, som såg inslaget med den djupt förtvivlade och gråtande Veikko som satt ytterst på sin sängkant i den främmande miljön med människor omkring sig som sa åt honom att tala svenska fastän han inte kan det, kan undvika att själv få tårar i ögonen.

Vi är nu många – inte bara finländare! – som gått med i en Facebookgrupp för att visa vårt stöd för Veikko, en man som borde åtnjuta högsta respekt och tas hand om på bästa sätt, och inte behandlas så okänsligt och iskallt som man nu gör i Vaxholms kommun. Många av oss har också ringt och mejlat till socialnämndens ledamöter och socialchefen i Vaxholm, men de ”god dag,  yxskaft”-svar som man får därifrån är rent skamliga. Vi kommer dock inte att ge oss, och vi kommer att stödja både Veikko Virtanen och hans son Pentti i kampen för att den gamle krigsveteranen ska få leva resten av sitt liv värdigt och omgiven av folk som förstår hans kultur och talar hans modersmål.

Läs mer – och stöd gärna Veikko genom att gå med – på Facebook-gruppen Veikko vs Vaxholm och på bloggen En sista kamp.

Kampen för fosterlandets frihet var Veikko med och vann. Men ovilliga och okänsliga byråkrater och politiker i Vaxholm tycks vara svårare att besegra. ”Men”, som han son Pentti sa, ”en finskspråkig präst som begraver pappa kommer vi i alla fall att kunna hitta.”

”Sicken soppa i detta PK-land, med en politisk självbild med drag av megalomani, har försatt sig i! ”

Det kom ett mejl från en man som vi kan kalla Bengt-Åke:

Jag måste bara kommentera ditt inlägg ”Vem ska försvara oss…”. Jag håller fullständigt med i din analys. Jag tillhör en generation som, två dagar efter gymnasieexamen, ryckte in till värnpliktstjänstgöring. Jag är född på mitten av 60-talet och även om vi också insåg, vi värnpliktiga, att vi skulle få svårt att klara oss mot ett angrepp (bland annat p.g.a. den redan då påbörjade nedmonteringen av försvaret), så fanns det i alla fall en stolthet hos de flesta av oss över att få tjänstgöra och utbilda sig för försvaret av sitt land, Sverige.

Även om politisk korrekthet, PK, har genomsyrat Sverige länge (1968 osv) och redan fanns på min tid i lumpen, så känner jag och många av mina vänner en stolthet över LANDET Sverige och över att vara svensk. Den fega och mer eller mindre ”landsförrädiska” politik som förts i många år, oavsett regering, ger jag dock inte mycket för.

Apropå försvaret såg jag en Fp-motion (tror jag det var) där det krävdes att alla höga officerare skulle genomgå genusutbildning… Sicken soppa i detta PK-land, med en politisk självbild med drag av megalomani, har försatt sig i! Och värre lär det bli med en eventuell ”rödgrön röra” vid makten (även om det är illa redan nu).

Min kommentar: ”Genusutbildning” för höga officerare – Herre Gud, det kan bara vara i Sverige av alla länder  i hela världen där någon kan komma på en så vansinnig idé! Jag måste kolla upp om det verkligen kan finnas sådana dårfinkiga riksdagsledamöter, och letade bland inlämnade motioner de senaste åren. Och hoppades att Bengt-Åke, som skrivit texten ovan, skulle ha haft fel. Men icke! Han har faktiskt rätt! Men det var inte Folkpartiet som skrev motionen, det var Vänsterpartiet som i sin Motion 2004/05:Fö227 Genusutbildning inom försvarsmakten förde fram att det ville att:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyndsamt införa genuskunskap i samtliga militära utbildningar.

Om man läser motionen om allt som V tycker ska genomföras inom Försvarsmakten så inser man omedelbart att med en sådan inställning till ett lands försvar så är det lika bra att lägga ner det helt, för sådana här galenskaper funkar inte i krig. Fråga Finland om det hade funkat i deras krig och de skrattar ihjäl sig.

En migga: ”Flera hundra personer, och deras styrning är rena skämtet.”

En migga skriver:

Fyra år har gått…

…sedan den största omläggningen av migrationsfrågorna i modern historia. Det lustigaste är att alla – jag själv med för den delen – anser att det nuvarande systemet är långt mycket bättre än på Utlänningsnämndens tid. Det visar nog bara hur låga krav som de flesta – och jag själv med för den delen – har tvingats acceptera. För:

– det blev trots ett rätt stort debacle så, att man gav migrationsfrågorna till förvaltningsdomstolarna istället för till de riktiga proffsen, de allmänna domstolarna. De allmänna domstolarna hade nog aldrig fallit ner i sådana gropar som där förvaltningsdomstolarna fortfarande ligger och trycker i: förvaltningsdomstolarna har fortfarande inte mycket att sätta upp när det gäller bevisfrågor, arbetsrätt och familjerätt. Och i förvaltningsdomstolarna har det till alldeles nyligen exempelvis sprungit omkring chefsrådmän (sic!) och tyckt att ”styrkt identitet och passkrav strider mot grundlagarna” (sic!!!!).

– det blev ett ännu större debacle när Migrationsverket skulle ha en centralt placerad rättschef och en dito placerad rättsenhet för de olika verksamhetsområdena. Trots att nu fyra år har flutit iväg så har fortfarande varken rättschefen eller rättsenheten fattat att de ansvarar för allt. Deras skygglappar innebär i praktiken att allt det som deras närmaste chef – vår käre GD – alltid orerar om, nämligen ”den globala migrationen”, inte ligger hos just rättschef och rättsenhet. De är nämligen bara intresserade av asylfrågor för vuxna. Så när det gäller resten av verksamhetsområdena får man numera vara glad om de ens dyker upp på mötena.

– och vad gäller styrning och kvalitet i största allmänhet så måste Migrationsverket ha något slags svenskt rekord i oduglighet. Så många ”experter”, ”chefer”, ”verksjurister” och annat ”viktigt folk” och ändå bara ren pannkaka! Flera hundra personer, och deras styrning är rena skämtet. För det finns drösvis med ”handböcker”, ”samordningsprotokoll”, ”verksamhetsprotokoll”, ”promemorior”, ”MIGRFS”, ”arbetsordningar”, ”delegeringar”, rättsliga ställningstaganden” etc i en aldrig sinande ström. Den enda förklaringen till att det här fuskbygget överhuvudtaget ännu håller ihop kan bara hittas hos personalen, som lärt sig att stå ut med det mesta.

Kommentar: Miggorna har rapporterat i åratal. Både allvarliga och riktigt, riktigt allvarliga problem har de berättat om här på bloggen. Många – inklusive riksdagsledamöter, journalister och folk i regeringskansliet – har läst och, förmodligen, upprörts, men ingen verkar göra något, och ingen hör heller av sig och ber att få träffa någon av dessa miggor som, år ut och år in berättar om saker som i andra länder skulle uppfattas som hårresande och horribla och inte skulle få fortgå. Att slå dövörat till när det finns problem tycks vara det första beslutsfattare i den svenska politiska sfären, myndighetsvärlden och inom media får lära sig. Ju större problem, desto dövare blir de.

© Denna blogg.