En migga om den sorgliga hanteringen av asyl- och personalärenden på Migrationsverket

Så här skriver en migga;

Det är en ventil, inte bara för mig utan för många, att få läsa din blogg. Balanserad och saklig utan att ta ställning mot den enskilda personen vare sig det är en asylsökande eller tjänsteman i lägre befattning. Tyvärr saknas insikten hos allmänheten och medierna om hur verkligheten ser ut och även om jag verkligen inte tror att det finns någon allomfattande konspiration kan jag ibland undra varför media och politiker konsekvent väljer att inte beskriva verkligheten så som den faktiskt ser ut.

Nåväl. Jag kom att tänka på en sak som kanske ger en förklaring till min egen antipati mot sittande generaldirektör och det kotteri han omger sig med. Det måste ha hänt i oktober förra året (2009), då enheten blivit anmäld till JO på grund av hanteringen av ett tiotal asylärenden. Handläggare och beslutsfattare hade följt dåvarande praxis på Migrationsverket, d.v.s. att genomföra utredning utan biträde och i de fall det lutade åt avslag förordna biträde i efterhand. Biträdet sammanträffade sedan med den asylsökande och bereddes möjlighet att tillsammans med denne gå igenom protokollen från utredningen och därefter inkomma med ett skriftligt yttrande. JO fann anledning att kritisera förfaringssättet men konstaterade att ingen lidit rättsförlust då Migrationsdomstolen kom till samma slutsats som första instans, alltså Migrationsverket. Vad som är anmärkningsvärt är att generaldirektören i sin kommentar till JO lät meddela att hela enheten skulle anmälas till personalansvarsnämnden, PAN!

Det säger en hel del om vilken personalpolitik som generaldirektören Dan Eliasson et al står för och det hela blev inte bättre av att han, då han besökte enheten, ansåg att PAN var att jämföra med en vänskaplig klapp på axeln och ett hurtigt tillrop om att saker och ting kanske inte var jättebra nu men med nya friska tag skulle allt bli bra igen. Jag tar ogärna ord som psykopat i bruk då det gäller att beskriva statliga ämbetsmän men i Dan Eliassons fall är jag beredd att göra ett undantag.

Nåväl det var en rent personlig reflektion över verkligheten på MIG som jag upplevde den, jag är säker på att du är insatt i hur sorglig hanteringen är inte bara av asylärenden utan av personalärenden dessutom.

Kommentar: flera olika miggor har i åratal här på bloggen skrivit om sin situation och om hur det går till på Migrationsverket. De har skrivit och ibland ringt och berättat i stor frustration och under stor vånda om hur illa de tycker att verket sköts och vilken ensidig och ofta felaktig bild medierna ger av asylhanteringen. Men ingen lyssnar, ingen bryr sig om vad de berättar, ingen tar på allvar de ofta hårresande berättelser de för fram – berättelser som på vilket annat område som helst skulle uppfattas som oacceptabelt skandalösa och som något som absolut måste åtgärdas.

På asylområdet går det helt enkelt inte att få till stånd en bredare, öppnare och mer objektiv diskussion och debatt. I åsikts- och yttrandefrihetens förlovade land råder stor rädsla och djupt obehag för att riskera att kallas något man inte är och därmed rapporteras det om detta mång-mång-mång-miljardområde (där man inte ens vågar diskutera kostnaderna öppet) med stor subjektivitet. Det är, i sanning, inte bara obegripligt utan faktiskt också oacceptabelt.

© Denna blogg.

Veikko vs Vaxholm – äntligen rätt beslut

Det finns flera inlägg i fallet sedan tidigare.

Den 7 juni fattade socialutskottet i Vaxholm äntligen, efter många krumbukter och ett sällsynt illa hanterat ärende, beslutet att ge den 90-årige, blinde Veikko Virtanen, som med hög ålder till stor del tappat den svenska han lärde sig i vuxen ålder, rätten att flytta till finskspråkiga Suomikoti (Finlandshemmet) i Stockholm. Eller rättare sagt rätten att ställa sig i kö till Suomikoti och, när det så småningom blir en plats ledig där, flytta dit. Hade Vaxholms kommun inte vägrat honom detta sedan augusti 2009, då den första ansökan lämnades in, så hade han redan flyttat och kunnat njuta av sommaren bland sin landsmän som han kan förstå och kommunicera med.

Vaxholms kommun måste vara ett praktexempel på hur man kan göra det mesta fel! Det har förekommit lögner, borttappade intyg och andra dokument, att man gjort sig oåtkomlig och vägrat svara på frågor etc. Och en obegripligt hårdnackad vägran att låta Veikko flytta från det äldreboende i kommunen där han vantrivs och inte har en meningsfull social samvaro.

Läs mer på bloggen En sista kamp och titta också på de osannolika videoklippen från kommunen (Tjänstemannasvammel i Vaxholm – i högerspalten under rubriken YouTube) som in i det sista lät en hög tjänsteman komma ut och klanta sig genom att  agera som om han hade att göra med en grupp genomkorkade människor. Till slut kom dock kommunstyrelsens ordförande Per Mosseby ut och talade till media och folk som väntade på besked, som till normala, myndiga människor.